.Beck - Levande begravd.

Ja ja...Gunvald har blivit äldre, men Gunvald är alltid Gunvald...and I still love him.
Beck är också alltid Beck och en Beck-film missar man inte om man heter Helena (var det verkligen den sista nu..!?). Efter en halv halv vattenmelon, en massa jordgubbar och sol vid vattnet var det äntligen dags att krypa in i biomörkret...jag, mitt sällskap och två andra. I hela salongen, that is. Lyx!

Levande begravd slår inte I stormens öga, men är väl värd att se. Det svänger på klassiskt Beck-manér och precis när man tror att man har tråden så tappar man den igen. Grannen är där, mer förvirrad än någonsin, och kanske är det värt att se filmen bara för hans utläggning i trappuppgången, där han inför Martin Beck förklarar sin lämplighet att ställa upp i en dokusåpa...skön lirare, minst sagt.
Filmen är dock inget för lättskrämda, mörkrädda (läs: jag...i kubik) och människor med dåligt hjärta... Jag kommer garanterat att gå och lägga mig innan solen går ner ikväll...hjälp.
Någon annan som har sett filmen?
Bild lånad här.