Castrojeriz - Carrion de los Condes, 44 km

Tog en liten sovmorgon idag och unnade mig 9 timmars somn efter ett extra glas vin igar. Det ar lite markligt nar man koper pilgrimsmeny pa restaurangerna. Det ar alltid treratters till ett bra pris, och sen raknar de en hel flaska vin per person...skumt. Nu drack jag inte en hel flaska sjalvklart, men en halv blev det sakert... Efter gemensam frukost pa harberget gav jag mig ivag runt 8, istallet for 7 som jag brukar.

Dagen borjade med 3-4 km uppforsbacke, ratt skont att borja med det varsta sa kanns liksom resten av dagen mycket lattare. Dessutom hade volontaren Emil pa harbarget berattat att det ar den sista uppforsbacken pa valdigt lange, det spanska hoglandet ar valdigt platt...sa med det i minnet gick det ratt bra.

Stannade inte forran efter ca 11 km for en kaffe och lite mellis. Det ar markligt, men hur liten byn an ar sa kan man vara saker pa att det finns en bar med en espressomaskin som serverar varldens godaste kaffe. Att en espresso kostar 1 euro gor ju inte heller nagot...

14 km senare, i Fromista, hade jag bestamt mig for att ata lunch. Tog forsta basta uteservering, eftersom jag i vanlig ordning var svimfardig av hunger. En smorgas med omelett, igen. Det ar faktiskt riktigt gott och jag star mig ratt lange pa det. Passade pa att ta av mig kangorna och lufta mina stackars fotter som inte mar sa bra...de gillar inte att vara instangda i ett par varma kangor hela dagarna. Skulle vilja visa er en bild, men vill inte att ni ska fa mardrommar. Usch. Men men, det ar ju bara en liten bit kvar till Santiago nu...457 km om man ska tro skylten ute pa landsvagen som ligger precis utanfor byn dar jag ar nu.

Efter lunch vet jag inte var dagen har tagit vagen. Jag vet bara att jag har haft ont i min vanstra halsena, och att den nu har fatt sallskap av hoger halsena och vad. Jag vet ocksa att det har varit helt molnfritt idag igen och att solen ar varmare an jag orkar med ibland. Vagen in till Carrion de las Condes, dar jag ar nu, var rak, grusig, stekhet och otroligt trist. 1 km innan jag var framme borjade jag grata av utmattning och smatt varmeslag. Onodigt kan man tycka nar man har pallat med 43 km utan tarar, men tillslut blir det for mycket. Kroppen skriker, fotterna pulserar och man vill liksom inte vara med langre. For varje steg har du ett mindre att ta stod det i ett sms jag fick imorse, och det var det enda jag tankte pa sista timmen idag. Tack for de orden, de har hjalpt mig otroligt mycket!

Nar jag kom fram till harberget fick jag nastan skall av den lilla damen som snallt tog emot mig, och jag har lovat henne att jag inte ska ga 44 km imorgon. Det har jag lovat mina blodande fotter ocksa. Och min hogra vad som grater. Och mitt ansikte som ar brant trots spf 30. Tanker ata en god middag, ta ett glas vin, dricka ett halvt badkar med vatten och somna tidigt. Det ar jag vard.

Tack for att ni ar med mig, jag tanker pa er nar jag trampar pa ska ni veta...

Imorgon tar vi en kort promenad - ok?

Bilden visar spanska hoglandet i ett notskal...