Jag vet inte varför jag hade en liten förutfattad mening att Insidan inte skulle vara en bra bok. Kanske var det för att Liam Norberg i mitt huvud fortfarande är synonymt med den inte överdrivet bildade Jocke i Sökarna (måste se den igen - nostalgi!). Jag är dock barnsligt förtjust i självbiografier, och inte minst när det gäller människor som har begått brott...
Och jag blir överraskad. Boken tar slut på ett par dagar, språket är oväntat fängslande och jag förundras gång på gång längs vägen. Över iskylan och modet hos Liam och hans kumpaner. Över livet på insidan. Över hur livet kan vända.
Insidan är en bra bok och jag ångrar inte att jag läste den!
Foto: Privat.
Noterat på min lista!
SvaraRaderanu blev jag nyfiken.
SvaraRaderaskrattade först åt titeln på ditt inlägg, för vi använder ofta den meningen här hemma :D haha
kram