Villarente - San Martino del Camino, 40,1 km semester

"Kanner jag av halsenorna imorgon bitti nojer jag mig med att ga en dryg mil till León" sa jag till mamma igar kvall, efter att ha grinat illa de sista 5 kilometrarna. Det var da det. Idag ville min kropp annat. Smartan var som bortblast, fotterna glada och hela jag pigg efter 8 timmars oavbruten och skon somn. Min enda rumskamrat gick redan vid 6, och da gick jag upp. 07.10 var jag ivag, pigg och stark med en god grot i magen. Malet - León 14 km bort for kaffe.

Pa nagot markligt satt hann jag knappt tanka forran jag insag att jag var pa vag in i staden. Teflonhjarnan fanns kvar och tankarna var nagon helt annanstans an i mitt huvud. Skon tomhet i soluppgangen.

Val framme i León unnade jag mig en hel timmes paus, drack en otroligt god kaffe och bloggade ikapp fran igar pa ett motel dar jag fick lana deras wifi for free, trots att jag inte var gast...tack. Full med koffein och nytankad energi fran en massa bloggkommentarer traskade jag vidare mot lunchen i Virgen del Camino drygt 7 km utanfor León. Tanken pa att stanna i León och noja mig med den lilla promenaden idag fanns liksom inte kvar langre...

Passerade en massa gator, torg, hus, industriomraden och villor och pang - sa tittade jag upp pa en skylt som sa Virgen del Camino. 7,3 km var borta. Forstod ingenting, men uppenbarligen hade jag gatt alla kilometer utan att marka det igen. En god tonfiskmacka och en farskpressad juice fick sta pa menyn, och sen gav jag mig av mot dagens langsta stracka - 14,5 km. Det visade sig dock att det langs dessa 14,5 km kryllade av sma byar, sa tiden gick aterigen hur snabbt som helst. Intalade mig sjalv redan imorse att jag skulle forsoka njuta av varje km idag, att tanka pa att jag faktiskt har semester, att jag ar ledig och ar i ett fantastiskt soligt och vackert Spanien. Det hjalpte faktiskt, sa idag har jag gatt och tankt pa att det ar ratt skont med varme, att solen garna far framkalla ett par till fraknar i mitt ansikte, och att det inte alls ar synd om mig som "maste" ga 80 mil. Det ar faktiskt frivilligt, aven om det inte alltid ar en dans pa rosor... Ibland far jag for mig att alla ar ute och promenerar hela dagarna, men sa ar det ju faktiskt inte. Nar jag ater middag ikvall sitter ju ni andra och vantar pa sondagsfilmen pa TV4, och de flesta av er ska upp och jobba imorgon. Jag glommer det. Sa idag har jag haft semester, pa riktigt.

Framme i Villadangos del Paramo lyxade jag till det och bytte till torra strumpor, fick ett energiframkallande sms som lat mig veta att jag ar stark och fantastisk, och sen var det bara 4,3 km kvar till dagens mal, San Martino del Camino, dar jag har landat nu. Bor pa ett litet och privatagt harbarge som kostar 4€ och verkar hur bra som helst. Har tagit en varm dusch, druckit en god kaffe i solen och ska nu ut och se mig om lite i byn. Halv atta vankas det treratters med det obligatoriska vinet, och efter det ar det blir det nog sangen. Man blir ratt trott av att traska runt i solen fran 10 pa morgonen till 16 pa eftermiddagen...men som sagt, det ar semester.

Dag 12 ar avklarad, och milen minskar for varje dag...enligt mina berakningar har jag bara 303,5 km kvar till Santiago nu, en siffra som kanns helt overklig med tanke pa att det inte kanns speciellt langesen jag hade 80 mil att ga... TACK for att ni har varit med sahar langt, jag hoppas att ni foljer med den sista biten ocksa..? Kram pa er!

Fotot visar senaste pilgrimsmodet...3/4-langkallingar och shorts... :)