För snart två år sedan satt jag på Södra Teatern här i Stockholm, väntade på en spelning med Christian Kjellvander och blev totalt uppslukad av Kristofer Åström som var förband för kvällen. Han satt på scenen med sin gitarr och bara var sådär underbart bra som en man med en gitarr kan vara.Där och då bestämde jag mig för att ta upp mitt gitarrspelande igen, en karriär som jag som 10-åring lämnade med ömma fingertoppar innan den ens hade börjat.
Skickade ett sms till min underbara storebror, tillika släktens instrumentförsörjare, och meddelade att jag ville köpa en gitarr av honom. En minut senare kom ett sms tillbaka: God jul, du får en i julklapp.
Tre veckor senare hade jag den i min ägo, en fin akustisk Yamaha med stålsträngar (våga vägra nylon), och jag såg framför mig hur jag skulle öva hela vintern för att den följande sommaren kunna sitta på en filt i sommarnatten med en flaska rött bland goda vänner och spela vackra visor (!?!?).
Nu sitter jag här, nästan två år senare, och har fortfarande inte tagit tag i det! Gitarren gråter gömd bredvid min soffa, så i helgen bestämde jag mig för att det nu är dags. Nu ska jag lära mig att spela gitarr!
För det kan väl knappast vara en slump att min barndomsvän (som föddes dagen efter mig på samma bb...) hemifrån Dalarna, som jag tog gitarrlektioner med i ett svettigt vindsrum i fyran för 20 år sedan och som dessutom en period nu i sitt vuxna liv har jobbat som gitarrlärare, nu bor 5 minuter ifrån mig här i stan och har lovat att ställa upp om jag lovar att göra mina läxor!?
Brorsan - jag skäms och ber om ursäkt...men NU SKA JAG GÖRA DET!
Foto privat. Stackars gitarren.
Jeg kommer gerne til koncerten:-)
SvaraRaderaTak for dine fine kommentar, det er med til at holde motivationen!
Kram
Det är så skönt att tag i sådana där saker.. de ligger och gnager annars..
SvaraRaderaLycka till! Aldrig för sent att göra något kul och det är garanterat inte en tillfällighet att du har en gitarrlärare alldeles i närheten. :-)
SvaraRaderaJag har också alltid velat lära mig att spela gitarr. Piano, flöjt och fiol lärde jag mig rätt fort, men tålamodet för att lära mig spela gitarr har inte kommit ännu :) Fick också min gitarr i present, på min 23-års dag. "När du fyller 25 ska du spela på din fest" sa han. Nu är det ett halvår kvar och jag är långt i från att kunna spela på en fest :)
SvaraRaderaLycka till med dina lektioner.
Vad roligt, det låter kreativt och som en skoj hobby! Jag tog också lektioner som liten i 8-10 års åldern men har inte spelat sedan dess heller. (Inget jag känner att jag vill ta upp igen dock, finns så mycket annat jag vill göra först, kanske senare?)
SvaraRaderaÅ va mysigt med gitarr. Du kanske ska spela på vårt bröllop om ett år ;)
SvaraRaderaYes i går blev det BC med Leon. Grymt kul. Men jag rycks liksom inte med i den nya korren. Får ge det några gånger till.
Jag vet precis vad du menar *suck*. Sambon spelar ofta, och jag bara älskar det =) han har försökt att lära mig om och om igen, men jag har inget tålamod, för små fingrar och bla bla bla ;) Men jag vill så gärna spela!
SvaraRaderaDet svåraste steget är alltid det första! Men nu verkar du minst sagt vara peppad att ta tag i detta. Spännande :)
SvaraRaderaKram och lycka till!
men shit vad kul!!! härligt att ta upp en gammal dröm!! du inspirerar mig =) =)
SvaraRaderaHej min kära :) Börja med gitarrspel....ditt piano står här och väntar på dej...
SvaraRaderaLycka Till.
Kram
Jag kan lära dig å spela när du kmr hit å! :)
SvaraRaderaÅh, det finns så många saker man borde...drömmar som ska uppfyllas och saker man bara vill ha gjort. Men känslan när man verkligen tar tag i det där, vad det nu kan vara, den är bara positiv. Och jag gissar att det är just det som är skillnaden mellan olika individer; vissa fortsätter att drömma, medan andra ser till att saker händer. Du inspirerar!
SvaraRaderaOch lycka till med gitarrspelandet!