Veni, vidi, vici...

Sitter i min soffa, totalt slut i kropp och huvud. Mentalt och fysiskt utpumpad men samtidigt med en sprittande känsla i hela kroppen. Tankarna snurrar och jag hänger för första gången på länge inte riktigt med...

Ända sen den här dagen har jag intalat mig själv att inte bli nedslagen, utan istället tro att det var dags för mig att lämna mitt skrivbord och en bransch som jag egentligen inte brann för.
Inte ge upp. Att det onda ofta för något gott med sig.
Ville inte bli trampad på och har förbjudit mig själv att bli det. Har försökt slappna av i det som varit, undvikit att stressa upp mig och för många verkar det nog konstigt att jag faktiskt inte sökt ett enda jobb. Min tro har istället varit att det som är menat kommer att visa sig ändå...
Jag har förmodligen enligt många varit irriterande positiv, aldrig släppt hoppet eller tron om att det faktiskt kommer att lösa sig till det bättre en dag.
Idag är den dagen.
Jag har fått jobb!
En minst sagt oväntad arbetsgivare i en ny bransch som jag verkligen brinner för!

En stor kram och tusen tusen tack för alla era kommentarer - det har hjälpt mig otroligt mycket!!! Nu tar jag ett par dagar och landar lite...sen firar vi!