Hur motiverar man sig?

Fick en anonym kommentar på mitt inlägg om morgonträning härom dagen, som jag känner att jag vill försöka svara på.

"Kan inte du skriva ett inlägg om hur vi som inte blivit beroende av endorfiner ännu ska motivera oss till att fortsätta träna tills vi blir det. Jag brukar försöka visualisera den schyssta kropp jag kommer få men de funkar i en vecka eftersom jag egentligen känner mig helt tillfreds med hur jag ser ut - med skavanker och allt. Har inte kommit på någon bra tävling jag vill sträva mot att klara av - som du har med maran. Tanken på att jag kommer må så mycket bättre av träning är inte alltid tillräcklig för att ta sig över tröskeln och komma iväg. Kroppen måste nästan få fysiska bevis för att det är så innan det funkar..."

Det finns väl inget entydigt svar eller ultimat tips på hur man motiverar sig och håller träningsglöden uppe, men jag ska försöka att ge min syn på saken.

Det fanns självklart en tid i även mitt liv när jag såg träning som ett nödvändigt ont och hellre stannade hemma i soffan än frivilligt utsatte mig för ansträngande aktiviteter...

En gång frågade jag en vän som tränar väldigt mycket om hur jag skulle hitta motivation, och hans tips till mig var att fråga mig själv vad jag ville med min träning, vad är ditt mål? Nu inser jag ju att det är precis där nyckeln till motivationen finns. Har man inget mål så har man inget att sträva efter och då känns träningen självklart träningen onödig och omotiverad. Varför träna av ingen anledning liksom?

Nästa steg är att sätta upp ett mål som både känns äkta och realistiskt. Att ha som mål att "få en snygg kropp" kommer inte att hålla, eftersom det för det första är ett ytterst diffust mål (vad är en "snygg" kropp?) och för det andra kommer att flyttas framför dig så att du aldrig når dit, eftersom du högst troligt aldrig kommer att bli helt nöjd.

Nej, jag tror snarare på tydliga och mätbara mål. Det kan vara att tappa x antal kilo i vikt, att klara av att jogga oavbrutet i x antal kilometer, att klara x antal armhävningar på tå, att bestämma sig att träna 1 h x antal gånger i veckan, att köpa en stegräknare och gå x antal steg om dagen...ja, helt enkelt ett mål som tydligt går att mäta resultatet av. "Att må bra" är inte heller något tydligt och mätbart mål, men det kommer på köpet i din strävan mot ditt riktiga mål, tro mig.

En bra morot längs vägen är att sätta delmål och belöna sig själv när man når dem. Det kan vara att man får köpa ett klädesplagg man verkligen vill ha, skämma bort sig själv med en ansiktsbehandling eller göra en liten resa. Hjärnan går igång på belöningar och bara delmålen i sig kan tillslut bli nog för att orka fortsätta. Titta bara på spurtpriserna i Vasaloppet...hur trötta skidlöparna än verkar vara så orkar de ändå öka fram till delmålet - eller hur?

För att sammanfatta: Sätt upp ett mål som är tydligt och klart mätbart, ge dig sjutton på att ta dig dit och belöna dig själv längs vägen. Där har ni mitt tips för motivation.

Någon som har en annan syn på det?

Foto privat. Nöjd tillsammans med lillebror efter målgången i Sthlm Halvmarathon 2008 - loppet som var min morot för att komma igång med löpningen.