Det gäller att hålla sig varm inombords

Alltså, det har verkligen varit kallt i Stockholm idag. Termometern har inte visat mer än -6, men det är sådär så att kylan liksom vill krypa under huden...
Men nej, kylan nådde mig inte idag. Visst har jag frusit lite...på utsidan, men inombords har det regerat en annan årstid. En varm...vilket har sina förklaringar.

Vaknade efter 8 sköna timmars sömn och började dagen i badkaret...underskattat.
Hade en lugn och skön morgon hemma med gott kaffe och ett ovanligt trevligt bemötande på en reklamationsavdelning gällande min döda (och saknade) iPhone...la leende på luren och var nöjd, vilket jag verkligen inte hade räknat med.
Nästa glädjebesked väntade i min brevlåda...min lägenhet, där jag nu har bott i andra hand i snart tre år, har förvandlats till ett förstahandskontrakt! Ingen mer oro, jag har papper på att jag har ett hem...inflyttningsfest is coming up!
Vidare iväg till mitt andningshål Studio Paus för en mer än välbehövlig ansiktsbehandling hos världens bästa Johanna. Alltid lika underbart, och dagens besök gjorde verkligen under med min extremt vintertorra hy...tack!
Nästa stopp: Slussen. Mötte upp fina M, tog en promenad till Chokladfabriken (mitt chokladté var yummie!) för att prata bort ett par timmar. Alltid lika givande och trevligt, och jag inser hur tacksam jag är över att vi har hittat tillbaka till varandra igen efter 10 år, om än i en helt annan form.
Hem via en sväng på stan, ett skönt telefonsamtal med mamma, kallrökt lax till middag och nu en stund i soffan innan en tidig kväll under täcket med de sista sidorna i Hundraåringen.

En tisdag made in heaven, och jag behövde det verkligen för att leda bort rädslan inför fredagen som kommer...
Tack alla.
Foto: Privat. En småkall cykel på Östermalm.

Dan före dan före dan före dan före dopparedan

Jag har äntligen fått träffa min bästa vän som jag har längtat efter och inte träffat på två veckor. Vi har kramats, ätit ojulig middag i form av sushi, pratat om allt och druckit Blossa Lingonglögg i finaste glöggmuggarna som jag fick i ett fint paket...som en liten men härlig julafton. En välbehövlig ljusglimt i det lilla mörker som jag för tillfället irrar runt i.

Tack för att du finns min vän och för att du tycker om mig som jag är, alltid. ♥

Vad gjorde vi utan våra vänner?
Foto: Privat. Fina muggar från Designtorget med texten midvinternatt inuti. 

Livskvalitet*

Efter ett mjölksyredränkt pass på gymmet, bestående av 2 km löpning, benspark, baksida lår på pilatesboll, benpress (tackar en kollega för hets...), knäböj, raka marklyft och avslutande ryggresningar med viktplatta, crunches och ytterligare 3 km löpning, stapplade jag ut på stan och spontanköpte en svart historia som kommer att passa bra på en härlig och smått försenad halloweenfest som jag blivit inbjuden till nästa fredag. Hatar att jaga kläder och älskar när de bara hänger där mitt framför näsan och ber om att få följa med hem.
Vidare in på Carlings och insåg att det är bästa stället att hänga på för att få en dos amerikansk rock. Creed strömmade ur högtalarna, jag svävade iväg i fantasin och glömde nästan bort mina darriga ben för en sekund.

Kvällens höjdpunkt väntade - en mer än efterlängtad middag med min bästa vän. Fantastiska Vurma var platsen, analysera livet tillsammans med en god quinoasallad med räkor och ett glas vin blev facit. Hjulet snurrar lite för fort ibland, och vi som är vana att ses oändligt mycket mer än vi ses nu hade onekligen ett och annat att prata om. Kärlek. Jobb. Minnen. Drömmar. Framtid. Dåtid. Skratt. Smärta. Alltså, helt ärligt - vad skulle man göra utan en riktig vän?


Sovmorgon imorgon, vilket innebär noll stress att lägga mig tidigt, och den lilla detaljen tillsammans med det andra gör det här till en helt underbar tisdag. Underbar, I tell you...
Foto: Privat. Vurma...kärlek. *Förklaring här.

♥ Vurma ♥

Jag måste ju berätta om min lunch igår...lunchen som Frida tog initiativ och Åsa också anslöt till. Vilken otrolig kvalitetstid det är att få sitta med två energiska själar i en hel timme och bara svamla om allt och inget. Boost på hög nivå!

Ännu mer kvalitetstid blir det ju självklart att sitta på ett helt galet mysigt ställe när hösten smyger runt utanför... Vurma i Vasastan har alltid varit en favorit, och igår fick Birger Jarlsgatans systerrestaurang besök. Vilket ställe! Jag fullkomligt älskar den mysiga inredningen, atmosfären och värmen som fyller hela lokalen...och det finns en överhängande risk att jag kommer att bli obotlig stammis där i vinter.

Besöket blev ju inte direkt tråkigare av att en av dagens rätter var quinoasallad med (en av mina favoriter) varmrökt lax. Att mailet om att jag klarat min tenta med bred marginal trillade in när jag som bäst satt där och pratade om tjurrus, träningskonvent och barnafödsel. Gårdagens lunch var en av veckans höjdpunkter, minst sagt, och jag är glad att Vurma kommer att få besök av mig och min bästa vän redan på tisdag igen.

Let's make this Thursday even better - ok?

Foton: Privata.

En vän och en sallad

Att avrunda en redan fantastisk måndag med en date med sin bästa vän är något jag kan tänka mig att ta upp som en tradition. Gårdagens löparenergi följde med mig till en soffa med bästa C där vi sedan satt i några timmar och pratade om allt och inget. Skrattade. Förundrades. Ignorerade. Reflekterade. Otroligt skönt att bara få släppa taget om alla tankar och låta dem komma ut. Att salladen som vanligt var något utöver det vanliga gjorde ju inte saken sämre...

Pigg och fylld med en massa ny energi vaknade jag vid halv sex imorse mer än redo för dagens utmaningar, varav en har hängt över mig i ett par veckor. Ett prov som skulle göras och ett samtal som skulle genomlidas(?). En del nerver, men när resultatet kom tio minuter efter avklarat prov och var mer än godkänt kom jag ner i vilopuls igen. Samtalet visade sig inte alls vara något lidande utan snarare en skön stund med en del skratt och bra energi. I början av november vet jag om motparten kände detsamma. Håll era tummar - ok?

Hög på lättnad och glad som ett barn på julafton brände jag av ett överkroppspass på gymmet, och träningsvärken börjar redan göra sig påmind...great! Lite kvällsjobb (och en bio?) på det och min tisdag får gå till historien som en mycket bra dag. Så.
Foto: Privat. En mumsig sallad på Drottninggatan.

Thursday pleasure...

Löpbandsintervaller som nådde upp till 17,5 km/h och en belöning i form av stans godaste(?) fiskgryta med bästa vännen på Urban Deli.

Världens finaste födelsedagspresenter....förmodligen tillverkade för 10-åringar, men glädjande även för en nybliven 31-åring. Ja, det är ett Pippi-paraply.

Ekologisk fruktkvällsshopping och en liten promenad...all in all ett perfekt sätt att spendera en torsdagskväll.

Fredagen har bokstavligen susat förbi på en golfbana (nej, jag har inte spelat...it's not for me) och jag är nu landad och klar i soffan. Morgondagen kommer att kräva massor av mig och jag kommer att stanna här under filten tills det är dags att sova..åteerkommer. Hoppas att ni alla har haft en fantastisk fredag!

Förresten...

...så kan jag meddela att min nya Stockholms-oas Urban Deli håller måttet även kvällstid. Igår spenderade jag fyra timmar där med min bästa vän, och vi försökte att prata igenom allt som har hänt sen sist. Inte helt lätt kan jag lova...

Vad jag däremot kan lova är att Urban Delis Sallad Nicoise är den godaste jag har ätit. Som den ägg - och tonfiskälskare jag är har jag svårt att hålla mig borta från en Nicoise om det finns, och gissa om jag blev smått överlycklig när den jag fick igår innehöll lätthalstrad tonfiskfilé istället för burktonfisk, pocherat ägg istället för kokt, ljuvliga svarta oliver, inlagda körsbärstomater och slutligen haricots verts som var så krispiga att det lät som att man bet i knäckebröd när man satte tänderna i dem. Lätt till det ett par glas iskall Riesling och det faktum att servitrisen direkt frågade C om hon ville ha ett par bitar glutenfritt bröd när hon frågade om salladen var helt utan gluten. Jag har ätit ett ute ett antal gånger med C under de drygt 20 åren vi känt varandra, men har aldrig hört den frågan komma spontant. Service.

Så länge stället behandlar mitt välbefinnande på det här sättet kommer jag att fortsätta gå dit...är smått beroende redan.

Foto: Privat. Bästa vännen, grymmaste salladen och godaste druvan i flytande form. Oslagbart.

20 years of friendship...

Det fanns en tid när vi gjorde allt tillsammans. Jobbade. Spenderade timmar i telefon. Tränade. Fikade. Promenerade. Festade. Diskuterade singelproblem. Dansade. Grät. Stickade. Läste. Reste. Skrattade.

Den tiden är förbi. Vi jobbar på olika jobb. Vi ringer nästan aldrig. Vi tränar på olika ställen. Vi fikar med andra sällskap. Vi promenerar på varsitt håll. Vi går på olika fester. Vi har inte singellivet gemensamt längre. Vi dansar aldrig tillsammans. Vi gråter i någon annans famn. Vi stickar inte alls (eller?). Vi läser i olika soffor. Vi reser till olika hörn av världen. Men skrattar, det gör vi, om än numera via telefon.

Det är dock livet i ett nötskal. Saker och ting förändras, man tar steg åt olika håll och hamnar längre ifrån varandra. Med det inte sagt att man släpper taget. För släpper taget, det kommer vi aldrig att göra. Aldrig.

Tack min vän för en fredag fylld med jordgubbar, bubbel, melon, skratt, rosé, såpbubblor och nostalgi.

I ♥ you!
Foto: Privat. Startskottet för C:s semester - bubbel och sushi i solen...

Det är över nu

Idag händer det. Jag och Sats gör slut. Mitt årskort går ut, och efter mååånga år som trogen Sats-anhängare är det dags att gå vidare, och har jag bestämt mig för att inte förnya mitt medlemsskap. Jag har det ju så lyxigt nu att jag jobbar på stans finaste gym och tränar ändå bara på jobbet numera...och gör jag inte det så tränar jag utomhus i egen regi.

Visst känns det lite tomt trots allt. Förutom att Odenplan räddade mig under några månader när jag bodde i ett totalt renoveringskaos på Hälsingegatan så har många års träning har skapat många roliga minnen, inte minst med min bästa vän. Jag kan inte ens räkna hur många svettiga timmar vi har spenderat tillsammans i Sats lokaler, och visst kommer jag att sakna att träna med henne. De dubbla klasserna på lördagmornarna på Odenplan (med den självklara apelsinen i bastun efteråt...), måndags-BodyCombaten (och ibland efterföljande BodyPump...) med Tepp waaay back på Odenplan, stapplandet på Per Markussens funk-klasser, torsdags-BodyCombaten med Fredrik på Hötorget, den fantastiska yogan (will miss it A LOT!) på tisdagsmornarna med Lena, tisdags-dansen med Niklas Modig på Hötorget, dans med Robert Sörensen på Odenplan på söndagarna, onsdags-BodyCombat med energiknippet Leon... Ren träningsglädje med roliga människor, som med åren även har blivit mina vänner utanför gymmet. För att inte tala om alla träningsmänniskor jag träffat under alla år...som vissa av dem har blivit en del av mitt liv.

Förutom alla härliga människor, är min BodyCombat det jag kommer att sakna allra mest. Sköna slagserier, mjölsyreframkallande kickar, fruktansvärd träningsvärk och ton av energi! Leon och Fredrik, som är två av de få BC-instruktörerna som är värda att träna för, är dock ändå inte kvar på Sats, så det känns inte jättetungt ändå. Leon är dessutom faktiskt kvar i stan, så ett gästspel hos honom på Sportlife kommer det garanterat att bli framöver.

Det är slut nu. Over. En ny och oviss era i mitt träningsliv har börjat - yes!

Foto privat. Min bästa vän en tisdag...eller torsdag...eller onsdag...på Sats Hötorget. Will miss it.

*LiVsKvALiTet*

Molnfritt. Sojalatte. Skrattkramp. Kramar. Yellow cabs. White zinfandel. Sunshades. Bröder. Extrasyster. Lyckorus.
Jag lever nu. BIG TIME.

Foto by storebror, mästerfotografen utan stövlar.

ThE BiG aPpLe

Efterlängtad flygresa. Vulkanspaning. Skratt. Min vän. Älskade bröder. Kramar. Lägenhet granne med Central Park. Dogwalkers. SoHo. Victorias Secret. Broadway. Promenader. The Boat House. Ground zero. Starbucks. American summer. $$$. Sephora. Ben & Jerrys Ice Cream bars! Abercrombie&Fitch. Dygnet runt-öppen Apple Store. Trötta fötter. Nikon D80. Lycka. Brooklyn Bridge. Nattsudd. Macys. Shoppingkassar. Övervikt.
So long - vi hörs från NYC!
Foto privat. Övertydlighet i New York, våren 08.

Just stopping by...

...för att säga att jag lever. Har liksom inte hunnit in här det sista dygnet...livet på utsidan har prioriterats lite extra, av olika anledningar.

Igår var det bästa vännens födelsedag, och den firades storstilat på tu man hand med bubbel, god mat och kallt vin på Vapiano. Det är svårt att misslyckas med en kväll när maten intas där, och dessutom i bästa sällskapet. Många timmar blev det och halva livet avhandlades, as usual, och jag kom hem strax innan midnatt lagom bubblig i huvudet och påfylld med en massa ny energi - underbart! Är ni på Vapiano, beställ salladen med scampi och lax. Ett (eller flera) glas av The Fig till och ni är hemma.

Måste verkligen tacka er som hänger här för alla fina kommentarer som jag fick på mitt inlägg i måndags. Ni är så söta, och det är verkligen kul att så många lämnade ett avtryck! Många nya bloggar upptäcktes - tack! Jag blir verkligen rörd av alla fina ord, och vissa kommentarer fastnade mer än andra, och en del av dem kommer jag att återkomma till längre fram...det värmer i mitt hjärta.

Hur har ni haft det sen sist?

Foto privat...och det har verkligen inte ett skit med inlägget att göra. Längtar bara så vansinnigt mycket efter värme just nu, that's all... Tunisien, april 2009.

Vännen alla skulle ha...

...fyller år idag, och jag säger hipp hipp...
HURRA HURRA HURRA!
Grattis finaste C, tack för att du låter mig vara jag. ♥
Foto privat.

Det kom ett mail...

...från min efterlängtade bästa vän.
Ett foto och en enda mening; "Längta tillbaka kan man göra faktiskt"...
En nöjd Helena i kvällssol med röda sommarnaglar och på gång att dricka iskallt billigt rosé i plastglas...ett skönt minne från den här kvällen.
Är det fler än jag som längtar efter värme och gröna gräsmattor...kanske lite mer nu än tidigare?
PS... Precis hemkommen från bio (ja, nummer två på en vecka...). Shutter Island skall smältas över natten och recenseras imorgon.

Tuesday turns

Min dag startade som ni vet inte helt optimalt, och jag har nog varit lite av en pain in the ass idag... Fick be ett par kollegor om ursäkt för att jag stundtals har varit ett vandrande åskmoln, men de har varit förstående eftersom det trots allt händer extremt sällan. Nästan aldrig skulle jag säga.
Hur som helst så bestämde jag mig för att vända min irritation till något bra, och omvandla den negativa energin till en j*vla massa ork på gymmet.

Cyklade en mil (och konstaterade att jag kände noll smärta i benet som jag testsprang 3 km med igår - YES!) i rasande tempo. Utfall med kettlebells, benböj med axelpress, raka marklyft, diverse benövningar på en ilsken pilatesboll och några magmördare i Red Cord:en på det så var jag människa igen. Endorfinerna rusade, mjölksyran sprutade och stunden i bastun med min bok och världens godaste äpple blev kronan på verket. Plötsligt kändes det faktiskt överkomligt att hoppa in och jobba några timmar till. Jag har ju trots allt ett kul jobb!

Är dock fortfarande riktigt frustrerad över den uteblivna myskvällen med min bästa vän, men den har vi lovat oss själva att ta igen snart. Blä vad man kan sakna en människa, men jippi vad glad man kan bli över vetskapen att hon finns!
Foto privat. Jag och C startar en lång (i tid, inte sträcka...) cykeltur till grannbyn, midsommar 2008. Happy memories!

Jag har världens bästa kompis!

Är det inte höjden av härlig vänskap att gå och köpa en semla på morgonkvisten och ta sig tid att komma och överraska sin vän på jobbet!?
C - I love you. På riktigt.
Foto privat. Min lilla kaffesemla som nu står i kylen och väntar...

Att vara där du är men ändå inte

Imorse stod termometern här i huvudstaden på -10 igen. Våren - hallå!? Jag är faktiskt riktigt trött på kylan nu. Jag längtar efter värme. Sol. Bara ben. Svettiga morgonpromenader. Att kunna gå ut barfota, utan trettio lager kläder på kroppen.
Försökte låtsas som om jag var någon annanstans när jag promenerade till jobbet. Tänka att klockan inte var 5 och att det inte var iskall asfalt med isfläckar under mina fötter. Jag tänkte istället på mina och C:s morgonpromenader i Tunisien förra våren. Värmen. Den vackra morgonsolen. Den oftast oönskade uppskattningen från den manliga delen av befolkningen. På skrattanfallen. Analyserna. Åsnan som dök upp. Havet. Sanden. Fruktsalladen på balkongen.
Och vips var jag på jobbet, gladare än på länge. Har ni några speciella minnen ni plockar fram när ni behöver piggas upp?
Foto privat. Två bleka svenskar, precis landade i Tunisien för andra året i rad. Kärlek.

Gammal vänskap rostar aldrig...

Det är intressant det här med vänner. Vänner man den ena dagen står nära för att tappa nästa. Vänner man svär att aldrig släppa, men som man aldrig ser igen. Vissa vänner är man ett med, tappar och inte tror att man någonsin ska hitta igen.

Malin är en sån vän. Som små satt vi bokstavligen ihop. Växte upp i samma by, gick i skolan ihop, lekte på fritiden, tjuvrökte, blev tonåringar ihop och gick på folkparken och diggade till Trance Dance och Lili & Susie.

Med åren förändrades vi dock. Gled isär. Våra kommande och totalt olika liv och och valet av varsin gymnasieskola gjorde att vi tappade varandra, något som jag då trodde skulle vara för evigt.

Men icke...för nu har vi hittat varandra igen. Vi bor båda i huvudstaden, lever totalt olika liv och har inte alls mycket gemensamt. Men på något sätt känner man ändå att hon finns där, min gamla vän som jag har sjungit Oh mama och På egna ben med så många gånger. Min vän som jag i smyg tittade på Terror on Elm Street med, och som jag hjälpte att uppfostra en nalle vid namn Frans-Bertil med.
Idag läste jag ett av hennes blogginlägg och blev otroligt glad. Glad över hennes fina ord, men även glad över att inse att hon är lika tacksam som jag över vår nygamla vänskap.
Malin - sluta aldrig vara du!

Nu är det dags att ladda om för fest hemma hos min andra underbara barndomsvän. Ni som har hängt här ett tag känner ju henne nästan och vet att vi knappt kan leva utan varandra.
Ett glas vin när klockan är fyra på eftermiddagen är väl ok?
Foton privata. Flottfärd på Klarälven för snart 20 år sen och 30-årsfest förra året. Samma vackra modeller. :)

Bio med garanterad feelgood

Igår var det dags för min tredje bio för månaden (jag vet, jag är beroende), det var förhandsvisning och det bjöds på It´s Complicated med Meryl Streep, Alec Baldwin och Steve Martin. Hade sett trailern innan och misstänkte att det skulle bli ett par roliga timmar i biofåtöljen...men det visade sig att jag, trots höga tankar, gravt hade underskattat filmen! Både jag och C skrattade så att vi halvt kiknade och det blev verkligen en underbart skönt avbrott från den gråa Stockholms-vintern och det tunga.
Ni måste gå och se den helt enkelt (premiär imorgon!), det är en fantastiskt rolig film som garanterat lämnar glada spår i själen. Meryl Streep och Alec Baldwin är verkligen helt strålande!
Att jag dessutom fick se den med min absolut bästa vän var liksom bara grädde på moset.
Ett bra slut på en onsdag in the life of Helena.
Bilden lånad här.

K.ä.r.l.e.k.

En bästa vän, två par raggsockor, gott kaffe och kilometervis med garn. Jag mår bra.
Foto privat. Min soffa i detta nu.