
Igår hörde jag dock helt utan tvekan den bästa hittills - Pär Johansson, grundare av Glada Hudik-teatern. Vilken otrolig människa och vilken underbar historia! Jag låg där på min gräsmatta och gapskrattade (ja, folk tittade lite...men I couldn't care less...) den ena sekunden, för att i nästa gråta.
Det är en hel timme med visdomsord, ord om att ge alla människor en chans, oavsett om det handlar utvecklingsstörda eller "normalstörda", som han väljer att kalla "oss andra". Ord om att se att alla människor är bra på något och att låta dem våga släppa fram det. Om förutfattade meningar och förakt. Om rädsla inför olikheter. Om spontanitet. Om enkelhet. Om att våga. Ord som går rakt in i mitt hjärta och berör mig otroligt mycket. Tack Pär för att du finns och delar med dig!
Ta nu en ynka timme av ditt liv och lyssna på Pär - du kommer inte att ångra dig. Så länge säger jag bara UGH! (ni förstår varför när ni har lyssnat...) och ha en skön kväll!
Foto: Privat. Jag och min vän och favorit-"downis" Bodil - en stjärna på jorden!