I brist på träning

Kände mig äntligen lite piggare imorse när jag vaknade. Så pigg att jag kände att jag ville göra något, men att ge sig ut på en efterlängtad lång och svettig promenad är kanske inte helt smart när man har varit sjuk i över en vecka? Tror inte att kroppen vill att jag ska förbruka min första någorlunda friska energi med att ge mig på ett försök till fysisk aktivitet...

Nej, det fick bli lite pyssel istället...eller snarare modifiering av mindre roliga Ikea-grejer. Jag är inte direkt något fan av Ikea, tycker inte att det är jättekul att strosa runt där i timmar och många av deras prylar är väl i ärlighetens oftast mer funktionella än snygga..?

Hur som helst så har jag, i rent överlevnadssyfte och för att nå upp till mina högsta köksskåp, införskaffat  världens tråkigaste pall på ovan nämnda varuhus...99 spänn(!) går ju liksom inte att motstå.

 

Hej då fula träfärgen!

Den fick ett litet face lift imorse i form av lite vit färg, och kommer på ett eller annat sätt att fortsätta att byta skepnad...har inte klurat ut riktigt hur bara. Återkommer i ärendet.

Snygg fläck?

Min andra Ikea-pryl som fick byggas om efter frukost var en bättre begagnad matta. Köpte den ganska längesen för att ha vid soffan, men knappt en vecka efter lyckades jag spilla ut en hel kaffekopp över den...begåvat.

Försökte självklart få bort fläcken, men det resulterade bara i en större och större och större...ja, ni fattar. Billig som den var fick den istället vila på vinden ett tag. Men idag jag kom på en idé, hämtade ner den, klippte helt sonika bort fläcken och i den nya storleken passade den perfekt under köksbordet istället!

Bäddat för mysmiddagar...

Vem har sagt att man inte kan ha en ryamatta i köket? Mysigt om ni frågar mig!

Jaaahapp...vad ska jag pyssla med nu då..?
Förresten - ett fynd i form av ett par skor ute på bloppisen!
Foton: By me.

Ändlöst stickande

Pippi-halsduken har knappt maskats av förrän jag har börjat på nästa halsduk, och jag inser att bloggfokus har flyttats från träning till pyssel. Stickning har (vid sidan av biobesöken) verkligen blivit min bästa avkoppling och grymmaste knepet att avleda min rastlöshet nu när jag är sjuk och inte kan svettas och framkalla mjölksyra som jag vill.
Är dock lite småless på halsdukar nu, och ser fram emot att utveckla mina kunskaper till något mer avancerat som...kanske raggsockor. Dock har jag hört att hälarna är ett litet h*lvete att få till, så benvärmare kanske får bli steg ett? Eller vad kan man annars sticka som inte kräver en ingenjörsutbildning?
Foto: Privat. Halsduk to be.

Jag kan ju om jag vill!

Nej, det blev ingen kvällsträning heller idag. Skönt. Det är svårt att förklara, men jag känner mig otroligt nöjd över att jag hoppar över träningen utan att bli stressad över det. Jag vet, det låter sjukt, men så är det.
Den största utmaningen i min träning är utan tvekan vilan. Jag är värdelös på att vila, och att vila två dagar i sträck har liksom inte funnits på kartan i min värld...jag kör ofta på tills min kropp stupar. Sån är jag och det är svårare än ni tror att ändra på det.

Idag vill jag dock inte ta på mig hela äran själv. Nej, jag vill tacka Sara för att jag vilar. Sara har nämligen gjort mig lite förvirrad och fått mig att tänka till.
För ett tag sedan droppade hon sin tretimmarsutmaning. Kul idé och min hjärna gick igång och började självklart fundera på hur jag skulle knäcka nöten med att klämma in 9 timmars jobb (som såklart krockade just idag) och 3 timmars träning på en dag. Morgonlöpning med start klockan 6 kändes som det enda som funkade, och visst hade jag en tanke på att faktiskt genomföra det. Jag är säker på att många andra kände sig lika utmanade som jag och tänkte att tre timmars träning kändes vettigt och skönt galet att genomföra.

Men så kom ett annat inlägg hos Sara. Ett otroligt bra och viktigt inlägg om den friska(?) träningsbranschen och den inspirerande(?) träningsbloggosfären.
Lite motsägelsefullt blev det dock för mig, eftersom jag på ungefär en sekund tänkte på hur många det finns där ute som faktiskt tänkte som jag gjorde till en början...att de, inspirerade och peppade av andra träningsbloggare, "måste" hoppa på den där tretimmarsutmaningen för att de inte vill visa sig sämre än någon annan. Klämma in 180 minuters träning och visa att de faktiskt orkar och kan, trots att de kanske inte vill eller har tid egentligen.
Det här är verkligen ingen kritik mot Sara, jag gillar Sara, men i mitt huvud blev det lite rörigt och det fick mig att tänka till och lägga ner mina tretimmarsplaner. Jag vet att jag kan träna i tre timmar, och jag har inget som helst behov av att bevisa det för någon, inte ens mig själv...helst inte en dag när jag faktiskt vet att jag kommer att vara tillräckligt trött av en lång arbetsdag.

Vad jag däremot inte vet lika självklart är att jag kan sitta still och ta det lugnt i tre timmar i sträck...och därför ligger min utmaning precis där nu ikväll. Tre timmar tofflor, stickning och zappande på tv:n - min sämsta gren. Jag vet att kroppen behöver det, och jag vet att jag kommer att vara nöjd om jag klarar det.
En timme avklarad - två to go...wish me luck...

TACK SARA för min välbehövliga vila idag!
Foto: Privat. Min utmaning och mitt kommande tillskott i halsduksdjungeln i hallen...

Packad och klar

Vaknar och känner mig äntligen lite, lite piggare. Vila och sömnöverdos är tydligen inte underskattat ändå...skönt att lära sig något nytt trots att man har fyllt 31. Har bestämt mig för att den kommande helgen ska bli spiken i kistan för viruset som kämpar mot immunförsvaret i min kropp.

Vad sägs om roadtrip mot Dalarna med lillebror (med superviktigt pitstop för att slänga upp datorn och boka biljetter!), upphämtning av saknade storebror längs vägen och försenad födelsedagsmiddag för lillebror hos pappa med fru. Håller tummarna att lillasyster kommer förbi också! Vidare norrut för ett litet kramstopp hos mamma, för att sedan landa ännu längre norrut hemma hos världens bästa moster och hennes underbara familj. Åh vad jag har längtat efter den här helgen!

Jag reser lätt...spikmatta, stickning, mysbrallor och raggsockor - vad annat behöver jag för en helg i total vila?
Foto: Privat. Världens längsta halsduk är snart klar...yes! 

K.ä.r.l.e.k.

En bästa vän, två par raggsockor, gott kaffe och kilometervis med garn. Jag mår bra.
Foto privat. Min soffa i detta nu.

Även jag har en gräns...

...för vad jag orkar, och kvällens fest får känna sig besegrad av kvalitetsvila med mina stickningar hemma i soffan.
Efter nästan två timmars sömn nu på kvällen insåg jag att kroppen inte orkar en natt i vinets tecken, och istället försöker jag komma i säng tidigt och ställer sen klockan på 7 för att gå upp och titta på luciamorgon på tv - mysigt!
Jag är mer än nöjd med mitt beslut, men vill samtidigt tacka mamma för hjälpen att inse att jag faktiskt inte är mer än människa, en människa som kanske behöver vila lite då och då. När jag berättade för henne om min kommande vecka som startar på måndag med uppstigning 04.50, en lååång dags jobb, medlemskväll på jobbet, en sen kväll på Musslan, kvällsjobb följt av tidigt morgonjobb och avslutningskväll på Golden Circle...innan helgen ens är nådd, var hennes enda kommentar: Hade jag varit där nu hade jag bundit fast dig i soffan.
Det kommer fler fester. Förlorad sömn och vila får man dock sällan tillbaka.
Foto privat. Mina blivande egenskapade värmekällor...

Julvilan är räddad!

Jag har hämtat ut ett paket. Förstår ni hur många timmar jag kommer att kunna sitta stilla i alla soffor hemma i Dalarna över jul nu? Längtar!

Ofrivillig men otippat skön vila

Jag är så stolt över mig själv!
Efter allmänna påtryckningar från en och annan kollega toppat med en minst sagt smärtsam timme (tendens till löparknä...aj aj aj!) på massagebänken i torsdags gav jag mig f*n på att jag skulle vila från träningen hela helgen.
Nu har det blivit söndag kväll och antalet träningsminuter sedan i torsdags är faktiskt noll. Jag känner mig ovanligt pigg i kroppen och vansinnigt peppad för en ny vecka med en massa träning och annat skoj!
Vila är ju såhär i efterhand helt klart underskattat och jag ska göra mitt yttersta för att även i fortsättningen få in mer än bara en träningsfri dag i veckan, hur rastlös jag än är och hur svårt det än känns att leva utan endorfinruset som är totalt beroendeframkallande...
Knepet för en människa med myror i brallan som jag är att hitta något annat att distrahera sig med, och det är väl antagligen därför jag snart har en halv kilometer lång stickad halsduk i soffan (lovar att visa när den är klar!). Bättre än överträning iallafall, har jag hört.

* Sov gott mina vänner, och happy andra advent! *

Hänger lite på utsidan

Jag mår som en prinsessa. Jobbar lite mer än vanligt. Stickar. Spenderar en hel massa kvalitetstid med min bästa vän. Njuter av kylan. Läser. Går på bio och äter popcorn. Tränar. Utforskar Spotify. Fikar. Skrattar. Analyserar livet. Lever.
Ifall ni undrar varför jag inte hänger här så ofta menar jag.

Foto privat. Mitt soffsällskap.

Fysisk vila och mental avkoppling

Ni som har varit med här ett tag vet ju att jag är näst intill landets mest rastlösa människa... Min "avkoppling" brukar bli ett varv löpning runt Kungsholmen. Att springa en mil förstår ju dock alla att det inte är det ultimata sättet att vila kroppen på, även om det mentalt är helt oslagbart.
Efter påtryckningar från alla håll och kanter har jag nu bestämt mig för att försöka vila från träningen mer än en dag i veckan. Har försökt förut utan vidare resultat, men nu ska jag verkligen försöka på riktigt.
Rastlös och med ständigt kli i fingrarna måste jag hitta något att göra för att kunna sitta still. Förra helgen när mamma var på besök kom jag på att jag hade en stickning som har legat bortglömd sedan förra hösten, en grå halsduk som aldrig blev klar...har väl inte haft ro att sitta still tillräckligt länge. Nu är den iallafall äntligen klar och två nya är påbörjade, och jag har insett att stickning är det ultimata sättet att bli tvungen att sitta still, koncentrera sig lite lagom och inte kunna göra tusen andra saker samtidigt.
Ska stickningen rädda mig från min begynnande överträning?
Foto privat. En av två halsdukar som förmodligen är klara innan jul...