Sockret - nu en följetong...

Miss Agda lämnade en lång kommentar på mitt sockerinlägg igår, och jag känner att hennes frågor kräver några svar... Hon undrar om det inte krävs mycket matplanering, om jag utesluter allt socker och om jag aldrig äter kosttillskott t.ex.

Jag planerar inte medvetet min kost och mat speciellt mycket, men har under åren uteslutit mer och mer av det som jag känner att min kropp inte mår bra av. Det har gjort att jag idag inte behöver tänka särskilt mycket när jag handlar, det jag mår bra av hamnar automatiskt i korgen.

Mat är bland det bästa jag vet, och jag skulle aldrig kunna slänga i mig något bara för att bli mätt utan fokuserar mycket på att det alltid ska vara gott att äta.

Jag skulle inte kalla mig extrem på något sätt, jag försöker bara tänka ju mer basic, desto bättre. Fokuserar på rena råvaror, och skulle aldrig få för mig att köpa en förpackning Mamma Scans köttbullar istället för att göra egna, t.ex. Den enkla och enda anledningen är att jag vill veta vad som stoppas i min kropp, och ser jag med blotta ögat att det finns ingredienser jag vet att den inte mår bra av avstår jag gärna. "Fuskmat" som pulversåser, konstiga färdiga kryddblandningar och annat jag inte kan identifiera innehållsförteckningen på försöker jag helt och hållet undvika.

Självklart äter jag "onyttigt" ibland, dricker ganska ofta alkohol och då och då slinker det ner godis, glass, bullar och kakor. Ska jag dock vara helt ärlig mot mig själv måste jag säga att jag mer än gärna byter ut en kanelbulle mot ett sött granatäpple, för så gott är det faktiskt inte.

Eftersom jag tränar mycket (ca 6 dagar i veckan och vissa dagar två pass) behöver jag högkvalitativ kost som ger mycket och rätt näring, annars skulle jag aldrig orka. Jag känner direkt om jag har slarvat med maten och kroppen inte orkar återhämta den som den borde.

Någon gång i veckan, nästan uteslutande när jag tränar dubbla klasser, händer det att jag äter en proteinbar, dricker en proteindrink eller annat om jag känner att jag behöver snabb och lättillgänglig energi, men kan inte säga att varken min mage eller mina tarmar älskar mig då.

Har under hela mitt liv haft en känslig mage, är laktosintolerant och reagerar ganska lätt på t.ex. sötningsmedel, och det gör att jag tvingas undvika en hel del livsmedel.

Ser verkligen inte min kosthållning som någon last, har levt såhär länge och är snarare glad att jag har möjligheten att välja vad jag matar kroppen med. Eftersom jag är en livsnjutare av stora mått ger jag med glädje min kropp det jag känner att den vill ha, det får mig att må så bra som jag förtjänar.

Foto privat. Bästa mellanmålet - färska bär, laktosfri yoghurt, pumpakärnor och kanel.

Sockerfria himlen!

Innan det är dags att krypa under täcket vill jag bara återknyta till mitt inlägg om sockerbaksmälla i söndags, och meddela att jag nu fyra dagar senare mår som en prinsessa igen!

Inget socker så långt ögat når, förutom det naturliga fruktos jag fått i mig via min älskade frukt (som min kropp hanterar alldeles utmärkt utan att bli tjock).

Känner mig lycklig i hela kroppen och ska hålla i det här lääänge nu - yes!

Tack för alla kommentarer på inlägget, det är verkligen intressant att höra vad ni andra har för åsikter om det vita giftet...

Socker from hell

Jag är väldigt mån om vad jag stoppar i mig och vill helst inte ge min kropp en massa "skräp" som jag vet att den inte mår särskilt bra av. Har lite svårt att förstå människor som ständigt matar sig själva med en massa socker, konstgjorda livsmedel och en herrans massa E-nummer istället för att ge sina stackars kroppar naturliga råvaror.
Jag får ofta höra kommentarer som "åh, vad du är nyttig då, du behöver väl inte tänka på det där, du som är så smal!?", "men hallå - du som tränar så mycket kan väl gott unna dig lite socker?" och "va!? ska inte du ha någon glass? nej, just det, du har ju fruktstund".
Ja, jag tränar mycket och jag är inte tjock. Rör mig i snitt minst 7-8 timmar i veckan och i mina kläder står det storlek 36. Men det handlar inte om det. Just idag känner jag ett större behov än på länge att berätta för dessa människor, och andra, som tror att jag undviker just socker p.g.a. rädslan över att gå upp i vikt, att det inte är anledningen (helst vill jag bara säga 'sköt er själva och skit i andra', men det låter så otrevligt...).
Helgen (och den senaste veckan) har bestått av en hel del sötsaker. Glass, godis, sockervadd(!), sötat bröd....osv osv...något jag inte är van vid att äta. Igår nådde det sin kulmen när vi satt och doppade översöta marshmallows i supersöt mjölkchoklad. Försvinnande gott självklart, men till vilket pris?
När jag lade mig igår kväll i en extrem sockerkoma bestämde jag mig för att säga bye bye till detta vita gift för ett tag.
Idag känner jag nämligen exakt vad sockret gör med min kropp, och jag gillar det inte. Trött, skakis och huvudvärk. Kroppen är inte med och hjärnan tänker inte klart. Lättirriterad, smågrinig och blassé. Äpplet är inte längre sött, det smakar bara inget. Livet är lite tråkigare liksom.
Nu vet ni. Återkommer imorgon när den värsta avtändningsfasen är förbi och livet är tillbaka till det normala igen.

Sov sött..! ;)