M. obliquus externus abdominis....eller va?

Jag vet, han ser inte vidare trevlig ut och är dessutom rätt osocial...men han är faktiskt min viktigaste kurskamrat för tillfället. Efter att ha spenderat två dagar med att studera, klämma och känna på "Benjamin" kan jag lova att jag är rätt trött i huvudet, men än så länge känner jag att det är något typ av organiserat kaos som råder i min hjärna. Muskelursprung brottas med rörelsemönster, fästen med ledkapslar och myofibriller med musculus supraspinatus. Tur att jag har tränat i några år så att jag har lite kunskap gratis, annars hade det varit en enda stor röra i skallen.

Vad jag har märkt är dock att man inte tänker lika klart när man är förkyld och det känns som att man har snor i hela skallen. Men varför klaga? Jag säger som Frida - "Din kropp är ju rätt så klok ändå trots att den är sjuk. Att den väljer att vara sjuk på din plugghelg är ju toppen egentligen!". Så sant som det är sagt, och jag kan bara tacka för att det är teori och inte praktik som står på schemat just de här tre dagarna. Dessutom sitter jag faktiskt och blir matad med en massa saker som jag faktiskt är intresserad av och vill lära mig...så ska jag vara riktigt ärlig så sitter jag bara och njuter mest hela tiden.

Då finns det andra som gör bra mycket jobbigare saker just nu, som jag tycker är mer än värda att uppmärksammas...Sara sitter och cyklar i ett dygn för Rosa Bandet! Imponerande!

Misstänker att jag kommer att somna som ett litet barn innan 22 precis som igår, och jag kommer att behöva sömnen. Imorgon ska resten av muskelanatomin nötas in och fysiologin ta sin början...bring it on!
Foto: Privat. Benjamin, my best weekend friend.