torsdag 29 maj 2008

Dygnet innehåller bara 24 timmar...

Insåg igår kväll, under ett alldeles för sent kaffedrickande med min bästa vän, att min stora, om inte största, önskan just nu är att dygnet kunde innehålla mer än 24 timmar. Förstå hur underbart det skulle vara!? Att hinna göra allt det roliga man gör idag och dessutom hinna sova! Vore det inte skönt? Min kropp verkar totalt börja prioritera bort sömnen. Jag är i princip aldrig trött längre... Har varit näst intill omänskligt morgonpigg ganska länge, vilket jag har vant mig vid och t.o.m. lärt mig att uppskatta. Man kan ta att morgonpiggheten kommer med åldern (?).
Nu däremot. Nu verkar min kropp inte heller vilja eller ens behöva sova på kvällen! Att jag har vaknat 05.30 utan problem ett tag, det kan jag ta. Men snälla kroppen, de dagar jag är snäll mot dig och låter dig krypa under täcket innan midnatt, kan du inte ägna ett litet, litet, pyttelitet uns av din energi till att iallafall överväga saken? SOMNA!
Skulle inte vilja kalla det sömnsvårigheter. Förklarar det hellre med att jag tycker att livet är så underbart kul att leva att jag börjar tycka att sova är att kasta bort rolig levnadstid. Kommer man undan med det?
Hur som helst, om det någon gång skulle regleras och hela universum skulle byggas om, så att dygnet får 30 timmar istället så kan jag ge mig. Då kommer jag att sova mina regelrätta 8 timmar. Det lovar jag.
Tills vidare kör jag på som vanligt...vaknar tidigt, jobbar hela dagarna, planerar in 1000 saker i kalendern, tränar som ett halvt fotbollslag, dricker vin mitt i veckan och glömmer sömnen, planerar in 1000 saker till och fortsätter att älska mitt liv lika mycket som jag har gjort den senaste tiden!!! Sova kan man göra sen.

LiVe LiFe ExTrA lArGe!

tisdag 27 maj 2008

Min stad log mot mig idag...

Vaknade 05.30 av att morgonsolen knackade på fönstret... Vilken dag!

Kan man annat än bli lycklig?
Underbar musik i öronen, solen strålar från en klarblå himmel, fåglarna kvittrar, träden blommar och männsikor ler spontant mot varandra när de möts. Kom på mig själv under min promenad till jobbet, att jag gick där med ett stort leende...hela kroppen ville bara skutta runt och jubla! Vad är det med solen som gör oss människor smått euforiska?
Just nu tänker jag inte fokusera på att ens hitta en förklaring till det, just nu tänker jag bara njuta av mitt underbara lyckorus som totalt har tagit över min kropp!

Le mot världen och den kommer att le tillbaka - tänk på det och din dag kommer att bli så mycket bättre än du någonsin kunnat ana!

måndag 26 maj 2008

Non mihi, non tibi, sed nobis...

Första inlägget...bara tanken på att det här är det första och oåterkalleliga inlägget gör mig smått nervös...

Den stora frågan jag redan ställer mig är varför jag gör detta...och vad kommer det att ge? Vad ger den mig och vad ger den alla andra som eventuellt kommer att läsa..? Hittar inga svar så jag överlåter det till någon som vet bättre. Framtiden?

Måndag...
Längesen jag överhuvudtaget hade någon som helst ångest över måndagar...varför? Inte ens söndagar är jobbiga längre. I ett tidigare liv fick jag smått panik varje gång slutvinjetten i "Parlamentet" spelades. Insåg att helgen var över och försökte förgäves att hålla ögonen öppna framför 21-filmen på fyran, i ett desperat försök att göra dessa två underbara lediga dagar lite längre. Somnade alltid innan första reklamen, vaknade till Nyheterna, konstaterade att jag redan missat halva filmen och tillät mig själv att somna om. Väcktes en dryg timme senare, insåg att linser och smink tyvärr satt kvar, släpade mig själv ur soffan, irriterad till bristningsgränsen och släpade mig in i badrummet. Alla som har linser och någongång försökt att ta ut dem när tröttheten bokstavligen har tejpat igen ögonlocken vet att man måste gräva ganska rejält för att bli av med dem. Detta grävande brukar allt som oftast orsaka en plötslig pigghet som sedan inte försvinner på ett par timmar. Då känns det extra kul att gå och lägga sig. Det är söndag, klockan är strax efter midnatt och man är pigg som ett helt stim med mört. Sängsällskapet sover som ett barn, eftersom han lyckats hålla sig vaken hela filmen och därför är smått medvetslös redan innan man hunnit få på tandkräm på sin tandborste. Det enda som far runt i huvudet är att man måste sova, om man ska ha någon chans att ens orka tänka på att öppna sina blå på måndag morgon. Då är väl ändå livet som bäst!?

Tur att söndagarna i mitt nuvarande liv inte alls går till på det här sättet. "Parlamentet" är uppsagt från min tv. "Niobion" på fyran...har ingen koll på ens vilken film som visats det senaste halvåret. Söndagsångesten är borta. Sängsällskapet likaså.

Underbar solig måndag. Sommaren är här. Jag känner mig älskad.

HEJA LIVET!