Har ni någonsin känt känslan av oövervinnlighet?
Känslan av att benen bara äter raksträckorna, man kan vila i nedförsbackarna och uppförsbackarna bara ses som en chans att utmana sig själv och öka farten?
Luften är sval, andningen jämn och endorfinerna rusar i hela kroppen?
Det är just vid det tillfället man kan springa en mil innan frukost i 4.47-tempo, och dessutom göra det med ett leende på läpparna.
Idag är jag inte rädd för någonting.
Du är duktig! Jag vill också kunna springa så men har en bit kvar.. Runners High - är något jag läser om, längtar efter.. Men det kommer - allt har sin tid.
SvaraRaderaDet är toppen ju. Sådana dagar får man njuta av och se till att det blir många många av!
SvaraRaderaVilken underbar start på dagen. Men den inställningen bådar det verkligen för att bli en toppendag!
SvaraRaderaKram
You are the best! Riktigt sa oövervinnlig kände jag mig inte i morse direkt... ;) Men jag var ute i alla fall! Maste kanske ge det lite mer tid än 3 dagar?
SvaraRaderaStor kram pa dig!!
"Idag är jag inte rädd för någonting." Måste vara den bästa känsla i hela världen man kan ha =) *kram på dig*
SvaraRaderaälskar dne känslan!! hann precis få börja känna dne innan jag blev sjuk... hoppashoppas jag får känna så snart igen!!
SvaraRaderaWow, det där kallar jag bra kondition! Kan själv powerwalka hur långt som helst, men inte springa speciellt långt.
SvaraRadera