Oktoberregn - oh yes!

Ny dag - ny träning. Överkroppen är rätt trasig efter passet igår, mina biceps-fästen gråter när jag försöker sträcka ut armarna...och jag kan inte låta bli att le lite åt det. Skön smärta, minst sagt.

Intervaller på löpbandet var min plan efter jobbet idag, men tanken på att springa inomhus när vädret utanför fönstret var ultimat (några plusgrader och duggregn) för löpning kändes mer och mer avlägsen ju längre dagen gick. När avlösningen kom kändes det därför helt naturligt att sticka ut i regnet och ta sikte på Lill-Jansskogen och den härligt kuperade 3-kilometersslingan. 2 kilometer dit, två varv x 3 kilometer och 2 kilometer tillbaka till jobbet.
Inställningen att "ta det lugnt" var bortblåst redan i starten av det första varvet, och lärdomen är att inte ta med sig ett sällskap i form av en tjurskallig kollega som vägrar dra ner tempot till en skön nivå i uppförsbackarna.  Ni som har testat den gröna slingan (motsols) i Lill-Jansskogen vet att det finns en och annan backe varav en är vidrig.
Tillbaka till ruta ett efter 10 kilometer visade klockan 48 minuter (4,48 min/km), och vi konstaterade att vi hade kapat tiden med 7 minuter från förra gången vi "tog det lugnt" samma runda. Genomfrusen, lerig och mascara på hela kinderna, vilket gjorde att jag såg ut som en pajas, men endorfinpåslaget vägde upp det ungefär tusen gånger.

En stekhet dusch och en stund i bastun gav mig kroppstemperaturen tillbaka, och nu har jag landat på Wayne's för att försöka fokusera och få fysiologin att fastna inför fredagens tenta. Heja mig!


Någon mer som har njutit av (trotsat?) regnet idag?
Foto: Privat. Min sikt just nu.