Jag hade ganska stora förväntningar på För kärleken, mest för att den har utpekats som en svensk motsvarighet till en av mina favoritfilmer någonsin - Crash. När jag lämnade salongen igår kväll kände jag dock att den inte alls levde upp till mina förväntningar, och verkligen inte till Crash.Visst finns det likheter. Ett antal levnadsöden som löper parallellt genom filmen, för att i slutet totalt kollidera. Ångesten finns där. Smärtan är uppenbar och visst fäller jag ett par tårar. Men är filmen verkligen bra? Jag vet inte. På något sätt känner jag att jag inte vill ha den osedd, den får mig onekligen att tänka och värdera det jag har, men att se den på bio känns lite "onödigt". En helt ok film, men mer än så är det inte.
Någon som har sett den?
Bilden lånad från www.sfi.se.
Faktiskt tänkte jag hoppa den & se "kärlek på italienska istället...Ev kan ovan bli en dvd afton...Kram
SvaraRaderaÅh...Kärlek på italienska ska vara helt fantastisk har jag hört! Berätta gärna hur den var om du ser den...
SvaraRaderaTror det blir att hyra den när den släpps sen! tack för recensionen =)
SvaraRaderaVinkar från "vårt" Dalarna. :)
SvaraRaderaHar också varit sugen på att se den men blivit lite mindre sugen efter några dåliga recensioner. Men gillar Tova starkt så vi får se..
SvaraRaderaJag såg den och kände bara en sån ångest och nedstämdhet då jag gick ut från bion. det var en sån där stark historia som lyfter upp en, skakar om och sätter inte ned en förrän man känner sig riktigt omskakad. Fantastiskt men verkligen inte min sorts film, jag behöver verklighetsflykt som lyfter upp och kramar om, inte film som ger ångest.
SvaraRaderaBlev sugen pa att se den nar jag var i Sverige, men den verkar valdigt annorlunda mot vad jag trodde. Kanske bli en DVD nasta gang i Sverige i stallet!
SvaraRaderaKram Lisa