Äntligen!

Efter ett hejdundrande kalas med Fitness Magazine igår har jag minst sagt varit lite seg idag... Det var många som ville prata (kul att du kom fram Soffan!) och skåla och jag passade på att, förutom att fira Sveriges bästa träningstidning, ge mig själv en klapp på axeln och ett par glas bubbel extra för en väl genomförd vandring. Inte konstigt att det blev lite vingligt mot slutet av kvällen och att kroppen har känts liiite extra tung att släpa runt på idag, men det var det så värt!

Min enda plan för dagen var att äntligen få träffa min bästa vän igen. Vi har inte setts på nästan en månad och jag har verkligen längtat helt vansinnigt mycket efter henne när jag har varit borta! Hon hade ett påskägg (mitt första och enda i år!) med sig till mig, och ett kort där hon påminde mig om att jag faktiskt har gått 800 000 meter...sjuk insikt.
En promenad längs vattnet, en té i solen på en uteservering och en väldigt sen lunch blev facit. Plus en massa snack. Oavbrutet prat i drygt tre timmar där allt och inget avhandlades. Min vandring. Hennes förändring i livet genom att hon blivit sambo när jag varit borta. Tankar. Kärlek. Vänskap. Prioriteringar. Min vandring igen, men inte ens ett försök till att få henne att förstå hur det var...vi vet båda att det är en helt omöjlig uppgift.

Dock berättade jag om vad jag kom fram till under mina mil i Spanien, när det kommer till prioriteringar och vad man lägger all sin dyrbara energi på. Emellanåt har jag saknat Carro något vansinnigt när jag har trampat fram där på vägarna. Jag har saknat många andra också...min älskade familj, många av mina vänner och mina underbara kollegor. Saknaden efter mitt hem har varit stor. Min säng. Mitt kök. Min soffa. Min stad....och en hel del annat.
Det finns dock personer och saker som jag inte har ägnat en enda tanke under tre veckor och hela dagar fyllda av tid för att göra just det. Tänka. Personer och saker runt mig som innan jag åkte tog lite av min energi. Inte energitjuvar på något sätt, men sånt som ändå har kostat mig tid och som jag trott har varit viktigt eller betydelsefullt. Den insikten har onekligen fått mig att fundera över hur viktiga saker och ting verkligen kan vara om jag inte har tänkt på dem en enda gång, när jag ändå har haft all tid i världen att fundera över och vända ut och in på mitt liv ett par gånger? Hade dessa saker betytt något för mig på riktigt är jag ganska övertygad om att jag iallafall hade snuddat vid dem någon gång under 20 dagar?
Jag inser nu att vissa saker jag har släpat omkring på i mitt huvud och lagt en massa tid på inte alls är viktiga för mig, och det är en lugnande känsla att de kommer att de har fallit bort av sig själva nu. Försvunnit för att ge mer plats åt det andra, det jag verkligen vill lägga mitt fokus, min tid och min energi på. Lite välbehövlig mental feng shui som jag med största säkerhet inte hade unnat mig annars. Befriande.
Tänker ni tanken ibland - att det kanske finns saker som ligger och äter av er energi helt i onödan, och gör ni isåfall något åt det...? Ägna det en minut eller två av er söndag, det är ni värda.
Foto privat. Mitt fina påskägg och kommande sällskap i söndagssoffan...