Operakällarens köttbullar är värda all trötthet

Årets julfest igår = soffan idag. Jag ler av tanken på stans godaste julmat, bästa kollegorna och kopiösa mängder skumtomtar och dans...det går liksom inte att misslyckas. Att jag är segare än kola idag och kommer att spendera hela lördagen med att bara lata mig känns inte alls jobbigt...det är så värt det.

Myser inne med ljus och tofflor, ute regerar den vackraste vintern på länge. Jag kan faktiskt inte komma ihåg att det har varit så här fin vinter någonsin sedan jag flyttade till huvudstaden för snart 12 år sedan.
Jag gillar verkligen livet nu. På riktigt.
Foto: Privat. Isen lägger sig runt min ö...mysigt!

Allt jag begär

Fredag. Ledig. Vaknar med nytt ben som bär mig som det ska. Testbrygger ett nytt kaffe från Gevalia (utan att få oväntat besök). Ser en helt underbar decembersol. Konsluterar kiropraktorn och tar ännu en vilodag. Kryper upp i soffan och tittar ut på ett ymnigt snöfall. Josh Groban på högsta volym. Pepparkaksljus. Mysbrallor. Lite senare ett välbehövligt lyxbesök hos min frisör och ikväll vankas det julfest.
Typisk bra dag.
Foto: Privat. Från min balkong den 3 december 2010.

Tonsillit

Ja, eller halsfluss. Virusorsakad sådan för säkerhets skull, så att jag inte kan få en antibiotikakur som dödar sk*ten. "Det är bara att vila och låta kroppen ta hand om det" var precis vad jag inte ville höra när jag gick till läkaren idag, men jag antar att det bara är att gilla läget.
Ställer in allt jobb resten av veckan, ber mamma om ursäkt för att jag var vansinnigt otrevlig mot henne i telefon efter mitt läkarbesök och tackar Leif GW Persson för att han har skrivit en ny, helt fantastisk roman (som jag dessutom har fått av älskade mamma = dubbelt dåligt samvete).

Mental träning och sitta-still-terapi istället för fysisk aktivitet får fylla mina dagar, och istället för att svettas får jag passa på att spika allt träningsrelaterat skoj som ligger halvplanerat i min kalender innan nyår. Ja, sen ska jag vara übersnäll mot min kropp såklart...hela tiden.

Jag lovar härmed dyrt och heligt att detta är det sista virus som flyttar in i min kropp på väldigt länge, och försöker för en sekund att njuta av den vackra hösthimlen från balkongdörren. Det går sådär, men redan imorgon kommer den att kännas vackrare, det har jag bara bestämt.
Foto: Privat. Tack hösten för att du gör allt för att färglägga min dag...

Jag kan vila, jag är inte rädd

Jaaahapp...helt enligt plan har den första vardagen utan träning passerat, och jag har överlevt. Att träna idag hade i och för sig inte varit något alternativ även om jag inte hade tagit mitt beslut igår, eftersom det känns som att någon har stoppat ner en bit sandpapper i min hals. Ond hals = ingen träning, det vet vi ju sen gammalt.

Måndagen har faktiskt varit riktigt bra ändå, trots att det har varit kolsvart ute mer eller mindre hela dagen, och trots att novemberregnet har stått som spön i backen. Dagen har kryddats med kollegor på gott humör, ett riktigt kul mail som jag kommer att få anledning att återkomma till senare och inte minst en efterlängtad och välbehövlig början till storrensning av min garderob - ni vet sånt man inte har tid med när man lägger ett par timmar om dagen på träning. Självklart gick det i slow motion, jag har ju en hel massa dagar på mig...

Mitt i rensningen kokade jag ihop en mumsig linsgryta (som dock började med att vara en tomatsoppa) och blev glatt överraskad av ett fint mail från en gammal klasskompis som följer min blogg. Hennes ord gick rakt in i hjärtat och historien om hur även hon har haft en höst med sjukdomsrekord, och därmed tvingats vila från sin träning, gav mig ett ton hopp och en liten insikt att det faktiskt går att leva utan att träna 6 dagar i veckan. TACK snälla för fina ord - det hjälper mig i min mentala brottningsmatch...

Jag tänker avsluta den här dagen på bästa sätt genom att lägga mig på spikmattan med min bok och tillåta mig själv att somna precis när jag känner för det. Precis när jag känner för det skulle faktiskt kunna vara redan innan 21, och jag har verkligen inga problem med det. Mitt nya, snällare jag ska nämligen bjuda mig själv på lite mer sömn...för det har jag lovat.

Sov gott mina vänner - imorgon är en ny, träningsfri, dag. ♥

Statusuppdateringar

Loggar in på Facebook och läser...
"...mot Allt för hälsan och Best of the best"
"...är på väg med träningskläder på!"
"...mot Best of the best och jag är taggad!"

Min status då? "...inser att det inte blir något."
Nej, det blir inget Best of the best för mig i år. Jag är väldigt nära att bli väldigt förkyld, och jag har verkligen varken tid eller lust med det. Får stanna i soffan idag också, men till skillnad från igår hatar jag det idag.

Önskar dock er alla en härlig söndag, konventsöndag eller inte.

Ja ja, jag hör dig...

Det blev tyvärr ingen mässa för mig idag. Halsen gör lite lagom ont, huvudet är tyngre än det ska och jag har somnat ett antal gånger under dagen. Kroppen har försökt att säga mig något och jag har snällt lyssnat.
Jag fortsätter väl att nöta ut min soffa resten av kvällen och hoppas på att vara pigg imorgon. Min mardröm är nämligen att missa en mer än efterlängtad söndag med min bästa vän och en massa träning. Låt det inte hända...please?

Ett stort steg från little miss uppstyrd

En lite skum känsla i halsen gjorde att jag hoppade över min planerade träning igår, och istället fick jag en massa oväntad tid för plugg inför min praktiska tenta på söndag. Bra grej.

Idag var jag däremot fast besluten att dra mitt älskade varv runt Kungsholmen när jag kom hem från jobbet, och sen spendera resten av kvällen med att plugga. Bra plan.

Men guess what!? Fröken duktig struntade i allt. Löparskorna blev raggsockor. Anteckningarna inför helgen blev istället min MacBook med slösurfande i knät, och utsikten blev tv:n istället för Riddarfjärden. Jag är så bra. Jag är så bra att jag tänker sitta här resten av kvällen och har längre inga planer på att ens röra mitt plugg. Istället fokuserar jag på Rosa Bandet-galan och håller tummarna hårt för att någon snart hittar ett sätt att utrota den där vidriga sjukdomen som inte är det minsta värd att existera.
Till det tar jag en ostmacka (som jag för övrigt inte har ätit på något halvår...), för någon middag bryr jag mig inte det minsta om att göra. Så det så.

Avkoppling

Vi har landat i Prag. Strosat på stan i solen. Ätit italiensk lunch. Pratat. Shoppat lite. Skrattat. Druckit kaffe på den tjeckiska Starbucks-kopian i en lååång timme. Sett en bit av den fantastiska gamla delen av stan. Haft fruktstund. Sen skulle vi bara sträcka ut benen lite på hotellrummet...och totalt slocknade i 1,5 timme. Sova ostressat bredvid mamma, det är trygghet och semester det.

Magarna kurrar, dags att hitta någon middag...och ett gott glas rött. Sen blir det en tidig kväll för att orka med morgondagens traskande runt staden jag ser för tredje gången, mamma sin första. Ha en skön fredagkväll...

Foto: Privat. Vår säng för tre nätter framåt. Skön.

Omedveten affirmation?

Jag vill bli av med den här krypande känslan av förkylning i kroppen. Vill inte ha ett huvud tungt som bly. En kropp som är stekhet och iskall på en och samma gång. Glansiga ögon som ser onyktra ut. Smått orkeslösa ben som ber mig att ligga ner. Jag fullständigt hatar den här känslan. Hatar, I tell you.

Då och då slår det mig att jag kanske undermedvetet har valt det här tillståndet själv. För en dryg vecka sedan tänkte jag tyst för mig själv att jag kanske skulle testa en hel veckas vila någon gång. Precis den här veckan kändes som en bra vecka med tanke på att jag visste att jag skulle vara helt trasig efter söndagens övningar.
Ulrika och jag verkade ha samma tanke, och i söndags kväll bestämde jag mig för att faktiskt göra ett försök att vara stilla i en hel vecka. Redan i måndags svek jag dock mitt eget löfte och gav mig av runt Kungsholmen. Börjar starkt tro att den krypande förkylningskänslan jag släpar runt på nu liksom är kroppens sätt att hämnas..!? Snälla söta kroppen, nu har du fått fyra vilodagar, det räcker. Enough is enough!

Men skam den som ger sig. Imorgon är jag pigg igen. Frisk som en nötkärna och med en massa spring i benen...ok? Jag vill inte bli sjuk och jag vill inte vara en vandrande tröttmössa, punkt. Sådär ja, nu måste jag väl ha dödat min ofrivilliga affirmation?

Ok, I get the point...

Nu vet jag kanske vad jag saknade imorse. Eller snarare vad min kropp saknade. Vila. Hela dagen har varit segare än kola och jag har precis vaknat efter en ovanligt lång stund slumrande i soffan, och jag kan tyvärr konstatera att det är här jag kommer att stanna resten av kvällen.

Trött, frusen och allmänt oförmögen att göra någonting tyder väl på att den i min närhet som sa "det är inte konstigt att du är trött, du kör ju i maxtempo jämt och ditt liv är som ett träningsläger varje vecka" kanske har rätt ändå. Jag vill inte riskera att bli sjuk, så jag får lyssna på kroppen den här gången även om det innebär att jag vansinnigt motvilligt får stryka den mer än efterlängtade kvällen med C.

Faktumet att jag inte ens orkar bli rastlös skvallrar dock om att jag tar rätt beslut, och jag misstänker att jag inte har sovit för sista gången idag...

Foto: Privat. Tröttmössan och hennes soffa.

Orgasmatron..?

Allvarligt talat...har ni testat huvudkliaren!? Jag köpte min innan jul men måste erkänna att den har lämnats lite till sitt öde fram till nu...vilket jag såhär i efterhand verkligen inte kan förstå!

Visst, jag har ju läst om hur den ska framkalla endorfiner, fungera avslappnande och "muntra upp", men vem skulle tro att en märklig mojäng med pinnar av stål, med ett om möjligt ännu märkligare namn, skulle vara så otroligt beroendeframkallande...? Jag är helt fast!

Alltså, den finns överallt och kostar max en femtiolapp. Köp för bövelen!

Foto: Privat. Jag och min för tillfället bästa avslappnare.

Bra jobbat Helena!

2 mil cykling på rekordtid.

En knapp timme på gymmet avslutad med smått osmarta utfallshopp.

Ett jättestort glas med vin.

Alldeles för lite mat i form av 12 bitar sushi.

Bubbel i kubik.

En flaska iskall riesling.

Så - där har ni receptet för hur man ger sig själv en hel lördag i soffan. Tur att det är alldeles för kallt och snöar på snedden utanför fönstret...kan man tycka.

Foto privat. Inte min soffa, men väl min favoritkökssoffa hemma hos moster. Kärlek.

Hemlängtan big time

Efter lite självvald övertid på jobbet var det äntligen dags för veckans tisdagsdans med bästa C. Energin var som vanligt på topp, stegen satt där de skulle och svetten fullkomligt rann på hela min kropp - underbart!
Meningen var att jag sedan skulle bege mig till Berns för att se inspelningen av säsongens Roast. Jag har en väldigt omtänksam vän (tack söta!) som bjöd in mig, och som kvällen till ära själv skulle vara med och roasta. Eftersom det var väldigt längesen jag var och kollade på humor live såg jag fram emot lite skratt...
Men ibland vill man liksom bara hem till soffan och krypa i sina mysbrallor och raggsockor och verkligen inte göra ett skit. Det slutade således med att jag efter träning, banan och dusch ångrade mig och vände hemåt istället.
Tråkig? Säkert. Skönt? Mycket.
Vad gör ni en tisdagkväll som denna?

Weeeehoooo!

Energin är tillbaka! 17 timmars sömn på två dygn och resten av tiden i mysbrallor och raggsockor, så var ordningen återställd.

Nu återvänder jag till huvudstaden igen och ser fram emot en mer än kul vecka med plåtning, jobb, förhandsvisning av It´s complicated, träning, 5-årskalas med mitt andningshål Studio Paus, Strip Chair-debut på Balance och en klassisk förfest hos min bästa vän med efterföljande utgång. Är rätt säker på att jag hinner klämma in ett par saker till också. Jag är väldigt sugen på att se Snabba Cash t.ex...ska bara hitta ett lämpligt sällskap.
Fr.o.m. nu lovar jag dock mig själv att sova lite mer. Fyra-fem timmar per natt är inte enough, punkt slut.

Ge er själva en skön söndag - det är ni värda!
Foto privat. Modet på landet.

Även jag har en gräns...

...för vad jag orkar, och kvällens fest får känna sig besegrad av kvalitetsvila med mina stickningar hemma i soffan.
Efter nästan två timmars sömn nu på kvällen insåg jag att kroppen inte orkar en natt i vinets tecken, och istället försöker jag komma i säng tidigt och ställer sen klockan på 7 för att gå upp och titta på luciamorgon på tv - mysigt!
Jag är mer än nöjd med mitt beslut, men vill samtidigt tacka mamma för hjälpen att inse att jag faktiskt inte är mer än människa, en människa som kanske behöver vila lite då och då. När jag berättade för henne om min kommande vecka som startar på måndag med uppstigning 04.50, en lååång dags jobb, medlemskväll på jobbet, en sen kväll på Musslan, kvällsjobb följt av tidigt morgonjobb och avslutningskväll på Golden Circle...innan helgen ens är nådd, var hennes enda kommentar: Hade jag varit där nu hade jag bundit fast dig i soffan.
Det kommer fler fester. Förlorad sömn och vila får man dock sällan tillbaka.
Foto privat. Mina blivande egenskapade värmekällor...

Julvilan är räddad!

Jag har hämtat ut ett paket. Förstår ni hur många timmar jag kommer att kunna sitta stilla i alla soffor hemma i Dalarna över jul nu? Längtar!