Oskön löpning

Det kanske inte är någon slump att Sara valde att skriva "om att göra vad jag vill" idag. Jag log faktiskt lite för mig själv när jag lite snabbt tittade in hos henne för ett par timmar sen, precis innan jag stack ut för att göra precis vad jag ville.

Idag ville jag nämligen springa. Först ville jag hoppa på löpbandet på jobbet och springa tills jag blev uttråkad, men sen ångrade jag mig. Jag ville istället trotsa novembersnöregnslaskpissvädret och sticka ut och springa.

Det kan ju inte ha varit så skönt, tänker ni nu. Nej, det var det inte. Det var inte skönt att termometern visade noll grader. Det var heller inte särskilt skönt att jag var blöt och iskall om fötterna redan efter en halv kilometer. Det var ännu mindre skönt att det snöblandade regnet piskade mig i ansiktet hela vägen med hjälp av en motvind som verkade göra sitt bästa för att byta håll och jobba mot mig i 9 kilometer. Nej, skön är verkligen det sista jag skulle benämna den just avklarade löprundan.

Då kan det ju inte ha varit speciellt kul heller, är kanske er nästa tanke. Nej, det var inte alls kul. Inte någonstans faktiskt. Det var inte kul att frysa om fötterna. Det var inte kul att tvingas springa och kisa mot snön i 46 minuter. Det var inte heller speciellt kul att det kändes som att jag trampade luft och inte kom någonstans i det halvdecimeterhöga slasket. Nej, kul är inte heller ett ord jag skulle använda för att beskriva kvällens löpning.

Men guess what - jag tränar inte för att det är kul och skönt. Inte alltid iallafall. Visst, igår tränade jag för att det var kul, och visst har jag varit på ett och annat lugnt yogapass för att det är skönt. Men annars - inte så ofta. Jag skulle nämligen ljuga om jag påstod att det är särskilt skönt med svidande mjölksyra, eller att intervaller på löpbandet i 18 km/h är kul.
Nej, jag tränar för att bli starkare. Snabbare. Bättre. Jag vet att kroppen måste utmanas för att utvecklas. Den är inte dum, och dessutom ganska lat, och pressar jag den inte kommer den att förbli som den är. För mig får det alltså gärna kosta lite, så långe jag märker resultat. Det får gärna skaka i musklerna, jag kan stå ut med smått andnöd och det kan få smaka lite blod. Men kul, nej...det är det rakt inte.

Kul, det blev det idag först när jag kom hem efter min löpning. När jag fick öppna dörren till min lägenhet och kliva in i värmen. Det var kul att komma hem. När jag nu fått av mig mina iskalla skor och kläder, tagit en varm dusch, ätit en god middag och sitter här i soffan och är stolt över mig själv för att jag trotsade vädret och inte gav upp, ja då kan jag med gott samvete använda ordet skönt.

Are you with me?
Foto: Privat. Oberörd(?) efter 8,83 km snömoddslöpning.

Kung Bore - let's dance!

SMHI har lovat snötäcke över huvudstaden. Det pirrar i hela kroppen när jag tänker på knarr under fötterna, gnistrande morgonpromenader och nystickade halsdukar.
För att inte tala om knäpptyst snölöpning längs byvägarna, mysiga fotbadskvällar med moster inne i värmen och snöbollskrig med småkusinerna hemma i Dalarna...can't wait!
Foto: Privat. En härlig tendens till vinter längs min morgonpromenad i söndags...

Color your world!

Höstmörkret är här....och varje år blir alla tagna på sängen och smått förvånade. Tänk att det är så mörkt ute. Ja, tänka sig att det blev mörkt den här hösten också. Märkligt.

Jag kommer ihåg en gång på mitt förra jobb. Fikapaus och vi som synkade blodsockerfallet vid 16-tiden stod i köket för att äta lite mellis. Det var sen höst. Det var närmast becksvart ute. Det regnade dessutom. Någon började gnälla på "skitvädret" och undrade om det aldrig kunde ta slut!? Majoriteten nickade instämmande, drog ner mungiporna i botten och höll med. J*vla pissväder. "Hösten är verkligen vidrig!"
Jag höll självklart inte med. Jag har, som de flesta av er vet, lite svårt att tillåta mig själv att lägga energi på saker jag inte kan påverka. Vädret t.ex. Jag har hittills inte mött en enda människa som kan ändra på det rådande vädret, och då har jag t.om. letat djupt in i Amazonas. Min reaktion på det allmänna gnället var att reagera tvärtom, inte för sakens skull utan för att det var min åsikt.
Råkade säga att jag ändå tycker att hösten är lite mysig. Mörkret gör ju att man äntligen kan tända en massa ljus, krypa upp i soffan och tillåta sig själv att bara vara inne och mysa. Koppla av och njuta. Eller gömma sig från regnet en stund i en biosalong med en stor popcorn och bara koppla bort världen. Gå in och träna, ta en varm dusch, basta och dra på sig mössan och helt omstartad åka hem i kylan. Inga krav på att man "måste" vara utomhus och uträtta stordåd.
Men nej, så fick man inte tycka. Kommer inte ihåg ordagrant, men en av kommentarerna jag fick var (med en blick som sade allt om missnöjet med vad jag just sagt) "Ja, men ibland kanske man kan tillåta sig att vara lite negativ och tycka illa om någonting iallafall", med undermeningen att jag älskar och hyllar allt här i livet, mest för sakens skull.

Så är självklart inte fallet. Jag har svårt att se positivt på sjukdomar. Svält. Icke älskade och ensamma människor. Orättvisor. Krig. Men vädret - kom igen nu!
Väljer man att se hösten som en svart och hemsk årstid så kommer den förmodligen att bli det. Ser man dock det där andra, det man kan vinna på mörkret och regnet, så kommer livet att bli så mycket lättare trots att man tvingas att leva mer eller mindre utan dagsljus.
Bjuder inte naturen på ljus och färgsprakande scnener så får man se till att skapa dem själv.
Behöver jag tillägga att jag satt och log på bussen hem från jobbet när det kom snöblandat regn från himlen? Här ska mysas!
Foto privat. M&M Store på Times Square, NYC, maj 2008. De har förstått hela grejen.

Nyduschad...

...efter en nio kilometer lång morgonpromenad genom ett "somrigt" Stockholm.
Kan ju inte låta bli att tycka att det är lite mysigt ändå...
Jackan är min favorit från Peak Performance´s Black Light-kollektion.

Life is good!

Solen fullständigt dränker Stockholm.
Träningen är avklarad för idag.
Lunchen kommer snart att intas i gott sällskap på East.
Jag tar en kortare arbetsdag.
Det är snart helg och sommaren kommer tydligen imorgon.
Livet är underbart just nu.

Hur är er dag?

När jag ser solen...

...tänker jag på en jobbig arbetsdag jag hade i Åre en gång...

Det är SOL för tredje dagen i rad i huvudstaden - jippi!!!

9 km - 43 minuter...

...och jag hann inte ens bli trött. Så går det när man sticker ut och springer när man egentligen inte har tid, vädret är pissigt så man bara vill hem igen och DJ Tiesto är snäll och gör en sällskap.

Rätt nöjd att jag trotsade klockan och vädret och gav mig ut ändå.

Foto från min balkong tidigare idag. Södermalm ska ligga där någonstans...

En bra måndag trots väder from hell

Idag har det varit en helt ofattbart grå måndag i huvudstaden...trodde knappt det var möjligt för ett väder att bli såhär grått, helt ärligt.

Vad är då bättre en tokgrå dag som denna än att kliva in genom dörren på Studio Paus, gå trappan ner till söta Johanna, bli serverad en kopp kaffe och få sina naglar fixade i en timme? Plötsligt var vädret och vardagen som bortblåst, som alltid när man kliver in på hennes salong och möts av stearinljus, lugn musik och en atmosfär som får vem som helst att varva ner...

Kan varmt rekommendera ett besök hos Johanna eller någon av hennes kollegor, det är verkligen en varm och mysig oas mitt i gråa stan - vardagslyx på hög nivå!

Som en bonus har jag dessutom löst mysteriet med min överskottsenergi idag...pappa är likadan, han har också tusen järn i elden samtidigt och har fötts utan förmågan att somna om på morgonen, trots att han vaknar innan tuppen. Tack för det, nu känns det bättre.

Hallå!

Vad är det med vädret idag? Himlen rasar ju snart ner i huvudet...!
TUR att man får sitta inne och jobba! :)

Hur tänkte jag nu?

Jag jobbar med kläder, eller mer specifikt marknadsföring av kläder. Merparten av dessa är tekniska funktionsplagg, och under åren har jag samlat på mig en och annan jacka som står emot alla typer av väder.
Idag spöregnar det - och vad gör jag då? Jo, tar fram den enda jackan i garderoben som är av ren och pure bomull.
Ibland blir jag så trött på mig själv...det blonda på huvudet kryper liksom in i hjärnan.

Ett nytt kapitel

Jag hade verkligen en riktig svacka igår kväll, det är bara att konstatera. Är faktiskt helt ärligt ganska, för att inte säga fruktansvärt, trött på att ha de där svackorna nu.

Den bästa medicinen mot svackor som den jag hade igår är, av erfarenhet, att ställa klockan och ge sig ut på en promenad och få en överdos av frisk luft. Min promenad imorse blev längre än jag planerat, eftersom vädergudarna hade hört min bön och täckt Stockholm med snö! En och en halv timmes iskall promenad längs vattnet i full snöstorm - precis vad jag behövde!

Kom fram till en massa saker under tiden, både jobbiga och smått underbara, och har nu bestämt mig för att starta ett nytt kapitel i mitt liv. Jag vet, många säger väldigt ofta att nya kapitel ska startas och sen blir det zero, nothing, nada av det. Men jag menar verkligen allvar nu. På riktigt.

Bort med allt som orsakar svackor, in med mer av det som ger mig energi. Samma energi som jag hade hela dagen igår men som på kvällen rann av mig som vatten på en gås. Jag är värd att må bra 7 dagar i veckan, 24 timmar per dygn, punkt slut. Med det inte sagt att jag kommer att ignorera allt och alla runt mig och bara tänka på mitt eget välmående, det har jag för stort hjärta för...men jag har redan en del saker som jag vet jag kan förändra utan att någon märker det, men som kommer att göra STOR skillnad för mig. Jättestor. Nu gäller det bara att samla kraft att orka förändra...här räcker inte ett par Red Bull eller en trippel espresso...nej, här måste det till andra saker. Jag vet inte vad som kommer att krävas, men med tanke på att jag är en näst intill dumdristigt envis och viljestark person så är nog min största utmaning att veta åt vilken håll jag skall rikta min energi. Det tänker jag ta reda på, och det ska ske nu. Egenterapi på högsta nivå, kosta vad det kosta vill.

När jag åker på semester om en månad ska min lillebror få en ny syster som sällskap. En syster utan hjärnspöken, svackor och negativa tanketrassel. Så det så.

Live life, not only survive it!

♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Bilden är från Norr Mälarstrand imorse...underbara vinter!

Oväder - inte bara april förunnat...

Det snöar utanför mitt fönster, men i mitt huvud är det kaosartad thunderstorm kombinerat med orkan och en och annan jordbävning...toppat med ett par tyfoner, en solglimt och därefter ännu värre stormar. Snälla aprilväder, kolla kalendern igen - det är faktiskt november!
Paraplyer, vindskydd och skyddsrum till folket tack, för jag börjar snart tröttna på riktigt. Då kan det bli riktigt oväder, inte bara innanför mitt skal.
Lockande tanke ändå.

Lätt hemlängtan...

...fick jag av den här morgonhälsningen från min söta pappa...
Heja vintern - bara 30 mil kvar!

Otoño...

Hösten är här. Svårt att undgå att det är svalare i luften, mörkare på kvällarna och att det faktiskt plötsligt är skönt att ha jacka på sig...
Överallt hör man människor som suckar och gnäller, "åh, sommaren är verkligen slut nu...", "jaha, nu är det ett helt år kvar till semestern", "snart är det mörkt när man går till jobbet och mörkt när man kommer hem", "tur att det blev lite sol iallafall, nu när den låååånga och mörka hösten snart är här"...
Ursäkta mig, men vad är det för inställning? Hur orkar ni ens lägga energi på att klaga och vara bitter över saker ni omöjligtvis kan påverka? Ledsen att säga det, men ert klagande gör inte att sommaren bestämmer sig för att besegra hösten och hålla sig kvar på tronen fram till jul...
Nej, varför inte se det positiva i det? Jag ser verkligen fram emot hösten och vintern, är nästan lite upprymd att sommaren har fått ge vika...
Hur mysigt är det inte att komma hem, lite småfrusen för att man fortfarande hade för tunn jacka på sig, med gott samvete sätta sig i soffan med en kopp té och varma tofflor och bara njuta? Eller att fly från regnet in i värmen och träna ett par timmar, sätta sig en lång stund i bastun och avsluta kvällen på ett mysigt fik. Ligga i sängen och lyssna på regnet utanför. Gå runt i slitna mysbrallor. Hyra en massa bra filmer och inte lämna soffan på en hel dag. Tända ljus och fundera över livet. Skriva en bok. Promenera i spöregnet. Ta ett långt bad. Gå på bio. Mysa. Mysa mer. Mysa mest. Sluta gnälla och lära sig fånga dagen!

Det regnar utanför mitt fönster - I LOVE IT!

Midsommar....

Det regnar. Ingen slump att det är midsommar.
What else is new?