BIG mistake

Ok, råkade låna kollegans iPad på lunchen...
Någon som har numret till tomten?
Foto: Privat. Ett lunchberg och en vill-ha-grej.

Because I'm worth it..(?)

Det är 63 dagar kvar. 63 dagar tills jag efter två år får se The Big Apple igen. Återigen åker jag med min lillebror. Och min storebror. Och min bästa vän. Det är den bästa födelsedagspresent jag någonsin fått, och upplägget kunde inte vara bättre. En hel vecka i en av mina favoritstäder, tillsammans med tre av mina favoritmänniskor på jorden. 58th Street/9 Avenue kommer att vara vår hemadress, i en lägenhet där vi i och för sig förmodligen kommer att spendera en promille av vår tid...för vem har tid att vara hemma och slöa i New York liksom?

Trots att det är två månader kvar så har jag självklart redan börjat sukta efter shoppingen. Är man i New York ska man shoppa, så är det bara. New York är verkligen staden där du kan shop 'til you drop...och det är förmodligen vad jag kommer att göra också.
Victoria's Secret kommer garanterat att få ett par besök. Abercrombie & Fitch likaså (mest för att butiken är bland det coolaste jag har sett). Nike Town kommer att få en del av min shoppingbudget, och jag kommer garanterat inte att kunna låta bli Sephora (trots att jag kommer att shoppa loss en del där redan i Prag om en månad...).
Men sen har vi ju min stora svaghet. Butiken som man inte kan låta bli. Tiffany & Co. Hur kan man inte älska en butik där det jobbar en gubbe i hissen som agerar hisspratare på heltid? Där man får sina smycken omsorgsfullt inslagna i ett litet paket med sidenband? Butiken där de får alla att känna sig som prinsessor? Jag älskar mitt armband, och det har betalat sig tusen gånger om sedan maj 2008. Men nu känner jag att det kanske är dags att ta nästa steg i relationen med Tiffany's. Jag vill ha. Men är det verkligen värt $390!? Det är på gränsen va? Kanske får bli en ring istället. Eller ett par örhängen. Hm.
Foto privat. Statue of Liberty, maj 2008.

Abstinens

Ok. Min dag börjar med att konstatera att jag lider av lite lätt abstinens. Simpel vardagsabstinens bara, en stark längtan efter enkla små ting som kan verka obetydliga, men som jag ändå har svårt att tänka mig ett liv utan...

En bra bio, med eller utan sällskap.

En helt oplanerad kväll när jag har ro att läsa min bok i flera timmar.

En fika med någon jag har en del att reda ut med.

En sol som värmer på en uteservering som inte ligger i Sverige.

En kram från någon jag gillar.

En lång fika med min bästa vän och en stickning.

En helg hos min moster med en massa kaffe och skratt.

En löprunda på 25-30 kilometer.

Det är inga vidare krav man har ändå...men varför har inte dygnet 48 timmar?

Foto privat. En ocharmig men varm uteservering på Plaza Foch, Quito, Ecuador.

Så nära frisk man kan bli...

Det här kan vara det jag saknar mest av allt just nu.

Trötta muskler. Svett. Blodsmak. Endorfiner. Träningsvärk.

Jag vilar imorgon också, men i helgen...aj aj aj säger jag bara!

Då ska det testas gränser...

Kramar kommer som god tvåa på saknadslistan, by the way...

Foto privat. Efter sommarens by far varmaste löprunda.

Hösttecken?

Är i en minst sagt konstig mood. Totalt upprymd och lycklig efter ett grymt kul pass på gymmet, men samtidigt lite nedstämd av längtan. Längtan efter en massa som jag vill ha i min närhet...nära mig och inte långt bort. Här och inte där. Nu och inte sen.

Min bästa vän, iskall vattenmelonjuice i skuggan av en het sol, min familj, en tappad kärlek som jag aldrig haft, en katt med obegränsat tålamod, biomys, oväntat besök, sand mellan tårna, en sojalatte iklädd mössa, kramar, skavfötters mysbrallor i soffan, skratt, bus, kuddkrig, choklad...

Nu är det höst på riktigt.

Foto privat. Jag och min allra bästa vän...hon är inte här och det suger, för att vara helt ärlig.

Får rysningar...

Såg det först i en tidning på en solstol i Tunisien i april.
Idag dök det fantastiska halsbandet upp igen när jag satt och drack en alltid lika god sojalatte...
Det är ju så vackert så att man vill gråta.
Bjørg Jewellery...jag vill ha allt på hela sidan!