tisdag 6 april 2010

Tosantos - Burgos. 46,8 km i gassande sol

Kvallen igar blev over forvantan. Efter att Jorge, volontaren pa harbarget, forbarmat sig over mina onda fotter med ett fotbad med saltvatten dok plotsligt ett bekant ansikte upp - Ricardo (fortfarande ingen potentiell pojkvan)! Tack gode gud (eller vem som nu skickade honom), plotsligt hade jag en tolk till middagen. Han kom i sallskap med en belgisk kille som hade dragit det har med el camino lite langre, och gatt anda fran Belgien, genom hela Frankrike (dar han dessutom hade gatt rejalt vilse i en stor skog och fick ringa SOS International) och ar nu pa vag till Santiago. Han var inne pa sin 76:e dag, och plotsligt kandes min vandring inte alls sa anstrangande...
Middagen intogs gemensamt, och jag var den enda runt bordet som inte pratade flytande spanska = bra traning. Lyckade gora mig hyfsat forstadd, men det blev ju inte direkt nagra langre konversationer. Hojdpunkten var nar jag skulle lara alla att saga "smaklig maltid", och en av gubbarna lyckades fa det till "Ricky Martin". Jag vet inte, men sa lika later det val inte?
Somnen blev sadar...10 pers pa golvet pa 25 kvm. Vaknade vid 3 av att en av gubbarna drog timmerstockar nar han andades in, och rabblade nagot pa spanska i varje utandning. Oronproppar i for forsta gangen, tack. Frukost vid 7 och ivag en halvtimme senare an vanligt, 07.30.

Lite osaker pa hur langt jag skulle ga idag. Antingen en kortis till Atapuerca, 25,4 km, eller den lite langre...46,8 km till den stora staden Burgos. Nar jag borjade ga kande jag dock att det inte alls var nagot Atapuerca i mina ben, de ville till Burgos. Efter 19,3 km tog jag en kaffe och pratade med min forsta ungerska bekantskap, och sen knallade jag de 6,2 aterstaende kilometrarna till Atapuerca som istallet blev ett lunchstopp. En bocadillo (smorgas) med omelett och lufttorkad skinka, och en med chorizo (som jag visst gillar helt plotsligt...) och omelett. En iskall apelsinjuice till och sen kopte jag en extra macka och stoppade i vaskan (man lar av sina misstag...).
Starkare an starkast gav jag mig ivag for den sista strackan pa 21,4 km. Steniga uppforsbackar i borjan, sen en jakla massa grusvag och landsvag, for att tillslut avsluta med att ga runt heeeela Burgos flygplats och genom ett gigantiskt industriomrade - otroligt deprimerande. Mitt i industriomradet kom jag dock pa att jag hade en solvarm macka i vaskan, och den raddade mig.
Efter vad som kandes som en evighet genom staden kom jag antligen fram till harbarget, som ar bland det fraschaste jag sett. 3€ kostar det och sangarna ser ljuvlligt skona ut. Inga snarkande gubbar sa langt ogat nar.

Mina skador da? Jo tack. Halsenan hanger i, jag tror inte att den har slappt annu. Ater Voltaren for att inte ha ont, vilket jag inser inte alls ar nagon langvarig losning. Borde sakert vila den egentligen, men det ar liksom lite svart. Ska uppsoka ett apotek nu och fylla pa forradet som borjar sina. Ett par blasor, varav tva inte alls ser roliga ut, men enligt alla experter ar det bara att sticka hal och vanta pa att de ska torka...usch.
I det stora hela mar jag bra, och idag kanns som den starkaste hittills. Kroppen borjar garanterat vanja sig vid den har idiotin(?), borjar ge sig och ga over pa min sida. Vi ska till Santiago, jag och kroppen, sa ar det bara.
I ovrigt har jag idag lart mig att springbockar skaller och later som jattestora hundar nar de blir radda. Och da blir manniskan radd. Say no more.

Tack for att ni fortfarande hanger med efter 289,8 km...vi har nagra kvar.
Kram till er fran ett 21-gradigt Burgos...

17 kommentarer:

  1. Kul att läsa om allt. Du skriver så att man själv vill göra samma resa! Hur många steg är du uppe i nu? Kämpa på / Micke L

    SvaraRadera
  2. Tjohooo idag va jag först ut på plan här på Din blogg :)
    Härlig läsning som vanligt.
    Har blivit lite av dagens höjdpunkt onekligen.
    En spännande avslutning efter en arbetsdag.
    Härligt att Du har det bra.Hoppas bara att Du e rädd om Dina skador att de oxå får lite omsorg.De e ju några mil kvar.
    Hm...Du e då otroligt rapp i benen...de måste ju nästan va i stil med trumpinnar hihi
    Snälla Helena...Du lämnar väl kängorna hemma när vi ska till Prag annars lär jag ju ta med en cykel för att hinna med Dej :)
    Ha de bra o koppla nu av ikväll.
    Mina tankar e med Dej...stooooooor kram.

    SvaraRadera
  3. Heja Micke Du skrev fortare än mej...ha de gott :)/Anna-Lena

    SvaraRadera
  4. heja heja heja! du är ju skitduktig!!

    SvaraRadera
  5. Hej på dej du gulliga tjej. Va bra att din kropp accepterat att det blir så här nu i några mil till... Ha det bäst från moster med familj :)

    SvaraRadera
  6. onekligen ser man fram emot dina inlägg :0) Ha det bäst!

    SvaraRadera
  7. Nu vet tom. jag vart på kartan du befinner dig. Det har blivit flera stopp i Burgos under åren på vår väg ner genom Spanien.

    Jag tvivlar inte en sekund på att du kommer att ta dig hela vägen fram till Santiago.

    Keep on walking girl!

    SvaraRadera
  8. Heja, heja!!
    Här går det framåt :-D
    Kram Veronica

    SvaraRadera
  9. Kanon! Vi följde grannen Fredrik B när han kämpade sig igenom Caminon förra våren och dina rapporter ger en betydligt mer målande bild av äventyret! Dock skall Fredrik har credit då han kom i mål - det är ju några mil kvar men nog borde du kunna slå honom med en dag eller två! Kör hårt!

    SvaraRadera
  10. Å Helena vad jag är imponerad! Heja heja duktiga du!=) Det är sannerligen dagens höjdpunkt att läsa om dina äventyr och jag tänker på dig flera gånger om dagen! Alla de mina här hemma i byn hälsar och hejar på dig!=)Var rädd om dig!
    Många kramar!=)

    SvaraRadera
  11. Klart vi hänger med, även om jag är lite, men bara lite, dålig på att kommentera...
    Alltså, jag, latmasken, själv personifierad, blir sugen på att vandra....

    SvaraRadera
  12. Jag är fortfarande med dig på resan och lika imponerad om inte lite mer. Njut och kämpa på. Massor m kramar

    SvaraRadera
  13. Äntligen fick jag tid att läsa om din vandring idag! Mycket roliga läsning och det låter på dig som om du är vid gott mod och mår ganska bra samt att kroppen är på väg att vänja sig som jag skrev i början! Vet inte vilka "experter" du pratat med, men jag skulle inte sticka hål på en enda blåsa, låt de självspricka när du går, då kommer de att hårdna naturligt precis där blåsan var och gick sönder, risken är annars att du sticker hål, det torkar och du gnider av blåsskinnet istället vilket inte är skönt! Men du väljer själv!:-). Själv har jag packat klart, fixar med det sista hemma och väntar otåligt på att komma iväg mot Jerusalem, men jag ska förslja följa dig i mål även under min egen vandring.
    Sköt om dig Pilgrim så hörs vi och vem vet, du kanske hakar på till Nidaros i sommar?!
    Bon Camino! / Anders

    SvaraRadera
  14. Heja Helena, härligt att höra din spirit! Tänker på dig och hoppas stegräknaren hänger med i tempot...
    Kramar,
    Karro

    SvaraRadera
  15. Du är grym tjejen! Kram

    SvaraRadera
  16. Du ger oss här hemma kraft! Så målande beskrivningar av en underbar vandring.

    Jag är sugen på att vandra Fjällräven, det är ju en fis i rymden om man jämför...

    Hejjar på dig och kroppen. klart ni kommer fram till Santiago.

    Stora kramar!

    SvaraRadera
  17. Klart man hänger med, sjuuukt spännande ju :)!

    SvaraRadera

Ja, lämna gärna ett spår efter dig! :)