måndag 31 augusti 2009

T.R.Ö.T.T.

Sitter i soffan och är trött överallt. Dels i huvudet av alla nya intryck från dagen och dels i kroppen av dagens underbara träning (tack Leon och Åsa för energi!). Är dock märkligt fylld med en massa energi. En skön känsla av motivation, förväntningar och jävlaranamma...hösten kommer att bli oslagbar!
Orkar egentligen inte skriva något annat än att jag är oerhört tacksam för alla era snälla och peppande kommentarer - TUSEN TACK - Det betyder mer än ni tror!
Det ska bli en tidig kväll. Spikmattan och ett par sidor i min bok, sen är det god natt. Imorgon bitti väntar en frisk morgonpromenad och min underbara tisdagsyoga med världens bästa Lena, kan knappt vänta...behöver landa lite känner jag.
Sov gott kära läsare - jag är glad att ni finns!

söndag 30 augusti 2009

Ett nytt kapitel

Efter en minst sagt hektisk humorhelg fylld med skratt, vin och sena nätter har jag varit ganska trött idag...
En vacker och solig söndag, och jag har strosat planlöst runt i stan, hejat fram en kompis i Tjejmilen och ätit en lång, ensam och väldigt sen lunch på Baresso.

Stannade upp lite under lunchen och funderade över mitt liv, och insåg att jag imorgon vänder blad och startar ett helt nytt kapitel.
Imorgon är nämligen den första "riktiga" dagen på mitt nya jobb, första dagen utan backup och jag ska nu för första gången klara mig själv - spännande! Det nya jobbet är totalt olikt mitt gamla. Jag byter bransch från kläder till träning, från ett kontor till en helt annan miljö och mitt sällskap förutom mina kollegor blir nu människor istället för bara en dataskärm.
Från och med imorgon är jag receptionsansvarig på ett gym mitt i Stockholm och jag är så uppspelt, förväntansfull och peppad att äntligen få börja jobba!
Känner mig redan hemma på min nya arbetsplats och kollegorna känns som en liten familj. Att få arbeta i en underbar miljö med det som är mitt stora intresse är nästan mer än jag någonsin hade kunnat önska.

Jag är övertygad om att mitt liv kommer att ta nästa steg på välmåendetrappan nu, och att hösten 2009 kommer att gå till historien som en av mitt livs bästa.
Förutom mitt nya jobb är kalendern full med en massa roliga saker och det pirrar i kroppen av bara tanken på att allt det här börjar imorgon klockan 04.45 när min klocka ringer!

Dags att skriva ner det sista inför jobbet imorgon, sen är det en stund på spikmattan och en natts bra sömn som behövs för att jag ska vara på topp om 8 timmar - nu kör vi!
Sov gott mina vänner...
Foto privat. Baressos seafood-sallad är magiskt god...

Rå humor

Ibland är man ganska glad att man sitter tre rader längre bak.
RAW på Göta Lejon igår, och Jason Rouse klättrar ut i publiken spritt språngande naken. Gå och se honom om du får chansen. Han är inte frisk på en fläck, hans humor är absolust det råaste jag har upplevt, men han är så rolig att man har träningsvärk i magen i ett par dagar...
Foto privat.

lördag 29 augusti 2009

Resedrömmar

Det finns en del av mig som älskar att vara hemma. Bara strosa runt i lägenheten och pyssla, plocka och mysa... Har en tendens att bli lite väl hemmakär ibland och då kan jag bara vara hemma en hel dag och göra ingenting. Underbar känsla!
Det finns dock en annan del av mig som inte kan få nog av att resa. Se nya platser. Dra ut på äventyr. Flyga. Åka buss på en väg som leder till ett okänt mål. Ha resfeber.

Precis den Helena bor i min kropp idag. För första gången på länge tittar jag i min kalender utan att hitta någon bokad resa. Ett par planer finns, men inget som är bokat och klart. Jag gillar känslan av att ha en bekräftelse i min mail, utprintat och fäst med ett gem i kalendern eller en biljett i ett kuvert...ett bevis på att jag verkligen ska iväg, att jag ska få se en annan del av världen. Det är en känsla jag knappt kan leva utan!
Nu är det inte så, jag har ingen bokning, bara en pirrande äventyrslust som är nära att bubbla över, och att senaste numret av Vagabond låg på hallmattan igår gör inte saken bättre. I morse insåg jag att något måste göras, och det snart.

Vad tror ni om en favorit i repris och fira jul och nyår i Ecuador...en månad i det djupaste av Amazonas? Allt och alla finns ju där, väntar på mig och kommer att ta emot mig med öppna armar...
Foto privat. Nyårsafton 08/09 i Cuyabeno, Ecuador...

fredag 28 augusti 2009

Torsdagstradition!

Ja, det var exakt vad som skapades inför hösten igår!
Det var dags för öppningen av Golden Circle Comedy Club.
Grand opening, premiärkväll och ett ton med förväntan låg i luften - och vilken kväll det blev!

Mackan, hjärnan och initiativtagaren till klubben, briljerade som vanligt som konferencier, fick igång publiken och sen rullade kvällen på...

Henrik Elmér var först ut, och det är inte utan att man undrar hur det är fatt i den mannens huvud. Han har verkligen en speciell och annorlunda humor och jag kan för mitt liv inte sluta skratta åt hans fantasi om att montera en tub med räkost på ryggen på en räv.... Gör dig själv en tjänst och gå in och titta på den här!

Kvällens stora överraskning var utan tvekan att självaste Bill Burr "tittade förbi"! En av världens största komiker i lilla Stockholm. Vansinnigt rolig människa!

Mårten Andersson avslutade kvällen (efter Martin Björk och Sara Andersson som också orsakade skrattkramp...) och gjorde det verkligen på bästa tänkbara sätt! Enligt Mackan var det bland det bästa han har sett Mårten göra, och jag förstår varför. Mårten är sjukt rolig, så är det bara. Se honom på RAW på Göta Lejon i helgen!
Det är nyttigt att skratta, så torsdagstraditionen inför hösten är Golden Circle Comedy Club, Sveavägen 41.
Nästa vecka kommer Babben - kommer du?
Foton privata!

Jag är i fokus!

Terese, som är ett riktigt energiknippe och ligger bakom den härliga bloggen Spark i baken, drog igår igång en ny serie på bloggen som hon kallar Blogg i fokus, där hon varje vecka kommer att presentera en träningsbloggare och låta dem svara på några frågor. En kul idé och ett kanonbra sätt att tipsa sina läsare om andra bloggar!
Spark i baken har en skön blandning av träning, prylar, lunchtips och livsglädje och är en av de bloggar jag läser dagligen. Jag blev jätteglad när Terese frågade om jag ville vara först ut i hennes nya serie, och det ska bli kul att se vilka andra som dyker upp hos henne under hösten!
Hälsa på inne hos Terese du också!

torsdag 27 augusti 2009

Hur motiverar man sig?

Fick en anonym kommentar på mitt inlägg om morgonträning härom dagen, som jag känner att jag vill försöka svara på.
"Kan inte du skriva ett inlägg om hur vi som inte blivit beroende av endorfiner ännu ska motivera oss till att fortsätta träna tills vi blir det. Jag brukar försöka visualisera den schyssta kropp jag kommer få men de funkar i en vecka eftersom jag egentligen känner mig helt tillfreds med hur jag ser ut - med skavanker och allt. Har inte kommit på någon bra tävling jag vill sträva mot att klara av - som du har med maran. Tanken på att jag kommer må så mycket bättre av träning är inte alltid tillräcklig för att ta sig över tröskeln och komma iväg. Kroppen måste nästan få fysiska bevis för att det är så innan det funkar..."
Det finns väl inget entydigt svar eller ultimat tips på hur man motiverar sig och håller träningsglöden uppe, men jag ska försöka att ge min syn på saken.

Det fanns självklart en tid i även mitt liv när jag såg träning som ett nödvändigt ont och hellre stannade hemma i soffan än frivilligt utsatte mig för ansträngande aktiviteter...
En gång frågade jag en vän som tränar väldigt mycket om hur jag skulle hitta motivation, och hans tips till mig var att fråga mig själv vad jag ville med min träning, vad är ditt mål? Nu inser jag ju att det är precis där nyckeln till motivationen finns. Har man inget mål så har man inget att sträva efter och då känns träningen självklart träningen onödig och omotiverad. Varför träna av ingen anledning liksom?
Nästa steg är att sätta upp ett mål som både känns äkta och realistiskt. Att ha som mål att "få en snygg kropp" kommer inte att hålla, eftersom det för det första är ett ytterst diffust mål (vad är en "snygg" kropp?) och för det andra kommer att flyttas framför dig så att du aldrig når dit, eftersom du högst troligt aldrig kommer att bli helt nöjd.
Nej, jag tror snarare på tydliga och mätbara mål. Det kan vara att tappa x antal kilo i vikt, att klara av att jogga oavbrutet i x antal kilometer, att klara x antal armhävningar på tå, att bestämma sig att träna 1 h x antal gånger i veckan, att köpa en stegräknare och gå x antal steg om dagen...ja, helt enkelt ett mål som tydligt går att mäta resultatet av. "Att må bra" är inte heller något tydligt och mätbart mål, men det kommer på köpet i din strävan mot ditt riktiga mål, tro mig.
En bra morot längs vägen är att sätta delmål och belöna sig själv när man når dem. Det kan vara att man får köpa ett klädesplagg man verkligen vill ha, skämma bort sig själv med en ansiktsbehandling eller göra en liten resa. Hjärnan går igång på belöningar och bara delmålen i sig kan tillslut bli nog för att orka fortsätta. Titta bara på spurtpriserna i Vasaloppet...hur trötta skidlöparna än verkar vara så orkar de ändå öka fram till delmålet - eller hur?

För att sammanfatta: Sätt upp ett mål som är tydligt och klart mätbart, ge dig sjutton på att ta dig dit och belöna dig själv längs vägen. Där har ni mitt tips för motivation.

Någon som har en annan syn på det?
Foto privat. Nöjd tillsammans med lillebror efter målgången i Sthlm Halvmarathon 2008 - loppet som var min morot för att komma igång med löpningen.

onsdag 26 augusti 2009

Boken som aldrig ville ta slut...

Det är inte ofta man känner att man längtar till stunden när boken man läser ska vara slut, så att man slipper läsa mer.
Det har hänt mig en gång tidigare, och det var när jag läste Gör vad ni vill men döda henne inte. Efter en tredjedel av boken och en svimningsattack på pendeltåget kände jag att det var nog, och jag var t.o.m. tvungen att slänga boken eftersom jag var säker på att det vilade någon vidrig förbannelse över den.
Marilyn Mansons Den långa vägen ut ur helvetet är inte i närheten lika hemsk, men det är ingen vacker läsning. I en hel vecka har jag plågats av smutsigheter, köttstycken och hemska levnadsöden. Jag kan omöjligt säga att boken är bra, men något gör att jag inte kan sluta läsa.
Vissa kapitel kunde jag bara ögna igenom, eftersom jag lider av blodskräck och har väldigt svårt för ingående beskrivningar av sår, blod och död...
En del hävdar att Mansons liv är ihopdiktat och att allt i boken är påhittat, och efter att ha läst den kan jag verkligen inte hoppas på annat. Är det inte det kan jag plötsligt förstå varför herr Manson minst sagt är lite "udda".
Fiktion eller inte, Neil Strauss lyckas hur som helst skriva en bok som jag i ärlighetens namn inte vet om jag vill rekommendera någon att läsa. Den har bara lämnat en obehagskänsla i min kropp och jag är glad att den äntligen är slut.
Om jag ska se honom när han kommer till Globen i november?
Tack, men nej tack.

Skillnaden mellan en instruktör och en instruktör

Alltså, vilken skillnad det kan vara mellan gruppträning och gruppträning. Mellan en rolig timme och en värdelös timme. Mellan en instruktör och en energiboostare.

Jag har en ledig dag och hade för dagen satt upp ett litet träningsmarathon för mig själv - tre klasser på en dag. En sån dag behöver man vara pigg och ha en massa energi i kroppen.
Min dag började med att jag vaknade tidigare än tänkt, kunde inte somna om och sen var jag oroligt seeeg hela morgonen. Eftersom jag visste att tre träningspass väntade hade jag förbjudit mig själv att ta min morgonrunda, något som annars brukar göra att jag kommer igång på morgonen. Ovant att ha en morgon i soffan, men förmodligen nyttigt.
Vid 12 vad det dags för första klassen, BodyPump. Släääpade fram vikterna och ville nästan ta en powernap på brädan när jag väntade på att klassen skulle sätta igång...
- Uppvärmningslåt. Segt. Lite tråkigt. Ofokuserat.
- Knäböj. Stelt. Tungt. Lite roligare. Pepp från scenen. Svetten börjar rinna.
Sen hände något. Det var här vikten av en bra instruktör visade sig idag.
- Bröst. Den här låten sätter igång. Mer pepp. Svetten forsar. Fullt fokus. Stark!

Resten av timmen känner jag mig starkast i världen, och det beror till största delen på att jag väljer att hämta den energi som bjuds från scenen. Hade det nu stått en lat och oinspirerad instruktör där framme hade min timme blivit riktigt jobbig, och mitt första pass för dagen hade förmodligen blivit det sista, så seg kände jag mig innan.
Nu står istället motsatsen där. Han svettas, inspirerar, peppar och bara vägrar att tillåta någon att lägga av, vilket gör att jag nu sprudlar av endorfiner och känner mig maximalt peppad inför två timmar BodyCombat i eftermiddag! TACK för det!
Foto privat. Fredrik och Leon, stans två bästa BodyCombat-instruktörer, här i teamklass på Best of the Best 2008.

And the winner is...

...Ingela!
Grattis Ingela, du och en vän får gå på Golden Circle Comedy Club Grand Opening imorgon! Maila mig dina kontaktuppgifter (helenateodora@hotmail.com) så skickar jag vidare info.

Tack till alla som var med och tävlade!
Golden Circle kommer att köra hela hösten/vintern och hela programmet har ni här. Håll utkik efter fler utlottningar av biljetter och annat här på bloggen!
Hoppas att vi ses på Sveavägen 41 imorgon!

tisdag 25 augusti 2009

Luncheufori

Ugnsbakad regnbågslax.
Kokta morötter och färskpotatis.
Haricots vertes.
Paprika.
Tomat.
Äpple.
Pumpakärnor.
Olivolja.
Flingsalt.
Senapskesella.
Det här är nog faktiskt den godaste lunchen som finns.
Foto privat.

Det här med morgonträning...

Det finns många människor som överhuvudtaget inte kan (eller vill?) förstå hur man frivilligt kan gå upp tidigare än man "måste" varje morgon för att hinna träna innan jobbet. Jag förstår verkligen hur man kan vara skeptiskt till hela grejen, jag var själv där för mindre än ett par år sen. Tiden då snooze inbillat var min bästa vän och Helena var synonymt med tröttmössa.
Idag kan jag inte förstå hur jag inte kunde uppskatta den underbara känslan av att starta dagen med en rejäl dos endorfiner. Endorfiner är svårt beroendeframkallande och när man väl har fått smak på det underbara "giftet" är det svårt att sluta. Hittade en förklaring någonstans på nätet där man förklarade att endorfinerna är den gruppen av naturliga ämnen som har störst positiv effekt på kroppen och kallas därför ofta för belöningshormoner. Endorfiner har kemiska likheter med opium och morfin, men eftersom de ingår i kroppens normala hormonsystem är de inte skadliga.
Det är alltså ingen skräll att man blir smått beroende efter ett tag och inte tvekar att studsa upp ur sängen när klockan ringer och resten av stan sover. Det är segt att komma upp de första gångerna, men kroppen är inte dum, och utsätter man den för en endorfinfylla några gånger så kommer den tillslut att be om att få gå upp tidigare för att få sin dagliga dos av lyckohormoner. Morgonpiggheten kommer sedan efter ett tag på köpet.
Kan man sedan avsluta morgonrundan som jag gjorde igår, i solen på "min" brygga, är dagen redan fulländad innan den knappt har börjat.
En oslagbar känsla att ha i kroppen när man startar en ny dag.
Foto privat. "Min" brygga i morgonsolen.

måndag 24 augusti 2009

Nu får det vara nog!

För snart två år sedan satt jag på Södra Teatern här i Stockholm, väntade på en spelning med Christian Kjellvander och blev totalt uppslukad av Kristofer Åström som var förband för kvällen. Han satt på scenen med sin gitarr och bara var sådär underbart bra som en man med en gitarr kan vara.
Där och då bestämde jag mig för att ta upp mitt gitarrspelande igen, en karriär som jag som 10-åring lämnade med ömma fingertoppar innan den ens hade börjat.
Skickade ett sms till min underbara storebror, tillika släktens instrumentförsörjare, och meddelade att jag ville köpa en gitarr av honom. En minut senare kom ett sms tillbaka: God jul, du får en i julklapp.
Tre veckor senare hade jag den i min ägo, en fin akustisk Yamaha med stålsträngar (våga vägra nylon), och jag såg framför mig hur jag skulle öva hela vintern för att den följande sommaren kunna sitta på en filt i sommarnatten med en flaska rött bland goda vänner och spela vackra visor (!?!?).
Nu sitter jag här, nästan två år senare, och har fortfarande inte tagit tag i det! Gitarren gråter gömd bredvid min soffa, så i helgen bestämde jag mig för att det nu är dags. Nu ska jag lära mig att spela gitarr!
För det kan väl knappast vara en slump att min barndomsvän (som föddes dagen efter mig på samma bb...) hemifrån Dalarna, som jag tog gitarrlektioner med i ett svettigt vindsrum i fyran för 20 år sedan och som dessutom en period nu i sitt vuxna liv har jobbat som gitarrlärare, nu bor 5 minuter ifrån mig här i stan och har lovat att ställa upp om jag lovar att göra mina läxor!?
Brorsan - jag skäms och ber om ursäkt...men NU SKA JAG GÖRA DET!
Foto privat. Stackars gitarren.

Vad ska du göra på torsdag?

Är du i Stockholm och har kvällen oplanerad? Bra!
Eller är du i Stockholm och har kvällen planerad? Planera om!
Ni som har följt mig ett tag vet att jag i våras inte så sällan tillbringade onsdagkvällarna på Systerobror för att kolla stand up...ett härligt skrattavbrott i arbetsveckan som alla borde unna sig lite oftare!
Marcus Palm, hjärnan bakom Systerobror Comedy, har nu lämnat skeppet och startar Golden Circle Comedy Club på Sveavägen 41! På torsdag denna vecka är det GRAND OPENING och på scenen står inga mindre än Mårten Andersson (mannen bakom RAW Comedy) och Martin Björk. Marcus själv är konferencier, och det går inte att inte tycka att han är rolig...har fått träningsvärk i magen mer än en gång av hans sjuka humor...
Jag kommer garanterat att vara där - kommer du?

Nu har du chansen att vinna två entrébiljetter till GRAND OPENING på torsdag!
Det enda du behöver göra är att skriva en kommentar till det här inlägget och hålla tummarna - redan imorgon kväll drar jag en vinnare som får ta med sig en vän och gå och skratta lite!
Showen börjar 21.00, garanterat bäst platser får ni genom att maila comedy@tvagrabbar.se och boka ett bord från klockan 19.00 och framåt. Meny finns här!
Kolla in eventet på Facebook!

Den mest bortkastade av dagar är en dag utan skratt.
Nicolas-Sébastien Roch de Chamfort

Bättre än glass!

Vilken underbar morgon! Endorfinrusig efter morgonlöpningen och med min goda havregrynsgröt framför mig upptäckte jag just att jag har tagit emot denna fina award för andra gången!
Den här gången är det fantastiska energiknippet Miss Agda som lyser upp min dag med motiveringen:
Du har fattat poängen med att det är vi själva som skapar vår egen lycka. Du tar hand om dig själv och utstrålar lycka och positivitet och med den inställning du har till livet så tror jag det är omöjligt att inte smitta av sig positiviteten till andra. Din blogg sprider energi.
Jag vet inte vad jag ska säga...jag blir bara så glad över de fina orden och känner mig tacksam över att jag faktiskt lyckas sprida lite positivitet, precis som jag önskar.
STORT TACK, det värmer verkligen att bli uppskattad på det här sättet!
Min dag startar med ett leende.
Eftersom jag skickade denna vidare i fredags väljer jag att inte göra det igen...

söndag 23 augusti 2009

Grannarna undrar nog...

...men ibland måste man faktiskt fotografera sin tv.
Jag avslutar den här underbara söndagen på bästa sätt med ett lavendeldoftande fotbad, ett glas rött och Batman Begins på trean.
Att somna med Mr Bale på näthinnan är ju inte tråkigt. Inte alls faktiskt.
Sov gott mina vänner!

Vill du ha blåbär?

Mamma ringer från Dalarna och frågar det ibland. Hon vet egentligen redan svaret, frågan är numera bara retorisk och egentligen menar hon har du någon plats i din frys?
Min kära mamma har på sensommaren och hösten en till synes outtröttlig ork att trampa runt bland tuvorna och fylla hink efter hink med bär, och eftersom även hennes frys har en gräns skämmer hon bort sina barn (och delar av resten av släkten) med en massa vitaminer och antioxidanter.
Idag var det dags för hennes dotter att fylla på vinterförrådet. Mamma och mormor stannade till i stan en stund innan de åkte ut på havet tillsammans i ett dygn, och jag tog en promenad i solen för att möta upp dem och passa på att krama dem lite. Min söta bärleverantör hade släpat 4 kilo blåbär på bussen från Dalarna och dessutom toppat det med lite hallon och hjortron. Ljuvligt gott och så ekologiskt det bara kan bli!
Gissa om jag kunde hålla mig från att smaka när jag kom hem? Svar nej.
Foto privat. Smoothie på laktosfri yoghurt, sojamjölk, banan och mammas hallon - mums!

Idag är en annan dag

Vaknar av solen med en skön känsla i magen. Söndag. Får krama mamma och mormor i en minut idag. Benen spritter av energi. Springer min milslånga morgonrunda på knappt 46 minuter, energin vill aldrig ta slut. Hem för min älskade gröt och nybryggt kaffe med kanel. Läser era fina kommentarer från igår - tack! Pysslar lite i lägenheten. Ler.
Idag är verkligen en annan dag. En ny dag.
Foto privat. Älskade Norr Mälarstrand.

lördag 22 augusti 2009

Ignis aurum probat...

Alltså, det här har varit den konstigaste dagen på länge...
Den började helt perfekt med en promenad i spöregnet efter nästan hela 8 timmars (ovanligt för mig) sömn. En varm dusch och en underbar frukost. Laddad att ta tag i en massa saker här hemma, och med regnet utanför fönstret kändes det verkligen befogat att passa på att stanna inne.
Sen händer något. Kroppen vägrar. Vill liksom inte vara med. Hamnar i soffan under filten för att göra....ingenting. Energin i musklerna slut men hjärnan på högvarv. Jobbtankarna vilar men det andra dyker upp.
Gamla tankar springer ifatt och undrar om jag verkligen har glömt. Varför? Rastlös. Vad göra? Vill springa av mig allt men bara tanken på träning gör det svårt att andas. Det kryper i kroppen. Solen tittar fram och jag trotsar den som ett omoget barn genom att titta på en dålig film. Slumrar till av ren tristess. Drömmer. Vaknar och känner mig febrig utan feber. Får för en sekund en gnutta välbehövlig energi av min vän. Saknar dem som är för långt borta. Värre är det med den som knappt finns, där är saknaden större. Ogripbar. Ger upp. Kryper längre ner under filten.
22 augusti - stryker ett streck över den här dagen.

Det regnar...

...och om det gör det hos dig också tycker jag att du ska springa ut mellan dropparna och försöka få tag på Stefan Einhorns Medmänniskor, så är dagen räddad!
Läste ut den på två dagar och måste säga att den är helt fantastisk. Hade tidigare läst Konsten att vara snäll som han också har skrivit och den gick verkligen rakt in i hjärtat.
Medmänniskor handlar om hur man gör för att vara en god medmänniska och hur lite som behövs för att göra stor skillnad för andra. Boken är uppdelad i små fiktiva berättelser som var och en följs av en analys. Fällde mer än en tår när jag läste den och det som tas upp i boken är verkligen så viktigt...alla borde läsa den!

fredag 21 augusti 2009

Trygghet

Efter första "riktiga" dagen på jobbet sitter jag nu hemma i min soffa och känner mig så otroligt nöjd. Skönt trött i huvudet och kroppen är maximalt avslappnad.
Jag känner mig trygg. Trygg med att ha ett jobb igen. Trygg med att ha ett hem jag trivs i. Trygg med att jag är jag. Mina ljus som brinner på bordet, som doftar likadant som mammas saftkok när jag var liten, gör att tryggheten och lugnet i mig inte känner några gränser.
En oslagbar känsla att avsluta en dag med.
Foto privat. Mina bärdoftande ljus från Ikea.

Lite smicker startar min fredag...

Vilken start på dagen!
Sandra som ligger bakom den vackra inredningsbloggen Creative Activity har lyst upp min fredagmorgon med en fin utmärkelse! Tusen tack fina du!

In this post, I want to hand out the "Better than ice cream" award to the 3 blogs that for whatever reasons has caught my attention lately. Someone who's blog is inspiring me, someone who has done an exceptional job with their blog or just made me think diffrently about something...
The whole point of the "Better than ice cream" award is for the bloggers who recieve it to then pay it forward to the 3 bloggers who have had that same impact on them. It can even be to the blogger giving it to you, as long as you also give to 2 other bloggers to keep it moving forward! If you recieve this award more than once, just headline it xthe number of times. (the purple text is to be included in the blog post when passing this on so it keeps moving)

Det är verkligen inte lätt att välja, men denna gång vill jag ge denna award vidare till tre av mina favoritbloggare som inpirerar mig på speciella sätt.

Anna - för en outtröttlig kamp och glöd! Imponeras gång på gång av dig Anna - du är grymt stark!
Hedgehog in a storm - för dina sköna inlägg om allt och inget som inte så sällan får mig att skratta...och sen får man ju inte heller nog av alla sockersöta bilder på Tippex - the dog.
Miss Agda - för att du älskar livet precis som jag. Den första bloggen jag blev smått beroende av...

torsdag 20 augusti 2009

The adventure of life...

...är en av de bloggar som jag läser dagligen, och Vida inspirerar mig alltid med sitt underbara språk och sina tänkvärda och kloka inlägg. Hon sprudlar av liv och försöker, precis som jag, att hitta ljuspunkterna i vardagen och i livet i stort.
Det var därför inget svårt beslut att ta när hon frågade om jag ville gästblogga hos henne. Jag tackade självklart med både stolthet och glädje ja, och kom efter många överläggningar med mig själv fram till att mitt val av ämne skulle bli hur man har makten att välja att vara lycklig och nöjd, något jag inte alltid har behärskat men nu äntligen har lärt mig.
Tack Vida för förtroendet och för att du är du.
Läs mitt inlägg här.

04.45

Min klocka ringde då. 04.45. Förstår ni hur glad jag är att jag är morgonpigg?
Idag fortsätter min smygstart på nya jobbet, lunch med lillebror (äntligen!) och ikväll träning (min träningsvärk från igår är inte snäll...) med min bästa vän!
Kan man ha en bättre torsdag?

onsdag 19 augusti 2009

Nu kan jag inte blunda längre.

Precis hemkommen från träningen och hittade ett kul kuvert innanför dörren - startbeviset till mitt andra Stockholm Halvmarathon! Fick verkligen blodad tand förra året och det ska bli riktigt kul att få springa igen och försöka slipa till tiden lite... Löpningen går bra nu och jag hoppas att det håller i sig i en knapp månad till!

Det är bara en grej. Les Mills Super Saturday - jag är självklart anmäld i år igen. Är man obotlig BodyCombat-knarkare är det nästan värt att gå dit bara för att få skuggboxas totalsynkat med några hundra andra deltagare, och med självaste Rachael Cohen på scenen...svårt att beskriva känslan! Förra året var en helt fantastisk upplevelse - obegränsat mycket glädje, svett och inspiration och kvällen avslutades med mingel, party och dans hela natten! Man missar inte Super Saturday, så är det bara.

Kul, tänker ni. Två roliga events för en träningsnarkoman som Helena.
Tycker ni att det känns lika kul när jag nu inte kan förtränga längre att båda går av stapeln samma dag? Ni kan ju bara ana vilken utmaning det här blir.
Foto privat.

Boken man inte läser på bussen

Jag läser rätt mycket, och har då och då fått kommentarer om att jag gärna får recensera böckerna...så det tänkte jag lyssna på och börja med nu!

Rivstartar med min senast avslutade - Ron Jeremy - hårdaste mannen i showbiz.
Jag gillar verkligen självbiografiska och dokumentära böcker, oavsett om det handlar om en världsartist, en mindre känd person eller en....porrstjärna.
Det här är min andra sjävbiografi från den "smutsiga" världen, den förra jag läste var Jenna Jamesons Att älska som en porrstjärna. Hur hemsk den boken än var rent faktamässigt så gillade jag den och sträckläste den på ett par dagar.
Ron Jeremys bok är lite likadan, faktabiten är svart och smutsig, men det går inte att sluta läsa boken. Det är verkligen fascinerande att få en inblick i en ofattbar värld som man knappt vill tro existerar i verkligheten..
Skillnaden mellan Jenna och Ron är dock att språket i den senare är ofattbart grovt och man blir bitvis generad över vad man läser. Könsorden haglar och ibland blir man rent utsagt äcklad över ordvalen. Det är med andra ord ingen bok man vill att grannen på bussen sneglar ner på och tjuvläser, så ska man läsa den här boken (vilket jag tycker att man ska) så ska man nog göra det hemma. Bara omslaget får ju folk att titta snett på en, men det är det faktiskt i det här fallet värt!
Foto privat.

tisdag 18 augusti 2009

När ska jag vakna?

Alltså, mitt liv fortsätter att rulla på i ett smått drömskt tillstånd. Jag mår så himla bra och ibland undrar jag om någon kommer att väcka mig snart och säga att allt bara är på låtsas...

Tisdagen började som vanligt med yoga (idag i halternecklinne och Yogini Pants från Peak Performance). Promenaden dit kändes lite höstlik och det slog mig återigen att jag verkligen ser fram emot den nya årstiden som är på väg... Så mycket nytt, kul och spännande som är på gång!

Efter yoga och promenad hem åt jag en grötfrukost med de näst sista av mammas blåbär...(tur att jag får det påfyllt i helgen!), lika gott som vanligt!

Lite slötid i soffan, och sen var det dags för lite vardagslyxStudio Paus hos bästa Johanna igen, fransar och bryn på schemat. Älskar känslan av att kliva ner där, sjunka ner i den stora soffan och bara koppla bort världen ett tag. När vi var klara gick vi till mysiga Lilla Japan för en mumsig sushi och två timmar tjejsnack - kvalitetstid!

Efter långlunchen tog jag en lugn promenad genom stan, stannade till och körde ett snabbt träningspass på gymmet och tog sedan bussen hem för en god middag och lite bloggläsning.
Nu är det soffan och ett glas rött som återstår av kvällen, och jag stänger dagens sida i dagboken och konstaterar återigen att jag har lyckats fånga dagen och leva mitt liv på bästa sätt än en gång.
Hur har er tisdag varit?
Foton privata.

I stormens öga...

Igår var det alltså dags för förhandsvisning av nya Beck-filmen I stormens öga.
Efter ett syrefattigt och vansinnigt svettigt (snälla SATS Odenplan, bli klara med renoveringen...) BodyCombat-pass blev det en medhavd middag med min vapendragare i gymreceptionen. Sallad på kokt potatis, grönsaker, rökt lax och senapskesella - yummie!

Iväg till Park för att köa (perfekt tillfälle att prata av sig och reda ut allt som hänt sen sist vi sågs), och väl på plats i stolarna hälsades vi välkomna av filmens regissör Harald Hamrell. Han passade på att svara på lite frågor från publiken och gjorde också en uppskattad härmning av Persbrandt in action under inspelningen...kul bonus! Så hur var då filmen? Som obotlig Gunvald-älskare är det ju inte så svårt att gilla en film som till 95% fokuserar på detta fenomen till människa. Han får ovanligt stort utrymme och i en och en halv timme kretsar handlingen kring honom. Persbrandt är som vanligt lysande!
Filmen är i övrigt ganska annorlunda jämfört med de andra Beck-filmerna, något som Hamrell förklarar med att han den här gången har fått lite mer pengar att leka med, och filmen känns verkligen mer påkostad. Lite mer Hollywood, lite mindre sunkig b-polisfilm.

När jag och C lämnade bion konstaterade vi att den innehöll allt man behöver. Spänning, humor (Gunvalds oneliners blir bara bättre och bättre...) och lite tårar.
Jag tycker nog att det här är en av de bästa Beck-filmerna som har gjorts, och jag kan verkligen rekommendera er att gå och se den när den har premiär nästa vecka!

Någon annan som var där och har en åsikt om filmen?
Foton privata.

måndag 17 augusti 2009

It´s a beautiful day!

Så var då första dagen på jobbet avklarad.
Vet dock inte om man kan se det som en prestation att åka till en plats som knappt känns som en arbetsplats, träffa människor som redan känns mer som vänner än kollegor, för att bara ha det allmänt trevligt och sedan återvända hemåt efter två timmar? Min magkänsla inför det här är fortsatt bra och jag är säker på att min höst kommer att bli helt fantastisk!
Nu är det dags för mellis,. och sen träning med min bästa vän - äntligen! BodyCombat står på schemat, och efter det en snabb middag i farten och iväg på förhandsvisning av nya Beck.
Nytt jobb, kul träning med favoritsällskapet och Gunvald Larsson på en och samma dag - vem har sagt att måndagar är tråkiga..?
Tack för alla lyckönskningar inför min första arbetsdag - de värmer!

Måndagen jag har väntat på...

söndag 16 augusti 2009

Tomorrow. Imorgon. Mañana.

Klockan är ställd på 04.45.
Bussen går 06.05.
Imorgon är mitt 9 veckor långa sommarlov över.
Måste sova, hur man nu gör det en natt som denna?

Veckans längsta morgonrunda

Morgonens vanliga runda på 9,7 kilometer blev något längre idag...
Efter dryga 3 kilometer i bra tempo sprang jag på en kompis som powerwalkade (töntigaste ordet, btw...) till jobbet. Eftersom vi inte ses överdrivet ofta var jag inte svårövertalad att sluta springa och promenera med honom hela vägen till hans jobb. Oväntat trevligt avbrott och vi hann reda ut ett och annat. Varför man ska låta sin mormor äta en bulle om hon vill ha en, hur man ibland känner att man är förälder till sina egna föräldrar, varför man ska träna på gym då och då och att vi båda snart fyller 30 och tacklar det på våra egna sätt...
Väl framme vid hans jobb vände jag på klacken och började springa hemåt. Med tanke på min "lilla" omväg hade jag ju kunnat springa direkt hem, men ni som känner mig borde veta att det inte är så jag fungerar. Nejdå, jag svängde av och tog resten av min morgonrunda också.
Efter 15 kilometer, 85 minuter och en snittfart på 5,41 min/km (vi måste ha promenerat i rasande tempo!) var det rätt gott med frukost, minst sagt.
Lyxade till det med havregrynsgröt kokad med massor av kanel. Rörde i mammas blåbär och köpta (skämmes!) hallon. Toppade med en skivad banan, lite jordgubbar, pumpakärnor och lite sojamjölk. Till det två kokta ägg och en halv grape.
Nu sitter jag med mitt älskade kaffe och slösurfar. En helt oplanerad dag och jag älskar det. Kanske tar jag en sväng till världens längsta bokbord, kanske inte.

Vad ska ni göra idag?
Foto privat.

lördag 15 augusti 2009

I skuggan av värmen...


Igår hyrde jag en film. För vilken gång i ordningen jag idag gick tillbaka till videobutiken utan att ha sett filmen vet jag inte - jag är verkligen hopplös!
Helt nytt var dock att jag den här gången bad på mina bara knän (ok då, han sa ja direkt...) om att få lämna den lite senare så att jag kunde gå hem och se den. Jag ville verkligen se den här filmen.
Sagt och gjort. Hem, åt en lätt försenad lunch (klockan 18...), hällde upp ett glas rött och kröp upp i soffan. En och en halv timme senare satt jag kvar där, men med totalt förändrad sinnesstämning.
Olidlig smärta. Svår kärlek. Vånda. Besvikelse. Ilska. Tårar. Men ändå på något sätt så vackert.
Jag kan verkligen rekommendera den här filmen, men med facit i hand så är det där glaset med rödvin minst sagt lite överkurs, det förstärker bara och gör filmen ännu tyngre än vad den redan är...inget för oss blödiga filmveklingar. Men se den, den är verkligen bra!

I detta nu skulle jag egentligen ha hejat på ett par kompisar som kämpar i Midnattsloppet, men inser såhär dryga 20 minuter efter start att jag faktiskt tänker ta min bok och krypa under täcket istället. En fantastiskt skön ensamdag och det vill jag inte förstöra med minus på sömnkontot inatt...
Dessutom är det inte långt kvar nu, inte många timmar till måndagen med stort M. Måndagen som är starten på något nytt. Hösten 2009 - jag är så peppad!

Sov gott mina vänner...

Helena, aka världsrekordinnehavaren

Jag har varit med och slagit världsrekord idag!
Drygt 3000 personer på varsin spikmatta på Gärdet här i Stockholm. 5 minuter mantra i kör och sen var det klart! Som tack fick mattan följa med hem...
Läs mer om världsrekordförsöket här!
Foton privata.

Man kan tro att det var igår...

...men det är 13 år sedan jag och mamma var i Spanien och fick samtalet om att kära moster hade fått en liten dotter.
Min kusin som är mer som en syster. Min kusin som jag ibland blir vansinnigt osams med. Min kusin som jag lika ofta blir sams med. Min kusin som ger mig stryk i yatzy. Min kusin som har ett hjärta av guld. Min kusin som har vackra fräknar värda att dö för. Min kusin som är så intelligent. Min kusin som imponerar på mig med sin fiol. Min älskade kusin.
Älskade kusin, kan inte förstå att du idag blir tonåring!
Hade du inte varit 30 mil bort nu hade du fått en kram större än universum. Vi firar ordentligt i höst när du gör din första resa till huvudstaden helt ensam istället, då är det bara du och jag!
Du vet var jag finns när du behöver mig. Tonåren är inte alltid en snäll filur men jag har överlevt honom och är nog så nära expert i ämnet man kan komma...finns för dig när du vill, det vet du!
Feliz cumpleaños mi prima! (första glostestet inför höstens spanska...)

fredag 14 augusti 2009

-0,45 kg på 6 minuter

Nej, det är ingen mirakelbantningskur jag pratar om. Bara lite hederlig blodgivning. Idag var det äntligen dags, och det var skönt som alltid, både för kroppen och samvetet.
Snälla alla friska och krya människor där ute, ta chansen att göra en insats och börja dela med er lite av er själva. Jag vet att långt ifrån alla får eller kan ge blod, men de som kan tycker jag verkligen ska ge det en chans. Det råder nästan alltid blodbrist och när man läser historier som denna känner man sig stolt över att man bidrar med det lilla man kan.
0,45 liter tre gånger per år. Det är inte mycket för oss friska, men kan vara skillnaden mellan liv och död för andra.
Foto privat. Tack söta Eva på Kungstappen för att du vågade dig på min kamera!
Mer info på www.geblod.nu

The big 3 zero...

Idag får väldigt många jag känner ett rosa kuvert i sin brevlåda.
Att ställa till med en rejäl fest är väl den bästa medicinen mot en evetuellt stundande 30-årskris?
Foto privat. Någon som är förvånad över att frimärkena är färgmatchade?

torsdag 13 augusti 2009

A match made in heaven?


Alltså, jag har länge varit vansinnigt svag för Chris Daughtry (rösten ger mig rysningar...) och Lady Gagas Poker Face går ofta varm i min iPod när jag tränar.
Vem visste???

Inlägg nr 600...

...och jag måste bara få det ur världen. Känner att jag måste tillägna det till något speciellt annars, och bara tanken på allt viktigt jag vill säga gör mig helt snurrig i bollen...
Det enda jag därför har att säga är att jag den här dagen inte kunde ana att jag ett drygt år senare skulle skriva det här. 600 inlägg. It´s a lot.
Orkar ni 600 till?

Idag är ingen vanlig dag...

...för idag är det min älskade mosters födelsedag!
Min moster som är som min syster. Min moster som är min vän. Min moster som jag kan skratta så hysteriskt med. Min moster som får mig att känna mig trygg. Min moster som låter mig bara vara. Min moster som aldrig ställer orimliga krav. Min moster som jag skulle ta ner månen till. Min moster som jag vill sitta uppe hela nätterna med. Min moster som får mig att känna mig uppskattad och älskad. Min moster som har givit mig en andra familj. Min moster som följer med mig på konsert och står längst fram och trängs. Min moster som bara är helt fantastisk. Min moster som jag saknar varje dag.
Grattis på din födelsedag, jag är så gränslöst glad att du finns!
Foto privat. Mosters födelsedag 2008 firade hon och jag i London...kärlek.

onsdag 12 augusti 2009

Den mindre vackra sanningen...

Igår kväll var det förhandsvisning av The Ugly Truth här i Stockholm, och jag och C var självklart där (tacka gud för SF:s guldkort!)!
Filmen handlar om en tv-producent (Katherine Heigl) som är evig singel och aldrig lyckas hitta en man värd namnet... Hon får "hjälp" av programledaren Mike (Gerard Butler) att förstå hur män egentligen fungerar. Den bistra sanningen om hur män tänker, vad de egentligen är ute efter och hur de säger en sak och tänker en annan...igenkänningshumorn är på topp och den manliga delen av publiken skrattade lite smånervöst här och där.
Hon lyckas med Mikes hjälp hooka upp den vansinnigt snygga läkaren Colin (Eric Winter), och sen börjar allvaret... Det är stundtals klibbigt sötsliskigt, men det är en helt vansinnigt rolig film och hela salongen tjöt av skratt!
Kan verkligen rekommendera er att gå och se den när den har premiär den 11 september.
Nästa förhandsvisning blir på måndag och då vankas det Gunvald Larsson - YES!

RuNneRs HiGh!

Har ni någonsin känt känslan av oövervinnlighet?
Känslan av att benen bara äter raksträckorna, man kan vila i nedförsbackarna och uppförsbackarna bara ses som en chans att utmana sig själv och öka farten?
Luften är sval, andningen jämn och endorfinerna rusar i hela kroppen?
Det är just vid det tillfället man kan springa en mil innan frukost i 4.47-tempo, och dessutom göra det med ett leende på läpparna.

Idag är jag inte rädd för någonting.

Jag kan!

05.30, wide awake...skulle inte upp tidigt idag!
Öppnar balkondörren.
Hämtar spikmattan.
Andningsövning.
Jag har lärt mig hur man somnar om!

tisdag 11 augusti 2009

Blogglunch

Som sagt, idag stod det lunch med supersöta Solli i kalendern. Det är verkligen en kul och smått märklig känsla att träffa en person i verkligheten som man bara känner via en blogg... Har följt henne länge nu så det var verkligen jättekul att äntligen träffa henne irl!
Timmen vi hade gick jättefort men vi hann avhandla en hel del...jobb, icke jobb, träning, kärlek, yoga (jag kan allt om bikramyoga nu - tack!), boybands och resor...hade verkligen kunnat sitta ett par timmar till!
Vi åt på Café Tabac i Gamla Stan och har ni inte varit där tycker jag verkligen att ni ska gå dit. Skönt öppen och ljus lokal och maten var jättegod! Jag åt halstrad lax med quinoa och Solli tog en ceasarsallad. Fräsch mat och bra pris - kan rekommenderas!

Är nu hemma och mellanlandar, lämnar shoppingpåsar (skorea...visar imorgon...) och äter lite mellis. Nu in till stan igen BodyCombat, mat och bio! Fullproppad dag, som sagt, men bara en massa kul saker!

Ha en fin kväll alla och tack Solli för en trevlig lunch!
Foton privata!

Full speed tuesday!

Vaknade 04.50 imorse. Inte alls bra förmodligen, med tanke på att jag av olika anledningar somnade först efter 01.00 inatt... En fullspäckad tisdag väntar så det var dock inte läge att somna om.
Promenad till yogan, vilken för första gången på länge var lite ofokuserad. Försökte verkligen koppla bort, men lugnet infann sig inte förrän vid avslappningen. Så kan det vara ibland, och jag vet exakt varför just idag. Inbjudan till 30-årsfesten skall göras klart, ärenden på stan, trevlig lunch med en bloggvän som jag aldrig träffat irl, hem för lite fix, träning med min bästa vän följt av middag och förhandsvisning av The Ugly Truth på Park.
En minst sagt fullpackad dag, men åh vad kul det är att leva just nu!
Foto privat. Jag på väg till morgonyoga iklädd Yogini Unitard från Peak Performance.

måndag 10 augusti 2009

Music makes the world go round...

Jag är som bekant svårt beroende av att gå på konsert och kan inte ens räkna hur många gånger jag har utsatt mig själv för tinnitusrisk... Jag älskar att lyssna på musik live och gör det så ofta jag bara kan.
Den här hösten och vintern kommer att bli riktigt bra känner jag, har redan biljetter till två jag verkligen längtar efter...

Den 10 november vankas det PINK i Globen tillsammans med C och H, kan knappt vänta..! It´s all your fault (testa den på gymmet!) är en av mina absoluta favoritlåtar för tillfället och det kommer att bli ett party utan dess like!
Den 4 december klockan 19.00, 2,5 månad efter 30-årsdagen, blir Helena officiellt 14 år igen.
BACKSTREET BOYS på Hovet är bokat - jippi!
Släpp fram tonåringen inom dig, boka här och gör det nu!

Nu väntar jag bara på biljettsläpp för The Swell Season, borde boka Takida (är väldigt svag för dem och har redan sett dem 5-6 ggr...) och har dessutom lovat min kusin att följa med henne på tonårsidolerna Jonas Brothers som enligt rykte kommer senare i höst(vad gör man inte för att låta henne uppleva det jag upplevde med NKOTB 1991?).

Någon som är lika konsertberoende som jag?
Foto privat. Akustisk spelning med Takida som jag råkade halka in på... Hard Rock Café 2006.

Stockholms godaste take away-lunch?

Efter min morgonrunda har jag haft en dag på stan. Har uträttat diverse ärenden som har blivit liggande, eftersom jag har prioriterat att ligga platt under solen oavbrutet sedan i fredags...
Som så många gånger förut går mina ben automatiskt till Panini när den är hungrig, men idag kände jag mig lite modig, svek min vanliga kyckling/feta-sallad för att testa något annat...
Grillad lax
Fetaoströra
Dinkel
Quinoa
Linser
Gulbeta
Pomelo
Torkad aprikos
Granatäpple
Pumpafrön
Solrosfrön
Rödkål
Sallad
Timjan
Jag säger bara Sallad DQL Grillad Lax.
Kycklingen kan känna sig besegrad.
Foto privat. Stans godaste sallad i mitt knä på Konserthustrappan.

söndag 9 augusti 2009

Inga större krav på livet

Ibland kräver man inte att se mer än det här för att må bra.
Den befarade söndagsångesten byttes ut mot en fantastisk dag med underbart sällskap, sol, bad, sushi och skratt i tillräckligt stora mängder att det kommer att orsaka träningsvärk i magen i en vecka...
Sov gott alla vänner - imorgon väntar en ny spännande vecka!
Foto privat. Min himmel över min ö.

Dagen efter.

När söndagsångesten kryper på mig idag fokuserar jag på de bra sakerna med gårdagen, och plötsligt inser jag att bara taxiresan gör det värt hur jag mår.
För att inte tala om den utländska gamla mannen som vi fick att skratta hysteriskt i sin lilla butik på söder. Jag tillägnar honom min baksmälla idag. Hans liv blev nog lite roligare igår så det är det värt.
C, du får mig att skratta mer än vad jag tror är möjligt.