Det fanns en tid när vi gjorde allt tillsammans. Jobbade. Spenderade timmar i telefon. Tränade. Fikade. Promenerade. Festade. Diskuterade singelproblem. Dansade. Grät. Stickade. Läste. Reste. Skrattade.Den tiden är förbi. Vi jobbar på olika jobb. Vi ringer nästan aldrig. Vi tränar på olika ställen. Vi fikar med andra sällskap. Vi promenerar på varsitt håll. Vi går på olika fester. Vi har inte singellivet gemensamt längre. Vi dansar aldrig tillsammans. Vi gråter i någon annans famn. Vi stickar inte alls (eller?). Vi läser i olika soffor. Vi reser till olika hörn av världen. Men skrattar, det gör vi, om än numera via telefon.
Det är dock livet i ett nötskal. Saker och ting förändras, man tar steg åt olika håll och hamnar längre ifrån varandra. Med det inte sagt att man släpper taget. För släpper taget, det kommer vi aldrig att göra. Aldrig.
Tack min vän för en fredag fylld med jordgubbar, bubbel, melon, skratt, rosé, såpbubblor och nostalgi.
I ♥ you!
Foto: Privat. Startskottet för C:s semester - bubbel och sushi i solen...
Sann vänskap kräver inte underhåll 24/7. Det kan gå mycket lång tid mellan gånger man ses, men ändå så vet man alltid vart man har varandra.
SvaraRaderaHäromdagen träffade jag en av mina bästa, och definitiv äldsta vänner (har hängt ihop sedan barnvagnsåldern). Det var två år sedan sist. Men vart de två åren tagit vägen är det ingen som vet när vi ses. Vi kan liksom ta vid där vi slutade sist (med en snabb uppdatering av läget givetvis). Det är äkta och genuin vänskap i mina ögon.
Kram
Underbart med riktiga vänner! :)
SvaraRaderaFinaste sorten!
SvaraRaderaKänner så igen mig. Finns något så oerhört sorgligt i det men också något underbart. För med vissa vänner, de där riktiga vännerna, ja då spelar tid och rum ingen roll. De finns där ändå.
SvaraRadera