Det gäller att hålla sig varm inombords

Alltså, det har verkligen varit kallt i Stockholm idag. Termometern har inte visat mer än -6, men det är sådär så att kylan liksom vill krypa under huden...
Men nej, kylan nådde mig inte idag. Visst har jag frusit lite...på utsidan, men inombords har det regerat en annan årstid. En varm...vilket har sina förklaringar.

Vaknade efter 8 sköna timmars sömn och började dagen i badkaret...underskattat.
Hade en lugn och skön morgon hemma med gott kaffe och ett ovanligt trevligt bemötande på en reklamationsavdelning gällande min döda (och saknade) iPhone...la leende på luren och var nöjd, vilket jag verkligen inte hade räknat med.
Nästa glädjebesked väntade i min brevlåda...min lägenhet, där jag nu har bott i andra hand i snart tre år, har förvandlats till ett förstahandskontrakt! Ingen mer oro, jag har papper på att jag har ett hem...inflyttningsfest is coming up!
Vidare iväg till mitt andningshål Studio Paus för en mer än välbehövlig ansiktsbehandling hos världens bästa Johanna. Alltid lika underbart, och dagens besök gjorde verkligen under med min extremt vintertorra hy...tack!
Nästa stopp: Slussen. Mötte upp fina M, tog en promenad till Chokladfabriken (mitt chokladté var yummie!) för att prata bort ett par timmar. Alltid lika givande och trevligt, och jag inser hur tacksam jag är över att vi har hittat tillbaka till varandra igen efter 10 år, om än i en helt annan form.
Hem via en sväng på stan, ett skönt telefonsamtal med mamma, kallrökt lax till middag och nu en stund i soffan innan en tidig kväll under täcket med de sista sidorna i Hundraåringen.

En tisdag made in heaven, och jag behövde det verkligen för att leda bort rädslan inför fredagen som kommer...
Tack alla.
Foto: Privat. En småkall cykel på Östermalm.

Äntligen!

Efter väldigt lång tid av sjukdom och efterföljande jullov har jag faktiskt längtat efter den här måndagen...jag ska äntligen till jobbet igen! Visst är det skönt att vara ledig, men jag skulle inte må särskilt bra utan mitt jobb och mina rutiner. Dessutom är jag helt fantastiskt glad över att kroppen ens orkar tänka på jobb och inte bara på att ligga i soffan och vara krasslig.

Jobbåret 2011 kommer att bli spännande på många sätt, och jag ser verkligen fram emot att börja det idag.

Är det back to work för er med?

Allt jag begär

Fredag. Ledig. Vaknar med nytt ben som bär mig som det ska. Testbrygger ett nytt kaffe från Gevalia (utan att få oväntat besök). Ser en helt underbar decembersol. Konsluterar kiropraktorn och tar ännu en vilodag. Kryper upp i soffan och tittar ut på ett ymnigt snöfall. Josh Groban på högsta volym. Pepparkaksljus. Mysbrallor. Lite senare ett välbehövligt lyxbesök hos min frisör och ikväll vankas det julfest.
Typisk bra dag.
Foto: Privat. Från min balkong den 3 december 2010.

Kunde inte hålla mig...

...så idag fick julgranen flytta in på jobbet. Det är dessutom dags för första julbordet ikväll (andra redan imorgon...) och vi kan väl med all rätt konstatera att julresan 2010 är officiellt inledd..?
Eller det kanske bara ärjag?

Foto: Privat. Mitt morgonsällskap på jobbet.

Välkommen december!

Helt vansinnigt kallt i huvudstaden idag och jag konstaterar att december är här med besked. Kan dock meddela att det roligare att frysa med 2 meter färg runt halsen. Årets första (men absolut inte sista...) halsduk är klar och den värmer mer än jag hade anat! Faktumet att jag startade dagen med en välbehövlig stund på en värmande bänk hos Johanna på Studio Paus kanske hjälper lite också...

Jag har dragit två vinnare i julkalenderutlottningen, och ni inser ju likväl som jag att lucka 1 (och kanske 2) blir knepigt att hinna med...man kan dock se det positivt och jubla över att det finns mer än en chokladbit att mumsa i sig när kalendern äntligen dimper ner i lådan...återkommer om en stund...

Heja vackra julmånaden!

Wanderer

Det absolut bästa med att promenera till jobbet runt 5-snåret på morgonen är att ingen har gått på vägarna innan...fick bitvis pulsa (well, pulsa med huvudstadsmått), och med tanke på att det är rätt isigt under det vita täcket fick mina Icebugs göra jobbet den här morgonen. Lovely!

Löningstorsdag, vinter utanför fönstret och jag har redan på känn att den här dagen kommer att bli helt fantastisk..!

God morgon!

Foto: Privat. Framme efter 40 min pulsning...lite grusig i ögonen och Peak Performance-kittad...as usual.

Tadaaaaa - en lovely tisdag!

Som ett pärlband radar jag upp den ena bra dagen efter den andra...otroligt vad nöjd man kan vara för småsaker när man har varit sjuk och äntligen blivit frisk!

Just idag är jag nöjd med min efterlängtade och kolsvarta promenad till jobbet klockan 5 imorse, ännu en kul dag på jobbet med underbara kollegor (finns det några bättre?), ett skönt träningspass bestående av en halvmil på löpbandet och brinnande axlar...och sist men inte minst en skön fika med lillebror där både träningsprogram (hans, inte mitt...och han kommer att få ont!) och julklappsplanering bockades av. Klapparna den här julen tar priset i planering, minst sagt...

Vad är du nöjd med idag?
Foto: Privat. Fika...och nej, muffinsen är inte min. Den 7 december lyser i min kalender och fram till dess får jag hålla mig borta från godsaker...

Livskvalitet*

Efter ett mjölksyredränkt pass på gymmet, bestående av 2 km löpning, benspark, baksida lår på pilatesboll, benpress (tackar en kollega för hets...), knäböj, raka marklyft och avslutande ryggresningar med viktplatta, crunches och ytterligare 3 km löpning, stapplade jag ut på stan och spontanköpte en svart historia som kommer att passa bra på en härlig och smått försenad halloweenfest som jag blivit inbjuden till nästa fredag. Hatar att jaga kläder och älskar när de bara hänger där mitt framför näsan och ber om att få följa med hem.
Vidare in på Carlings och insåg att det är bästa stället att hänga på för att få en dos amerikansk rock. Creed strömmade ur högtalarna, jag svävade iväg i fantasin och glömde nästan bort mina darriga ben för en sekund.

Kvällens höjdpunkt väntade - en mer än efterlängtad middag med min bästa vän. Fantastiska Vurma var platsen, analysera livet tillsammans med en god quinoasallad med räkor och ett glas vin blev facit. Hjulet snurrar lite för fort ibland, och vi som är vana att ses oändligt mycket mer än vi ses nu hade onekligen ett och annat att prata om. Kärlek. Jobb. Minnen. Drömmar. Framtid. Dåtid. Skratt. Smärta. Alltså, helt ärligt - vad skulle man göra utan en riktig vän?


Sovmorgon imorgon, vilket innebär noll stress att lägga mig tidigt, och den lilla detaljen tillsammans med det andra gör det här till en helt underbar tisdag. Underbar, I tell you...
Foto: Privat. Vurma...kärlek. *Förklaring här.

101101

November. Älskad av mig, hatad av andra. Kan faktiskt inte tänka mig en bättre månad för att tillåta sig att stanna inomhus, tända en massa ljus, dra på sig sina slitna mysbrallor och bara vara. Bara vara hör ju inte till min starkaste gren, men den här månaden ska jag verkligen försöka bli bättre på just det. Bara vara.
Plugget är över, kalendern är mindre fulltecknad än på länge och jag känner för första gången på länge ett skönt lugn i kroppen.

Mysmånaden november (kom igen, den är mysig!) börjar med en bra och lagom planerad vecka. Måndagen kommer att innehålla träning, fotostudiobesök och syskondate. Tisdag kväll blir ett vansinnigt efterlängtat steg tillbaka till det förflutna, träning med min bästa vän för en instruktör jag saknar. Onsdagen är förutom jobb skönt obokad. På torsdag ska jag försöka agera framför en kamera med ett skönt gäng och förmodligen ge mig ut på ett nytt långpass i löparmundering. Fredagen är otroligt efterlängtad, jag och fina Åsa drar äntligen på minisemester till Göteborg och kommer att spendera hela lördagen med svett och endorfiner på The Convention! Söndag då? Tom kalender. Tom och helt öppet för anything to happen...

Hur kan man inte älska den här månaden?

♥ Vurma ♥

Jag måste ju berätta om min lunch igår...lunchen som Frida tog initiativ och Åsa också anslöt till. Vilken otrolig kvalitetstid det är att få sitta med två energiska själar i en hel timme och bara svamla om allt och inget. Boost på hög nivå!

Ännu mer kvalitetstid blir det ju självklart att sitta på ett helt galet mysigt ställe när hösten smyger runt utanför... Vurma i Vasastan har alltid varit en favorit, och igår fick Birger Jarlsgatans systerrestaurang besök. Vilket ställe! Jag fullkomligt älskar den mysiga inredningen, atmosfären och värmen som fyller hela lokalen...och det finns en överhängande risk att jag kommer att bli obotlig stammis där i vinter.

Besöket blev ju inte direkt tråkigare av att en av dagens rätter var quinoasallad med (en av mina favoriter) varmrökt lax. Att mailet om att jag klarat min tenta med bred marginal trillade in när jag som bäst satt där och pratade om tjurrus, träningskonvent och barnafödsel. Gårdagens lunch var en av veckans höjdpunkter, minst sagt, och jag är glad att Vurma kommer att få besök av mig och min bästa vän redan på tisdag igen.

Let's make this Thursday even better - ok?

Foton: Privata.

YES!

Teorin - check!

En sån där dag...

Har en fullsmockad vecka framför mig (igen). 60 styrkeövningar som skall läras in till den praktiska tentan på söndag (lillebror ska agera provkanin...tack!). Nervös över teoritentan som eventuellt kommer tillbaka i dagarna. Lätt stresskänsla i maggropen och hjärnan på totalt högvarv.

Ändå, och kanske motsägelsefullt, är det en sån där dag igen. Ni vet...en sån där typisk Helena-måndag. Pirr i magen, spring i benen och tusen flygande idéer i huvudet. Ler både inombords och utanpå och jag känner mig starkare är Pippi herself. Märkligt kan man tycka.

Life is fReAkiNg gOOd!

Ett hjärta av guld...

Nej, jag är inte helt frisk idag heller...det är fortfarande något som kryper i kroppen, men det känns ändå att det faktiskt är på väg bort nu. Äntligen.

Dagen har ändå spenderats på jobbet. Ligger jag inte nedbäddad med feber så jobbar jag, så är det bara. Som tur var blev det en lugn och skön dag, kunderna var nöjda och glada och jag konstaterade återigen att jag trivs så himla bra med mitt jobb!

Precis när det blev som lugnast, och jag planerade att få i mig något mellanmål, klev helt överraskande en norrländsk solstråle in genom dörren. En solstråle som just idag uppgraderades till en hel sol. En stor sol med ett hjärta om möjligt ännu större. Min ensamma mellis byttes ut mot härligt sällskap, kramar, en av solen medköpt antioxidantboll från Blueberry och en skönt avslappnad pratstund ute i friska luften.

Att jag dessutom fick en liten present, som nu ligger här på mitt bord, fyllde bara på min tacksamhet över att en människa som jag är otroligt glad över att ha börjat lära känna har korsat min väg. Strålande oändlig livskraft. Tack detsamma Frida. Hundra gånger om.

Foto: Privat. Stenen som numera bor hemma hos mig...tack.

Eufori*

Jaha ja, tog mig an Kungsholmen idag igen. Det är så fantastiskt skönt att kunna springa igen, men oj oj oj vad man tappar löparformen snabbt när man har ett längre uppehåll... Har inte sprungit "på riktigt" sen i mars, och det känns. Kroppen fungerar liksom inte som jag är van, och jag får verkligen slita för varje meter. Formen jag var i för ett år sedan ligger fortfarande ljusår bort, men jag är en rätt envis människa och ger mig inte förrän jag har hittat dit igen...

Min runda runt Kungsholmen är 9 kilometer lång, och idag var mitt absolut största problem att hitta andningen. När jag som bäst letade efter den i mina lungor, som idag kändes kladdigt sockervaddsfyllda, hittade jag istället fina Frida, som jag självklart tog mig tid att stanna och krama. Vad är en andra andning mot lite närhet tänkte jag, och sprang vidare.

Men det var segt idag. Jag vet inte om det var p.g.a. mitt lugna val av spellista på Spotify, men jag tror inte det. Tror snarare att det är min halvtaskiga kondis och mina förslappade löparmuskler som måste piskas på lite. Otålig som jag är tror jag ju att jag kan flyga fram som jag alltid har gjort, men det är bara att konstatera att det inte riktigt fungerar så. Måste göra något åt min runda också. Att börja och avsluta med uppförsbackar är inte optimalt, och den där trappan efter 7 km är minst sagt förödande för mjölksyretröskeln...

Tiden när jag kom hem visade 42,37 (4,44 min/km), vilket inte är en dålig tid, men heller inget jag jublar över. Vad jag dock jublade över var att äpplena på trädet utanför porten var mogna och att gräset var svalt. Blev liggande en bra stund, lyssnade på en underbar låt och bara andades in den kalla höstluften. Levde lite extra för ett tag.

*Eufori är en stark känsla av lycka som bland annat kan framkallas som en berusningseffekt av vissa droger. Källa: Wikipedia.

Foto: Privat. Gräskramare efter en seg löpning.

Det gigantiska i det pyttelilla

Ja, det är det jag vill prata om. Att se det stora i det lilla. Det vackra i det enkla. Det fina i kråksången, helt enkelt.

Jag fick ett fint mail från en bloggläsare, jag får det då och då. "...du har en otroligt inspirerande livssyn - en förmåga att se det vackra i det lilla och det stora och mycket av det du säger känner jag igen mig i. Det är verkligen ett leende att läsa dina ord och se dina bilder, och jag förstår att du har många läsare och att du påverkar många..." Jag blir varm när jag får höra sånt här av människor jag aldrig har träffat. Någonstans sitter en person, läser mina ord och blir berörd. Då känner jag liksom att jag har lyckats. Att jag har lyckats få en person att förstå att livet är till för att levas, att vi faktiskt kan styra vårt eget öde och att det är ett otroligt slöseri att bara luta sig tillbaka och låta tiden passera. Efter att ha hört minst ett par måndagströtta människor för mycket klaga över det mesta på vägen hem från jobbet, kände jag ett otroligt behov av att skriva av mig lite i ämnet.

Jag försöker verkligen att se varje dag med nya, friska ögon. Inte låta gårdagens eventuella problem smita över till den här dagen, utan lämna det bakom min rygg och se framåt. Ge varje dag den chans den faktiskt är värd, trots att regnet öser ner utanför fönstret...och inte döma ut en måndag på förhand bara för att den råkar vara döpt till just det - måndag.
Sen har vi då det där med att faktiskt tillåta sig själv att glädjas över det man har, istället för att vara bitter över att man inte har en miljon på banken, en egen paradisö i Stilla Havet eller ett privatjet som tar dig dit du vill...som någon annan har. Nej, jag menar det som just du har, både dina ägodelar och de händelser du väljer att foga in i ditt liv.

Ibland kan jag nog uppfattas som lite väl lättflirtad när det kommer till att njuta av vardagen. Jag menar de gångerna jag ler över att mangon jag äter till frukost inte är trådig utan saftig och söt, när jag blir glad inombords över att morgonägget är perfekt kokt, när jag blir varm av att se ett gammalt par sitta på Norr Mälarstrand och läsa tidningen i morgonsolen, eller när jag känner ett lyckorus i hela kroppen över att kaffet är sådär gott som jag har hoppats.
Jag vet att människor ibland stör sig på mitt sätt att se på världen, att de skakar på huvudet bakom min rygg och anser att jag borde komma ner på jorden, in i matchen och haka på i verklighetens ekorrhjul. För nöjd, det ska man inte vara i det lagoma landet Sverige. Oh no, man ska liksom ha ångest över att börja jobba efter semestern, semestern som självklart flög förbi och kändes för kort. Man ska hata måndagar och älska att nöta snoozeknapp. Man ska analysera väderprognosen i minsta detalj och sucka över regnet redan dagen innan det ens har visat sig. En majoritet av alla människor (i det här landet?) suckar konstant över försenade bussar, svär över vädret och väljer den enkla mainstream-vägen för att spendera sitt dyrbara liv med att flyta med i lagomlivet....för att det tror att det är så det ska vara.

Jag önskar dock att de visste hur fel de har. Att var och en faktiskt, i samma sekund som ögonen slås upp på morgonen, bestämmer hur den här dagen ska bli. Det är din dag, och bara din. Du väljer själv hur du reagerar på allt runtomkring dig och om du låter det påverka dig eller inte. Jag säger inte att det är enkelt - det krävs energi och tid att vända en negativ spiral - men jag säger att det är sanningen. Tro mig, jag har själv varit där och kämpat mig upp. Det går, och det är en fantastisk känsla när man står här uppe och tittar ner på gropen man trampade runt i.

Gör dig själv en tjänst och testa att le och var glad över något till synes riktigt banalt innan du somnar, ungefär som jag senaste imorse log åt mina glada ankor i badrummet, bara för att de finns där och hälsar mig god morgon varje dag. Imorgon bitti gör du samma sak, till lunch likadant och innan du somnar hittar du något nytt. Lägg lite mer energi på att glädjas så har du snart ingen energi över att vara irriterad på saker du inte kan påverka (läs: skit i att det regnar!). Efter ett par dagars upprepande kommer du förmodligen att vara inne i ett helt nytt tänk.

Testa - du kommer att bli beroende...och förmodligen njuta lite mer av livet. Det är du värd.
Foto: Privat. Mina ankor...och pingvinen såklart.

Semester anyone?

Vaknar utvilad till en i det närmaste helt oplanerad dag och klockan är bara 6. Kaffedoft i hela lägenheten. Blåbärssmoothie (mamma - mina blåbär är snart slut...när går vi ut i skogen?). Promenad till stan. Promenad förbi stan. Genom en okänd skog. Tillbaka till stan. Genom stan till andra sidan. En ny skog. Över ett fält. Via några vägar fram till ett torg där jag köper en nektarin. Hoppsan - tre timmar promenad! Paus i solen.

En välbehövlig stund hos sötaste Johanna på världens bästa plats för avkoppling (ni måste testa...). Prat, skratt och förundran över hennes nyinköpta bil (mc kör hon också den "lilla söta tjejen"...imponerad). Promenad till gymmet. En vansinnigt jobbig stund på roddmaskinen. Hemlagad lunch. Två timmar på en uteservering i solen i sällskap av en kaffe och en bunt fokuskrävande och framtidsbyggande papper. Telefonsamtal med lillebror. Med mamma. Buss hem med min bok. Pyssel och packning inför flygresan på torsdag. Middag.

Såhär ska det vara på semestern. Precis såhär. Jag tror att jag rundar av dagen med en bio (Oroshjärta - it's finally time!).
Vad har ni haft för er idag - jobb eller semester?
Foton: Privata. Paus i solen och Studio Paus. Två sköna stunder en helt vanlig semestertisdag.

HaPpY!

Ja, det var precis vad jag blev när jag hittade världens gladaste matta till mitt kök igår! Jag och lillebror åkte iväg på en spontan shoppingtur och jag kom kanske hem med en och annan påse...
Den klassiska plastmattan kommer från dalaföretaget (såklart) Pappelina, kostade alldeles för mycket (dessutom 400 kronor mer när jag kom till kassan eftersom den var felmärkt...) men är värd sin vikt i guld med tanke på hur glad den gör mig varje gång jag kommer in i köket! Känner mig som Pippi i Villa Villerkulla när jag kliver på den, och det kan ju inte vara en dålig känsla!?
Min bror har nu åkt efter två nätter hos mig, och jag saknar honom redan... Stockholm är grått, min dag är skönt oplanerad och det blåser halvt storm...vad ska vi hitta på?
Foto: Privat. Gladaste köksmattan i stan.

En fredag att älska

14.00 - semester.
14.15 - 30 km cykling med tanketrassel.
15.30 - en kall dusch.
16.00 - ledigt strosande genom stan med tankar som faller på plats.
17.30 - storstädning och HÖG musik.
19.00 - tvättstuga (jag är konstig, men jag gillar att tvätta...).
Nu - en bit perfekt hemlagad tonfiskfilé, god sallad och ett glas rosé.
Kärlek till den här dagen är vad jag känner. I hela kroppen.
(Imorgon vid den här tiden - STOR bröllopsfest!)
Foto: Privat. Färsk tonfisk kan vara det godaste som finns...

Det är inte tanken som räknas...

...det är faktiskt vad man verkligen gör som sätter spår i livet.
Tack för tanken, och handlingen, det värmde...
Foto: Privat. Blommor som gjorde mig glad tidigare idag, och som nu bor i mitt kök.

Magic Monday!

Efter två dagars värmekoma och träningsvila gjorde jag en toksvettig comeback på gymmet idag - äntligen lite mjölksyra, smärta och svett! Två mils cykling toppades med lite bollande med kettlebells och ett par magmördare...lovely!
När jag kom hem låg en avi från DHL i mitt postfack, ett meddelande om att jag har ett paket som vill bli utdelat till min adress...kan det vara min efterlängtade sommarkompis som har kommit? Ingen avsändare är avslöjad, men jag håller mina tummar och hänger på telefonen direkt när de öppnar imorgon...hoppas!

Det är ännu en underbar sommarkväll i Stockholm, och jag tänker fånga upp den genom att äta en middag i solen med en vän jag inte har träffat på alldeles för länge. Ett kärt återseende som jag verkligen ser fram emot! Hur tar ni vara på den här underbara kvällen?
Foto: Privat. Me and my beloved kettlebell...