...for den har gangen. Imorgon bar det ivag till Cuyabeno pa granser till Colombia. Amazonas i 4 natter, ofattbart.
Ecuador ar verkligen ett fantastiskt land...manniskorna, maten, allt! Anda har jag bara sett huvudstaden an.
Tack for alla inlagg, ska forsoka fa upp bilder, inte helt latt med dalig uppkoppling...
Folj mig garna har!
H
xxx
söndag 28 december 2008
fredag 26 december 2008
Annandagen
Sovmorgon.
Promenad i morgonsolen.
Bjornbarsjuice.
En bok i solen.
Brand nasa.
Ny utflykt imorgon bokad.
Grillade skaldjur.
Passionsfruktjuice.
En ekologisk kaffe.
En bok.
Promenad.
Semester XL.
Promenad i morgonsolen.
Bjornbarsjuice.
En bok i solen.
Brand nasa.
Ny utflykt imorgon bokad.
Grillade skaldjur.
Passionsfruktjuice.
En ekologisk kaffe.
En bok.
Promenad.
Semester XL.
torsdag 25 december 2008
Ecuador - heaven on earth
Framme i Ecuador efter ett dygns resande... Alskar det redan, trots att vi bara varit har i 8 timmar. Allt ar sa billigt, en lunch for $3 och lillebror passade pa att klippa sig for $1.20...
Julkansla noll, men vad gor det nar man kan sitta pa takterassen, ata en mango och titta ut over ett fantastiskt vackert Quito..?
Finns en risk att jag inte kommer hem igen...
Julkansla noll, men vad gor det nar man kan sitta pa takterassen, ata en mango och titta ut over ett fantastiskt vackert Quito..?
Finns en risk att jag inte kommer hem igen...
Sorterat under:
personligt,
resor,
underbara lillebror
onsdag 24 december 2008
Arlanda, julafton 2008
Har aldrig sett en flygplats så lugn. Tio personer dricker kaffe, lika många flanerar runt bland taxfree-hyllorna. Inte ett tecken på tomtehögtid förutom att de tipsar om "sista minuten-klappar" såhär 0 dagar innan jul(?) och försöker fresta oss med en "julsmörgås" för 97 kronor(!). Ja, that´s about it. Lyfter snart mot Amsterdam, sedan vidare mot drömmen.
Hoppas att ni följer med...
Julkramar till er alla! ♥
Hoppas att ni följer med...
Julkramar till er alla! ♥
Feliz Navidad!
Julaftonspromenaden bjöd på minusgrader - äntligen! Inte en tillstymmelse till snö, men man får ju vara tacksam för det lilla...
Har sovit 4 timmar, försöker nu hitta julstämning med hjälp av en falsksjungande Amy Diamond på Nyhetsmorgon och dans med dammsugaren. Nästan lika "ojuligt" som för några år sen när jag denna dag låg med extrem henlängtan på en buss i Kina och käkade Pringles.
Längtar efter lillebror, om några timmar ska vi sätta oss på flygbussen och sjunga Jingle Bells. Jippi!
Foto privat. Norr Mälarstrand, Stockholm, julafton 2008.
Sorterat under:
foton från mitt liv,
personligt,
resor,
underbara lillebror
Packa = not fun at all
Jaha...då har jag "packat" i 5 h...och vad är resultatet? Högar med saker i hela lägenheten, ingen ordning någonstans och jag är inte trött på en fläck. Har insett att det faktiskt är julafton nu så jag vill passa på att önska alla en god jul...bara för att slippa packa för en stund. Det är verkligen inte kul att packa, på riktigt.
Återkommer.
Återkommer.
tisdag 23 december 2008
Sista pusselbiten...
...är på plats, nu är jag redo att åka på semester!
En Sony Handycam HDR-SR10E fick följa med mig hem idag och ligger nu på laddning inför det stora äventyret som börjar imorgon... Underbart att kunna ta med sig sjölejon, skölpaddor och andra filurer hem i full HD-kvalitet!
Klockan är redan 20...kanske dags att börja packa?
En Sony Handycam HDR-SR10E fick följa med mig hem idag och ligger nu på laddning inför det stora äventyret som börjar imorgon... Underbart att kunna ta med sig sjölejon, skölpaddor och andra filurer hem i full HD-kvalitet!
Klockan är redan 20...kanske dags att börja packa?
Julfeeling..(?)
Underbara morgon utan snooze!
Somnade strax efter midnatt och vaknade en kvart innan klockan (05.15...jag vet, det är sjukt). Insåg att det är sista dagen innan semestern och fullkomligt studsade upp ur sängen! Dagen till ära blev det en julröd träningsoutfit, vad gör man inte för att försöka inse att det faktiskt är julafton imorgon?
Gröten är i magen, solen skiner och jag är piggare än piggast!
Nu kör vi!
Foto privat, en ensam Helena på Sats, 06.35 PIP (dessutom mitt livs första "dagens outfit"-bild...).
Somnade strax efter midnatt och vaknade en kvart innan klockan (05.15...jag vet, det är sjukt). Insåg att det är sista dagen innan semestern och fullkomligt studsade upp ur sängen! Dagen till ära blev det en julröd träningsoutfit, vad gör man inte för att försöka inse att det faktiskt är julafton imorgon?
Gröten är i magen, solen skiner och jag är piggare än piggast!
Nu kör vi!
Foto privat, en ensam Helena på Sats, 06.35 PIP (dessutom mitt livs första "dagens outfit"-bild...).
Sorterat under:
dagens outfit,
foton från mitt liv,
träning
måndag 22 december 2008
Maille.....mums!
Sitter här efter kvällens löprunda (en mil i motvind och med döda iPod-batterier...kan det bli bättre?) och äter min efterlängtade middag.
Jag är ganska enkel när det kommer till mat, vill inte krångla till det för mycket och gillar enkla råvaror med rena smaker. Idag var jag ganska oinspirerad så jag kokade pasta och till det rörde jag ihop en burk tonfisk, lite krossade och soltorkade tomater och kryddor. På med lite parmesan - klart! MEN...det finns en liten detalj som inte får missas!
Jag har alltid gillat dijonsenap och kan ha den till allt...men nu har den fått konkurrens. Upptäckte den i Spanien i oktober, världens godaste senap - A l' Ancienne från Maille! En ovanlig senap med en frisk smak av vitt vin och med hela senapsfrön som verkligen passar till allt! Första gången jag åt den serverades den till en bit oxfilé, och sedan dess har jag haft den till allt man kan tänka sig...har blivit helt beroende.
Förnya ditt julbord lite, spring och köp nu!
Jag är ganska enkel när det kommer till mat, vill inte krångla till det för mycket och gillar enkla råvaror med rena smaker. Idag var jag ganska oinspirerad så jag kokade pasta och till det rörde jag ihop en burk tonfisk, lite krossade och soltorkade tomater och kryddor. På med lite parmesan - klart! MEN...det finns en liten detalj som inte får missas!
Jag har alltid gillat dijonsenap och kan ha den till allt...men nu har den fått konkurrens. Upptäckte den i Spanien i oktober, världens godaste senap - A l' Ancienne från Maille! En ovanlig senap med en frisk smak av vitt vin och med hela senapsfrön som verkligen passar till allt! Första gången jag åt den serverades den till en bit oxfilé, och sedan dess har jag haft den till allt man kan tänka sig...har blivit helt beroende.
Förnya ditt julbord lite, spring och köp nu!
Tro, hopp & kärlek...
Hej Tomten.
Jag har verkligen varit jättesnäll ett helt år sen förra julen, jag lovar. Har inte gjort någon illa eller haft sönder en enda grej. Inte ljugit för någon (ok, en vit lögn någongång kanske) och inte bråkat en enda gång.
Halsbandet finns att köpa hos Efva Attling (eller om dina otroligt skickliga nissar bara kan tillverka ett likadant?).
Många julkramar från Helena
Nattuggla
Varför är det så svårt att gå och lägga sig på kvällarna? Är det bara jag som kommer på en miljon saker som bara måste göras när klockan är för mycket? Gärna efter midnatt, då är jag som mest kreativ...
Brukar, trots detta, inte ha några som helst problem att komma upp på morgonen. Men imorse hände något. Klockan stod som vanligt på 05.30, träningsväskan var packad och jag var redo för en timme på gymmet.
Klockan ringer, jag snoozar (inte likt mig, det vet ni som känner mig...) och somnar om. Sen vaknar jag av att jag har en känsla av att klockan inte är 05.39, som den borde vara efter ett tryck på snooze... Mycket riktigt - 07.55!!! Jättebra att vakna 5 minuter innan man borde vara på jobbet. Jaja, vad göra? Bara att gå upp och inse att man är sen, ta det lugnt och andas. Trots allt första gången i mitt liv som jag försover mig. :)
Lugn dag på kontoret, ska bocka av det sista på listan innan julledigheten...och efter jobbet är det dags för ansiktsbehandling hos söta Johanna på Studio Paus - äntligen!
Känns som en helt ok dag trots min ofrivilliga sovmorgon...
Foto privat. Flygplansvinge genom ett frostigt fönster, på väg till NYC, maj '08.
På onsdag får jag se det igen...
Sorterat under:
foton från mitt liv,
hudvård,
personligt
söndag 21 december 2008
Dan före dan före dan före dopparedan...
Tillbaka hemma i stan igen, den här helgen gick ju snabbare än snabbast! Har inte gjort något vettigt alls, flyttade in i mina mysbrallor och raggsockor i fredags och har bott i dem hela helgen. Har bara sovit, ätit, fikat, sovit, kramats, ätit, fikat, sovit och ätit igen. Underbart!
Dagen har spenderats i en bil med lillebror, mysigt! 30 mil tog...8 timmar! Så är det när man ska hinna önska alla god jul längs vägen och uträtta diverse ärenden... Till min glädje svängde lillebror också några mils omväg för att åka förbi Fabriksbutiken, så att hans syster skulle kunna fylla på sitt Teema-lager lite. Gjorde äntligen slag i saken och köpte tallrikar, något jag har planerat hur länge som helst nu - äntligen! Vad jag sen skulle med 4 ytterligare skålar till, det har jag ingen aning om...men kunde inte motstå de svarta, de skulle passa så bra till de turkosa...och de röda var så billiga (hallå - 35 spänn!) så jag tänkte att det kunde vara bra att ha 4 istället för 2. Räknade till 14 skålar i skåpet nu...inte så nödvändigt, men väldigt färgglatt!
Imorgon är det måndag, näst sista arbetsdagen innan Dagen D, och då menar jag inte julafton. Eller jo, det gör jag, men inte vilken julafton som helst. JAG OCH LILLEBROR ÅKER TILL ECUADOR!
Mia (och alla andra), för att stilla er nyfikenhet:
Tre veckor. Stadsliv i Quito med salsa, kultur och god mat. Amazonas i 5 dygn med diverse utflykter, bl.a. pirayafiske, anacondajakt och spindelsafari. Lite stadsliv igen. Galapagosöarna i 5 dygn med allt vad det innebär, kan inte ens föreställa mig hur underbart det kommer att bli.
Ska försöka leta upp en dator då och då för att skriva en rad. Ni kan också följa oss här!
Nu är det packning av träningsväska och sen under täcket med min bok.
Ha en skön söndagkväll!
Dagen har spenderats i en bil med lillebror, mysigt! 30 mil tog...8 timmar! Så är det när man ska hinna önska alla god jul längs vägen och uträtta diverse ärenden... Till min glädje svängde lillebror också några mils omväg för att åka förbi Fabriksbutiken, så att hans syster skulle kunna fylla på sitt Teema-lager lite. Gjorde äntligen slag i saken och köpte tallrikar, något jag har planerat hur länge som helst nu - äntligen! Vad jag sen skulle med 4 ytterligare skålar till, det har jag ingen aning om...men kunde inte motstå de svarta, de skulle passa så bra till de turkosa...och de röda var så billiga (hallå - 35 spänn!) så jag tänkte att det kunde vara bra att ha 4 istället för 2. Räknade till 14 skålar i skåpet nu...inte så nödvändigt, men väldigt färgglatt!
Imorgon är det måndag, näst sista arbetsdagen innan Dagen D, och då menar jag inte julafton. Eller jo, det gör jag, men inte vilken julafton som helst. JAG OCH LILLEBROR ÅKER TILL ECUADOR!
Mia (och alla andra), för att stilla er nyfikenhet:
Tre veckor. Stadsliv i Quito med salsa, kultur och god mat. Amazonas i 5 dygn med diverse utflykter, bl.a. pirayafiske, anacondajakt och spindelsafari. Lite stadsliv igen. Galapagosöarna i 5 dygn med allt vad det innebär, kan inte ens föreställa mig hur underbart det kommer att bli.
Ska försöka leta upp en dator då och då för att skriva en rad. Ni kan också följa oss här!
Nu är det packning av träningsväska och sen under täcket med min bok.
Ha en skön söndagkväll!
Sorterat under:
foton från mitt liv,
prylar,
resor,
underbara lillebror
lördag 20 december 2008
Andningspaus
För en vecka sedan hetsade jag runt på stan och trängdes med hela Stockholm i duggregnet.
Idag är jag 30 mil därifrån, i samma mood som min mosters katt och snön vräker ner utanför fönstret.
Visst är det skönt att byta värld ibland..? Det får mig att känna mig levande.
Foto privat, Smulan i sängen imorse.
Idag är jag 30 mil därifrån, i samma mood som min mosters katt och snön vräker ner utanför fönstret.
Visst är det skönt att byta värld ibland..? Det får mig att känna mig levande.
Foto privat, Smulan i sängen imorse.
Sorterat under:
foton från mitt liv,
mitt dalarna,
personligt
fredag 19 december 2008
Igår var igår och idag är idag
Julfesten igår blev så lyckad! Vi har alltid tema på våra julfester, och tidigare år har vi haft Studio 54, Bond och 50-tal...men jag kan verkligen inte tänka mig ett bättre tema för en fest än after ski! Alla var så totalt avslappnade och redan klockan 19 stod alla och drack glühwein och jäger och hoppade till coverbandet...underbart! Ska försöka få upp lite bilder lite senare, några riktigt sköna outfits som det bjöds på under kvällen... Själv körde jag lite "lyxskidåkare" med svarta brallor, svart underställströja och pälskantade vita moonboots (inte vita längre). Självklart även en scarf och solbrillor, som behölls på hela kvällen...eller iallafall tills de hamnade på golvet och gick i tusen bitar (som kompensation har jag ett par goggles i min väska som jag inte har en aning om vems det är).
Som sagt - tema after ski är ett tips för den som vill ha en riktigt avslappnad fest där man inte behöver tänka så mycket på hur man ser ut och där det faktiskt är mer än ok att dansa så att svetten rinner! Undrar bara vad alla på Stureplan tänkte inatt runt 02.00 när det ur en buss strömmade 50 överförfriskade skidåkare...mitt i gråa stan. Vi bjuder på den.
Idag är det en ny dag. Är ledig från jobbet och ska snart bege mig iväg för att möta upp min bästa vän, hämta ut hyrbilen, hämta lillebror och sen köra hem till Dalarna för lite tidigt julfirande! Åker ju iväg på julafton så det får bli kramkalas med familjen i helgen istället. Längtar!
Som sagt - tema after ski är ett tips för den som vill ha en riktigt avslappnad fest där man inte behöver tänka så mycket på hur man ser ut och där det faktiskt är mer än ok att dansa så att svetten rinner! Undrar bara vad alla på Stureplan tänkte inatt runt 02.00 när det ur en buss strömmade 50 överförfriskade skidåkare...mitt i gråa stan. Vi bjuder på den.
Idag är det en ny dag. Är ledig från jobbet och ska snart bege mig iväg för att möta upp min bästa vän, hämta ut hyrbilen, hämta lillebror och sen köra hem till Dalarna för lite tidigt julfirande! Åker ju iväg på julafton så det får bli kramkalas med familjen i helgen istället. Längtar!
torsdag 18 december 2008
Julfest....
....vankas med jobbet och temat är "after ski". Inte varje dag man får gå på fest i underställ och pälskängor. Återkommer...
Foto privat, Zermatt 2006
♥ Kärlek ♥ - årets julklapp
Varje morgon när jag står på löbandet gör jag mig av med energikrävande tankar och försöker sedan samla ihop det som blir kvar till något bra. Känns skönt att skämma bort sig själv, både kroppsligt och mentalt, innan resten av stan vaknar och man tar tag i dagen...(skönt också att alla tror att man står där p.g.a. utseendefixering och inte egenterapi...)
Den här veckan har mina tankar kretsat mycket runt tacksamhet. Tacksamhet över det man har och strävan efter det man saknar...
Jag anser mig själv vara en tacksam person, har inte svårt för att glädjas över småsaker och kan få små lyckorus över banala saker, som att höra en bra låt på radio eller att jag lyckas hitta ett perfekt moget granatäpple...löjligt tycker vissa, men sån är jag och det får mig att må bra.
I förrgår läste jag Miss Agdas inlägg om hennes tacksamhet, och jag kände mig så glad över att det är fler som reflekterar över detta och är glada för det de har. Samma dag läste jag Johannas inlägg om vad som fick henne att vakna, att börja känna sig mer tacksam. Inlägget träffade som en kniv. Kände plötsligt en fruktansvärd rädsla i kroppen, en rädsla över att förlora människor jag älskar men inte ger den kärlek de förtjänar. För er som har läst min blogg ett tag vet ni att jag har skrivit mycket om min pappa, vår tidigare urusla kontakt och hur vi nu har hittat tillbaka. Kommer att vara mig själv evigt tacksam för att jag tog upp kontakten (hur vidrigt jobbigt det än var att skriva det brevet) och samtidigt känna stor tacksamhet till honom för att han gav oss en chans.
Igår träffade jag en kompis som berättade om en av sina vänner som har mist båda sina föräldrar, inte ens 30 år gammal. Vi pratade om hur jobbigt det självklart måste vara, framför allt nu inför julen när allt fokus i vår omvärld ligger på familjen och hur man skall samla ihop hela stora, tjocka släkten och bara vara lycklig. Det blev droppen för mina tacksamhetstankar den här veckan.
Alla har inte en stor släkt, kanske inte ens föräldrar eller ännu värre, ens någon i sin närhet som de kan bry sig om eller få kärlek ifrån!
Tänk på det i jul. Krama varandra lite extra, var tacksamma att ni har varandra och njut av varje sekund, det är den bästa julklappen!
Mamma, pappa och resten av mina nära - ni är min värld! ♥
Bild privat, min vackra mammas första körkortsfoto.
Den här veckan har mina tankar kretsat mycket runt tacksamhet. Tacksamhet över det man har och strävan efter det man saknar...
Jag anser mig själv vara en tacksam person, har inte svårt för att glädjas över småsaker och kan få små lyckorus över banala saker, som att höra en bra låt på radio eller att jag lyckas hitta ett perfekt moget granatäpple...löjligt tycker vissa, men sån är jag och det får mig att må bra.
I förrgår läste jag Miss Agdas inlägg om hennes tacksamhet, och jag kände mig så glad över att det är fler som reflekterar över detta och är glada för det de har. Samma dag läste jag Johannas inlägg om vad som fick henne att vakna, att börja känna sig mer tacksam. Inlägget träffade som en kniv. Kände plötsligt en fruktansvärd rädsla i kroppen, en rädsla över att förlora människor jag älskar men inte ger den kärlek de förtjänar. För er som har läst min blogg ett tag vet ni att jag har skrivit mycket om min pappa, vår tidigare urusla kontakt och hur vi nu har hittat tillbaka. Kommer att vara mig själv evigt tacksam för att jag tog upp kontakten (hur vidrigt jobbigt det än var att skriva det brevet) och samtidigt känna stor tacksamhet till honom för att han gav oss en chans.
Igår träffade jag en kompis som berättade om en av sina vänner som har mist båda sina föräldrar, inte ens 30 år gammal. Vi pratade om hur jobbigt det självklart måste vara, framför allt nu inför julen när allt fokus i vår omvärld ligger på familjen och hur man skall samla ihop hela stora, tjocka släkten och bara vara lycklig. Det blev droppen för mina tacksamhetstankar den här veckan.
Alla har inte en stor släkt, kanske inte ens föräldrar eller ännu värre, ens någon i sin närhet som de kan bry sig om eller få kärlek ifrån!
Tänk på det i jul. Krama varandra lite extra, var tacksamma att ni har varandra och njut av varje sekund, det är den bästa julklappen!
Mamma, pappa och resten av mina nära - ni är min värld! ♥
Bild privat, min vackra mammas första körkortsfoto.
Sorterat under:
foton från mitt liv,
kärlek,
personligt
onsdag 17 december 2008
Una aventura irreal...
Förstår inte riktigt att det är sant...känns helt ofattbart att jag bara har fyra arbetsdagar kvar till mitt smått overkliga äventyr med lillebror...que sueño!
Sista sprutan sattes igår i min arm, packningen börjar så smått ta form och spanskan börjar sakta men säkert flyta upp till ytan...
Om en vecka är det julafton och jag är snart på väg till Arlanda.
Foto privat, min stackars arm på Svea Vaccin.
Sista sprutan sattes igår i min arm, packningen börjar så smått ta form och spanskan börjar sakta men säkert flyta upp till ytan...
Om en vecka är det julafton och jag är snart på väg till Arlanda.
Foto privat, min stackars arm på Svea Vaccin.
Sorterat under:
foton från mitt liv,
personligt,
resor
tisdag 16 december 2008
Blown away by Autumn
Jag brukar inte gilla YouTube-klipp i bloggar. Även om jag har syndat själv och gjort det en gång (hey - det var ju världens snyggaste Justin!) tycker jag att det är lite lathet...
Gillar det verkligen inte och irriterar mig lite på mig själv nu, men jag måste synda igen och dela med mig av det här klippet...den här killen totally swept me off my feet!
Hade aldrig hört talas om honom tills han en dag bara dök upp på min Spotify med denna underbara låt...jag kan verkligen inte sluta lyssna på den (förlåt alla grannar)!
Paolo Nutini - vilket underverk!
måndag 15 december 2008
Värme bloggledes...
Misstänker att det finns fler än jag som är lite frusna just nu...och kanske lite trötta på det minst sagt tråkiga och gråa vädret? Delar därför med mig av en bild, tagen i somras hemma på min ö under en av mina många soliga och slappa dagar...
Brukar ta fram den ibland, den gör mig alltid varm inombords.
Hoppas att ni alla har en bra måndag!
Brukar ta fram den ibland, den gör mig alltid varm inombords.
Hoppas att ni alla har en bra måndag!
Sorterat under:
foton från mitt liv,
personligt
Ctrl - Alt - Delete
Vilken underbar måndag - jag är omstartad!
¤ Pigg.
¤ Träningen imorse gick bäst.
¤ Solen skiner, äntligen!
¤ Deadline i fredags, nedförsbacke till julledigheten.
¤ Min franska kollega levererade en fullproppad Sephora-påse nu på morgonen...vanilj, choklad och cocos i en underbar blandning...bad ikväll!
¤ Myskväll med lillebror på stan, sista inköpen inför resan!
LIFE IS GOOD!!!
¤ Pigg.
¤ Träningen imorse gick bäst.
¤ Solen skiner, äntligen!
¤ Deadline i fredags, nedförsbacke till julledigheten.
¤ Min franska kollega levererade en fullproppad Sephora-påse nu på morgonen...vanilj, choklad och cocos i en underbar blandning...bad ikväll!
¤ Myskväll med lillebror på stan, sista inköpen inför resan!
LIFE IS GOOD!!!
söndag 14 december 2008
Helena 1 år
Idag fyller jag 1 år. För exakt 1 år sen idag bestämde jag mig för att byta liv. Låter drastiskt, men så var det. Efter 5 år lämnade jag mitt lyckliga samboliv och den topprenoverade bostadsrätten i Stockholms innerstad och kastade mig ut i stora, ensamma världen. Ingen i min omgivning hade anat något (vi var ju gjorda för varandra) och stod bara och gapade... Visste nog själv inte riktigt vad jag gjorde, och var självklart totalt livrädd. Men jag kunde verkligen inte, trots mitt trygga och uppstyrda liv, se mig själv i spegeln varje morgon och säga till mig själv att jag levde det liv jag ville leva. Letade länge efter känslorna som hade försvunnit och försökte intala mig själv att jag inte kunde ha det bättre, men det gick tillslut inte längre. Mycket tårar och lidande blev det, och det skär fortfarande lite i hjärtat när jag tänker tillbaka på luciasöndagen 2007. Att såra människor man älskar måste vara det värsta man kan utstå.
Jag bestämde mig där och då för att fokusera på mig och vad jag ville göra, alltid se till att ha något kul att se fram emot och inte leva ett liv och göra saker som alla andra anser är korrekt. Det gör ont i mig när jag ser människor som gör det och jag tror tyvärr att det är vanligare än man ens vågar inbilla sig...
Sagt och gjort. Mitt facit för det gångna året:
♥ December (2007) - rev upp mitt liv med rötterna. Tog dessutom upp den urdåliga kontakten med min pappa, saknade honom! Är överlycklig att han är tillbaka nu. Älskar dig!
♥ Januari - spa-resa till Riga med mamma och lillebror, vår födelsedagspresent till henne.
♥ Februari - lyxweekend på Häringe Slott med älskade C.
♥ Mars - flyttade äntligen (det tär att bo ihop i 3 månader när man har brutit upp, gör aldrig om det).
♥ April - en underbar och välbehövlig vecka med C i Sousse, Tunisien.
♥ Maj - galen långweekend i New York med lillebror. Började blogga.
♥ Juni - underbara moster och småkusiner på besök här i Stockholm en helg. Midsommarfirande hemma i Dalarna för första gången på 7 år. Peace & Love-festival.
♥ Juli - långweekend i Visby med C och fyra andra galna människor.
♥ Augusti - bjöd moster till London en helg, eftersom hon inte varit där sedan hon bodde där '85. Midnattsloppet på rekordtid. Les Mills Super Saturday.
♥ September - en galen vecka i Toronto med boyband-nostalgi, party och shopping. Min första halvmara, stolt över mig själv.
♥ Oktober - en hel helg hos pappa med mina bröder, har inte hänt sedan jag var 10.
♥ November - Best Of The Best, träningskonvent på Älvsjömässan.
♥ December - ECUADOR med lillebror på julafton!
Dessutom...
...har jag under året insett att jag har en helt underbar familj och hittat en riktig vän i min egen lillebror. Vår kontakt har varit katastrofal tidigare...
...har jag hittat tillbaka till min barndomsvän och insett att jag inte hade klarat det här utan henne. Tack för att du finns och för att du alltid finns där när jag behöver det!
...är jag i mitt livs bästa form, tack vare att jag haft obegränsat med tid och energi för att äntligen få träna så mycket jag vill. Stockholm Marathon '09 - here I come!
...har jag blivit en så mycket mer positiv människa. Jag blir rädd för den gamla Helena när jag läser min dagbok (ja, jag skriver dagbok som en tonåring) från förra året...känns som om det är en annan person som skrivit i min bok, läskigt.
För alla er som har människor i er närhet som lever liv de inte vill leva - uppmuntra dem att bryta upp, och det nu! Det gör ont och man är livrädd, men gissa om det är värt det!?
Visst är det ensamt och tråkigt en bakissöndag som denna och självklart vill jag inte leva ensam resten av mitt liv. 99% av min tid går jag dock runt med ett enda stort lyckorus i kroppen - befriande!
Ha en fin tredje advent mina kära vänner!
Foto privat, mammas bullbak i fredags...
Jag bestämde mig där och då för att fokusera på mig och vad jag ville göra, alltid se till att ha något kul att se fram emot och inte leva ett liv och göra saker som alla andra anser är korrekt. Det gör ont i mig när jag ser människor som gör det och jag tror tyvärr att det är vanligare än man ens vågar inbilla sig...
Sagt och gjort. Mitt facit för det gångna året:
♥ December (2007) - rev upp mitt liv med rötterna. Tog dessutom upp den urdåliga kontakten med min pappa, saknade honom! Är överlycklig att han är tillbaka nu. Älskar dig!
♥ Januari - spa-resa till Riga med mamma och lillebror, vår födelsedagspresent till henne.
♥ Februari - lyxweekend på Häringe Slott med älskade C.
♥ Mars - flyttade äntligen (det tär att bo ihop i 3 månader när man har brutit upp, gör aldrig om det).
♥ April - en underbar och välbehövlig vecka med C i Sousse, Tunisien.
♥ Maj - galen långweekend i New York med lillebror. Började blogga.
♥ Juni - underbara moster och småkusiner på besök här i Stockholm en helg. Midsommarfirande hemma i Dalarna för första gången på 7 år. Peace & Love-festival.
♥ Juli - långweekend i Visby med C och fyra andra galna människor.
♥ Augusti - bjöd moster till London en helg, eftersom hon inte varit där sedan hon bodde där '85. Midnattsloppet på rekordtid. Les Mills Super Saturday.
♥ September - en galen vecka i Toronto med boyband-nostalgi, party och shopping. Min första halvmara, stolt över mig själv.
♥ Oktober - en hel helg hos pappa med mina bröder, har inte hänt sedan jag var 10.
♥ November - Best Of The Best, träningskonvent på Älvsjömässan.
♥ December - ECUADOR med lillebror på julafton!
Dessutom...
...har jag under året insett att jag har en helt underbar familj och hittat en riktig vän i min egen lillebror. Vår kontakt har varit katastrofal tidigare...
...har jag hittat tillbaka till min barndomsvän och insett att jag inte hade klarat det här utan henne. Tack för att du finns och för att du alltid finns där när jag behöver det!
...är jag i mitt livs bästa form, tack vare att jag haft obegränsat med tid och energi för att äntligen få träna så mycket jag vill. Stockholm Marathon '09 - here I come!
...har jag blivit en så mycket mer positiv människa. Jag blir rädd för den gamla Helena när jag läser min dagbok (ja, jag skriver dagbok som en tonåring) från förra året...känns som om det är en annan person som skrivit i min bok, läskigt.
För alla er som har människor i er närhet som lever liv de inte vill leva - uppmuntra dem att bryta upp, och det nu! Det gör ont och man är livrädd, men gissa om det är värt det!?
Visst är det ensamt och tråkigt en bakissöndag som denna och självklart vill jag inte leva ensam resten av mitt liv. 99% av min tid går jag dock runt med ett enda stort lyckorus i kroppen - befriande!
Ha en fin tredje advent mina kära vänner!
Foto privat, mammas bullbak i fredags...
lördag 13 december 2008
Sally Mann...goddess on earth!
Det händer något i mig när jag ser Sally Mann's bilder, det har det alltid gjort... Lämnar de någon oberörd?
Denna fantastiska kvinna från Lexington, Virginia började sin karriär med att fotografera sina fantastiskt vackra barn, dessutom med en 8x10 storformatskamera, vilket hon fortfarande använder.(!) Hon har fått utstå en massa obefogad och elak kritik för att ha porträtterat sina ögonstenar, och har bl.a. blivit beskylld för att ha ett barnpornografiskt budskap bakom sina bilder.
Kan överhuvudtaget inte förstå hur man se något annat än en mors kärlek till sina barn i dessa vackra foton?
Har ni inte upptäckt henne ännu kan ni köpa hennes första bok Immediate Family här...eller köp alla hennes fem böcker! Har inte klickat hem dem själv ännu, men funderar på om det inte är dags efter flera års velande?
Bilder från Google bildsök.
God, godare, godast morgon!
Glömde att det var lucia idag...jag som skulle upp och titta på lucia på tv. Jaja, känner mig faktiskt inte det minsta bitter över det trots allt. Vaknade vid 8, piggare än på hela veckan, drog på mig långkalsonger (äntligen!) och gav mig ut på min efterlängtade lördagspromenad.
Hur glad blir man då inte när man blir påmind om att det faktiskt är den 13 december på det här sättet? Hela Norr Mälarstrand kantades av vackert brinnande marschaller..! Där och då insåg jag att livet faktiskt är lite för bra för att vara verkligt för tillfället. Greps av ett helt orimligt lyckorus (ni som känner mig in real life vet vad som händer med mig då...) och formligen flög fram min halvmil hem.
Nu sitter jag i soffan, har precis ätit en god frukost, som självklart innehöll sharonfrukt, granatäpple och pumpakärnor, och bara ler. Lucia eller inte - jag är lycklig!
Ha en underbar lördag!
Tack för alla fina kommentarer, jag blir så glad när jag ser att så många härliga människor läser det jag skriver...kärlek!
Hur glad blir man då inte när man blir påmind om att det faktiskt är den 13 december på det här sättet? Hela Norr Mälarstrand kantades av vackert brinnande marschaller..! Där och då insåg jag att livet faktiskt är lite för bra för att vara verkligt för tillfället. Greps av ett helt orimligt lyckorus (ni som känner mig in real life vet vad som händer med mig då...) och formligen flög fram min halvmil hem.
Nu sitter jag i soffan, har precis ätit en god frukost, som självklart innehöll sharonfrukt, granatäpple och pumpakärnor, och bara ler. Lucia eller inte - jag är lycklig!
Ha en underbar lördag!
Tack för alla fina kommentarer, jag blir så glad när jag ser att så många härliga människor läser det jag skriver...kärlek!
Sorterat under:
foton från mitt liv,
mat,
morgon,
personligt
fredag 12 december 2008
The week from hell...saved by two angels!
Usch, vilken arbetsvecka! Totalt fokus hela dagarna, har suttit och stirrat in i min skärm värre än en nätverksspelande tonåring. Sovit alldeles för lite hela veckan och den lilla sömn som det har bjudits på har kantats av uppvaknanden var 30:e minut. Hej å hå.
Så idag var det dags, deadline. Hemska hemska deadline, värsta på hela året. Tusen pusselbitar som skall passa, för många kockar för att ens få till ett försök till en soppa. Papper överallt, post-it-lappar (jag vet, det är förbjudet med lappar när man jobbar med online marketing, men de är oslagbara i vissa lägen) i ett stort virrvarr och pulsen hög på gränsen till konditionsträning (bra förresten, nu när jag tänker efter!). Det är i lägen som de här som man får bekänna färg och stå för klyschan "stresstålig" som man kanske råkade yttra någongång i någon intervju...
Dagar som denna är det tur att det finns änglar på jorden.
Helt plötsligt, mitt i en kaotisk korrläsning, dök C upp med en Julecider (den jag bloggade om härom dagen) och ställde på mitt skrivbord! Ja, det är ok att dricka en cider på jobbet om det är luciafredag, man har vansinnigt mycket att göra och resten av avdelningen (ok, inte min chef) är i Åre och åker skidor. Att vi två timmar senare hade druckit vinglögg, det här inte hit. TACK min vän - du känner alltid när jag behöver uppmuntran och jag älskar dig för det!
Ett par timmar senare ringer min mobil, jag ser att det är lillebror. Helt spontant säger han; "Vi sitter precis här och pratar om hur underbar du är" (hade skickat ett paket till hans flickvän som krya på dig-present i förra veckan, vilket tydligen hade tagit skruv hemma hos hennes mamma...). TACK älskade bror - du anar inte hur lägligt det samtalet kom! Du är också underbar, det vet du. Love you!
Efter detta känns det inte alls lika jobbigt att jag har ett helt ton med papper att korrläsa under helgen - det bockar jag av till frukosten imorgon efter en härlig morgonpromenad i ett vitt Stockholm (ja, jag tror verkligen att det här p*ssregnet kommer att övergå till snö inatt)!
SNART ÄR DET SEMESTER - que maravilloso!
Foto privat. Lillebror och C, en sen natt på ett dansgolv, någonstans i Sverige.
Sorterat under:
dryck,
jobb,
underbara lillebror,
vänskap
Justin - what´s up?
Helt ärligt. Vad har hänt med Justin Timberlake? Om ni, precis som jag, får upp denna bild i huvudet när ni hör hans namn - tänk om.
Jag har aldrig varit något Justin-fan och har därför inte brytt mig om att följa honom de senaste åren... Men god d#mn - musikvideon till Rihanna's "Rehab" höll på att få mig att ramla av löpbandet imorse!
Here you go girls - unna er själva en treat från Memphis, det är ju ändå fredag!
Jag har aldrig varit något Justin-fan och har därför inte brytt mig om att följa honom de senaste åren... Men god d#mn - musikvideon till Rihanna's "Rehab" höll på att få mig att ramla av löpbandet imorse!
Here you go girls - unna er själva en treat från Memphis, det är ju ändå fredag!
torsdag 11 december 2008
Oslagbart tidsfördriv för vagabonder
Tittade in hos Sophie och tittade på ett klippet med den dubbade italienska reklamfilmen med Ibra som hon lagt ut...
Dubbning i sig är ju som företeelse värt ett eget kapitel. Otroligt märkligt att hindra människor från att få höra, och kanske även lära sig, ett annat språk om ni frågar mig...men så är jag kanske också fel person att diskutera detta med, jag som läste minst ett par språk för mycket för mitt eget bästa under min gymnasietid... :)
Hur som helst. På tal om dubbning. I somras åkte jag och några kompisar till Visby, och vi åkte såklart med den inte så roande Gotlandsfärjan. När man vet att en kul helg väntar och resan känns lite för lång är det ganska lätt att man blir väldigt uttråkad. Ni vet hur det är...alla är uppspelta och happy i början, men efter ett tag vill man bara komma fram, inte sitta och titta på ungdomar som blir fullare och fullare (inte medelålders dito heller för den delen).
Vi satt som hösäckar i våra säten och slötittade på "Se upp för dårarna" som visades på tv-skärmarna. Ingen av oss hade dock några hörlurar så vi satt i själva verket och tittade på stumfilm, vilket ni förstår själva inte var särskilt roligt...
"Nej, såhär kan vi ju inte sitta" kom någon på. "Ska vi dubba filmen?" Detta visade sig (tack Mackan) vara en av de bästa idéerna på hela helgen. Sjukt roligt! Vi som orkade vara med valde en karaktär i filmen (vissa skulle prompt överkursa med att vara två eller tre, vilket visade sig förödande i vissa scener när alla var med samtidigt) och sen var det bara att köra! För er som har sett "Se upp för dårarna" så kan jag säga att "vår" film inte handlade speciellt mycket om två tjejer som hade som mission att komma in på Polishögskolan...det spårade såklart ur och slutade med ihållande skrattkramp. Att vi precis hade druckit ett glas vin till lunchen (ok, och en drink innan) gjorde ju inte det hela tråkigare direkt.
Ni måste verkligen testa när ni får tillfälle, helt oslagbart som tidsfördriv...vilken dålig film som helst kan bli en blockbuster värd en Oscar!
Foto privat, någonstans i Visby, alldeles för sent.
Sorterat under:
filmer,
foton från mitt liv,
resor
Vill hellre vara här...
...än vid mitt skrivbord just nu.
Imorgon är det fredag - amen.
Bild privat, mina fötter på Miami Beach.
Imorgon är det fredag - amen.
Bild privat, mina fötter på Miami Beach.
onsdag 10 december 2008
Pappas paket till Helena, 12 år
Minnena tog aldrig slut när jag började packa ur paketet som jag fick på posten från pappa...fylldes av nostalgi i hela kroppen, det känns nästan som igår som jag hade rummet tapetserat av dessa fem killar från Boston...
Inser ju dock att det faktiskt är 16 år sen jag packade ner allt i en kartong och ställde undan den för alltid...trodde jag. Men nej då, min pappa har plötsligt väckt samlargenen hos mig och gör allt för att fylla på min samling...som nu börjar växa till att bli Sveriges största tror jag..!
Detta var det ofattbara innehållet i dagens paket:
♥ 5 t-shirts - alla med härligt neontryck, dessutom i en NKOTB-plastkasse!
♥ 3 kepsar - klassisk truckermodell á la 90-tal
♥ 1 armbandsklocka - ska göra ALLT för att få igång den och använda den på allvar :)
♥ 2 cd-skivor - New Kids On The Block & Face The Music
♥ 1 cd-singel - Dirty Dawg
♥ 1 kassettband - "New Kids On The Block" från '86
♥ 5 vinylsinglar - Cover Girl, Tonight, I´ll be loving you forever, Call it what you want & If you go away
♥ 1 limited digipak cd-skiva - Step By Step
♥ 12 vykort
♥ 9 tygmärken - kan bli dekoration på min väska till Amsterdam i februari...
♥ 1 armband
♥ 1 halsband - "I love Jordan"
♥ 1 silverring
♥ 1 påse "knappar" - ni vet, metallbroscherna man aldrig kunde ha för många av...
♥ 1 rulle presentpapper - visste inte ens att det fanns... :)
♥ Ca. 100 samlarbilder - pappa har så fint lagt ca.40 i en hög med gummisnodd runt, märkt "dubletter"...hur söt kan man bli?
♥ 2 oöppnade paket med självhäftande samlarbilder - nyfiken...
♥ 13 tidningar - bl.a. New Kids Monthly för er som kommer ihåg dem...underbart!
♥ 4 böcker
♥ 2 tecknade videofilmer
♥ 1 backstagepass - tar med det till Amsterdam ifall vi inte har samma tur som i Toronto...
Ja - vad säger man!? NOSTALGI är ordet!
Pappa - jag vet inte vad jag ska säga...du är fantastisk!
Inser ju dock att det faktiskt är 16 år sen jag packade ner allt i en kartong och ställde undan den för alltid...trodde jag. Men nej då, min pappa har plötsligt väckt samlargenen hos mig och gör allt för att fylla på min samling...som nu börjar växa till att bli Sveriges största tror jag..!
Detta var det ofattbara innehållet i dagens paket:
♥ 5 t-shirts - alla med härligt neontryck, dessutom i en NKOTB-plastkasse!
♥ 3 kepsar - klassisk truckermodell á la 90-tal
♥ 1 armbandsklocka - ska göra ALLT för att få igång den och använda den på allvar :)
♥ 2 cd-skivor - New Kids On The Block & Face The Music
♥ 1 cd-singel - Dirty Dawg
♥ 1 kassettband - "New Kids On The Block" från '86
♥ 5 vinylsinglar - Cover Girl, Tonight, I´ll be loving you forever, Call it what you want & If you go away
♥ 1 limited digipak cd-skiva - Step By Step
♥ 12 vykort
♥ 9 tygmärken - kan bli dekoration på min väska till Amsterdam i februari...
♥ 1 armband
♥ 1 halsband - "I love Jordan"
♥ 1 silverring
♥ 1 påse "knappar" - ni vet, metallbroscherna man aldrig kunde ha för många av...
♥ 1 rulle presentpapper - visste inte ens att det fanns... :)
♥ Ca. 100 samlarbilder - pappa har så fint lagt ca.40 i en hög med gummisnodd runt, märkt "dubletter"...hur söt kan man bli?
♥ 2 oöppnade paket med självhäftande samlarbilder - nyfiken...
♥ 13 tidningar - bl.a. New Kids Monthly för er som kommer ihåg dem...underbart!
♥ 4 böcker
♥ 2 tecknade videofilmer
♥ 1 backstagepass - tar med det till Amsterdam ifall vi inte har samma tur som i Toronto...
Ja - vad säger man!? NOSTALGI är ordet!
Pappa - jag vet inte vad jag ska säga...du är fantastisk!
Sorterat under:
boybands,
foton från mitt liv,
min älskade familj,
musik
Känner mig älskad - tack!
De sista två dagarna har det pågått något typ av presentregn över mig... Har ingen aning om vad jag har gjort för att förtjäna all denna kärlek, men det gör mig obeskrivligt glad!
Det började igår. När jag kom hem från jobbet låg det ett litet, vältejpat paket innanför dörren från min söta storebror...innehållande min saknade D-sträng till gitarren - jippi! Den förolyckades i en spontankonsert som utbröt i mitt kök under en smått galen fest som jag hade här hemma tidigare i år... Nu finns det inga ursäkter längre. I sommar är det jag som leder spontansången när vi har picnic! Bror - du är hedersgäst!
Imorse när jag stod med smått andnöd vid printern på jobbet kom min bästa vän och kollega (ja, jag har privilegiet att jobba med min bästa vän som jag känt i 20 år..) fram till mig och gav mig en spontan kram. Hon känner mig och kände nog att jag behövde en kram idag. Inte nog med det...plötsligt tar hon fram världens sötaste lavendelfärgade yogastrumpor och ger till mig! Jag har letat i en evighet efter ett par, och det kom hon ihåg igår när hon var på utförsäljning på Nike...SÖTA! That´s what friends are for...no more kalla fötter! Mitt skulderstående på tisdag kommer inte att vara av denna värld!
Imorse när jag stod med smått andnöd vid printern på jobbet kom min bästa vän och kollega (ja, jag har privilegiet att jobba med min bästa vän som jag känt i 20 år..) fram till mig och gav mig en spontan kram. Hon känner mig och kände nog att jag behövde en kram idag. Inte nog med det...plötsligt tar hon fram världens sötaste lavendelfärgade yogastrumpor och ger till mig! Jag har letat i en evighet efter ett par, och det kom hon ihåg igår när hon var på utförsäljning på Nike...SÖTA! That´s what friends are for...no more kalla fötter! Mitt skulderstående på tisdag kommer inte att vara av denna värld!
Innanför dörren idag när jag kom hem hittade jag ett kuvert. Min adress var skriven med glitterpennor och med en handstil som jag bara blev glad av att titta på. Öppnade och hittade fem meter toapapper med juliga rådjur på, och runt pappersbyltet ett rött sidenband. Lite skrämt knöt jag upp bandet och började vira upp papperet, kände ju att det fanns något inuti... Vad jag hittade var världens sötaste julkort från min lillebror och hans flickvän (vet inte om man får kalla henne flickvän, men jag vill att det ska vara så och därför gör jag det). Kan man bli annat än glad när man får ett julkort med en glittrig pepparkaksgris på? Så gulligt - tack snälla ni!
Priset tar nog ändå min pappa. Fick en sms-avisering idag, att jag hade ett paket att hämta ut. Ni som följt min blogg ett tag vet att jag fick ett paket av honom för ett tag sen som väckte en del minnen... Kommer att ägna ett eget inlägg till dagens paket. To be continued...
Sorterat under:
kärlek,
min älskade familj,
personligt,
vänskap
Mer kanel...
Jag är ingen ciderälskare, tycker oftast att det är lite för sött och sliskigt...om det inte är en extremt varm sommardag och jag får ha massor med is i glaset (ja ok, det har väl gått ner en och annan under andra omständigheter också)...
Men eftersom jag nu, uppenbarligen, är inne i en extrem kanelfas i mitt liv så blev jag lite nyfiken när jag såg Rekorderlig Julecider i en tidning på lunchen..!
"Söt, fruktig smak med inslag av röda äpplen, kanel och vanilj" enligt tillverkaren Åbro Bryggeri...låter ju lite för bra för att vara sant.
Någon som har testat?
Biden lånad från systembolaget.se
Men eftersom jag nu, uppenbarligen, är inne i en extrem kanelfas i mitt liv så blev jag lite nyfiken när jag såg Rekorderlig Julecider i en tidning på lunchen..!
"Söt, fruktig smak med inslag av röda äpplen, kanel och vanilj" enligt tillverkaren Åbro Bryggeri...låter ju lite för bra för att vara sant.
Någon som har testat?
Biden lånad från systembolaget.se
Oplanerad hjärnträning
Jag möttes av en låst dörr imorse när jag skulle in på gymmet. Först svor jag lite för mig själv och undrade vad det var för tomte de hade satt i receptionen som hade glömt att låsa upp dörren!? Men...de hade tydligen inte öppnat, klockan var visst bara 06.20... :)
Jaha...vad gör man då ensam i 10 minuter utomhus i ett kolsvart Stockholm..? Hade inte direkt valt ett gym i innerstan heller (som då i och för sig hade varit öppet den tiden...), så jag kunde inte ens fönstershoppa, utan stod där mitt ute i ingenstans och kliade mig i huvudet...jaaahapp!?
Såg ni någon sitta och lösa DN:s svåra sudoku i en busskur helt onormalt tidigt imorse så var det jag.
Jaha...vad gör man då ensam i 10 minuter utomhus i ett kolsvart Stockholm..? Hade inte direkt valt ett gym i innerstan heller (som då i och för sig hade varit öppet den tiden...), så jag kunde inte ens fönstershoppa, utan stod där mitt ute i ingenstans och kliade mig i huvudet...jaaahapp!?
Såg ni någon sitta och lösa DN:s svåra sudoku i en busskur helt onormalt tidigt imorse så var det jag.
tisdag 9 december 2008
Mitt krig mot julstressen
Det är minst sagt kaos på jobbet för tillfället. Kom på mig själv i eftermiddags med att fullständigt ha belamrat mitt skrivbord, såg knappt bordskivan.
Höstkollektionen '09 skall presenteras för hela säljorganisationen nästa vecka, och jag försöker att pussla ihop mitt arbetsårs största tryckprojekt samtidigt som jag har en miljon andra små projekt som bara "måste vara klara innan jul".
Det hänger prover precis överallt, folk springer runt med skisser som måste uppdateras, trycksaker skall produceras och ingen har riktigt tid att dra ner andetagen i lungorna...de stannar liksom i luftstrupen. Kaffemaskinen får bekänna färg och producerar dubbla espressos utan avbrott. Dagarna fram till jul är planerade i detalj och dyker det, som idag, upp ett möte som man har råkat glömma (läs: förträngt) så är andnöden ett faktum.
Mitt vanliga tisdagsflow som alltid flyttar in i min kropp efter mitt yogapass på morgonen försvann idag i samma sekund som jag klev innanför dörren till kontoret. Stress i luften, kvävande.
Somnade på bussen från jobbet, verkligen inte likt mig, var svintrött när jag kom hem och hela min kropp skrek efter soffan. Det är dock exakt i de här stunderna som min obotliga envishet sätter in och aldrig förlorar kriget mot latmasken! Utan att tänka åkte löparskorna på och en kvart senare var jag ute i kolsvarta huvudstaden och ANDADES!
Nu sitter jag här i soffan, 6 km och en halvtimme stretching på yogamattan senare och känner mig som vanliga Helena igen.
Lungorna fungerar igen, endorfinerna flödar och jag mår som jag förtjänar.
Dags för nattugglan i mig att ta över i några timmar - lovely!
Höstkollektionen '09 skall presenteras för hela säljorganisationen nästa vecka, och jag försöker att pussla ihop mitt arbetsårs största tryckprojekt samtidigt som jag har en miljon andra små projekt som bara "måste vara klara innan jul".
Det hänger prover precis överallt, folk springer runt med skisser som måste uppdateras, trycksaker skall produceras och ingen har riktigt tid att dra ner andetagen i lungorna...de stannar liksom i luftstrupen. Kaffemaskinen får bekänna färg och producerar dubbla espressos utan avbrott. Dagarna fram till jul är planerade i detalj och dyker det, som idag, upp ett möte som man har råkat glömma (läs: förträngt) så är andnöden ett faktum.
Mitt vanliga tisdagsflow som alltid flyttar in i min kropp efter mitt yogapass på morgonen försvann idag i samma sekund som jag klev innanför dörren till kontoret. Stress i luften, kvävande.
Somnade på bussen från jobbet, verkligen inte likt mig, var svintrött när jag kom hem och hela min kropp skrek efter soffan. Det är dock exakt i de här stunderna som min obotliga envishet sätter in och aldrig förlorar kriget mot latmasken! Utan att tänka åkte löparskorna på och en kvart senare var jag ute i kolsvarta huvudstaden och ANDADES!
Nu sitter jag här i soffan, 6 km och en halvtimme stretching på yogamattan senare och känner mig som vanliga Helena igen.
Lungorna fungerar igen, endorfinerna flödar och jag mår som jag förtjänar.
Dags för nattugglan i mig att ta över i några timmar - lovely!
På tal om boys...
Måste haka på Mia i diskussionen om boybands och visa hur glad Joey McIntyre blev över att äntligen få krama mig efter 17 års väntan... ;)
Jag och min vän Sofia bestämde oss för att i september i år åka hela vägen till Toronto för premiären av NKOTB's reunion...and it paid off! I februari är det turnéavslutning i Düsseldorf...underbart att få vara tonåring ibland!
Ni kan läsa mer om vår smått galna vecka i Toronto på Resdagboken.
Bild privat.
Jag och min vän Sofia bestämde oss för att i september i år åka hela vägen till Toronto för premiären av NKOTB's reunion...and it paid off! I februari är det turnéavslutning i Düsseldorf...underbart att få vara tonåring ibland!
Ni kan läsa mer om vår smått galna vecka i Toronto på Resdagboken.
Bild privat.
Sorterat under:
boybands,
foton från mitt liv,
musik,
resor
Jenna och jag
Efter att jag gjort slut med Roberto Saviano i helgen har jag nu ett nytt sängsällskap. Hon heter Jenna Jameson och är en minst sagt speciell människa...
Med anledning av detta partnerbyte insåg jag inatt att jag kommer att sova väldigt lite i ett par veckor framöver...har bara läst 50 sidor, men är redan helt fast! Kunde inte sluta läsa trots att jag såg minuterna av sömn ticka ifrån mig...
Thank god att jag har över 500 sidor kvar, sover gör vi i graven.
Med anledning av detta partnerbyte insåg jag inatt att jag kommer att sova väldigt lite i ett par veckor framöver...har bara läst 50 sidor, men är redan helt fast! Kunde inte sluta läsa trots att jag såg minuterna av sömn ticka ifrån mig...
Thank god att jag har över 500 sidor kvar, sover gör vi i graven.
måndag 8 december 2008
TACK...
...söta söta Frida som gav mig ytterligare en utmärkelse idag!
Jag har verkligen blivit fast i bloggandet nu (jag som aldrig skulle börja...) och det blir ju inte direkt tråkigare när man vet att det finns fantastiska människor som läser, och faktiskt också gillar, det man skriver!
Tusen tack Frida - det värmde verkligen en regnig måndag som denna! Firar med att klicka hem skorna från La Redoute - jippi!
Jag har verkligen blivit fast i bloggandet nu (jag som aldrig skulle börja...) och det blir ju inte direkt tråkigare när man vet att det finns fantastiska människor som läser, och faktiskt också gillar, det man skriver!
Tusen tack Frida - det värmde verkligen en regnig måndag som denna! Firar med att klicka hem skorna från La Redoute - jippi!
Vill ha!
Jag är just nu bara ett klick ifrån de här underbara kilklackarna...hittade dem på La Redoute där jag egentligen inte har tid att surfa runt, men gör det ändå eftersom jag behöver andas lite...
Hm...en julklapp till mig själv trots att jag lovat att inte köpa några i år? Har svårt att tro att man överlever vinterns utekvällar utan dem faktiskt!
Vad tycker ni?
Otippat fynd till min iPod
Fick rysningar i kroppen igår förmiddag när jag låg och slötittade på Nyhetsmorgon på fyran... Tilde de Paula hade besök av Darin, 2004 års "Idol-fynd". Rysningarna hade inget att göra med honom dock, utan snarare att Tilde, samtidigt som hon kommenterade Darins mognande, uppenbart önskade att hon hade varit 15 år yngre. No further comments.
"Darin?" tänkte jag - har inte han försvunnit från pophimlen nu (har han ens varit där?)? Hans musik har aldrig intresserat mig, men eftersom jag nu är inne i en musikuppdateringsperiod så bestämde jag mig för att ge honom en chans. Trots att det förmodligen inte är ok att ens tänka tanken när man snart är 30 bjöd jag med mig honom i min iPod till gymmet imorse. Det visade sig vara ett smart drag. Killen har verkligen växt till sig. Tänk Justin Timberlake men med en lite bättre röst (faktiskt) och lite mer känsla (garanterat). Simpel pop som inte ställer några som helst krav på hjärnan - perfekt när man tränar!
Ladda in Darin i iPod:en idag, svettas en timme och spara den akustiska versionen av "Breathin' your love" till stretchen.
Härliga måndag!
Bilden lånad från darin.nu
söndag 7 december 2008
Taxichaufförer - keep up the work!
Reflekterade lite över den helt okända, grekiska man som jag hade en diskussion med tidigt imorse, om fyllematens vara eller icke vara. Fick lära mig att kebab och hamburgare minsann inte är någon frukost, utan att man hellre ska äta en smörgås med ost och grönsaker, eventuellt lite välling. Han var stolt över mig som åkte hem istället för att göra som mina vänner vi just hade släppt av för att det kurrade i deras magar...att jag oftast är en av dem, det hör inte hit...
Ärligt talat. Kan inte komma på många nattliga yrken i Stockholm som är mer otacksamma än jobbet som taxichaufför...förstå vilket fantastiskt tålamod de måste ha!
Tänk er själva.
Först får man sitta i bilen på gatan och vänta på sina kunder. Förmodligen har de kommit på att det "verkligen är dags att dra nu", ringt efter en taxi och först efter det faktiskt börja göra sig klara för att åka. Transportsträckan från samtalet till taxiväxeln till att man faktiskt är redo att låsa dörren och lämna lägenheten kan ibland bli ofattbart lång..."Jag ska bara bättra på min make", "Men hallå - jag har ju inte druckit upp min drink!", "Har någon sett min mobil?", "Men kan jag verkligen ha det här på mig?"....ja, ni fattar. För att inte tala om tiden det tar att förklara att det inte går in fem personer i bilen, utan fyra. Den här helgen också.
När man väl har fått in sina kunder i bilen sätts nästa världsproblem på sin spets. Valet av radiokanal. Hemska tanke att sitta vid ratten nu. Allt som oftast har man kommit fram till slutmålet innan "den bästa" radiokanalen har hittats. Har man lyckats innan så har diskussionen om volymen på musiken förmodligen ältats i det oändliga. Alla i baksätet blir av någon konstig anledning döva när det är dags att åka taxi. "Höj, höj, höj!"
Framme. Man får sina pengar och andas ut. Tack, nu är det bara att få bort pipet ur öronen och plocka upp nästa kund. Jahapp.
Morgontimme. Det är nu det här yrket tar ytterligare ett steg in i ofattbarhetens värld. Hur orkar de??? Ryser av bara tanken. I bästa fall sover kunden hela vägen, i värsta fall inte. I det sistnämnda fallet utbryter en diskussion om helt onödiga och fullständigt ointressant ämnen, eller så får man återigen svara på hur många körningar man har haft ikväll eller om man inte blir trött av att sitta och köra bil hela nätterna. Orka.
Jag vet att jag själv inte är världens bästa taxikund alla gånger. Aldrig otrevlig, men sällan tyst och oftast alltför pratglad...vilket har resulterat i en och annan diskussion.
Som kompensation till hela taxichaufförskåren åker jag dock aldrig taxi utan att lämna dricks, frågar aldrig hur många körningar de har haft eller andra totalt onödiga frågor. På nyårsafton för ett år sen tog jag och C denna uppskattning lite längre och gav stjärnor till vår taxichaufför. Överlycklig är en underdrift. Svältfödda på positiv energi, det är vad de är.
Var lite snällare mot taxichaufförerna för guds skull. De har inget kul jobb, på riktigt.
Heja taxichaufförerna - nattens riddare!
Sorterat under:
foton från mitt liv,
mat,
party,
personligt,
svammel
lördag 6 december 2008
Jippi!
Jag har fått min första bloggutmärkelse!
Gulliga Petra gav mig den här fina imorse och gjorde genast den här gråa lördagen mycket bättre! Tack snälla söta!
Jag har nu i min tur äran att ge denna vidare till ett antal personer, vilket jag ska göra med glädje och en kort motivering till var och en av er...
¤ Petra - vill såklart ge tillbaka den till dig, din blogg är alltid inspirerande och du har t.o.m. nästan fått mig att beställa kläder från Ellos, vilket inte säger lite om din inspirationsförmåga!
¤ Frida - för att du verkar vara min motsvarighet i Göteborg när det kommer till väldigt många saker. Bloggen följs troget!
¤ Cicci - för att du fått mig att, helt omedvetet, gå in och kolla din blogg varje morgon när jag sitter med min gröt, för att se om du, precis som jag, lyckades ge dig iväg på din morgonpromenad. Kul att läsa om din vinnarskalle och obegränsade energi!
¤ Hedgehog in a storm - för att du har en sån underbar självdistans och trots att du avhandlar helt "vanliga" vardagsämnen alltid lyckas få mig att le.
¤ Bloggfrossa - för att du har fått mig att skratta så många gånger. Tack.
¤ Miss Agda - för att du är så inspirerande, verkar ha en skön syn på livet och kommer med en massa bra tips!
¤ Mias värld - för dina UNDERBARA inredningsbilder. Älskar vacker inredning, så länge jag slipper leta efter den själv...för rastlös. Så enkelt när det bara finns ett klick borta!
Reglerna:
1. De som mottagit awarden ska lägga upp en bild på den.
2. Länka till den bloggen du fick den ifrån.
3. Ge den vidare till sju andra bloggare & länka till deras sidor.
4. Lämna ett meddelande i deras bloggar, så de vet att de fått awarden.
Till er, från hjärtat ♥
Gulliga Petra gav mig den här fina imorse och gjorde genast den här gråa lördagen mycket bättre! Tack snälla söta!
Jag har nu i min tur äran att ge denna vidare till ett antal personer, vilket jag ska göra med glädje och en kort motivering till var och en av er...
¤ Petra - vill såklart ge tillbaka den till dig, din blogg är alltid inspirerande och du har t.o.m. nästan fått mig att beställa kläder från Ellos, vilket inte säger lite om din inspirationsförmåga!
¤ Frida - för att du verkar vara min motsvarighet i Göteborg när det kommer till väldigt många saker. Bloggen följs troget!
¤ Cicci - för att du fått mig att, helt omedvetet, gå in och kolla din blogg varje morgon när jag sitter med min gröt, för att se om du, precis som jag, lyckades ge dig iväg på din morgonpromenad. Kul att läsa om din vinnarskalle och obegränsade energi!
¤ Hedgehog in a storm - för att du har en sån underbar självdistans och trots att du avhandlar helt "vanliga" vardagsämnen alltid lyckas få mig att le.
¤ Bloggfrossa - för att du har fått mig att skratta så många gånger. Tack.
¤ Miss Agda - för att du är så inspirerande, verkar ha en skön syn på livet och kommer med en massa bra tips!
¤ Mias värld - för dina UNDERBARA inredningsbilder. Älskar vacker inredning, så länge jag slipper leta efter den själv...för rastlös. Så enkelt när det bara finns ett klick borta!
Reglerna:
1. De som mottagit awarden ska lägga upp en bild på den.
2. Länka till den bloggen du fick den ifrån.
3. Ge den vidare till sju andra bloggare & länka till deras sidor.
4. Lämna ett meddelande i deras bloggar, så de vet att de fått awarden.
Till er, från hjärtat ♥
Försöka är ibland gott nog...
6 december var det va..?
Morgonpromenad i +3 grader och lätt duggregn, inte den mest inspirerande morgonen att kliva utanför dörren... Då blir man ganska glad när man plötsligt springer på en fullt pyntad julgran!
Morgonpromenad i +3 grader och lätt duggregn, inte den mest inspirerande morgonen att kliva utanför dörren... Då blir man ganska glad när man plötsligt springer på en fullt pyntad julgran!
Någon har försökt skapa julkänsla mitt i gråa Stockholm.
THANK YOU!
(tack också till Lady Gaga och Beyonce som bar runt mig i en timme - good girls!)
Sorterat under:
foton från mitt liv,
morgon,
sett på stan
Från efterbliven till CIA - skaplig resa!
Vad duktig man är ibland. Min plan för den här fredagen var en utekväll på Ambassadeur med kultiga Culture Beat live...vilket skulle ha slutat med en fullständigt seg lördag i soffan med noll nytta gjort som facit. Så blev det inte.
Istället tog jag mitt förnuft tillfånga och bjöd med mig lillebror på bio. Premiär för Ridley Scott's Body of lies med DiCaprio i huvudrollen som CIA-agenten Roger Ferris. Väl värd att se och en riktigt bra film...men är det bara jag som fortfarande inte kan radera synen av DiCaprio som en liten tanig pojke som lallar runt på en strand i Thailand? Han var 26 då, inte direkt ett barn, men såg ändå så otroligt liten ut... Nu är han trots allt 34 år och måste väl ändå få ses som vuxen...men jag får ändå inte ihop det, sorry.
Man kan dock, oavsett hur gammal eller ung han är och ser ut, inte ta ifrån honom att han är en bra skådis. Hans senaste roller i Catch me if you can, The Aviator, The Departed, Blood Diamond och nu Body of lies, har ju inte direkt varit dåliga...alla är, enligt min smak, riktigt bra filmer!
Det trodde man ju verkligen inte den dagen han dök upp på duken som en efterbliven lillebror till snyggingen Depp...ungefär som Bale´s steg från Jum-Jum till Batman...eller ok, kanske inte. Leo gjorde ju bra ifrån sig i klätterträdet redan -93, vilket kanske inte riktigt var fallet med Gothams räddare när det begav sig i konungens trädgård i Landet i Fjärran -87....
Hur som helst, gå och se Body of lies - den är riktigt bra!
Sweet dreams!
Bilderna lånade från imbd.com.
fredag 5 december 2008
Jaaaaahapp...
...då var det fredag igen då! Är det bara jag eller går veckorna lite fortare än vanligt innan jul..?
Just i år gör det i och för sig inte så mycket, jag känner verkligen ingen julstress what so ever eftersom jag inte kommer att fira julen hemma i Sverige. Släkten är informerad om att inga julklappar kommer att inhandlas (jag älskar ju att köpa presenter, så de kommer säkert efter den 14 januari istället...men säg inget..!) och jag kan istället bara gå omkring och njuta och räkna ner dagarna...lovely!
Hemma i lägenheten är det inte heller mycket till jul...gick upp på vinden och gjorde ett tappert försök att gräva fram kartongen med julsaker i veckan...men insåg efter ganska kort tid att jag hade ställt den längst in längst ner ("den här kan stå här, den kommer jag inte att behöva på ett tag") så det blev inget. Måste iväg och köpa något i helgen...vill ju ha liite jul hemma innan jag drar iallafall...
Däremot har min kropp och hjärna de senaste veckorna fått för sig att kanel is the shit. Och det är ju ändå ganska juligt.
Just i år gör det i och för sig inte så mycket, jag känner verkligen ingen julstress what so ever eftersom jag inte kommer att fira julen hemma i Sverige. Släkten är informerad om att inga julklappar kommer att inhandlas (jag älskar ju att köpa presenter, så de kommer säkert efter den 14 januari istället...men säg inget..!) och jag kan istället bara gå omkring och njuta och räkna ner dagarna...lovely!
Hemma i lägenheten är det inte heller mycket till jul...gick upp på vinden och gjorde ett tappert försök att gräva fram kartongen med julsaker i veckan...men insåg efter ganska kort tid att jag hade ställt den längst in längst ner ("den här kan stå här, den kommer jag inte att behöva på ett tag") så det blev inget. Måste iväg och köpa något i helgen...vill ju ha liite jul hemma innan jag drar iallafall...
Däremot har min kropp och hjärna de senaste veckorna fått för sig att kanel is the shit. Och det är ju ändå ganska juligt.
Kanel på havregrynsgröten, orientaliskt kanelté från Friggs (måste testas - SÅ gott!), kanel på fruktsalladen, kanel på min sojalatte, doftolja med kanel och kaneldoftljus från Granit (köp nu...doftar som en dröm!). Vad hände? Ja ja, det är ju uppenbarligen väldigt nyttigt (om man inte äter ett par dl om dagen och får en överdos av kumarin...) med kanel iallafall. Let´s hope for att min kropp inte snöar in på transfetter eller artificiella smakämnen nästa gång.
Man vet aldrig, den verkar ju ha en massa konstiga idéer för sig just nu.
torsdag 4 december 2008
Jag borde sova...
...men är inte trött. Så jag diskar, nynnar på Lady Gaga's "Poker Face" (tack Frida!), viker tvätt (som jag av någon anledning glömde i tvättstugan igår, och när jag kom ner runt midnatt hade torkskåpet slagit av och alla kläder var BLÖTA), registrerar mig på Bloglovin' (tack igen Frida...), fixar matlåda (var sugen på rökt lax men kom ut från butiken med rökt makrill...jaha), bloggar, lyssnar igenom lite ny musik (Lady Gaga - bra, Britney - mindre bra), pratar med mamma på msn (ja, hon är 56 år och har msn), läser bloggar, planerar helgen (som jag till varje pris skulle hålla oplanerad), packar träningsväskan (morgonträning - jippi!), läser DN och irrar runt på Facebook istället.
"Smart Helena" kommer min spontana reaktion att vara imorgon när klockan ringer 06.00 och det är dags att gå och träna. TjOhO!
"Smart Helena" kommer min spontana reaktion att vara imorgon när klockan ringer 06.00 och det är dags att gå och träna. TjOhO!
Tomtelatte!
Espresso House serverar återigen sin tomtelatte med kanelsuryp och kardemumma...jippi!
Jag och C testade att "bygga" en egen förra året på ett annat fik någonstans, men nej, det är inte samma sak. Inget slår originalet - så det så!
Bevis
Ok. Idag har jag helt ofrivilligt gjort en undersökning av min smått onormalt energiska livsstil. Eller två faktiskt. Jag har agerat "normal" stockholmare.
1. Jag hoppade över morgonträningen och tog "sovmorgon" till klockan 7. BIG mistake.
2. Åkte kommunalt till jobbet på "prime time". Even BIGGER mistake.
Slutsats: Jag är idag tröttare än någonsin och har dessutom kommit fram till att jag inte njuter det minsta av att ha hela huvudstaden som sällskap till jobbet. Dessutom är frukost under endorfinrus betydligt godare än frukost under gäspmarathon.
Imorgon är alltså allt tillbaka till det "normala" (eller onormala om du frågar vem som helst i min omgivning) igen. Upp och väcka tuppen, promenad till gymmet oavsett väder och sen är jag back on track.
Måste också passa på att slå ett slag för granatäpplena som är helt FANTASTISKT goda just nu! Passa på att frossa i c-vitamin och antioxidanter!
Sorterat under:
endorfiner,
mat,
morgon,
träning
onsdag 3 december 2008
Tredje dagen...
...med väldigt tidig morgonträning den här veckan. Klockan har inte ringt senare än 05.30 sedan i måndags och jag har trotsat det galet gråa decembervädret och traskat iväg till gymmet.
Måste säga att ett svettigt träningspass på morgonen är bland det bästa jag vet. Det ger sådan GRYM energi till resten av dagen och hela kroppen känns euforisk. Kan verkligen rekommenderas den här tiden på året när energikällor av alla slag är viktigare än någonsin. Testa! Det kommer att vara segt första gångerna, men blir tillslut helt addictive...
Ok, imorse var det inte jättekul att kliva upp...+4 grader, regn och kolsvart ute. Men 10 minuter promenad och en Red Bull senare är kroppen igång - underbar känsla!
Idag blev det en längre promenad, testade Sats Stadion för första gången - vilken byggnad! En timmes promenad i spöregnet och sen ett snabbt och tungt axel - och armpass (kanske inte det bästa morgonen efter en blodgivning när hålet i armen knappt har läkt, men vad sjutton...).
Med havregrynsgröten i magen mår jag nu som en prinsessa. Idag igen.
Ha en underbar onsdag!
Måste säga att ett svettigt träningspass på morgonen är bland det bästa jag vet. Det ger sådan GRYM energi till resten av dagen och hela kroppen känns euforisk. Kan verkligen rekommenderas den här tiden på året när energikällor av alla slag är viktigare än någonsin. Testa! Det kommer att vara segt första gångerna, men blir tillslut helt addictive...
Ok, imorse var det inte jättekul att kliva upp...+4 grader, regn och kolsvart ute. Men 10 minuter promenad och en Red Bull senare är kroppen igång - underbar känsla!
Idag blev det en längre promenad, testade Sats Stadion för första gången - vilken byggnad! En timmes promenad i spöregnet och sen ett snabbt och tungt axel - och armpass (kanske inte det bästa morgonen efter en blodgivning när hålet i armen knappt har läkt, men vad sjutton...).
Med havregrynsgröten i magen mår jag nu som en prinsessa. Idag igen.
Ha en underbar onsdag!
tisdag 2 december 2008
Glädjespridare!
Måste bara tipsa om världens bästa glädjespridare...Sephora´s lotion i doften Vanille Crème Brûlée..! Billig är den också - 6,50€!
Använder den varje morgon efter träningen och min varma dusch här på kontoret. Får alltid höra att det doftar gott överallt där jag befinner mig runt frukost...måste väl ses som ett bra tecken!? Alla verkar blir glada och får en blick identisk med ett barn i en godisaffär...
I samma serie finns en helt fantastisk scrub med Chocolat Pralines som doftar så gott att man aldrig vill lämna badrummet...för att inte tala om hur fantastiskt mjuk huden blir!
Snälla Tomten, ta vägarna förbi närmaste Sephora innan du kommer hem till mig...eller ännu bättre - ta med hela butikskedjan! Kan bli en bra side business resten av året.
Använder den varje morgon efter träningen och min varma dusch här på kontoret. Får alltid höra att det doftar gott överallt där jag befinner mig runt frukost...måste väl ses som ett bra tecken!? Alla verkar blir glada och får en blick identisk med ett barn i en godisaffär...
I samma serie finns en helt fantastisk scrub med Chocolat Pralines som doftar så gott att man aldrig vill lämna badrummet...för att inte tala om hur fantastiskt mjuk huden blir!
Snälla Tomten, ta vägarna förbi närmaste Sephora innan du kommer hem till mig...eller ännu bättre - ta med hela butikskedjan! Kan bli en bra side business resten av året.
Hur tänkte jag nu?
Jag jobbar med kläder, eller mer specifikt marknadsföring av kläder. Merparten av dessa är tekniska funktionsplagg, och under åren har jag samlat på mig en och annan jacka som står emot alla typer av väder.
Idag spöregnar det - och vad gör jag då? Jo, tar fram den enda jackan i garderoben som är av ren och pure bomull.
Ibland blir jag så trött på mig själv...det blonda på huvudet kryper liksom in i hjärnan.
Idag spöregnar det - och vad gör jag då? Jo, tar fram den enda jackan i garderoben som är av ren och pure bomull.
Ibland blir jag så trött på mig själv...det blonda på huvudet kryper liksom in i hjärnan.
måndag 1 december 2008
Bry er om varandra!
Vill knyta an till Petras inlägg i förra veckan...om vikten av omtanke till sina nära och kära.
Igår fick en person i min absoluta närhet uppleva något fruktansvärt. Något jag inte vill att någon, någonsin, skall få uppleva.
Han blev orolig för en granne, tillika vän, som han inte hade sett på ett tag, anade att något hade hänt och bestämde sig för att gå in och se att allt stod rätt till. Efter en ganska lång tids letande hittade han honom tillslut...frivilligt livlös.
Hans liv gick inte att rädda och han lämnar nu familj och vänner sörjande och förtvivlade. Detta är någonting så fruktansvärt att man inte har en möjlighet i världen att sätta sig in i känslan.
Varför? Det är den enda frågan man ställer sig.
Jag har sedan länge slutat att lägga energi på att inte tycka om människor, att irritera mig på saker jag inte kan förändra och istället försöker jag fokusera på att bry mig om och tycka om, både mig själv och andra.
Vi vet inte vad som händer efter döden. Det enda vi vet nu är att vi bara har ett liv.
Snälla - ta hand om livet, er själva och alla ni håller kära!
Det är viktigare än livet självt.
♥♥♥
Tänker på dig p.
Igår fick en person i min absoluta närhet uppleva något fruktansvärt. Något jag inte vill att någon, någonsin, skall få uppleva.
Han blev orolig för en granne, tillika vän, som han inte hade sett på ett tag, anade att något hade hänt och bestämde sig för att gå in och se att allt stod rätt till. Efter en ganska lång tids letande hittade han honom tillslut...frivilligt livlös.
Hans liv gick inte att rädda och han lämnar nu familj och vänner sörjande och förtvivlade. Detta är någonting så fruktansvärt att man inte har en möjlighet i världen att sätta sig in i känslan.
Varför? Det är den enda frågan man ställer sig.
Jag har sedan länge slutat att lägga energi på att inte tycka om människor, att irritera mig på saker jag inte kan förändra och istället försöker jag fokusera på att bry mig om och tycka om, både mig själv och andra.
Vi vet inte vad som händer efter döden. Det enda vi vet nu är att vi bara har ett liv.
Snälla - ta hand om livet, er själva och alla ni håller kära!
Det är viktigare än livet självt.
♥♥♥
Tänker på dig p.
söndag 30 november 2008
December imorgon...
1:a advent idag. Julkänsla = NOLL.
Är det bara jag?
Är det bara jag?
lördag 29 november 2008
Julpyntade köksskåp
Idag har jag och mammas katt haft en totalt oproduktiv dag hemma i soffan.
Mamma har istället varit världens sötaste, trotsat slaskvädret och kompletterat min lilla samling Teema-skålar från Iittala med två tomteröda! Vad glada de andra ska bli när jag kommer hem imorgon, och vad god min gröt kommer att vara på måndag...
Åh vad jag älskar julshopping när man får stanna inne i värmen!
Mamma har istället varit världens sötaste, trotsat slaskvädret och kompletterat min lilla samling Teema-skålar från Iittala med två tomteröda! Vad glada de andra ska bli när jag kommer hem imorgon, och vad god min gröt kommer att vara på måndag...
Åh vad jag älskar julshopping när man får stanna inne i värmen!
fredag 28 november 2008
Välbehövligt miljöombyte
Igår vid den här tiden satt jag smått vinrusig och tittade ut på Sturegatan i Stockholm.
24 timmar senare sitter jag i Dalarna och lyssnar på dansband med mormor (ok, hennes musikval).
Kan livet bli bättre?
Bilden: Mormor, 75 år, spårar ur med en banan. Love you!
Sorterat under:
foton från mitt liv,
mitt dalarna,
personligt
Alamos Chardonnay 2007
Jag och C var på vinprovning igår...och jag har nu äntligen hittat ett vitt favoritvin! Alamos Chardonnay 2007, från Argentina och med nummer 94819 på Systembolaget.
Fantastiskt gott...vilket tyvärr känns i huvudet idag. Man ska inte gå på vinprovning på sin gamla arbetsplats där det slutar med att flaskorna efter provningen lämnas öppna framför näsan på en. Synd att hälla ut så gott vin...
Efter vinet blev det middag under favoritträdet på Vapiano - mums! Har ni inte varit där ännu så måste ni gå dit nästa gång ni har vägarna förbi huvudstaden. Maten är verkligen hur god som helst och stämningen i hela restaurangen bara så mysig! Kan varmt rekommendera salladen med vitlöksstekt oxfilé och parmesan... Inte nödvändigt dock att vara lika modiga som vi var igår och blanda oxfilé och scampi...men för er som vågar så har ni en given vinnare! :)
Otippad kväll med oplanerad huvudvärk idag. Tur att det är fredag och mina helgplaner enbart består av massor med kramar och vila.
Jippi!
Fantastiskt gott...vilket tyvärr känns i huvudet idag. Man ska inte gå på vinprovning på sin gamla arbetsplats där det slutar med att flaskorna efter provningen lämnas öppna framför näsan på en. Synd att hälla ut så gott vin...
Efter vinet blev det middag under favoritträdet på Vapiano - mums! Har ni inte varit där ännu så måste ni gå dit nästa gång ni har vägarna förbi huvudstaden. Maten är verkligen hur god som helst och stämningen i hela restaurangen bara så mysig! Kan varmt rekommendera salladen med vitlöksstekt oxfilé och parmesan... Inte nödvändigt dock att vara lika modiga som vi var igår och blanda oxfilé och scampi...men för er som vågar så har ni en given vinnare! :)
Otippad kväll med oplanerad huvudvärk idag. Tur att det är fredag och mina helgplaner enbart består av massor med kramar och vila.
Jippi!
onsdag 26 november 2008
It makes me sick...
Fick i veckan reda på att en vän blivit så fruktansvärt illa behandlad av en kille hon har träffat. Jag vill inte gå in på några detaljer, men han har, som tur är inte fysiskt, men ack så illa psykiskt, misshandlat denna underbara person! Hon är inte någon av mina absolut närmaste vänner, men det hon berättat för mig får mig att må illa och samtidigt bli så fruktansvärd förbannad!
Inte bara för att denna männsika helt utan anledning och helt orättvist betett sig som ett j*vla svin mot henne, utan nästan ännu mer för den skada jag vet att han har orsakat, det hål han har grävt i henne, inte bara nu utan för en lång tid framåt!
Jag har själv blivit så otroligt trampad på av en person en gång i tiden. Detta är nu 10 år sen men det har onekligen satt sina spår, och när jag får höra sånt här rivs en del sår upp igen... Är så fantastiskt glad över att min vän inte är 18 år som jag var då, att hon förhoppningsvis är mer vuxen och klartänkt än vad jag förmodligen var och att det kommer att bli lättare för henne att inse att det inte är henne det är fel på, utan snarare denna kallblodiga människa med ett hjärta av sten.
Vill inte ens tänka på hur många människor som utsätts för detta varje dag utan att det ens kommer fram... Hur många som lider i det tysta och gör sitt yttersta för att hålla masken inför andra. Som låtsas att allt är perfectly normal och att livet är en lek. Jag har själv varit där. "Om jag mår bra? Ja, det är klart! Jag är 18 år och livet har just börjat, det är klart att jag mår bra."
Tillslut slår sig verkligheten dock ut genom fasaden...och när det gör det så är det med full kraft. Ibland med sådan kraft att det fullständigt förvränger ens person och man får möta ett jag man aldrig tidigare har mött, en person man inte trodde fanns. Jag hamnade där, det rann över.
Det är lördag kväll mitt i vintern. Jag, min dåvarande pojkvän och några av våra vänner skall som vanligt ut på det lokala utestället i den lilla håla där jag under denna tid bor. Vi har alla druckit en massa alkohol, förmodligen inte inköpt på Systembolaget. Min pojkvän har vid den här tiden en tendens att göra sitt yttersta för att få hamna i slagsmål, att få slåss lite för att visa sin fysiska styrka, vilket händer allt som oftast när vi är ute. Psykiskt var han så vek att det inte hade räckt till en halv rond i ringen...han hade förmodligen inte ens tagit sig innanför staketet.
Det är kallt och vi står i kön för att gå in. Av ingen anledning alls irriterar sig min pojkvän på en kille som står framför honom i kön, varpå han tycker att han har all rätt i världen att slå denna person med knuten näve rakt över näsan. Killen blir såklart helt chockad. Vad händer? Intelligensnivån på det här tilltaget är såklart lika med noll eftersom ställets vakter står ca. 1 meter framför oss. De griper såklart tag i min pojkvän på 5 sekunder och frågar samtidigt det stackars blödande offret om han vill göra en anmälan? Blir ju inte svårt att sätta dit gärningsmannen med tanke på att det är ett helt gäng med vittnen, varav minst 3 av dem är ordningsvakter. Smart.
Min pojkvän, hans stackars offer för den här kvällen och två vakter försvinner in i köket på stället. Jag står bara och gapar ute i kylan, men är egentligen inte förvånad alls. Det är ingen skräll att någon råkar ut för den här näven. Det enda som jag möjligen är något överraskad över är att han är så korkad. Mitt framför vakterna och helt oprovocerat, det övergår mitt förstånd. Ok att han är rejält onykter, men det finns väl gränser!? Uppenbarligen inte.
Jag försöker inte ens diskutera med vakterna, jag skäms bara så fruktansvärt över vad som har hänt. På något sätt känner jag mig skyldig trots att jag inte ens kan trampa ihjäl en myra utan att få ont i hjärtat. Jag lämnar kön, har ingen lust att gå in längre. Min kära vän gör mig sällskap, hon vet vid det här laget att jag och min pojkvän inte har någon mönsterförhållande direkt...
Plötsligt ser jag den stackars lille killen som råkade ut för smockan komma gående med en papperstuss i näsan. Min pojkvän kommer runt andra hörnet av huset. Jag förstår ingenting och är såklart rädd att de ska ryka ihop på riktigt. Skönt för en 18-årig tjej att lägga energi och oro på en sån sak när hennes vänner har kul inne på dansgolvet. Till min förvåning ser jag att de skakar hand med varandra, sluter fred. Puh...jag andas ut av lättnad, känner mig faktiskt ganska glad och försöker få klart för mig vad som sker.
"Vad hände?"
"Äh - han ångrade sig, han ville inte anmäla"
"Va? Har du tackat honom och bett om ursäkt? Det är det minsta du kan göra..."
Nu brakar helvetet lös. Ögonen i min pojkväns ansikte ändrar färg till svartaste svart, en blick jag tidigare sett och inte tycker om alls. Rädd för dem? Inte direkt, men obehagliga - ja. Det som följer nu är en föreläsning i hur dum i huvudet jag är som står här och berättar för honom vad han ska göra och inte göra, att jag inte har en j*vla aning om vad jag snackar om, att jag bara ska hålla käften och att jag är totalt värdelös. Jag bara gapar. Händer det här?
Uppenbarligen blir han så otroligt kränkt av att jag säger till honom att han borde be om ursäkt när andra människor råkar höra det, däribland den stackars lille kille som han för en kvart sedan nästan knäckt näsbenet på.
Jag bestämmer mig för att fly från den här cirkusen, vänder ryggen mot honom och börjar gå. Det är tydligen inte heller rätt sak att göra, eftersom han går efter och fortsätter sin föreläsning om mitt icke existerande värde. Efter några meter vänder jag mig om och ber honom gråtande att sluta, att det räcker och att jag inte menade något illa mot honom med vad jag sa men att jag däremot vill att han ska förstå att han lika gärna kunde ha suttit i en polisbil just nu.
Vad som händer nu är något jag inte är stolt över, inte alls. Ser det mer som ett bevis på vad som kan hända om man bara lägger locket på och låtsas som om allt är ok när det egentligen är precis tvärtom. När man låter sig själv bli trampad på under för lång tid utan att säga stopp, hur det kan gå så långt att man blir rädd för sig själv.
Jag ser i ögonvrån hur samma knytnäve som jag just bevittnat få en annan människa att blöda återigen höjs. Som tur är har jag druckit mycket mindre än min pojkvän och min hjärna tänker blixtsnabbt. På bråkdelen av en sekund puttar jag till honom i bröstet och känner vinddraget av knytnäven ett par centimeter framför mitt ansikte. Han halkar till och hamnar på marken.
Nu blixtrar det till i mitt huvud. All min rädsla, ilska och sorg tar över min kropp och jag ser mig själv fullständigt tappa kontrollen. Vill inte gå in på några detaljer men nästa ögonblick jag kommer ihåg är att en av våra gemensamma vänner tar tag i min överkropp och släpar mig därifrån. Dagen efter ringer min pojkvän och gråter. Han frågar vad som har hänt och undrar varför han är totalt blåslagen.
Som sagt, jag berättar inte detta för att jag på något sätt är stolt över vad jag gjorde. Tycker snarare att det var fullständigt korkat att bemöta det våld jag hatar med att själv ta till samma metod.
Det jag däremot vill ha sagt är att man måste säga stopp. Man måste dra i bromsen och våga hoppa av det rusande tåget innan man hamnar någonstans där man inte vill vara. Innan man plötsligt blir en person man själv hatar.
Jag är glad att jag hoppade. Det tog kanske lite för lång tid, men jag gjorde det.
Inte bara för att denna männsika helt utan anledning och helt orättvist betett sig som ett j*vla svin mot henne, utan nästan ännu mer för den skada jag vet att han har orsakat, det hål han har grävt i henne, inte bara nu utan för en lång tid framåt!
Jag har själv blivit så otroligt trampad på av en person en gång i tiden. Detta är nu 10 år sen men det har onekligen satt sina spår, och när jag får höra sånt här rivs en del sår upp igen... Är så fantastiskt glad över att min vän inte är 18 år som jag var då, att hon förhoppningsvis är mer vuxen och klartänkt än vad jag förmodligen var och att det kommer att bli lättare för henne att inse att det inte är henne det är fel på, utan snarare denna kallblodiga människa med ett hjärta av sten.
Vill inte ens tänka på hur många människor som utsätts för detta varje dag utan att det ens kommer fram... Hur många som lider i det tysta och gör sitt yttersta för att hålla masken inför andra. Som låtsas att allt är perfectly normal och att livet är en lek. Jag har själv varit där. "Om jag mår bra? Ja, det är klart! Jag är 18 år och livet har just börjat, det är klart att jag mår bra."
Tillslut slår sig verkligheten dock ut genom fasaden...och när det gör det så är det med full kraft. Ibland med sådan kraft att det fullständigt förvränger ens person och man får möta ett jag man aldrig tidigare har mött, en person man inte trodde fanns. Jag hamnade där, det rann över.
Det är lördag kväll mitt i vintern. Jag, min dåvarande pojkvän och några av våra vänner skall som vanligt ut på det lokala utestället i den lilla håla där jag under denna tid bor. Vi har alla druckit en massa alkohol, förmodligen inte inköpt på Systembolaget. Min pojkvän har vid den här tiden en tendens att göra sitt yttersta för att få hamna i slagsmål, att få slåss lite för att visa sin fysiska styrka, vilket händer allt som oftast när vi är ute. Psykiskt var han så vek att det inte hade räckt till en halv rond i ringen...han hade förmodligen inte ens tagit sig innanför staketet.
Det är kallt och vi står i kön för att gå in. Av ingen anledning alls irriterar sig min pojkvän på en kille som står framför honom i kön, varpå han tycker att han har all rätt i världen att slå denna person med knuten näve rakt över näsan. Killen blir såklart helt chockad. Vad händer? Intelligensnivån på det här tilltaget är såklart lika med noll eftersom ställets vakter står ca. 1 meter framför oss. De griper såklart tag i min pojkvän på 5 sekunder och frågar samtidigt det stackars blödande offret om han vill göra en anmälan? Blir ju inte svårt att sätta dit gärningsmannen med tanke på att det är ett helt gäng med vittnen, varav minst 3 av dem är ordningsvakter. Smart.
Min pojkvän, hans stackars offer för den här kvällen och två vakter försvinner in i köket på stället. Jag står bara och gapar ute i kylan, men är egentligen inte förvånad alls. Det är ingen skräll att någon råkar ut för den här näven. Det enda som jag möjligen är något överraskad över är att han är så korkad. Mitt framför vakterna och helt oprovocerat, det övergår mitt förstånd. Ok att han är rejält onykter, men det finns väl gränser!? Uppenbarligen inte.
Jag försöker inte ens diskutera med vakterna, jag skäms bara så fruktansvärt över vad som har hänt. På något sätt känner jag mig skyldig trots att jag inte ens kan trampa ihjäl en myra utan att få ont i hjärtat. Jag lämnar kön, har ingen lust att gå in längre. Min kära vän gör mig sällskap, hon vet vid det här laget att jag och min pojkvän inte har någon mönsterförhållande direkt...
Plötsligt ser jag den stackars lille killen som råkade ut för smockan komma gående med en papperstuss i näsan. Min pojkvän kommer runt andra hörnet av huset. Jag förstår ingenting och är såklart rädd att de ska ryka ihop på riktigt. Skönt för en 18-årig tjej att lägga energi och oro på en sån sak när hennes vänner har kul inne på dansgolvet. Till min förvåning ser jag att de skakar hand med varandra, sluter fred. Puh...jag andas ut av lättnad, känner mig faktiskt ganska glad och försöker få klart för mig vad som sker.
"Vad hände?"
"Äh - han ångrade sig, han ville inte anmäla"
"Va? Har du tackat honom och bett om ursäkt? Det är det minsta du kan göra..."
Nu brakar helvetet lös. Ögonen i min pojkväns ansikte ändrar färg till svartaste svart, en blick jag tidigare sett och inte tycker om alls. Rädd för dem? Inte direkt, men obehagliga - ja. Det som följer nu är en föreläsning i hur dum i huvudet jag är som står här och berättar för honom vad han ska göra och inte göra, att jag inte har en j*vla aning om vad jag snackar om, att jag bara ska hålla käften och att jag är totalt värdelös. Jag bara gapar. Händer det här?
Uppenbarligen blir han så otroligt kränkt av att jag säger till honom att han borde be om ursäkt när andra människor råkar höra det, däribland den stackars lille kille som han för en kvart sedan nästan knäckt näsbenet på.
Jag bestämmer mig för att fly från den här cirkusen, vänder ryggen mot honom och börjar gå. Det är tydligen inte heller rätt sak att göra, eftersom han går efter och fortsätter sin föreläsning om mitt icke existerande värde. Efter några meter vänder jag mig om och ber honom gråtande att sluta, att det räcker och att jag inte menade något illa mot honom med vad jag sa men att jag däremot vill att han ska förstå att han lika gärna kunde ha suttit i en polisbil just nu.
Vad som händer nu är något jag inte är stolt över, inte alls. Ser det mer som ett bevis på vad som kan hända om man bara lägger locket på och låtsas som om allt är ok när det egentligen är precis tvärtom. När man låter sig själv bli trampad på under för lång tid utan att säga stopp, hur det kan gå så långt att man blir rädd för sig själv.
Jag ser i ögonvrån hur samma knytnäve som jag just bevittnat få en annan människa att blöda återigen höjs. Som tur är har jag druckit mycket mindre än min pojkvän och min hjärna tänker blixtsnabbt. På bråkdelen av en sekund puttar jag till honom i bröstet och känner vinddraget av knytnäven ett par centimeter framför mitt ansikte. Han halkar till och hamnar på marken.
Nu blixtrar det till i mitt huvud. All min rädsla, ilska och sorg tar över min kropp och jag ser mig själv fullständigt tappa kontrollen. Vill inte gå in på några detaljer men nästa ögonblick jag kommer ihåg är att en av våra gemensamma vänner tar tag i min överkropp och släpar mig därifrån. Dagen efter ringer min pojkvän och gråter. Han frågar vad som har hänt och undrar varför han är totalt blåslagen.
Som sagt, jag berättar inte detta för att jag på något sätt är stolt över vad jag gjorde. Tycker snarare att det var fullständigt korkat att bemöta det våld jag hatar med att själv ta till samma metod.
Det jag däremot vill ha sagt är att man måste säga stopp. Man måste dra i bromsen och våga hoppa av det rusande tåget innan man hamnar någonstans där man inte vill vara. Innan man plötsligt blir en person man själv hatar.
Jag är glad att jag hoppade. Det tog kanske lite för lång tid, men jag gjorde det.
tisdag 25 november 2008
Spännande kväll!
Jag har lyckats komma över två biljetter till samtalet om "Det fria ordet och det laglösa våldet" med Roberto Saviano och Salman Rushdie på Svenska Akademien ikväll!
Verkar bli en himla säkerhetspådrag á la Säpo med legitimationskontroll, kroppsvisitering och genomsökning av väskor...
Inte konstigt kanske med tanke på att Mr. Saviano lever under "säkerhetsnivå 3", ständigt dödshot, vilket betyder att han enbart åker i bepansrade bilar, ständigt omges av två livvakter och aldrig kan sova mer än två nätter på samma ställe...allt p.g.a. att han som 22-åring bestämde sig för att infiltrera sig i Europas mäktigaste kriminella organisation, den italienska Camorran, och sedan offentliggöra allting genom sin bok "Gomorra".
Är just nu helt uppslukad av boken, och har du inte läst den - gör det NU!
En helt otrolig skildring av en värld man inte trodde fanns. Ni som trodde att sicilianska Cosa Nostra var den värsta maffian - tänk om.
Mörkrädd, det är vad man blir. Tur att jag har lillebror att hålla i handen ikväll!
Verkar bli en himla säkerhetspådrag á la Säpo med legitimationskontroll, kroppsvisitering och genomsökning av väskor...
Inte konstigt kanske med tanke på att Mr. Saviano lever under "säkerhetsnivå 3", ständigt dödshot, vilket betyder att han enbart åker i bepansrade bilar, ständigt omges av två livvakter och aldrig kan sova mer än två nätter på samma ställe...allt p.g.a. att han som 22-åring bestämde sig för att infiltrera sig i Europas mäktigaste kriminella organisation, den italienska Camorran, och sedan offentliggöra allting genom sin bok "Gomorra".
Är just nu helt uppslukad av boken, och har du inte läst den - gör det NU!
En helt otrolig skildring av en värld man inte trodde fanns. Ni som trodde att sicilianska Cosa Nostra var den värsta maffian - tänk om.
Mörkrädd, det är vad man blir. Tur att jag har lillebror att hålla i handen ikväll!
måndag 24 november 2008
Tidig kväll...
...och jag är redan på väg ner i sängen! Vuxet!
Innan jag kryper ner känner jag bara ett extremt behov av att säga att "Färjan" på Kanal 5 är bland det mest patetiska och mest värdelösa jag har sett. Någonsin. Insåg just varför jag i stort sett aldrig tittar på tv längre...my god.
Innan jag kryper ner känner jag bara ett extremt behov av att säga att "Färjan" på Kanal 5 är bland det mest patetiska och mest värdelösa jag har sett. Någonsin. Insåg just varför jag i stort sett aldrig tittar på tv längre...my god.
Livet 2.0
Ville bara säga att jag mår så fantastiskt bra idag!
Snökaos (ja, med Stockholmsmått mätt that is) i stan, jag är pigg och träningen imorse gick bäst.
Laddad för en bra vecka med en massa kul i kalendern!
HÄRLIGA MÅNDAG!
Snökaos (ja, med Stockholmsmått mätt that is) i stan, jag är pigg och träningen imorse gick bäst.
Laddad för en bra vecka med en massa kul i kalendern!
HÄRLIGA MÅNDAG!
söndag 23 november 2008
Spontanfest = spontanbaksmälla
Sitter i min soffa och är helt oplanerat bakis. Från att ha planerat att ta det väldigt lugnt den här helgen till att avsluta lördagen med att stå och steka ägg klockan 04.00 på morgonen. Härlig vändning!
Vad hände?
Börjar ju lördagen med min underbara snöpromenad och får sen en helt omänsklig energi när jag kommer hem och har ätit min frukost. Städar och tvättar i 180 km/h och får en massa gjort! Efter det iväg till gymmet och kör ett snabbt ryggpass och sen hem igen för en mumsig lunch...och där dör all min energi. Känner inte för något annat än att sitta och dega helt osocialt i min soffa, vilket jag där och då bestämmer mig för att göra resten av kvällen.
Lillebror ringer dock efter en stund och väcker mig ur min koma. Han vill träffas i stan för en fika, och eftersom vi ses alldeles för sällan så kan jag inte tacka nej till det såklart. Trött som en övervintrad björn släääpar jag mig till bussen och åker.
Hamnar på Waynes med en varsin sojalatte, inte helt otippat. Pratar lite resa och gör en inköpslista på kikare, ficklampa, antihistamintabletter och lite annat som måste införskaffas inom en månad. Jippi - en månad kvar! Helt sjukt!
Två timmar senare är det dags att åka hem och lägga sig i soffan...eftersom min energi är på NOLL. Eller möjligtvis minus 1 nu när jag tänker efter. Väl ute i kylan igen så kommer jag på hur sjukt tråkigt det känns att åka och handla mat och laga middag till mig själv, så jag och bror går och äter en rejäl köttbit på Houston Steakhouse istället. "Ett glas rött, ja det är klart att vi ska ha ett glas rött."
Här händer sen något. Messar C som sitter hos sin bror och "dricker grogg och äter filé". Grogg? Hej, vi är från landet. Men ett underbart ord som används alldeles för sällan! Hur som helst, här vänder hela kvällen. Jag och bror bestämmer för att hänga på C och hennes bror. Grogg låter ju trevligare än soffa.
Betalar maten och tar bussen hem till mig. På med Beyonce´s partystarter "Radio" på repeat, sveper två alldeles för starka drinkar, förlåt, groggar (den första blandas med jackan på), byter om och lägger partymake, och tar sen en taxi mot stan för ännu mer drinkar. Hämtar lillebrors ganska nya date på vägen. Jättebra upplägg att det här är första gången jag träffar henne, nu när jag har druckit två lillebrorblandade drinkar och verkligen visar mig från min bästa sida. Som tur är visar det sig att hon är världens softaste människa så jag klarar sammandrabbningen galant. Tror jag.
Förfesten hos C:s söta bror blir hur lyckad som helst. Fem personer som alla gillar att prata lite för mycket i en liten etta, ljudnivån är på gränsen till att orsaka bullerskador. Reder ut viktiga saker som första fyllan, Nisses specialövningar på hockeyträningen och om baggyjeans och sneakers verkligen är att föredra om man ska in på Berns (och för säkerhets skull dessutom väljer en fullsmockad kväll med DJ Tiësto som vaxvändare).
Promenaden ner mot stan är kall och kryddas av ett "tyvärr" från en korvgubbe. Ett "tyvärr" som redan är en klassiker och inte kommer att glömmas så lätt. Håller dock med A om att "tyvärr" är ett konstigt svar på frågan "Säljer du snus?". Innebär då "tyvärr" att han vill sälja snus men inte kan eller "tyvärr" så måste du ikväll klättra på väggarna av nikotinbegär? Ja, inte vet jag.
Kö utanför stället, inte helt otippat när klockan är 00.30 och man är ute en lördag i Sveriges huvudstad. Av någon anledning får vi dock för oss att ställa oss i VIP-kön, och inte i den vanliga boskapskön...utan att vi finns på någon lista, är vaktens kusiner eller har silikonbröst. Vågat. Kommer in snabbare än någon hinner säga flaskhals (vad är det för skumt uttryck btw?) och väl inne hittar vi rätt snabbt till baren, efter att ha slagit oss fram i garderoben och sedan hälsat på halva gänget vi hade som sällskap till Gotland i somras. Kul! Vodka Red Bull, inte helt oväntat och inte heller helt intelligent. Det visar sig dock att det inte är den sista drinken som passerar strupen den här natten...priset tar nog ändå de fruktansvärt nödvändiga jägershotsen som jag är korkad nog att beställa in. Smart.
Fasttejpade på dansgolvet...här övas både bugg och salsa kombinerat med lama försök till matchmaking. Går sådär, tur nog. Dj:en ser misstänkt bekant ut och visar sig vara en "kompis från förr" som jag inte har träffat på 15 år (detta kom jag dock på idag när jag hittade hans mailadress skrivet på ett kvitto i väskan).
Tillslut blir klackarna vingliga och musiken för hög...så jag tar ett moget beslut att gå hem. Klockan är strax efter 3 och det är svinkallt ute. Jag och min låtsaskompis Molgan, som följer med mig hem ibland, börjar promenera men inser ganska snabbt att jag i den här takten skulle komma fram lagom till julksinkan skall griljeras, så jag övertalar Molgan att hoppa in i en taxi. Sagt och gjort. Hemma på ön 7 minuter senare. Vingliga klackar och hal trappa = dålig kombination. Tur att min imaginära vän än en gång räddar mig från en Kalle Anka-vurpa.
Vaknar imorse av ett sms från C. Fosterställning i soffan, klädd på ett sätt som inte är normalt när man ska sova och är sminkad och klar. Av köket att döma så har jag ätit ett stekt ägg innan jag slocknade. Moget. Har också tre missade samtal på telefonen som har legat under kudden och jag trots detta inte har hört den. Djupsömn tror jag det kallas.
Söndagens facit är soffa, sushi, film och mandelkubb. Nice.
Bilden föreställer min brors viktiga fråga till 118100 igår kväll. Undrar just hur många fyllefunderingar de får ta emot..?
Vad hände?
Börjar ju lördagen med min underbara snöpromenad och får sen en helt omänsklig energi när jag kommer hem och har ätit min frukost. Städar och tvättar i 180 km/h och får en massa gjort! Efter det iväg till gymmet och kör ett snabbt ryggpass och sen hem igen för en mumsig lunch...och där dör all min energi. Känner inte för något annat än att sitta och dega helt osocialt i min soffa, vilket jag där och då bestämmer mig för att göra resten av kvällen.
Lillebror ringer dock efter en stund och väcker mig ur min koma. Han vill träffas i stan för en fika, och eftersom vi ses alldeles för sällan så kan jag inte tacka nej till det såklart. Trött som en övervintrad björn släääpar jag mig till bussen och åker.
Hamnar på Waynes med en varsin sojalatte, inte helt otippat. Pratar lite resa och gör en inköpslista på kikare, ficklampa, antihistamintabletter och lite annat som måste införskaffas inom en månad. Jippi - en månad kvar! Helt sjukt!
Två timmar senare är det dags att åka hem och lägga sig i soffan...eftersom min energi är på NOLL. Eller möjligtvis minus 1 nu när jag tänker efter. Väl ute i kylan igen så kommer jag på hur sjukt tråkigt det känns att åka och handla mat och laga middag till mig själv, så jag och bror går och äter en rejäl köttbit på Houston Steakhouse istället. "Ett glas rött, ja det är klart att vi ska ha ett glas rött."
Här händer sen något. Messar C som sitter hos sin bror och "dricker grogg och äter filé". Grogg? Hej, vi är från landet. Men ett underbart ord som används alldeles för sällan! Hur som helst, här vänder hela kvällen. Jag och bror bestämmer för att hänga på C och hennes bror. Grogg låter ju trevligare än soffa.
Betalar maten och tar bussen hem till mig. På med Beyonce´s partystarter "Radio" på repeat, sveper två alldeles för starka drinkar, förlåt, groggar (den första blandas med jackan på), byter om och lägger partymake, och tar sen en taxi mot stan för ännu mer drinkar. Hämtar lillebrors ganska nya date på vägen. Jättebra upplägg att det här är första gången jag träffar henne, nu när jag har druckit två lillebrorblandade drinkar och verkligen visar mig från min bästa sida. Som tur är visar det sig att hon är världens softaste människa så jag klarar sammandrabbningen galant. Tror jag.
Förfesten hos C:s söta bror blir hur lyckad som helst. Fem personer som alla gillar att prata lite för mycket i en liten etta, ljudnivån är på gränsen till att orsaka bullerskador. Reder ut viktiga saker som första fyllan, Nisses specialövningar på hockeyträningen och om baggyjeans och sneakers verkligen är att föredra om man ska in på Berns (och för säkerhets skull dessutom väljer en fullsmockad kväll med DJ Tiësto som vaxvändare).
Promenaden ner mot stan är kall och kryddas av ett "tyvärr" från en korvgubbe. Ett "tyvärr" som redan är en klassiker och inte kommer att glömmas så lätt. Håller dock med A om att "tyvärr" är ett konstigt svar på frågan "Säljer du snus?". Innebär då "tyvärr" att han vill sälja snus men inte kan eller "tyvärr" så måste du ikväll klättra på väggarna av nikotinbegär? Ja, inte vet jag.
Kö utanför stället, inte helt otippat när klockan är 00.30 och man är ute en lördag i Sveriges huvudstad. Av någon anledning får vi dock för oss att ställa oss i VIP-kön, och inte i den vanliga boskapskön...utan att vi finns på någon lista, är vaktens kusiner eller har silikonbröst. Vågat. Kommer in snabbare än någon hinner säga flaskhals (vad är det för skumt uttryck btw?) och väl inne hittar vi rätt snabbt till baren, efter att ha slagit oss fram i garderoben och sedan hälsat på halva gänget vi hade som sällskap till Gotland i somras. Kul! Vodka Red Bull, inte helt oväntat och inte heller helt intelligent. Det visar sig dock att det inte är den sista drinken som passerar strupen den här natten...priset tar nog ändå de fruktansvärt nödvändiga jägershotsen som jag är korkad nog att beställa in. Smart.
Fasttejpade på dansgolvet...här övas både bugg och salsa kombinerat med lama försök till matchmaking. Går sådär, tur nog. Dj:en ser misstänkt bekant ut och visar sig vara en "kompis från förr" som jag inte har träffat på 15 år (detta kom jag dock på idag när jag hittade hans mailadress skrivet på ett kvitto i väskan).
Tillslut blir klackarna vingliga och musiken för hög...så jag tar ett moget beslut att gå hem. Klockan är strax efter 3 och det är svinkallt ute. Jag och min låtsaskompis Molgan, som följer med mig hem ibland, börjar promenera men inser ganska snabbt att jag i den här takten skulle komma fram lagom till julksinkan skall griljeras, så jag övertalar Molgan att hoppa in i en taxi. Sagt och gjort. Hemma på ön 7 minuter senare. Vingliga klackar och hal trappa = dålig kombination. Tur att min imaginära vän än en gång räddar mig från en Kalle Anka-vurpa.
Vaknar imorse av ett sms från C. Fosterställning i soffan, klädd på ett sätt som inte är normalt när man ska sova och är sminkad och klar. Av köket att döma så har jag ätit ett stekt ägg innan jag slocknade. Moget. Har också tre missade samtal på telefonen som har legat under kudden och jag trots detta inte har hört den. Djupsömn tror jag det kallas.
Söndagens facit är soffa, sushi, film och mandelkubb. Nice.
Bilden föreställer min brors viktiga fråga till 118100 igår kväll. Undrar just hur många fyllefunderingar de får ta emot..?
Sorterat under:
baksmälla,
party,
underbara lillebror
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)