Socker from hell

Jag är väldigt mån om vad jag stoppar i mig och vill helst inte ge min kropp en massa "skräp" som jag vet att den inte mår särskilt bra av. Har lite svårt att förstå människor som ständigt matar sig själva med en massa socker, konstgjorda livsmedel och en herrans massa E-nummer istället för att ge sina stackars kroppar naturliga råvaror.
Jag får ofta höra kommentarer som "åh, vad du är nyttig då, du behöver väl inte tänka på det där, du som är så smal!?", "men hallå - du som tränar så mycket kan väl gott unna dig lite socker?" och "va!? ska inte du ha någon glass? nej, just det, du har ju fruktstund".
Ja, jag tränar mycket och jag är inte tjock. Rör mig i snitt minst 7-8 timmar i veckan och i mina kläder står det storlek 36. Men det handlar inte om det. Just idag känner jag ett större behov än på länge att berätta för dessa människor, och andra, som tror att jag undviker just socker p.g.a. rädslan över att gå upp i vikt, att det inte är anledningen (helst vill jag bara säga 'sköt er själva och skit i andra', men det låter så otrevligt...).
Helgen (och den senaste veckan) har bestått av en hel del sötsaker. Glass, godis, sockervadd(!), sötat bröd....osv osv...något jag inte är van vid att äta. Igår nådde det sin kulmen när vi satt och doppade översöta marshmallows i supersöt mjölkchoklad. Försvinnande gott självklart, men till vilket pris?
När jag lade mig igår kväll i en extrem sockerkoma bestämde jag mig för att säga bye bye till detta vita gift för ett tag.
Idag känner jag nämligen exakt vad sockret gör med min kropp, och jag gillar det inte. Trött, skakis och huvudvärk. Kroppen är inte med och hjärnan tänker inte klart. Lättirriterad, smågrinig och blassé. Äpplet är inte längre sött, det smakar bara inget. Livet är lite tråkigare liksom.
Nu vet ni. Återkommer imorgon när den värsta avtändningsfasen är förbi och livet är tillbaka till det normala igen.

Sov sött..! ;)