What a day...

Det snurrar på nu. Ja, livet alltså. Det snurrar liksom sådär snabbt så att man verkligen måste vara vaken på riktigt för att hänga med...och jag gillar det! Torsdagen har tagit snurrpriset hittills den här veckan...
Först och främst full fart på (underbara!)jobbet. Höstlov så många kunder är bortresta, men jag har ju en förmåga att dra igång en massa andra projekt ändå så jag har att göra...minst sagt.

Mitt på dagen damp ett mail ner i min inbox. Ett riktigt kul mail som relaterar till min träning och som skall följas upp med ett trevligt möte på måndag...sen hoppas jag ha något kul att berätta!

Bara en pytteliten stund senare kom nästa mail. Det mailet handlade dock om något helt annat, och jag har gått och hoppats och väntat på det i snart en månad. Vågade inte öppna det så en kollega fick läsa, och jag kan bara säga att lunchen smakade godare än på länge efteråt. Ett nervöst steg framåt i en otroligt långdragen process som jag känner att jag kanske borde låta er ta del av..? Måste sova på saken.

Skuttade iväg tidigare från jobbet, drog på mig alldeles för korta hotpants (läs: trosor) och mötte upp ett gäng likasinnade för att förevigas i den ena efter den andra posen...återkommer när jag vet när och hur ni kan njuta(?) av resultatet...

Vidare hem för att ladda om och packa ett halvt ton träningskläder inför morgondagens tripp till Göteborg, och meningen var också att jag skulle ta en löprunda i höstmörkret. Väl hemma kom jag dock bara så långt att jag fick i mig lite efterlängtat kaffe, sen började jag pyssla med lite personliga issues som fick min luft att totalt försvinna ut i tomma intet. Insåg att en vilodag efter sex träningsdagar i sträck kunde få vara på sin plats, och löpningen fick känna sig ignorerad. Fem timmar träning på lördag kräver kanske också sin lilla uppladdning..?

Well...tvistade torsdagen är snart till sin ända, och nu återstår bara att på ett smart sätt lyckas packa träningskläder för HOTMoJo yoga, Kettlebells Xtreme, BodyCombat, Step Up och BodyPump utan att jag behöver en stor resväska...wish me luck.

Hur har er torsdag varit?

En vän och en sallad

Att avrunda en redan fantastisk måndag med en date med sin bästa vän är något jag kan tänka mig att ta upp som en tradition. Gårdagens löparenergi följde med mig till en soffa med bästa C där vi sedan satt i några timmar och pratade om allt och inget. Skrattade. Förundrades. Ignorerade. Reflekterade. Otroligt skönt att bara få släppa taget om alla tankar och låta dem komma ut. Att salladen som vanligt var något utöver det vanliga gjorde ju inte saken sämre...

Pigg och fylld med en massa ny energi vaknade jag vid halv sex imorse mer än redo för dagens utmaningar, varav en har hängt över mig i ett par veckor. Ett prov som skulle göras och ett samtal som skulle genomlidas(?). En del nerver, men när resultatet kom tio minuter efter avklarat prov och var mer än godkänt kom jag ner i vilopuls igen. Samtalet visade sig inte alls vara något lidande utan snarare en skön stund med en del skratt och bra energi. I början av november vet jag om motparten kände detsamma. Håll era tummar - ok?

Hög på lättnad och glad som ett barn på julafton brände jag av ett överkroppspass på gymmet, och träningsvärken börjar redan göra sig påmind...great! Lite kvällsjobb (och en bio?) på det och min tisdag får gå till historien som en mycket bra dag. Så.
Foto: Privat. En mumsig sallad på Drottninggatan.

Vansinnigt jobbigt att vila...

Med lite snuvig näsa, smått kli i halsen och magisk träningsvärk ställde jag förnuftigt nog in min planerade löpbandsmil idag. Sjuk finns inte i min planering och med tanke på att jag har tränat en sisådär 11 timmar de senaste tre dagarna så kunde jag väl med gott samvete lämna kroppen ifred för en sekund...
Det "lugna" substitutet hette sojalatte på nya Waynes (med utsikt över Hötorget) och högskoleprovsplugg. Frågan är dock om inte det var bra mycket jobbigare att läsa i min bok än vad den där milen hade varit att genomföra... my god vad mycket man har glömt på några år! Alltså...Pythagoras sats, ekvationssystem och exponentiell tillväxt...behöver jag säga att jag är mer än glad över att det är ganska långt till den 23 oktober?
Wish me loads of luck, för jag tänker göra mitt bästa resultat någonsin, punkt slut.
Foto: Privat. En vanlig syn en månad framöver...

Startskottet har gått - let's do this!

Tillbaka i verkligheten igen efter mina fyra härliga dagar med mamma i Prag...första dagen avklarad och det har minst sagt varit full fart från start.

Under min morgonlöpning försökte jag mig på att i huvudet planera de kommande veckorna lite, veckor som kommer att kräva en del av mig. Det är proppat i kalendern med jobb, utbildning och annat, och jag räknade igår ut att min nästa helt lediga dag kommer att infalla lördagen den 6 november. Jag vet, det låter sjukt och jag vet att min pappa (och förmodligen min storebror...) säkert sitter och tänker "varför?" nu, men så är det.

Det är mitt heltidsjobb som ska kombineras med ett par andra små utbildningar, två steg av tre i en lite större utbildning och plugg inför och genomförande av högskoleprovet (7 år sen sist, minst sagt ringrostig...) för det där jag drömmer om. M.y.c.k.e.t. på gång, men det är bara är en massa roliga saker som skall bockas av så det kommer att gå. Det måste gå.

Inser dock att det kommer att krävas en hel del av mig (och min omgivning...) för att få det här pusslet att bli komplett och för att jag ska få det att hålla ihop utan att rasa sönder, och därför har jag bestämt mig för att ge mig själv bästa möjliga förutsättningar.

Jag måste ha tillräckligt med sömn. Mat. Vätska. Och en massa frisk luft. Jag ska få en och annan bio för att rensa huvudet, och minst ett par kvällar stand up-comedy för att få släppa allt och bara skratta. Träningen kommer självklart även den att vara a och o för att jag ska orka köra fullt ös fram till mitten av november.

Vad jag dock inte behöver är sömnlösa nätter. Alkohol. Socker...och onödig stress. Bort med det alltså, helt och hållet.

Bloggen blir nog lite lidande, om inte annat tiden för att läsa alla andra som jag normalt läser. Mina vänner och min familj kommer att behöva vara förstående om jag inte visar överdrivet många livstecken. Jag kommer att behöva en och annan kram och ett peppande sms då och då. Lagom till snön är här korkar vi sen upp skumpan och har förhoppningsvis en massa kul att fira...ok!?

Let's do this..!

Älska!

Den är tillbaka...den där känslan som jag bara älskar. Bubblet. Pirret. Fullt fokus framåt.
Veckan (och min höst) har startat precis som jag vill. De okristligt tidiga morgonpromenaderna till jobbet är tillbaka. Rutinerna. Den uppstyrda träningen (30 km cykel + 5 km löpning igår - tack Helena!). Planerna...och den fullklottrade kalendern. Nu är det bara virvlande höstlöv som saknas. Jag bara älskar det.
Foto: Privat. Morgonens första frukost, intagen 06.15 imorse efter en lovely promenad...

Autumn leaves...

Jag fick lite höstfeeling under morgonens promenad...såg ett par löv falla i Rålambshovsparken, insåg att sommaren snart kommer att vara historia och log lite för mig själv. Jag är verkligen redo för hösten nu. Det har varit en helt fantastisk sommar rent vädermässigt, och visst ska det väl bli lite mysigt med mörka kvällar, svala morgnar och stickade halsdukar? Jag längtar faktiskt...
Tittar i min kalender och inser att jag fr.o.m. nu endast har två oplanerade helger fram till december. Det kommer att blir en händelserik höst på många sätt (berättar mer senare...), och jag känner mig otroligt laddad! Förutom det som redan är inskrivet med bläck finns också mina blyertsplaner där...allt jag hoppas, vill och ska göra mitt bästa för att klämma in. Tror att jag kommer att se tillbaka på den här hösten och vintern med ett stort, om än lite utmattat, leende.

Go on with a spirit that fears nothing! står det på mitt kylskåp, och det är något jag försöker göra varje dag...och ska verkligen göra mitt bästa för att tänka på det de närmaste månaderna. Kan behöva det extra mycket redan idag faktiskt. Kusinerna är på väg ner från Dalarna, och jag och min bror ska bli tonårsföräldrar för ett par dagar. Med tanke på att Stockholm bjuder på klarblå himmel väntar nog Gröna Lund på oss, och om jag känner mina kära kusiner rätt så finns det inte i deras världsbild att jag inte ska med upp i Insane, Fritt Fall och de andra härliga(?) attraktionerna...ska försöka tänka på när jag för några dagar sedan låg med uppskuren hornhinna så känns det nog lättare.

Ha en bra onsdag - give yourself a happy day!
Foto: Privat.

Ett efterlängtat farväl...

Sista linsen. Ever. Från och med imorgon är det glasögon(snark...) som gäller, och om en vecka lider jag förmodligen av svår operationsnervositet. Jag kan tänka mig väldigt många saker som är trevligare än att hyvla upp hornhinnan...men fattar ni hur skönt det ska bli när det är klart!? Längtar...och ska fira rejält när det är läkt och klart så att jag får dricka bubbel igen!
Foto: Privat. Min sista lins...then bye bye forever.

Naked in public...

Chockade kroppen med lite simträning idag. Jag var ju ändå i en simhall och uträttade ett "ärende", så jag tog tillfället i akt att simma lite efteråt...

Jag räknade ut att senast jag simmade i träningssyfte (kärringsim, men ändå...jag kan inte crawla...) var för sisådär 10 år sen, eftersom jag inte tycker att det är särskilt kul. Då simmade jag allt som oftast max 1000 meter (40 längder), sen var jag både uttråkad och trött i hela kroppen. För 10 år sedan var jag 20 år och lite mindre vetande uppenbarligen, för det visade sig att det inte alls var så tråkigt! Det var ju t.o.m. ganska skönt...helst eftersom det faktiskt är sommar och folk verkar befinna sig på alla andra ställen än just i inomhusbassänger. Vi var 4 personer i hela simhallen och det var lugnt och skönt.

1000 meter skulle det bli, och 1000 meter blev det. Helena, aka envisheten själv, ville dock utmana sig själv och simma lite till...närmare bestämt 1000 meter till. 55 minuter och 80 längder senare var jag mer lik ett russin än något annat, och överkroppen kändes minst sagt matt. Matt var dock en underdrift för känslan som infann sig när jag klev uppför stegen och jag återfick min vanliga vikt igen, inte den skönt lätta kropp som rörde sig i vattnet...

Kan simning vara min nya grej tills jag får springa igen? Träningsvärken imorgon får avgöra saken...och då är det isåfall jag som köper en jävligt snygg (finns det?) baddräkt (jag var den enda med bikini idag) och någon form av vattentät musikutrustning (tips?).

Foto: Privat. Små klistermärken med påtvingad nakenhet satt i varje litet skåp i omklädningsrummet...underbart!

Kyss inte grodorna - svälj dem!

Jag har de senaste åren tyckt att jag får saker och ting gjorda. Att jag tar tag i det jag planerar, bockar av mina "att göra"-listor och slutför det jag påbörjar. Effektiv liksom.
Men så finns det alltid det där som aldrig blir gjort...det där som man borde göra, men inte kommer till skott (varför heter det så?) med. Jag tror att vi alla har dem, sakerna man skjuter framför sig genom att tänka "jag ska bara göra det här först, sen..." eller "nej, det är inte riktigt läge nu, jag väntar tills....". Ja, ni vet. Man vill verkligen, men kan verkligen inte ta det där första tunga steget att sätta igång.

Ibland behöver man liksom en spark i baken, en knuff i ryggen och hjälp att ta nästa steg. Jag fick det av en person i min närhet. En person jag träffat också men inte känner. Någon som såg min glöd och mitt driv men förstod att jag, precis som många andra, tappat lite av mitt fokus i virrvarret av allt som måste(?) och bör göras här i livet.
Han gav mig en bok med orden "den kommer att förändra ditt liv". Jag läste den inte. Han tjatade. Jag hade inte tid. Han tjatade vidare. Jag hade undanflykter. "Det är bara 118 sidor." Det spelar ingen roll, det är 118 sidor för mycket. Han lät mig tillslut veta att han skulle läsa boken samtidigt, ett kapitel om dagen, att han som överenskommet skulle föra anteckningar efter varje kapitel och att han förväntade sig kallt att jag skulle göra detsamma. Jag läste mina 21 kapitel på en dryg vecka, och har nu tackat honom ett otal gånger.

Läs boken. Jag har iallafall äntligen hittat mitt efterlängtade fokus.
Foto: Privat.

Alltså...

...jag är här. Eller inte just här, men jag lever. Jag har dock fullt upp med att planera. Brottas. Drömma...veta...och bestämma. Spika. Dra ur samma spikar. Göra om, göra rätt(?). Fokusera. Kramas. Le.
Väntar ni här nu när jag är lite ur fokus...om jag lovar att jag snart är tillbaka?

A tribute to my eyes

Jag har bokat.
No more somna med linser...och ett steg närmare min dröm.
Hungry Eyes...från en av mina absoluta favoritfilmer. Helena - den obotliga romantikern.

Oh...what a day!

Solig morgonpromenad. Molning förmiddag i hemmets lugna vrå. Spontant och skrattfyllt möte på en gräsmatta i solen. Lagom vätskebrist men energikontot påfyllt. Supersvettigt och mjölksyresprutande benpass gömd från solen men bland härliga skivstänger, kettlebells och viktplattor. Belöning i form av två liter svenska och supersöta jordgubbar. Fantastisk middag i mitt eget sällskap. En viktig bokning - check! Ett (ok...två) glas rosé.
En smått magisk start på mina fem oplanerade semesterdagar...
Foto: Privat. Total mismatch med röda bär i mitt cerisa och jätteglada durkslag, hemsläpat från New York.

05.12

Det var då morgonsolen och fiskmåsarna väckte mig. Ledig och inte alls tvungen att gå upp kände jag mig självklart och ironiskt nog piggare än på länge...så att försöka förmå kroppen att ligga kvar och somna om var det inte ens tal om. På med kaffe och sen ut för att fånga morgonsolen - en sol som enligt prognosen kommer att gömmas bakom moln under förmiddagen...
Tog ett varv runt min lilla ö. Släppte tankarna fria. Tittade på vattnet. De nyvakna fåglarna. Solen. Frågade mig själv varför jag mår så orimligt(?) bra just nu. Hittade inte alla svar, och nöjde mig med det.
Tog ett varv till. Fokuserade tankarna. Planerade. Log. Tackade mig själv för att jag kan njuta av en simpel morgonpromenad. Min första dag på min oplanerade semestervecka har onekligen börjat bra, och jag ser verkligen fram emot fortsättningen...
God morgon!
Foto: Privat. En brygga jag hittade imorse, där någon tog ett dopp vid 05.30...modigt.

Härliga liv!

Vaknar till klarblå himmel, utsövd trots blygsamma 5 timmars sömn. Glad. Kaffe som doftar lite godare än vanligt. Varm luft och en morgonsol som ler ikapp med mitt humör. Tackar nej till en efterfest(!) som pågår på en badplats jag passerar. Jag är i steget och har ett lugn i kroppen. Ett skönt lugn som bara infinner sig när man har bestämt sig, när man tagit ett beslut och börjat lägga ett pussel som länge har legat dammigt. My rocket has no breaks.
God morgon Sverige!
Foto: Privat. Morgonpromenaden...can't live without it.

Det mina ögon inte ser...

...är stundtals tyvärr ganska mycket. Jag pratar om stunden på morgonen när jag precis slagit upp dem, innan glasögonen har fumlats fram eller jag av misstag har somnat med linserna i. Det är dags att ändra på det. Jag har i det närmaste bestämt mig för att operera min närsynthet och behöver nu lite tips från er...
Det finns onekligen en uppsjö av olika kliniker att gå till och jag blir verkligen inte klok på vilken jag ska välja! Hur många av er har gjort en liknande operation eller känner någon som har gjort det? Tips på vilket ställe man ska välja..?
Guide me, please...
Foto: Privat. Ett öga som är trött på att nyvaket inte kunna urskilja löven på trädet utanför fönstret.