Boktips de luxe!

"Skapligt" haussad bok, mina förväntningar var skyhöga och självklart var jag rädd för att bli besviken. Men det här är verkligen 391 sidor ren och skär underhållning, och jag hade inte tråkigt en enda sekund med hundraåringen Allan och hans finurligheter. 

En härlig gubbe med en otroligt skön syn på livet, en syn som tar honom till de mest osannolika platserna här i världen och gör att han får uppleva möten som andra bara skulle drömma om...en livsstil jag önskar att alla, inkl jag själv, kunde anamma ännu mer. Allan kör liksom sitt eget race, och vilket race det blir sen...

"..men Allan lade sig inte i andras göranden och låtanden, inte om det kunde undvikas, och det kunde det för det mesta..."

Amen to that!

Bor du i skåpet eller?

Jag vet inte varför jag hade en liten förutfattad mening att Insidan inte skulle vara en bra bok. Kanske var det för att Liam Norberg i mitt huvud fortfarande är synonymt med den inte överdrivet bildade Jocke i Sökarna (måste se den igen - nostalgi!). Jag är dock barnsligt förtjust i självbiografier, och inte minst när det gäller människor som har begått brott...
Och jag blir överraskad. Boken tar slut på ett par dagar, språket är oväntat fängslande och jag förundras gång på gång längs vägen. Över iskylan och modet hos Liam och hans kumpaner. Över livet på insidan. Över hur livet kan vända.
Insidan är en bra bok och jag ångrar inte att jag läste den!
Foto: Privat.

Att stilla ett elementärt behov

Jag efterlyste en film med gråtgaranti bland mina vänner på Facebook nu på kvällen. Ibland känner jag nämligen ett behov att "rensa tårkanalerna", som mamma brukar utrycka det. Idag var en sån dag, en dag när jag behövde något som kickade igång mina tårar. En sorglig film att kura ihop sig i soffan till.

Men det var då. Det var innan jag bestämde mig för att läsa klart boken jag började med för ett par dagar sen. Mitt behov är stillat. Alex Schulmans berättelse om sin pappa är verkligen oväntat gripande och berör mig mer än jag någonsin kunnat ana. Har ni inte läst den tycker jag att ni ska göra det. Nu.

Från sängen

Inte mycket kvar nu...
Det regnar (jippi!) så jag startar dagen med att läsa ut Aldrig fucka upp. Många böcker ligger på tur och väntar...
Vad gör ni?
Bloggat från min iPhone.

Live to win!

De flesta har förmodligen en bild av Andreas Carlsson som en rätt dryg och smått elak person. Av olika anledningar visste jag redan innan jag öppnade hans bok Live to win att så inte alls är fallet, men efter att två dagar senare bokstavligen plöjt igenom hans självbiografi är min bild av honom om möjligt ännu bättre.
Känslan när jag slog ihop boken var en skön blandning av inspiration och fascination. Vilken vinnarskalle och glöd den människan besitter - imponerande! Andreas lyckas med konststycket att skriva en självbiografi redan vid 36 års ålder utan att det för en enda sekund känns tunt eller innehållslöst. Läs den och gör det nu...jag känner en otroligt skön känsla av nytändning - underbart!
Foto privat. En bok skall, enligt mig, avnjutas i ett fönster mot en livlig gata i sällskap av ett glas vin. Säkert lite för lite rock n' roll om du frågar Andreas, men jag tar den smällen...

Let´s play the game...eller?

Jag kan inte låta bli att erkänna det...jag är tagen med storm av Neil Strauss bok Spelet.
Har bara kommit 100 sidor och är redan helt fastklistrad i boken, förundrad över hur uträknande män kan vara och hur enkla vi kvinnor ibland är. En lektion i livets sociala spel, minst sagt. Ni måste läsa den, och det snart! Återkommer med fullständig recension när jag är klar...
Någon som har läst den?
Foto privat.

Boken som aldrig ville ta slut...

Det är inte ofta man känner att man längtar till stunden när boken man läser ska vara slut, så att man slipper läsa mer.
Det har hänt mig en gång tidigare, och det var när jag läste Gör vad ni vill men döda henne inte. Efter en tredjedel av boken och en svimningsattack på pendeltåget kände jag att det var nog, och jag var t.o.m. tvungen att slänga boken eftersom jag var säker på att det vilade någon vidrig förbannelse över den.
Marilyn Mansons Den långa vägen ut ur helvetet är inte i närheten lika hemsk, men det är ingen vacker läsning. I en hel vecka har jag plågats av smutsigheter, köttstycken och hemska levnadsöden. Jag kan omöjligt säga att boken är bra, men något gör att jag inte kan sluta läsa.
Vissa kapitel kunde jag bara ögna igenom, eftersom jag lider av blodskräck och har väldigt svårt för ingående beskrivningar av sår, blod och död...
En del hävdar att Mansons liv är ihopdiktat och att allt i boken är påhittat, och efter att ha läst den kan jag verkligen inte hoppas på annat. Är det inte det kan jag plötsligt förstå varför herr Manson minst sagt är lite "udda".
Fiktion eller inte, Neil Strauss lyckas hur som helst skriva en bok som jag i ärlighetens namn inte vet om jag vill rekommendera någon att läsa. Den har bara lämnat en obehagskänsla i min kropp och jag är glad att den äntligen är slut.
Om jag ska se honom när han kommer till Globen i november?
Tack, men nej tack.

Det regnar...

...och om det gör det hos dig också tycker jag att du ska springa ut mellan dropparna och försöka få tag på Stefan Einhorns Medmänniskor, så är dagen räddad!
Läste ut den på två dagar och måste säga att den är helt fantastisk. Hade tidigare läst Konsten att vara snäll som han också har skrivit och den gick verkligen rakt in i hjärtat.
Medmänniskor handlar om hur man gör för att vara en god medmänniska och hur lite som behövs för att göra stor skillnad för andra. Boken är uppdelad i små fiktiva berättelser som var och en följs av en analys. Fällde mer än en tår när jag läste den och det som tas upp i boken är verkligen så viktigt...alla borde läsa den!

Boken man inte läser på bussen

Jag läser rätt mycket, och har då och då fått kommentarer om att jag gärna får recensera böckerna...så det tänkte jag lyssna på och börja med nu!

Rivstartar med min senast avslutade - Ron Jeremy - hårdaste mannen i showbiz.
Jag gillar verkligen självbiografiska och dokumentära böcker, oavsett om det handlar om en världsartist, en mindre känd person eller en....porrstjärna.
Det här är min andra sjävbiografi från den "smutsiga" världen, den förra jag läste var Jenna Jamesons Att älska som en porrstjärna. Hur hemsk den boken än var rent faktamässigt så gillade jag den och sträckläste den på ett par dagar.
Ron Jeremys bok är lite likadan, faktabiten är svart och smutsig, men det går inte att sluta läsa boken. Det är verkligen fascinerande att få en inblick i en ofattbar värld som man knappt vill tro existerar i verkligheten..
Skillnaden mellan Jenna och Ron är dock att språket i den senare är ofattbart grovt och man blir bitvis generad över vad man läser. Könsorden haglar och ibland blir man rent utsagt äcklad över ordvalen. Det är med andra ord ingen bok man vill att grannen på bussen sneglar ner på och tjuvläser, så ska man läsa den här boken (vilket jag tycker att man ska) så ska man nog göra det hemma. Bara omslaget får ju folk att titta snett på en, men det är det faktiskt i det här fallet värt!
Foto privat.

Läsflow...

Jag är inne i ett helt underbart läsflow just nu, och har minst två böcker på gång samtidigt. Det är inte ofta jag hamnar i ett sånt här flow så jag passar på att njuta av det så mycket jag kan.
På mitt nattduksbord den här veckan har jag en salig blandning... Anna Gavalda blandas med Lara Baumann och den mindre roliga blå boken som mer känns som ett nödvändigt ont...
Längst ner i högen ligger min dagbok. Det slog mig just att det kanske inte är så vanligt att skriva dagbok när man snart ska fylla 30..?
Är det någon mer än jag som skriver ned sin livshistoria med penna och papper?

Singing in the rain...

Vaknade av klockan 05.45, satte på kaffe, drack kaffe, slängde i två maskiner tvätt, tog en grubblande morgonpromenad i regnet, hängde tvätten, på med Paolo Nutini´s Rewind, diskade, duschade, åt frukost, läste tidningen och fixade till anletsdragen. Till bussen i regnet med min fantastiska bok...och då slog klockan 08.00. Hyfsat effektiv morgon.
Nu kör vi!