Jag har fått en liten uppgift från sötaste
Miss M...
Hon har bett mig att
dela med mig lite mer av mig själv, berätta tio
(gärna lite djupare) saker om min person och mitt liv, och sedan skicka uppgiften vidare till ett antal personer.
Utan att vara
för personlig kommer här en del av den nakna sanningen.
♥
Jag är en extrem känslomänniska och känner ibland att mängden känslor är för stor för att rymmas i min lilla kropp. Tycker att det är befriande att gråta och gör det ganska ofta. Än vanligare är det dock att jag brister ut i hejdlösa skratt som inte vill ta slut. Den känslan som tar störst plats i min kropp är dock
lycka och ibland vet jag inte varifrån den kommer och vad jag ska göra med den. Då vill bara
skutta runt och ta hela världen i min famn.
♥
Jag är en stor tänkare och analyserar ibland saker och ting till leda. Hamnar ofta i bottenlösa tanketräsk där jag vill förmå mig själv att lösa alla livets problem. Ibland leder det mig starkt framåt, men ofta gör det att jag ofrivilligt fastnar i en hård snara som släpar mig åt alla håll utom ditåt jag vill.
♥ För 10 år sedan levde jag med
en person som
fick mig att tro att jag var totalt värdelös. En destruktiv period i mitt liv fyllt av hat, besvikelse, rädsla, lögner och svek. Det är först nu, efter två misstankefyllda förhållanden och 1,5 år av
tid för mig själv som jag riktigt känner att jag är tillbaka och faktiskt kan se att jag blivit starkare av åren som gick.
♥
Jag är livrädd för döden. Tanken på att jag en dag ska försvinna från denna jord och inte få vara med längre skrämmer mig något fruktansvärt, och att tänka på
människor jag kommer att förlora innan det är dags för mig att ta farväl är något jag knappt klarar av.
Jag har många gånger gråtit efter att ha visualiserat begravningar för mina nära och kära. En gång bröt jag ihop på ett flyg över Atlanten när jag hörde
Nans song med Robbie Williams. Texten är fantastiskt vacker och när jag började tänka på att min mormor inte kommer att leva för evigt gick min kropp känslomässigt sönder i småbitar. Kan hända är det ett smått osunt sätt att agera på, men för mig är det tyvärr ibland oundvikligt.
♥
Jag är beroende av musik. Ta min musik ifrån mig och min själ slocknar. Har väldigt lätt för att bli berörd och det finns
få saker som framkallar så mycket minnen och känslor i mig som vackra texter.
Smärta. Lycka. Saknad. Kärlek. Lugn. Glädje. Eufori. Ilska.
♥
Jag tror mer och mer på ett liv efter döden (kanske är det önsketänkande) och är övertygad om att jag var
katt innan detta. Har ett speciellt förhållande till katter och mitt beteende påminner väldigt mycket om deras. Hur förklarar man annars att jag kan gå från att vara nästan
obotligt kramig och kräva mer kärlek än vad som är rimligt, till att
dra mig undan för att vara helt för mig själv, f
örsvinna i ett par dagar för att sedan komma tillbaka utsvulten på sällskap och omtanke?
♥
Jag är otroligt självkritisk och har väldigt svårt att ta komplimanger och beröm. Sätter ofta orimliga krav på mig själv och får hela tiden jobba med att känna mig nöjd och stolt över något jag presterar. Det är ett av mina största handikapp som jag kämpar med varje dag.
♥ Jag har
noll respekt för människor som är oärliga och inte kan stå för sina åsikter. Konfronterar gärna personer som har visat sig inte talat sanning eller som jag på omvägar får höra har sagt en sak men tyckt en annan. Jag är inte det minsta konflikträdd och tycker att ärlighet är det viktigaste som finns, hur ont det än gör ibland.
♥
Jag mår bra av att skämma bort människor. Mitt hjärta är stort och varmt och jag älskar att ge mina nära och kära presenter. Det finns dock aldrig en tanke på att göra det för att få något tillbaka, jag kan snarare känna mig lite obehaglig till mods när jag får en gåva. Ingen aning om varför.
♥
Jag mår psykiskt dåligt av att inte få röra på mig. Min dag blir inte bra om jag inte får börja den med en löprunda eller promenad, på gott och ont. Det ger mig ett
extremt välmående att få röra mig men jag önskar inget hellre ibland än att jag skulle kunna ge mig själv en extra timme med en bok i sängen när min kropp skriker av trötthet. En
stor utmaning för en rastlös människa.
Skickar nu denna vidare till
alla som läser min blogg mer än 5 ggr i veckan...
Hur många är ni och antar ni utmaningen?
Det finns en person som känner mig lite bättre än alla andra, och idag fick jag äntligen träffa henne igen efter alldeles för många dagars bortavaro från varandra. Min allra bästa vän. Min vän sedan 20 år tillbaka som idag kom med en present, bara sådär. En ganska ful tavla (vi skrattade ganska länge åt den...vad är det med harens ben?), men med en enda rad text som säger allt om mitt liv just nu.
Igår...en helt underbar lördag i solen med min bästis 
En brokig mix individer och ämnena som avhandlades gick från bloggande 
Tack 
