Portomarin - Melide, 39,6 km på sparlåga

Ja, da ar dag 18 till sin anda. Ni vet ju hur den borjade, med en brodbit efter 10 timmars somn. Fortfarande smatt illamaende och minst sagt svag i kroppen gav jag mig ivag, tankte att dagen far bli som den blir och att mitt tidigare satta mal fick andras under vagen om det var nodvandigt.

Ska jag vara helt arlig var det inget vidare kul att ga imorse. Det var morkt, kallt och kroppen ville inte direkt ge sig ut pa vandring idag, och verkligen inte bara pa en tung ryggsack. Jag intalade den dock att det ar bara att gora det om vi ska ta oss till Santiago.
7,7 km till forsta byn, Gonzar, dar jag stannade och vilade for forsta gangen. Blev akut sugen pa apelsinjuice, som egentligen inte ar en av mina favoriter, sa jag bestallde en san. Nar jag hade fatt in den sag jag ett fat med sockerkaka som bara stod och ropade pa mig...sa det fick bli min andra frukost. Min stackars kropp var mer an val vard lite socker, och jaklar vad gott det var!

Dagen har sedan sakta sakta gatt framat. Byarna har legat ganska tatt, vilket har varit skont eftersom det oftast finns nagot stalle att sova pa i varje by. Efter juicen och sockerkakan gick jag ytterligare 16,8 km innan jag vilade igen. Palas del Rei blev stoppet, och dar hittade jag en dator och kunde skriva av mig den hemska gardagen. Firade med en ny sockerkaka och stack ivag. Kande mig ratt pigg, stoppade i Melissa Horn i oronen och traskade pa. Motte tva norska tanter pa vagen ut fran Palas del Rei, de onskade "go tur" och plotsligt kandes allt lite lattare. Peppande ord far man inte for mycket av...oavsett om det ar fran okanda manniskor eller inte. Det skonaste ar nastan nar man ser en bonde ett par hundra meter ute pa en aker, som hysteriskt vevar med armarna och ropar buen camino! Da varmer det lite i sjalen.

Efter Palas del Rei flot det pa ratt bra. Kopte en isglass efter en halvmil, min andra pa tva dagar. Sockermotstandaren Helena har tydligen semester... Nar jag kom till byn Casanova (jo, den hette sa) sag jag att det bara var en knapp mil kvar till malet jag tidigare satt for den har dagen, den lilla staden Melide. Kroppen kandes helt ok och jag hade en massa vatten, sa jag fortsatte.
Otroligt fin natur pa slutet, trollskogar, porlande backar och en massa blommande trad. Det gjorde den sista milen lite lattare, och min onda fot och blasor pa fotterna glomdes bort for en stund. Jag gick mest och njot av att jag faktiskt orkar ga och aven om jag inte var helt hundra sa var jag glad att den har dagen inte pa langa vagar var lika vidrig som den igar.

Melide dok upp ratt snabbt, och jag var framme hela tva timmar tidigare an igar. Dock gick jag totalt fel nar jag kom in i stan, sa jag fick leta harberge i 45 minuter...men jag kunde inte bry mig mindre. Jag ar inte halvt medvetslos som igar, jag har lyckats ta mig nastan 4 mil idag ocksa, och nu ar det bara 5 mil kvar till Santiago! Dessutom bor jag pa samma harberge som min tyske van som jag visade vagen for nagra dagar sen, och mina tva spanska gubbar som jag satt och drack kaffe med i O Cebreiro. Kul att kanna igen ett par ansikten. For att inte tala om hur glad jag ar att jag missade jordens askvader med ungefar en kvart. Regnet har fullkomligt ost ner och det har askat rejalt...det hade just varit en snygg avslutning pa den har dagen.
Duscharna ar varma, min sang ar mjuk och skon och bara jag far en god middag pa det har sa kommer jag att vara helt fit for fight imorgon igen! Ca 50 kilometer kvar alltsa...750 gjorda. Behover jag saga att det kanns ganska haftigt?
Ha en bra lordagkvall mina vanner, jag sover nog gott inom ett par timmar...
Stor kram till er alla!