Mållös?

Jag avslutade min måndag med en kaffe med min fina vän Marie. Hon levererar alltid en skopa energi och igår var inget undantag. Som alltid pratade vi om precis allt och inget, och i slutet gled vi in på det här med mål. Mål i livet. Mål i träningen. Behöver man verkligen mål? Och är dina mål verkligen dina, och inte någon annans, som du har blivit sugen på och hoppat på trots att det faktiskt inte är din grej? Ni vet - "åh, det vore coolt att fixa Vasaloppet...", även fast man tycker att längdskidor faktiskt inte är speciellt kul?

Vi konstaterade att vi båda är ganska lika när det kommer till våra träningsmål. Lite smått rastlösa, otåliga och ytterst benägna att hoppa på nya "mål" hit och dit. Att ha ett mål som ligger ett halvår fram i tiden är liksom inte aktuellt, snarare sätter man mål vecka för vecka, eller ännu hellre pass för pass.
Igår t.ex. Då bestämde jag mig först efter 10 av 15 avverkade löpbandskilometer att mitt mål var 1 timme och 10 mintuer. Inget jag alls hade planerat, men när milen kändes bra så satte jag upp ett spontant mål. Bra eller dåligt? Rätt eller fel?

Visst har jag ju mitt Stockholm Marathon som jag verkligen längtar efter och ser fram emot, men tiden jag har som mål där är faktiskt inget jag direkt tänker på i min träning nu, det kommer kanske (förhoppningsvis) senare... Nu springer jag mest på känn och för att det är härligt...ja, och för att komma under 20 minuter på den där halvmilen då, men det ska jag bara klara innan jul.
Annars kan jag inte säga att jag har något särskilt mål. Min träning känns kul och meningsfull ändå och på något sätt kan jag känna att ett mål kanske är viktigare för en person som inte tar sig iväg till träningen utan att ha det....det där målet.

Hur ser ni på saken? Har ni ett mål? Bör man ha ett mål med sin träning?
Foto: Privat. Min bästa löparväg hemma i Dalarna. Målet ligger hur långt bort man vill...underbar frihetskänsla!