lördag 31 juli 2010

Älskade hatade Facebook

"hello Helena my name's Nicolas i'am french and i come to leave to Stockholm i want to mee an fair haird beatifull swedish and you are to beautifull.maybe you can accept to meet me when i arrive??if you want i can spend you foto about me i'am beautifull to.kisses Nicolas.answer me please"
(Pardon my English, men det är kopierat direkt från min inbox...)

Vi måste ju prata om Facebook...för det är väl bara på Facebook man kan få ett sånt här meddelande? Antingen är det från någon i min närhet som har skapat en falsk profil och vill skoja, eller så är det verkligen en fransman som har hittat mig, tänkt "det här är nog kvinnan i mitt liv", och sen på fullaste allvar skickat ett mail. Man kan inte annat än le. Le åt modet, men också åt naiviteten. För hur många svarar på det här meddelandet? Underbara, korkade och blåögda Facebook - låtsasvärlden utan regler...

Men man kan ju liksom inte låta bli att älska det lite ändå.
"Det känns nästan som vi lever i ett kollektiv, jag hänger med i ditt liv så de smäller om det via Facebook" skrev en vän till mig härom dagen, en person jag inte har träffat på ett år nu. Det är väl ändå härligt? Det känns som man sågs igår, när det i själva verket var en halv evighet sen. Självklart föredrar jag att träffa mina vänner in real life, men jag har ju precis som alla andra inte helt obegränsat med tid, och på det sättet är väl ändå Facebook fantastiskt!?
För att inte tala om alla statusuppdateringar som jag skrattar åt varje dag... "XXX konstaterar att det där ljudet alltså var min fina blårandiga gratängform som sprack i två delar i ugnen, rakt under laxfilén. Jag tyckte väl att diskborsten brukar ha ett mjukare ljud när den ramlar ner från kroken.", "XXX - Hojta om ni vet någon som hyr ut en lägenhet från slutet av augusti. Men hojta rätt högt, jag ligger under sängen och lyssnar på ledsen musik", "Soljäveln tillbaka, 800 grader i lgh"...
Det är bara att erkänna - jag är en Facebook junkie, och jag står för det.

Det finns ett helt gäng motståndare där ute, folk som "aldrig kommer att skaffa Facebook". Visst, det är verkligen upp till var och en, men jag ser å andra sidan hela tiden människor dyka upp på sidan som jag själv har hört säga att "jag har aldrig ens skrivit in www.facebook.com i min webläsare", "Facebook kraschar ju bara förhållanden", "Facebook är för idioter som inte har något liv" och "jag kommer aldrig någonsin lägga ner tid på sån där skit". Jag klandrar dem inte för att de plötsligt ändrat åsikt. Jag är snarare glad över att de har insett att sociala medier är något som växer, att det är fler i vår ålder som har ett Facebook-konto än ett hemtelefonnummer och att det faktiskt är ett rätt smidigt och roligt sätt att hålla kontakten med sina vänner och sin släkt.
Att företaget divorce-online.co.uk, som hjälper par i Storbritannien att administrera skilsmässor, uppger att Facebook uppgavs i en av fem skilsmässoansökningar under förra året, hör liksom inte hit. Folk skilde sig innan Facebook kom också, och de som hävdar att de har skilt sig p.g.a. Facebook hade det nog inget vidare från första början heller...eller?

Nej, heja Facebook säger jag bara! Jag kommer att fortsätta leva ett skönt viruellt liv där vid sidan av mitt vanliga. Byta status och profilbild så ofta jag känner för det, lägga ut foton, titta på mina vänners foton, dela med mig av musik, sno andras Spotify-listor och skicka virtuella kramar och fina ord till alla jag bryr mig om.
Jag bor långt ifrån min familj, och förutom alla vänner jag har kontakt med kan jag kommunicera med mamma, pappa, mina syskon, min moster och mina kusiner via internet och det är jag verkligen glad för! I kombination med ett telefonsamtal lite då och då så känns det nästan som att man ses faktiskt...nästan.
För att inte tala om alla nya människor man har lärt känna! Man träffas en gång på en fest eller annat (eller inte alls, som fallet är med vissa av er bloggläsare), addar varandra på Facebook och nästa gång man ses känns det som om man faktiskt har umgåtts till och från under hela tiden...like it!

Hur ställer du dig - för eller emot Facebook (och varför?)?
Foto: Privat. Min Facebook-sida. Status just nu: "Helena knyter knut på hjärnan. Dubbelknut. Trippel."

HaPpY!

Ja, det var precis vad jag blev när jag hittade världens gladaste matta till mitt kök igår! Jag och lillebror åkte iväg på en spontan shoppingtur och jag kom kanske hem med en och annan påse...
Den klassiska plastmattan kommer från dalaföretaget (såklart) Pappelina, kostade alldeles för mycket (dessutom 400 kronor mer när jag kom till kassan eftersom den var felmärkt...) men är värd sin vikt i guld med tanke på hur glad den gör mig varje gång jag kommer in i köket! Känner mig som Pippi i Villa Villerkulla när jag kliver på den, och det kan ju inte vara en dålig känsla!?
Min bror har nu åkt efter två nätter hos mig, och jag saknar honom redan... Stockholm är grått, min dag är skönt oplanerad och det blåser halvt storm...vad ska vi hitta på?
Foto: Privat. Gladaste köksmattan i stan.

fredag 30 juli 2010

Change of old plans...and some new ones

Nej, det blev inget Dalarna. Väderkartan sa regn hela helgen, min efterlängtade moster ska jobba hela helgen och jag insåg någonstans att resan upp med lillebror skulle vara det mest lyckade med hela vistelsen. Så jag ändrade mig. Stockholm fick hålla mig kvar över helgen, och jag i min tur höll kvar lillebror som blev inbokad på min soffa istället (avdelningen plocka russinen ur livskakan...).
Sushi, lite snack och en film (som vi båda somnade till) igår, och nu vankas det frukost med reseplanering...vi tycker båda att det är dags för en ny syskonresa, och min världskarta här i köket ser lite tom ut på vissa ställen. Södra Afrika, Sydamerika och Oceanien gapar oroväckande tomma och behöver fyllas på med nålar...eller vad säger ni?
Foto: Privat. Min resehistoria...

torsdag 29 juli 2010

Ett efterlängtat farväl...

Sista linsen. Ever. Från och med imorgon är det glasögon(snark...) som gäller, och om en vecka lider jag förmodligen av svår operationsnervositet. Jag kan tänka mig väldigt många saker som är trevligare än att hyvla upp hornhinnan...men fattar ni hur skönt det ska bli när det är klart!? Längtar...och ska fira rejält när det är läkt och klart så att jag får dricka bubbel igen!
Foto: Privat. Min sista lins...then bye bye forever.

Rain on my parade...

Huvudstaden är grå idag. Väldigt grå. Det verkar ha regnat inatt, och kyligt är det också...sådär kyligt att man bara vill ligga i soffan och kramas hela dagen (det vill man i och för sig när det är sol också...). Kommer dock på mig själv med att gilla det, trots att det är slutet av juli och termometern faktiskt borde visa en annan siffra än den gör.
Jag tror faktiskt att jag stannar i soffan idag. Läser lite. Kanske sover en stund. Zappar lite bland värdelösa tv-program. Kanske öppnar jag för första gången min ca 100 sidor tjocka dagbok från min vandring (läskigt...). Känner inte för att göra någonting, är härligt semesterseg i kroppen, ögonen är lite sömniga och efter gårdagens flängande hit och dit är jag mer är värd att ligga still en dag. Displayen på min telefon säger ingen service, och jag ser det som ett tecken på att 3 har lagt ner sitt nät idag så att jag inte ska bli störd(?).

Lite senare ska jag dock packa...spikmatta, ett par böcker, kamera och mysbrallor - det räcker. Hoppa in i lillebrors bil och roadtrippa "hem" till Dalarna. På vägen svänger vi in i Leksand för att lyssna på en underbar röst, sen vidare hem till mamma, förmodligen för att dricka té mitt i natten. Mysigt.
Ser självklart fram emot att komma hem, men minst lika mycket ser jag fram emot att spendera några timmar i bilen tillsammans med min bror. Vi kommer att prata och skratta oavbrutet, som vi alltid gör. Analysera. Dissikera. Ifrågasätta livets märkliga fenomen.
Vad gör ni idag?

onsdag 28 juli 2010

Naked in public...

Chockade kroppen med lite simträning idag. Jag var ju ändå i en simhall och uträttade ett "ärende", så jag tog tillfället i akt att simma lite efteråt...

Jag räknade ut att senast jag simmade i träningssyfte (kärringsim, men ändå...jag kan inte crawla...) var för sisådär 10 år sen, eftersom jag inte tycker att det är särskilt kul. Då simmade jag allt som oftast max 1000 meter (40 längder), sen var jag både uttråkad och trött i hela kroppen. För 10 år sedan var jag 20 år och lite mindre vetande uppenbarligen, för det visade sig att det inte alls var så tråkigt! Det var ju t.o.m. ganska skönt...helst eftersom det faktiskt är sommar och folk verkar befinna sig på alla andra ställen än just i inomhusbassänger. Vi var 4 personer i hela simhallen och det var lugnt och skönt.

1000 meter skulle det bli, och 1000 meter blev det. Helena, aka envisheten själv, ville dock utmana sig själv och simma lite till...närmare bestämt 1000 meter till. 55 minuter och 80 längder senare var jag mer lik ett russin än något annat, och överkroppen kändes minst sagt matt. Matt var dock en underdrift för känslan som infann sig när jag klev uppför stegen och jag återfick min vanliga vikt igen, inte den skönt lätta kropp som rörde sig i vattnet...
Kan simning vara min nya grej tills jag får springa igen? Träningsvärken imorgon får avgöra saken...och då är det isåfall jag som köper en jävligt snygg (finns det?) baddräkt (jag var den enda med bikini idag) och någon form av vattentät musikutrustning (tips?).
Foto: Privat. Små klistermärken med påtvingad nakenhet satt i varje litet skåp i omklädningsrummet...underbart!

Bor du i skåpet eller?

Jag vet inte varför jag hade en liten förutfattad mening att Insidan inte skulle vara en bra bok. Kanske var det för att Liam Norberg i mitt huvud fortfarande är synonymt med den inte överdrivet bildade Jocke i Sökarna (måste se den igen - nostalgi!). Jag är dock barnsligt förtjust i självbiografier, och inte minst när det gäller människor som har begått brott...
Och jag blir överraskad. Boken tar slut på ett par dagar, språket är oväntat fängslande och jag förundras gång på gång längs vägen. Över iskylan och modet hos Liam och hans kumpaner. Över livet på insidan. Över hur livet kan vända.
Insidan är en bra bok och jag ångrar inte att jag läste den!
Foto: Privat.

tisdag 27 juli 2010

My hometown...

Tack Stockholm. Först god morgon på bästa sätt, och nu god natt såhär. Kan man någonsin lämna den här stan?
Foto: Privat. Bron över till min ö ikväll.

Sådär ja.

Efter gårdagens 30 km cykling och min milslånga promenad imorse kände jag att benen behövde lämnas ifred på gymmet idag. Överkroppen fick ta emot smällen av min överskottsenergi istället...

Kettlebell swings.
Hammercurls på sned bänk.
Kettlebell one arm swings.
Assisted chins.
Hantelflyes.
Dips på bänk.
Superman i Red Cord:en.
Crunches på golvet.
Crunches på boll.
Balans på pilates roller.


Sköna soundtracket till Top Gun (blev inspirerad efter att ha sett den på TV4+ igår...) i bakgrunden, sen var det bara att köra. Superset och maxreps och träningsvärken börjar redan krypa i kroppen...bådar ju gott inför morgondagen.


Nu har jag fällt upp datorn på ett annat ställe än hemma i den energiätande soffan, sagt hej till Robbie på skrivbordet och beställt in en sojalatte. Kreativiteten försvann någonstans med blodsockret, men den är förhoppningsvis snart tillbaka. I need it...jag har saker som måste skapas här! Wish me luck...
Foto: Privat.

04.05 AM

Då slog jag upp mina ögon imorse. Fem över fyra. Jag har semester och borde verkligen inte vakna så tidigt. Låg i sängen och försökte somna om i en halvtimme, men det var helt omöjligt...det är för mycket som rör sig i huvudet. Tankar. Planer. Visioner. Roliga saker. Bara att gå upp.
Vacker morgonsol utanför fönstret och svalt i luften, så jag tog en promenad. Det var tänkt att bli en kort, men den landade visst tillslut på en och en halv timme - ett varv runt Riddarfjärden via en liten stadsvandring i Gamla Stan. Söder Mälarstrand badade i morgonsol och stan var i stort sett tom på människor, helt underbart! Har man inte sett huvudstaden öde så har man missat något...
Nu känner jag mig piggare än på länge, några tankar har ramlat på plats och jag är redo att ta tag i den här dagen. Ett par små måsten som skall bockas av, men mest bara semester...oplanerad tid fri att göra vad jag vill med, precis det semestern är till för. Bara vara.
Vad hittar ni på idag?
Foton: Privata. Västerbron klockan 05.00 imorse.

måndag 26 juli 2010

Awake

3 mil cykel, några kettlebellssvingar och en stund för mig själv med världens godaste laxwrap på Bluberry var allt som behövdes. Up and running again!

Semesterns första dag...

Måndag...råkade stänga av klockan och sov lite för länge.
Det är grått och småkallt utanför fönstret.
Fortfarande otroligt seg i huvudet sedan bröllopet i lördags.
Lite för ostädad lägenhet.
Konstig i kroppen efter tre träningsfria dagar.
Lite (läs: för mycket) trassel i hjärnan.

Ändå ler jag och känner att livet är härligt. Omtumlande, men härligt.
Hur har ni det?

söndag 25 juli 2010

empty...


...but still, it's time to sleep.

Always and forever

Åsa och Viktor sa ja igår.
Regnet öste ner, tårarna rann, såpbubblorna virvlade i luften och champagnen flödade...kärlek!
Festen var fantastisk, och idag är vi många som har en något seg söndag...men det kunde verkligen inte vara mer värt det.
♥♥♥
Foto: Privat. Ett sagolikt vackert brudpar...

lördag 24 juli 2010

♥ Love is in the air ♥

Jag har packat näsdukarna och beger mig till kyrkan...
Åsa och Viktor gifter sig!
♥♥♥
Foto: Privat.

fredag 23 juli 2010

En fredag att älska

14.00 - semester.
14.15 - 30 km cykling med tanketrassel.
15.30 - en kall dusch.
16.00 - ledigt strosande genom stan med tankar som faller på plats.
17.30 - storstädning och HÖG musik.
19.00 - tvättstuga (jag är konstig, men jag gillar att tvätta...).
Nu - en bit perfekt hemlagad tonfiskfilé, god sallad och ett glas rosé.
Kärlek till den här dagen är vad jag känner. I hela kroppen.
(Imorgon vid den här tiden - STOR bröllopsfest!)
Foto: Privat. Färsk tonfisk kan vara det godaste som finns...

.För kärleken.

Jag hade ganska stora förväntningar på För kärleken, mest för att den har utpekats som en svensk motsvarighet till en av mina favoritfilmer någonsin - Crash. När jag lämnade salongen igår kväll kände jag dock att den inte alls levde upp till mina förväntningar, och verkligen inte till Crash.
Visst finns det likheter. Ett antal levnadsöden som löper parallellt genom filmen, för att i slutet totalt kollidera. Ångesten finns där. Smärtan är uppenbar och visst fäller jag ett par tårar. Men är filmen verkligen bra? Jag vet inte. På något sätt känner jag att jag inte vill ha den osedd, den får mig onekligen att tänka och värdera det jag har, men att se den på bio känns lite "onödigt". En helt ok film, men mer än så är det inte.
Någon som har sett den?
Bilden lånad från www.sfi.se.

torsdag 22 juli 2010

Räddningen?

Ok, jag kan lugnt konstatera att tropisk sommarvärme och lätt baksmälla inte är en kombination att rekommendera. Tvåhundra liter vatten och en sovmorgon har kroppen fått, men oj vad svårt det är att få upp någon speed idag...
Kan grillad lax, rostade rotfrukter och några små skivor parmesan kicka igång mig? Testar.
Foto: Privat. En av Paninis godaste sallader...yum!

Han har kommit nu!

Hade det inte varit för att min after work var lite för trevlig och slutade alldeles för sent igår (och vätske - och sömnbalansen därmed inte är helt optimal i kroppen...) så hade jag tagit en sväng på gräsmattan med honom direkt! Nu får jag ägna mig åt instruktions-dvd:n istället och min bulgarian training bag får agera kudde.
Weeeeeeeeh - äntligen är den min!
Foto: Privat.

onsdag 21 juli 2010

Världens godaste mellis?

Kesella, hallon, rostade kokosflagor och ett par pumpakärnor. Tror att jag ska leva på det här resten av sommaren faktiskt...vansinnigt gott!
Foto: Privat. Ja, det är lika gott som det ser ut.

Ser ut som en kanin men det bjuder jag på

Vilken underbar start på den här dagen!
Har p.g.a. värmen i lägenheten (i vanlig ordning) sovit otrolig dåligt sedan klockan 1 inatt...men vad gör väl det när man vaknar till sval och skön luft, avverkar dryga 16 km på en cykel, bjuder sig själv på ett litet mini-spa med scrub och peeling i duschen och toppar det med en vansinnigt god frukost med tillhörande 55 sidor i en ny bok? Min värme-insomnia ska inte få förstöra mina dagar, och hör sen!

Hur har ni kickat igång onsdagen?
Foto: Privat. Morgonens stretching med kaninfötter. Hysteriskt kul.

tisdag 20 juli 2010

Det är inte tanken som räknas...

...det är faktiskt vad man verkligen gör som sätter spår i livet.
Tack för tanken, och handlingen, det värmde...
Foto: Privat. Blommor som gjorde mig glad tidigare idag, och som nu bor i mitt kök.

¤ Solstugan ¤


Det är säkert fem år sedan jag var där senast och jag hade nästan glömt hur bra det var. Nej, de har inte Stockholms godaste (även om den var väldigt god!) caesarsallad...

...men utsikten över Stockholm (och för min del sällskapet) vägde igår upp en miljon gånger.
Missa inte Solstugan i Fredhäll - den är mer än värd ett besök! Förutom det gamla vanliga konceptet med bra mat till helt ok prise har de i år en nyöppnad rosébar med många härliga rosa flaskor... Fem timmar kvalitetstid med en återfunnen vän blev facit för mig igår, och hade de inte stängt så hade vi förmodligen suttit där än...
Helt klart en av mina favoriter bland dolda oaser i huvudstaden!
Foton: Privata.

Love the way you lie

Musik är en stor del av mitt liv, och Spotify är mitt bästa sällskap under mina morgonpromenader. Jag brukar ta tillfället i akt att ta ett steg utanför mina vanliga playlists och passa på att hitta lite ny musik när jag är ute och går. Antingen bestämmer jag ett ord som jag söker på eller så hoppar jag in på "Whats new?" och väljer något på måfå...alltid lika spännande!
Imorse hittade jag en låt (säkert sen på bollen som vanligt...) som ligger långt bort från my cup of tea när det gäller musik, men den fastnade direkt! Den är redan tillagd på min träningsmusikslista (dagens längsta ord) och har gått varm hela morgonen här hemma. Vad tycker ni? (Hämta den till din Spotify här.)
Foto: Privat. Min ö i morgonsol.

måndag 19 juli 2010

Magic Monday!

Efter två dagars värmekoma och träningsvila gjorde jag en toksvettig comeback på gymmet idag - äntligen lite mjölksyra, smärta och svett! Två mils cykling toppades med lite bollande med kettlebells och ett par magmördare...lovely!
När jag kom hem låg en avi från DHL i mitt postfack, ett meddelande om att jag har ett paket som vill bli utdelat till min adress...kan det vara min efterlängtade sommarkompis som har kommit? Ingen avsändare är avslöjad, men jag håller mina tummar och hänger på telefonen direkt när de öppnar imorgon...hoppas!

Det är ännu en underbar sommarkväll i Stockholm, och jag tänker fånga upp den genom att äta en middag i solen med en vän jag inte har träffat på alldeles för länge. Ett kärt återseende som jag verkligen ser fram emot! Hur tar ni vara på den här underbara kvällen?
Foto: Privat. Me and my beloved kettlebell...

En magisk sommarkväll


Jag vet vad som måste göras
Ändå sitter jag kvar här
Och det skrämmer mig att jag kan nå dig var du än är
Och om jag behöver förklara
Den skugga som vilar i tiden
Förstör inga minnen, du vill inte se mig såhär
Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder någonstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans

Jag vet vad som måste göras
Ända sitter jag kvar här
I ett sista kapitel som jag har förälskat mig i

Jag försöker att strida mot känslan
Men den är rädd och den spelar ett spel nu
Jag får för mig att jag kan va kvar men vet inte hur

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att måste ta steget ur vår sista dans

Jag vet vad som måste göras
Ändå ligger du kvar här
Och jag hoppas du sover, jag smeker dig lätt om din hals

Jag vill inte spara min längtan
Jag har tänkt men aldrig fått tala
Så feg att jag viskar du hör säkert ingenting alls

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans

Älskling hör på, jag tar steget ur vår sista dans

Ungefär där kunde jag inte hålla mig längre. Vår sista dans...det är så vackert att tårarna bara kommer, jag kan inte hjälpa det...och jag låter det vara så. Jag tittar på tjejen bredvid mig och ser att även hon gråter, och säkert är vi inte ensamma. Melissa Horn sjunger med sådan otrolig känsla och hennes texter träffar där de ska. Stockholm är molnfritt, solen är fortfarande varm och man vill liksom inte att kvällen ska ta slut...
Efter konserten får Melissa ett fång med 100 rosor, och hon är verkligen värd varenda en. Har ni möjlighet - gå och se henne i sommar, ni kommer inte att ångra er...
Foto: Privat.

söndag 18 juli 2010

Väntan

Slitna jeans. Mosebacke i kvällssol. Röda sommarnaglar. Skön känsla i magen. Det är bara Melissa som fattas...och snart är hon här.
Älska sommarkvällar...
Foto: Privat. Förväntansfullt.

lördag 17 juli 2010

JiGsAw

Eyes.Arms.Nose.Chins.Shoulders.Hands.Lips.Neck.Hair.Feet.Legs.Chest.Back.Smile.Laugh.Heart.Mind.
All the pieces. Beautiful pieces that all fit...and still I can't complete the puzzle.

20 years of friendship...

Det fanns en tid när vi gjorde allt tillsammans. Jobbade. Spenderade timmar i telefon. Tränade. Fikade. Promenerade. Festade. Diskuterade singelproblem. Dansade. Grät. Stickade. Läste. Reste. Skrattade.

Den tiden är förbi. Vi jobbar på olika jobb. Vi ringer nästan aldrig. Vi tränar på olika ställen. Vi fikar med andra sällskap. Vi promenerar på varsitt håll. Vi går på olika fester. Vi har inte singellivet gemensamt längre. Vi dansar aldrig tillsammans. Vi gråter i någon annans famn. Vi stickar inte alls (eller?). Vi läser i olika soffor. Vi reser till olika hörn av världen. Men skrattar, det gör vi, om än numera via telefon.

Det är dock livet i ett nötskal. Saker och ting förändras, man tar steg åt olika håll och hamnar längre ifrån varandra. Med det inte sagt att man släpper taget. För släpper taget, det kommer vi aldrig att göra. Aldrig.

Tack min vän för en fredag fylld med jordgubbar, bubbel, melon, skratt, rosé, såpbubblor och nostalgi.

I ♥ you!
Foto: Privat. Startskottet för C:s semester - bubbel och sushi i solen...

fredag 16 juli 2010

My boyband ♥ is beating...

After a 15-year wait and months of eager anticipation we can confirm that the rumours are indeed true: Robbie and Take That are back together and releasing an all-new album. (klicka på texten för att läsa hela det fantastiska pressmeddelandet...)

Det här blir ju bara bättre och bättre...nu MÅSTE det bli en turné och Helena will be 15 again..!

Dare to dream...

We all need to understand that experience is agony and ecstacy at the same time. Pain and joy is holding hands. And pain is not suffering, but part of the Good Fight we must fight in the name of our dreams.

Dagens ord från Paulo Coelho, och jag önskar att jag hade fått dem för många år sedan...kanske hade jag klarat av att vila i det mesta på samma sätt då som jag gör nu. Better late than never, though.

torsdag 15 juli 2010

Let's cool it down...

Ett svalkande bad är verkligen räddningen från att bli totalt överhettad i huvudstaden just nu, och jag är mer än glad över att bo nära vattnet för tillfället...(LOVE IT, though...)
Rensade precis min mail och hittade av en slump och väldigt lägligt ett foto på mig och lillebror, taget av min kanadensiske mentor, mitt ute i Amazonas under ett kvällsdopp i Rio Cuyabeno. Jag kan framkalla känslan av svalka, och att den var så välbehövlig och efterlängtad att man trotsade det mineralrika och grumliga vattnet med dess inneboende pirayor, kajmaner och annat smått och gott, för att skölja solens hetta från huden.

Kan ni inte hjälpa mig att sprida lite skön svalka över bloggosfären (och hjälpa mig att hitta till er läsare)..?
Plocka fram ett svalkande minne, släng ut en bild på bloggen och länka till dig via en kommentar här...och sänk därmed luften runt mig och dig själv med en grad eller två.

Let's cool the world down...just a tiny, tiny bit...
Foto: Privat. December 08.

Insomnia anyone?

Jag älskar verkligen den här värmen och helt underbara sommaren som har attackerat Sverige, men jag misstänker att det finns fler än jag som har något svårt att sova när lägenheten är kroppstempererad..? Jag vaknar säkert 5 gånger varje natt och är varm, törstig och allmänt klibbig...när jag väl har somnat, that is. Jag brukar verkligen inte ha svårt att somna, men den nu är det faktiskt inte helt lätt alla kvällar, det måste jag erkänna.
Jag fick dock ett helt fantastiskt tips av en kollega härom dagen som har hjälpt mig de två senaste nätterna och som jag bara måste dela med mig av! "Helena - har du testat att stoppa in vetevärmaren i frysen och sen ha den under täcket när du ska sova?"
TACK. Min vetevärmare, som älskade moster sydde till mig för ett par år sen, bor numera på mitt bröst när jag ska somna. Och somnar, det gör jag...svalare än på länge...LOVE IT!
Foto: Privat. Mitt älskade vetehjärta.

onsdag 14 juli 2010

.Beck - Levande begravd.

Ja ja...Gunvald har blivit äldre, men Gunvald är alltid Gunvald...and I still love him.
Beck är också alltid Beck och en Beck-film missar man inte om man heter Helena (var det verkligen den sista nu..!?). Efter en halv halv vattenmelon, en massa jordgubbar och sol vid vattnet var det äntligen dags att krypa in i biomörkret...jag, mitt sällskap och två andra. I hela salongen, that is. Lyx!

Levande begravd slår inte I stormens öga, men är väl värd att se. Det svänger på klassiskt Beck-manér och precis när man tror att man har tråden så tappar man den igen. Grannen är där, mer förvirrad än någonsin, och kanske är det värt att se filmen bara för hans utläggning i trappuppgången, där han inför Martin Beck förklarar sin lämplighet att ställa upp i en dokusåpa...skön lirare, minst sagt.
Filmen är dock inget för lättskrämda, mörkrädda (läs: jag...i kubik) och människor med dåligt hjärta... Jag kommer garanterat att gå och lägga mig innan solen går ner ikväll...hjälp.
Någon annan som har sett filmen?
Bild lånad här.

Shivering...



Oktober...då kommer den äntligen! En turné på det här nu Rob...front row tredje gången gillt, please..?

05.00

Redan +23 grader varmt, morgonträning väntar och morgonkaffet i min gröna och glada mugg från en resa att minnas smakar godare än på länge...
Hej finaste onsdag!

tisdag 13 juli 2010

Endorfin*

Endorfin är ett peptidhormon som kroppen tillverkar själv och som lindrar smärta. Hormonet påverkar vår vilja att sova, äta och dricka. Endorfin utsöndras bland annat vid skratt, stress, motion, men även av sex, förälskelse och vid akupunktur.

Endorfin anses ofta vara kroppens eget morfin, och endorfinutsöndringen kan leda till "träningsnarkomani", vilket är en kombination av kemiskt beroende av endorfin och ett psykiskt beroende. En studie har visat effekten av mängden endorfin, mätt i milligram morfin injicerat intravenöst, som alstras av 45 minuter högintensiv löpning ger samma effekt mätt i smärthämning vid termisk provokation, som vid injicering av 10 mg morfin (som i tillräckligt stor dos framkallar eufori...).

Knark alltså. Inte konstigt att man blir beroende.
Foton: Privata. Svettig eufori i sommarhettan...
*Källa: Wikipedia.

måndag 12 juli 2010

Tänkvärt

Recognize problems when they are still small and deal with them before they grow. And learn how to distinguish between a quick summer rain and a devastating hurricane.
Paulo Coelho...tack.

Have a beautiful Monday my friends!

söndag 11 juli 2010

Ni MÅSTE höra det här!

Det är med all säkerhet inte bara jag som har haft podradion på och betat av en och annan sommarpratare under de senaste heta dagarna. Otroligt bra som promenadsällskap eller för lite avkoppling på en gräsmatta... Jag har plockat ut godbitar från 2006 och framåt och hittat ett och annat guldkorn...Per Holknekt (vilken resa!), Fredrik Härén och Fredrik Lindström ("dialogen" med SJ:s automatbokning 10 min in i programmet är briljant...) hör till några av favoriterna.

Igår hörde jag dock helt utan tvekan den bästa hittills - Pär Johansson, grundare av Glada Hudik-teatern. Vilken otrolig människa och vilken underbar historia! Jag låg där på min gräsmatta och gapskrattade (ja, folk tittade lite...men I couldn't care less...) den ena sekunden, för att i nästa gråta.
Det är en hel timme med visdomsord, ord om att ge alla människor en chans, oavsett om det handlar utvecklingsstörda eller "normalstörda", som han väljer att kalla "oss andra". Ord om att se att alla människor är bra på något och att låta dem våga släppa fram det. Om förutfattade meningar och förakt. Om rädsla inför olikheter. Om spontanitet. Om enkelhet. Om att våga. Ord som går rakt in i mitt hjärta och berör mig otroligt mycket. Tack Pär för att du finns och delar med dig!

Ta nu en ynka timme av ditt liv och lyssna på Pär - du kommer inte att ångra dig. Så länge säger jag bara UGH! (ni förstår varför när ni har lyssnat...) och ha en skön kväll!
Foto: Privat. Jag och min vän och favorit-"downis" Bodil - en stjärna på jorden!

Morning glory...

Vaknar utsövd efter en sval natt innanför öppna fönster. 05.58...fåglarna hälsar god morgon. Joshua Radin. Jordgubbssmoothie i en sprucken tékopp som bär minnen.
Underbara morgonstund.
Foto: Privat. Camera + for iPhone.

lördag 10 juli 2010

:) (:

iT's aMaZiNg hOw hApPy yOu mAke Me
siMpLy bY bEiNg YOU.
Foto: Privat. Simply me.

Kyss inte grodorna - svälj dem!

Jag har de senaste åren tyckt att jag får saker och ting gjorda. Att jag tar tag i det jag planerar, bockar av mina "att göra"-listor och slutför det jag påbörjar. Effektiv liksom.
Men så finns det alltid det där som aldrig blir gjort...det där som man borde göra, men inte kommer till skott (varför heter det så?) med. Jag tror att vi alla har dem, sakerna man skjuter framför sig genom att tänka "jag ska bara göra det här först, sen..." eller "nej, det är inte riktigt läge nu, jag väntar tills....". Ja, ni vet. Man vill verkligen, men kan verkligen inte ta det där första tunga steget att sätta igång.

Ibland behöver man liksom en spark i baken, en knuff i ryggen och hjälp att ta nästa steg. Jag fick det av en person i min närhet. En person jag träffat också men inte känner. Någon som såg min glöd och mitt driv men förstod att jag, precis som många andra, tappat lite av mitt fokus i virrvarret av allt som måste(?) och bör göras här i livet.
Han gav mig en bok med orden "den kommer att förändra ditt liv". Jag läste den inte. Han tjatade. Jag hade inte tid. Han tjatade vidare. Jag hade undanflykter. "Det är bara 118 sidor." Det spelar ingen roll, det är 118 sidor för mycket. Han lät mig tillslut veta att han skulle läsa boken samtidigt, ett kapitel om dagen, att han som överenskommet skulle föra anteckningar efter varje kapitel och att han förväntade sig kallt att jag skulle göra detsamma. Jag läste mina 21 kapitel på en dryg vecka, och har nu tackat honom ett otal gånger.

Läs boken. Jag har iallafall äntligen hittat mitt efterlängtade fokus.
Foto: Privat.

fredag 9 juli 2010

Steget från förälskelse till tvåsamhet...

Jag förälskade mig redan i vintras, men nu har jag tagit fullt ut. Mitt nya sommarsällskap i form av en bulgarisk sandsäck är äntligen på väg till mig med posten...weeehoooo!
No more lonely mornings - här ska det svingas sandsäck! Hänger ni med?
Foto: Daniel Ohlsson, Doff Media. Publicerades i Fitness Magazine no.3 2010.

torsdag 8 juli 2010

Solsken i blick...

Ledig, planlös, utan smink och oborstad. Sol, svalkande bad och ett lugnt fokus som saknar motstycke. Ett par gamla sommarpratare. Tankar om framtid...nutid...och ett konstaterande att dåtiden är borta. Gone forever.
Min torsdag är inte slut på långa vägar...
Foto: Privat. Dagens lunch på balkongen. Ljuvligt.

onsdag 7 juli 2010

Oväntad fotbollslust

Gerard Piqué...plötsligt kan t.o.m. jag tänka mig att uthärda 90 minuter i soffan på söndag för att se en VM-final i fotboll. Oh la la...

Wake up!(?)

Efter en varm arbetsdag och en powernap i solen testar jag effekten av den här...återkommer.
Time to hit the gym!
*Resultat: Den smakar yummie och gjorde mig PIGGELIN! :)

tisdag 6 juli 2010

Alltså...

...jag är här. Eller inte just här, men jag lever. Jag har dock fullt upp med att planera. Brottas. Drömma...veta...och bestämma. Spika. Dra ur samma spikar. Göra om, göra rätt(?). Fokusera. Kramas. Le.
Väntar ni här nu när jag är lite ur fokus...om jag lovar att jag snart är tillbaka?

måndag 5 juli 2010

Förhandsvisning!

Det är soligt, men en gratis bio med lillebror är aldrig fel...

söndag 4 juli 2010

Ibland blir det inte som man har tänkt sig...

...utan det blir helt enkelt lite bättre.
Jag skulle ut på min morgonpromenad. Började gå längs vattnet...gick lite längre än jag tänkte...fortsatte...och fortsatte. Efter en timme stannade jag i ett tomt Gamla Stan och köpte vatten - Stockholm är varmt idag...också. Det slog mig att jag hade en sommarpratare jag sett fram emot att lyssna på och som var värd ytterligare en omväg. SR:s podradio på. Per Holknekt. Skön dalmålsstockholmska. En kämpe. Det faller faktiskt ett par tårar. Vilken resa! Han avslutar sin timme med "kan jag, då kan fanimej du också". Rakt, ärligt och så jävla sant.
Efter nästan två timmar på Stockholms gator smakade frukosten bättre än på länge...och knöt ihop säcken för en underbar start på en skön söndag.
Foto: Privat. Banan, päron, melon, mango, jordgubbar, kokosflagor och pumpakärnor...och lite laktosfri yoghurt på toppen.

lördag 3 juli 2010

A tribute to my eyes


Jag har bokat.
No more somna med linser...och ett steg närmare min dröm.
Hungry Eyes...från en av mina absoluta favoritfilmer. Helena - den obotliga romantikern.

Världens bästa lördag!

Med smått vätskebrist i kroppen efter en fredag med en massa sol och ett och annat glas rosé kanske det inte var den bästa idén att ge sig ut på en promenad imorse... Termometern på min balkong visade dock +22 grader i skuggan och jag kunde verkligen inte låta bli...så jag svepte en Resorb och stack iväg.
Helt fantastisk sommarsol och kroppen bara bubblade, och efter halva vägen kunde jag inte hålla mig från att testa att jogga lite...kände verkligen efter i både fötter och ben, och det kändes hur bra som helst! Drygt 3 kilometer i snigelfart blev det och jag är helt vansinnigt glad att jag inte kände någon som helst smärta! Nu gäller det bara att hålla igen lite (min kedjas svagaste länk...) och inte sväva iväg och tro att jag ska kunna springa en mil om ett par dagar. Patience...heter det visst.
Time to hit the gräsmatta - god förmiddag världens bästa lördag!
Foto: Privat. Glad morgonrunda med för lite vätska i kroppen.

fredag 2 juli 2010

Ibland tror jag att jag drömmer...

...men jag bor faktiskt här. Stockholm har gjort mig beroende...
Foto: Privat. Min ö.

torsdag 1 juli 2010

Pure happiness

Kan man annat än älska att bo granne med vattnet när Stockholm bjuder på kvällar som denna? Snälla - säg att de blåa skyarna stannar till imorgon...please...
Foto: Privat. "Min" park och badplats...kärlek.

You snooze...

...you lose...
Foton: Privata.