Tosantos - Burgos. 46,8 km i gassande sol

Kvallen igar blev over forvantan. Efter att Jorge, volontaren pa harbarget, forbarmat sig over mina onda fotter med ett fotbad med saltvatten dok plotsligt ett bekant ansikte upp - Ricardo (fortfarande ingen potentiell pojkvan)! Tack gode gud (eller vem som nu skickade honom), plotsligt hade jag en tolk till middagen. Han kom i sallskap med en belgisk kille som hade dragit det har med el camino lite langre, och gatt anda fran Belgien, genom hela Frankrike (dar han dessutom hade gatt rejalt vilse i en stor skog och fick ringa SOS International) och ar nu pa vag till Santiago. Han var inne pa sin 76:e dag, och plotsligt kandes min vandring inte alls sa anstrangande...
Middagen intogs gemensamt, och jag var den enda runt bordet som inte pratade flytande spanska = bra traning. Lyckade gora mig hyfsat forstadd, men det blev ju inte direkt nagra langre konversationer. Hojdpunkten var nar jag skulle lara alla att saga "smaklig maltid", och en av gubbarna lyckades fa det till "Ricky Martin". Jag vet inte, men sa lika later det val inte?
Somnen blev sadar...10 pers pa golvet pa 25 kvm. Vaknade vid 3 av att en av gubbarna drog timmerstockar nar han andades in, och rabblade nagot pa spanska i varje utandning. Oronproppar i for forsta gangen, tack. Frukost vid 7 och ivag en halvtimme senare an vanligt, 07.30.

Lite osaker pa hur langt jag skulle ga idag. Antingen en kortis till Atapuerca, 25,4 km, eller den lite langre...46,8 km till den stora staden Burgos. Nar jag borjade ga kande jag dock att det inte alls var nagot Atapuerca i mina ben, de ville till Burgos. Efter 19,3 km tog jag en kaffe och pratade med min forsta ungerska bekantskap, och sen knallade jag de 6,2 aterstaende kilometrarna till Atapuerca som istallet blev ett lunchstopp. En bocadillo (smorgas) med omelett och lufttorkad skinka, och en med chorizo (som jag visst gillar helt plotsligt...) och omelett. En iskall apelsinjuice till och sen kopte jag en extra macka och stoppade i vaskan (man lar av sina misstag...).
Starkare an starkast gav jag mig ivag for den sista strackan pa 21,4 km. Steniga uppforsbackar i borjan, sen en jakla massa grusvag och landsvag, for att tillslut avsluta med att ga runt heeeela Burgos flygplats och genom ett gigantiskt industriomrade - otroligt deprimerande. Mitt i industriomradet kom jag dock pa att jag hade en solvarm macka i vaskan, och den raddade mig.
Efter vad som kandes som en evighet genom staden kom jag antligen fram till harbarget, som ar bland det fraschaste jag sett. 3€ kostar det och sangarna ser ljuvlligt skona ut. Inga snarkande gubbar sa langt ogat nar.

Mina skador da? Jo tack. Halsenan hanger i, jag tror inte att den har slappt annu. Ater Voltaren for att inte ha ont, vilket jag inser inte alls ar nagon langvarig losning. Borde sakert vila den egentligen, men det ar liksom lite svart. Ska uppsoka ett apotek nu och fylla pa forradet som borjar sina. Ett par blasor, varav tva inte alls ser roliga ut, men enligt alla experter ar det bara att sticka hal och vanta pa att de ska torka...usch.
I det stora hela mar jag bra, och idag kanns som den starkaste hittills. Kroppen borjar garanterat vanja sig vid den har idiotin(?), borjar ge sig och ga over pa min sida. Vi ska till Santiago, jag och kroppen, sa ar det bara.
I ovrigt har jag idag lart mig att springbockar skaller och later som jattestora hundar nar de blir radda. Och da blir manniskan radd. Say no more.

Tack for att ni fortfarande hanger med efter 289,8 km...vi har nagra kvar.
Kram till er fran ett 21-gradigt Burgos...