Ett samtal

Det har väl inte undgått någon att jag tränar en hel del... Ibland lite för mycket för mitt eget bästa tror jag, men så är livet som endorfinberoende - näst intill omöjligt att bota.
I helgen vankas Nike Convention tillsammans med bästa C här i huvudstaden - äntligen!
Nio klasser, en föreläsning och en välbehövlig hotellnatt (vardagslyx) rikare kommer jag att vara på söndag och nu är det planering i minsta detalj som gäller...det krävs att man har en hel del ombyten (vårfärger!) och energi (mat och Red Bull...) i väskan för att överleva.
Inte det första konventet vi är på min kära C och jag, så det borde gå av bara farten att packa nu...det var min fasta övertygelse idag när jag satt på jobbet och packade in my mind.
MEN så kom samtalet. Samtalet som vände upp och ner på det mesta. Mina förväntningar inför morgondagen byttes delvis ut mot nervositet, packningen blev lite svårare att genomföra och jag inser nu att jag kanske har tagit ett väldigt "icke-Helena"-beslut...
Men men, som jag avslutade telefonsamtalet: "Man lever bara en gång, vi kör!".
Vad har jag gjort?
To be continued...

På gränsen?

Vaknade 05.00 efter 4 timmars sömn, var på jobbet 06.45...bara städarna var här.
Det är på gränsen till inte ok.

Cut and paste

Varifrån kommer alla människor man ser i tunnelbanan?

Bästa C sprang på denna filur...och delade självklart med sig av ett mms - som alltid (love it!)!

Ibland undrar man ju...

One of those days

Idag är en sån där dag när man skulle behöva en syrgastub för att överleva på jobbet. Vårkollektionen ska ut på webben, tidsplanen för vinterkollektionens tryck skall snickras ihop och rekordtidig planering av våren 2010's material.
Det går bra nu. Andas är överskattat.

Sömnskräck?

Lovade mig själv att sova innan 22 idag. Det gick kanon faktiskt, som vanligt.
Sitter nu mest och ser fram emot morgondagen - veckans roligaste träningspass med bästa vän och efter det middag och bio med sötaste lillebror.
Först är jag dock tvungen att trotsa sömnskräcken och krypa under täcket. Skulle vilja drömma om solen, söta jordgubbar och vindtorkat, mjukt hår som man kan dra fingrarna igenom. Håll tummarna!

Eh..?

Alltså, ibland undrar man ju. För ganska precis ett dygn sen började jag må rätt dåligt. Min mage bestämde sig för att inleda ett krig mot mig som den uppenbarligen hade gett sig sjutton på att vinna. Kriget pågick halva natten, vilket innebar att jag sov i intervaller på ca en timme och spenderade den vakna tiden i mitt kära badrum. Vrak är en underdrift för mitt tillstånd.
Kände mig ok imorse, har varit på jobbet och tvingat mig själv att äta normalt hela dagen, till magens stora förtret, och nu sitter jag här igen som om inget har hänt, med middagen framför mig efter ett helt normalt träningspass.
Kroppen är en gåta.

Kärlek på hallmattan

Jillie (som by the way har ett par sjukt snygga tatueringar som jag önskar jag hade modet att kopiera) har tagit ett underbart initiativ för att få människor att skicka mer riktiga brev till varandra, något som förmodligen knappt någon ägnar sig åt längre.
Tror att vi alla minns tiden innan fönsterkuverten, och kommer ihåg små breven med söta klistermärken på och adressen skriven i färgglada färger. Vilka tider - saknar det verkligen!
Jag har, sedan jag valde att bo ensam, löst detta på ett lite smått själviskt sätt genom att alltid skicka ett vykort hem till mig själv när jag är på semester, lite som en icke-online-resedagbok. Ibland hinner kortet fram innan mig och ibland kommer det väldigt långt efter.
Hur som helst blir jag alltid glad och smått överraskad när det ligger något färgglatt bland alla de vita, stela kuverten.
Foto privat. En av väggarna i köket - minnen...

Dijon heaven!

Alltså, nu kanske jag är totalt sist på bollen...men har ni testat att blanda dijonsenap och kesella? Har det just nu på min tallrik tillsammans med kycklingfilé, en massa goda grönsaker och hederlig kokt potatis. Varför har inte Helena, alias Dijonälskaren, klurat ut detta vinnande koncept tidigare?
Ärligt talat...jag är redan beroende!

Snabba vändningar

Efter en ovanligt seeeg och tung dag på jobbet känns det som att man är värd att gå och bli omhändertagen av världens bästa frisör i 120 minuter och sedan komma hem och hitta en utbetalning på 1800 spänn på dörrmattan, för att man lyckats dubbelbetala en räkning.
Tisdag kväll, nu kan allt hända!

Jag skulle inte...

Idag skulle vara veckans första vilodag, den första av två. Det var min fasta övertygelse igår kväll. Årets Nike Convention i helgen (9 klasser på mindre än 40 timmar) ropar desperat efter lite förberedande vila...
MEN eftersom jag är djupt nere i beroendeträsket så var det omöjligt att inte gå upp i morse och tillbringa 45 minuter på löpbandet. Jaaaaahapp, hur många är förvånade?

Endorfinerna flödar igen och jag är redo att uträtta stordåd - YES!

En bra måndag trots väder from hell

Idag har det varit en helt ofattbart grå måndag i huvudstaden...trodde knappt det var möjligt för ett väder att bli såhär grått, helt ärligt.

Vad är då bättre en tokgrå dag som denna än att kliva in genom dörren på Studio Paus, gå trappan ner till söta Johanna, bli serverad en kopp kaffe och få sina naglar fixade i en timme? Plötsligt var vädret och vardagen som bortblåst, som alltid när man kliver in på hennes salong och möts av stearinljus, lugn musik och en atmosfär som får vem som helst att varva ner...

Kan varmt rekommendera ett besök hos Johanna eller någon av hennes kollegor, det är verkligen en varm och mysig oas mitt i gråa stan - vardagslyx på hög nivå!

Som en bonus har jag dessutom löst mysteriet med min överskottsenergi idag...pappa är likadan, han har också tusen järn i elden samtidigt och har fötts utan förmågan att somna om på morgonen, trots att han vaknar innan tuppen. Tack för det, nu känns det bättre.

Hallå!

Vad är det med vädret idag? Himlen rasar ju snart ner i huvudet...!
TUR att man får sitta inne och jobba! :)

Idag är det ingen vanlig dag...

...för idag är det MIN PAPPAS FÖDELSEDAG!

Älskade pappa, hade jag varit där du är hade du fått frukost på sängen, en sång och världens största paket!

Men nu är du där och jag här, och då jag hoppas verkligen att alla som är nära dig skämmer bort dig med tårta, massa kärlek och varma kramar - det är du värd!

Pappa - jag är gränslöst glad att du finns.

Foto privat, från en oförglömlig helg hösten 08.

Söndagstårar

Jag har precis spenderat drygt två timmar i en biosalong, och känslan i min kropp en knapp timme efter filmen är smått obeskrivlig... Det känns som om någon har tagit alla mina känslor och rivit sönder dem i småbitar, tankarna snurrar och gråten sitter kvar i halsen. Kan inte komma ihåg när jag blev så tagen av en film...

Ändå (eller kanske p.g.a. det?) kan jag inte låta bli att tycka om den.

Moodysson's MAMMUT - se den nu. Det är på gränsen till en order.

Bilden lånad från www.moviezine.se

Drömmar

Vad är det som gör att man ena natten drömmer att man, med jättestora ryggsäckar, kör åkgräsklippare från Sälen till Mora med sin lillebrors kompis (det är inget skämt), för att nästa natt vara lyckligt gift med en het kille man såg på gymmet?

Vad händer i hjärnan på nätterna egentligen?

Försökte reda ut det under min morgonpromenad, men jag lyckades inte.

Någon som kan lösa gåtan?
Foto privat. Mitt sällskap på åkgräsklipparen.

En bok...

Måste bara tipsa om en helt grym bok som jag släpade runt på i Ecuador... Ganska otymplig med sina dryga 930 sidor, men det var det värt..!

Boken heter Shantaram och innehåller Gregory David Roberts fängslande berättelse om flykten från ett fängelse i Australien till hans nya liv gömd i Bombay's undre värld.

Det går verkligen inte att sluta läsa den när man väl har börjat, man vill aldrig att den ska ta slut!

Rekommenderas varmt som sällskap under filten i soffan när det, som idag, är regn-snö-hagel-väder ute... Nu är dessutom filmen på väg, så se till att läsa boken först!

Foto privat. Jag, min lunch och Shantaram på Coffee Tree i Quito...

God morgon Sverige!

Först vill jag tacka för alla positiva kommentarer på mitt inlägg igår, både ni som skrivit och ni som pratat med mig! Jag är glad att jag kan inspirera och dela med mig av lite energi...och till er som istället får dåligt samvete för att ni inte är som jag - misströsta inte. Det är trots allt inget att sträva efter att bli missbrukare. Jobbar själv på att byta titel till endorfinbrukare, låter friskare om inte annat!

Men vad gör hon uppe den här tiden en lördag nu då? undrar ni säkert.

Jo, idag skall min lördagstradition med min bästa vän C (som jag känt sedan vi var 10...) tas upp igen efter ett längre smått ofrivilligt avbrott, något jag sett fram emot väldigt länge! Därför sitter jag nu, iklädd träningskläder, och äter frukost och laddar för:

♥ Två timmars träning (ok, jag erkänner...den biten blir lite tung idag...träningsvärk...)

♥ Bastu (med apelsin, får ej missas!)

♥ Lunch på stan (livet diskuteras i stort och smått...)Eftersom jag har varit på semester kommer lunchen att bli rekordlång idag...och det är jag så glad för! Känner smått abstinens efter "tjejsnack"...underbart!

Väskan är packad och frukosten är i magen - välkommen underbara lördag!


Vad ska ni göra idag?

Bild på min träningsväskan, självklart med en beroendeframkallande Innocent smoothie...

Helena - missbrukare

Jaha. Då är det konstaterat. Jag är missbrukare.
Min drog är dock inte narkotika. Inte alkohol. Inte nikotin.
Min drog stavas e-n-d-o-r-f-i-n-e-r.
Igår kväll kände jag för att testa lite gränser och plågade min kropp i två timmar...BodyPump och direkt efter det BodyCombat som lite "bonus" (läs: smått idioti). Min mjölksyra visste inga gränser och när jag skulle köpa en proteinbar efteråt orkade mina armar inte ens lyfta en 50-lapp...SKÖNT! Endorfinrus när det är som bäst!!!
Somnade som ett litet barn efter en middag á la Omega 3-chock och har sovit som en prinsessa hela natten. Hade ställt klockan på 05.45 för att gå upp, äta en lång frukost, vara på jobbet tidigt och ta min välbehövliga, tillika välförtjänta vilodag. Men vad händer?
Jo, Helena vaknar 05.28, 17 minuter innan klockan, klarvaken. Försöker tvinga mig själv att ligga kvar och andas lite. Men kroppen vill något annat. Den går upp, kokar ägg, packar väskan, drar på sig mössan, sätter i linserna, och går sen till bussen... 06.05 sitter jag och kroppen där med vår bok och en take away-kaffe (termosmugg - dagens uppfinning!) och längtar till gymmet och 06.35 kliver vi innanför dörren på Sats.
Nu sitter jag här på jobbet och ler. Gröten i magen, pigg pigg pigg och fortfarande hög på endorfiner.
Jag är beroende. På riktigt.

Lyckorus!

Kan ni vakna ibland och bara känna att just den här dagen kommer att bli SÅ bra!? Jag har en sån dag idag - vaknade med ett stort leende på läpparna!

Lite motsägelsefullt med tanke på att jag (återigen) sovit för få timmar och dessutom har extremt mycket att göra på jobbet...men känner mig ändå så fantastiskt glad och upprymd, lite smått busig och pirrig i kroppen!

Tänker inte lägga någon vidare energi på att reda ut varför jag känner som jag gör, bara go with the flow...LOVE IT!
Foto privat. Busigt glad i Covent Garden med min älskade moster i somras..!

Hjärtskärande vackert

Jag är i allmänhet lite svag för One Republic, och efter att ha genomnjutit stretchingen efter mina BodyCombat-pass ett otal gånger till den här fantastiska låten så måste jag bara dela med mig av den!
En otroligt vacker låt med en minst sagt sorglig, men tänkvärd, text...precis den typen av musik jag är så svag för...
Fäller nästan en tår...

SAY (All I need)

Do you know where your heart is?
Do you think you can find it?
Or did you trade it for something
Somewhere better just to have it?

Do you know where your love is?
Do you think that you lost it?
You felt it so strong, but
Nothing's turned out how you wanted

Well, bless my soul
You're a lonely soul
Cause you won't let go
Of anything you hold
Well, all I need
Is the air I breathe
And a place to rest
My head

Do you know what your fate is?
And are you trying to shake it?
You're doing your best and
Your best look
You're praying that you make it

Well, bless my soul
You're a lonely soul
Cause you won't let go
Of anything you hold

Well, all I need
Is the air I breathe
And a place to rest
My head
I said all I need
Is the air I breathe
And a place to rest
My head

Do you think you can find it?
Do you think you can find it?
Do you think you can find it?
Better than you had it
Do you think you can find it?
Do you think you can find it?
Do you think you can find it?
Yeah, better than you had it
(Better than you had it)

I said all I need
Is the air I breathe
And a place to rest
My head
I said all I need
Is the air I breathe
And a place to rest
My head

Whenever the end is
Do you think you can see it?
Well, until you get there
Go on, go ahead and scream it
Just say it

30 maj 2009...

...dagen d som fram till igår var totalt vigd till Stockholm Marathon.
Mitt första marathonlopp har nu fått konkurrens av ett bröllop på franska rivieran (nej, inte mitt eget). Veckans i-landsproblem...
Vad göra?

Kärlek - livets drog

Alltid när jag promenerar har jag en tendens att fastna i en diskussion med mig själv. Att få vara ute i friska luften och andas djupa andetag är otroligt tankebefrämjande...på gott och ont självklart.

Imorse när jag gick hemifrån ut i ett kolsvart Stockholm fastnade mina tankar på kärlek.

♥ Vad är kärlek egentligen?

♥ Kan något överträffa känslan av välmående orsakad av kärlek?

♥ Är all kärlek bra och när övergår den annars till att bli dålig för dig?

♥ Finns det något som kommer i närheten av smärtan av olycklig kärlek?

♥ Varför kan inte alla människor känna kärlek och känns det lika för alla när den väl slår till?

♥ Rostar verkligen aldrig gammal kärlek?

Hann självklart inte reda ut allt detta, men kunde konstatera att kärleken har oändligt många ansikten, både goda och onda...och att kärlekens gåta förmodligen aldrig kommer att redas ut helt och fullt.

Kom dock fram till att det viktiga är att reda ut vad kärlek är för dig och sedan se till att omge dig med din kärlek så mycket du kan, hela tiden.
Jag strävar dagligen efter det och har ibland så mycket kärlek i kroppen att det känns som om den ska spricka - en egenskap jag älskar att jag har!

Vad är kärlek för dig?
Foto privat. Jag och älskade C spårar ur på ett hotellrum i Sousse, Tunisien. Äkta kärlek.

Följ med...

...till mitt Ecuador...

Ett resereportage verkar dyka upp inom kort på en helt annan plats...håll ut!

Alla foton privata. Snälla, be om lov innan ni lånar dem...

Skämmes!

Ibland blir man så förvånad över sig själv att man nästan skäms.

Jag har bloggat sedan i våras och skrivit om allt mellan himmel och jord. Konstigt nog har jag skrivit väldigt lite om musik...och till detta faktum skall läggas att musik är en väldigt stor del av mitt liv. Jag lyssnar nästan alltid på musik, vilket gör det än märkligare att jag inte ägnat mer tid åt att skriva mer om det. Tror att anledningen är att musiken är så "naturlig" för mig att jag knappt tänker på att det faktiskt går att skriva om den.

Hur som helst, till saken. Jag har förärats med lyxen att ha en fantastisk musiker i min närhet, vilket gör min skam över de uteblivna musikinläggen än värre! Därför tänker jag ta tillfället i akt att marknadsföra min käre vän lite...och det är inte för att jag känner honom, utan för att hans musik är helt fantastisk! Faktum är att jag fastnade för musiken innan jag lärde känna honom...

Hans namn är Stiko Per Larsson, han är från Dalarna och han har hittills inte lämnat någon som jag spelat musiken för oberörd.

Har du en förkärlek till vackra texter, underbar musik och vill upptäcka en ny svensk musikskatt, besök hans hemsida, lyssna på någon av konserterna och njut. Berätta gärna vad ni tycker! På hemsidan kan man också beställa hans skiva, något ni inte kommer att ångra...

En fågel har dessutom viskat i mitt öra att det är en ny, och enligt rykten ännu bättre, skiva på gång - håll utkik! Och kom ihåg var ni hörde det först...

Foto privat. Om man är artist kan man vara underhållningen på sin egen 30-årsfest.

Längtar..!

Jag har förmodligen drabbats av någon oidentifierbar sjukdom. Jag har längtat konstant efter svett, mjölksyra och muskelvärk sedan jag kom hem från semestern..! Vad är felet?

Finns det någon skönare känsla än att vara totalt slut i kroppen efter ett hårt träningspass???

När armarna är så trötta att man knappt kan lyfta dem, benen skriker och endorfinerna rusar!?

Kalla mig konstig eller verklighetsfrånvänd, men jag sitter här framför en sprakande brasa, har det hur skönt som helst men längtar ändå efter hög puls och smått blodsmak i munnen.

Börjar bli ärligt orolig för mig själv.

Foto privat. När jag mår som bäst...mat efter ett par träningspass på Best of the Best, Älvsjömässan, hösten -08. Något fokuserad på energiintaget...

Välbehövlig värme!

Det är iskallt utanför fönstret här i Åre, men jag är varm inombords...
Tusen tack till Lady Thirty som har utsmyckat min blogg med ytterligare en award! Bara älskar hennes illustrationer och tipsar alla om att kika in hos henne - hennes söta små figurer får er garanterat på bra humör!
Tänk vad "lite" som behövs för att göra en grå måndag så mycket lättare!

Eftersom jag redan delat ut denna award till en handfull personer vill jag istället denna gång tacka alla som läser och kommenterar min blogg - it keeps me running!
TACK!

Miljöombyte...

Från Galapagos till Åre.
Från plus 30 grader till minus 5.
Hade ångest över att packa och åka igen, men nu känns det ändå bra. Framför brasan med ett glas rött, känns inte ens jobbigt att det är måndag och att jag faktiskt är här för att jobba.
Hoppas att ni har en underbar söndag!

Ångrar...

...att jag inte slog till på den här på Schiphol Airport i Amsterdam i torsdags..! Harajuku Lovers Lil Angel doftar som en söt dröm...

TUR att jag är där om dryga två veckor igen - skall redan nu göra plats för en söt liten japan i mitt badrumsskåp...
Bild från www.sephora.com

Energiöverskott!

Jag förstår inte...varifrån kommer all min energi!?
Borde väl vara trött efter en 20 timmar lång resa och 8 h sömn på två dygn? Borde väl sova och inte springa runt med dammsugaren, tvätta tusen maskiner med tvätt, gå på morgonpromenad och sen sitta och längta efter att få bjuda benen på minst en mils löpning!?

Skumt. Det är allt jag har att säga. På med löparskorna!

Foto privat. Sjölejonen på Isla Española, Ecuador, vet hur man slappar...

Ibland är livet bara helt underbart...

...och då gäller det att stanna upp och ta vara på den känslan!

Utan att skryta måste jag säga att jag är ganska bra på det. En annan sak jag är bra på är att lagra dessa känslor och plocka fram dem när livet är mindre roande.

Hade ni sagt detta till mig för ett drygt år sedan hade jag sett ut som ett levande frågetecken och skrattat åt vansinnet. Kan dock nu, när jag har varit utan ögonbindeln ett tag, se att jag en gång var en rätt pessimistisk och negativ människa.

Tänk vad man kan ändra sig med lite vilja. Och vad bra det kan bli.

Nu ska Helena sova, det bestämmer jag och inte demonen Mr Jetlag. Sov sött!

Bild privat, stranden i Sousse, Tunisien, april 2008. Oförglömlig resa med underbara C.

Tack..!

Söta Katinka avlutade min bloggs 2008 på bästa sätt genom att ge mig en award. Det är en underbar känsla att människor läser det man skriver och faktiskt gillar och uppskattar de ord som kommer ur ens huvud..! Otroligt skön känsla...
Det värmer såklart extra mycket när awarden kommer från en person som man själv följer och som skriver fantastiskt! Tusen tack!
Dags för mig att passa denna vidare...

Regler för Nice Blog Award:
Den som mottagit awarden ska lägga upp en bild på den och dessutom...
♥ Länka till den fina person som utdelat priset
♥ Själv överlämna priset vidare till så många andra fina bloggar man vill och länka till dem
♥ Meddela dem i deras bloggar att staven är överlämnad och priset är deras

Det finns så otroligt många bloggar som är bra så det är svårt att välja...inlägget skulle bli oändligt långt om jag skulle awarda alla. Måste välja, och den här gången blir det en handfull med favoriter:
MOJO - för att Mo är en av de starkaste och coolaste kvinnor jag känner och för att Jo har härligt finurliga tankar om livet...
Mia - för underbara och inspirerande inlägg och framför allt bilder! Mia kan konsten att fånga bilder som framkallar en massa känslor i kroppen..!
Lady Thirty - för att hennes illustrationer gör mig så glad varje dag! Tack!
Frida - kan inte slita mig från din blogg. Smart, snyggt och intressant - allt man kräver av en blogg!
In My House - VACKERT. Det är allt jag har att säga.
GymGlam - för att Carro alltid bjuder på sig själv. Självdistans är underbart!

Härliga soliga fredag!

Det "lilla" i livet...

En av de anledningar att jag älskar att resa är att man uppskattar allt man har här hemma så mycket mer när man är tillbaka...en win win situation!

Sedan jag kom hem har jag...

♥ Kramat min bästa vän (tack för att du tog dig tid trots snörvel...love you!)

♥ Bjudit mina muskler på mjölksyra - äntligen!

♥ Sovit i min egen säng (även om det bara blev 4h...)

♥ Ätit gröt med mammas blåbär (mums!)

...och det tillsammans har fått mig på strålande fredagshumör!

Små saker som är så självklara och som man tar för givet när man är hemma, men som man kan sakna så ofantligt mycket när man är på andra sidan jorden...

Ta vara på de små sakerna i livet och uppskatta det du har, det gör livet värt så mycket mer.

Älskar att vara hemma igen!

Foto privat. Min gröt imorse med mammas blåbär, banan, pumpakärnor, kanel och gojibär - mums!

Laddad!

Jag är hemma igen! Jag brukar ofta ha lite lätt ångest när det är dags att åka hem från en semester, men den här gången känns det faktiskt riktigt skönt att vara hemma.
Mina tre veckor i Ecuador med lillebror har varit helt underbara, svårt att beskriva för den som inte har varit med...och jag tror att det är överdosen av upplevelser och intryck som gör att jag känner mig ganska "nöjd" över att vara hemma igen. Att jag har drömt om Galapagosöarna sedan jag var liten har inte gjort upplevelsen sämre, det är helt ofattbart att jag nu har varit där. Lovar att lägga ut lite bilder snart...
Har dock haft svår abstinens den sista veckan, min kropp är inte gjord för att inte träna under så här lång tid...så nöden hade ingen lag idag när Arlanda Express rullade in på Stockholms Central. Jag låste in min STORA ryggsäck i ett förvaringsskåp och gick raka spåret till Sats och körde en timme BodyCombat. UNDERBART att få känna endorfinerna rusa i kroppen igen!
Nu känner jag mig redo för att starta mitt 2009. De första två veckorna på det nya året känns inte som om de får räknas riktigt, känns orättvist bra att inleda året med sand mellan tårna och en iskall caipirinha i handen...
Snart dags att sova i min egen säng! Tackar mig själv för att jag städade hela lägenheten innan jag åkte och att sängkläderna luktar underbart nytvättat...

Buenas noches, sov sött...

8 timmar...

...kvar i Ecuador, sen lyfter vi...20 timmars resa ar allt som aterstar.
Kanns ok anda att lamna efter tre helt fantastiska veckor, orkar inte ta in mer i hjarnan...
Tillbaka till "verkligheten"...vad det nu ar?

Min blogg haltar...

...och jag inser att den kommer att gora det fram till fredagen den 15 januari nar jag ar hemma igen.
Har sa mycket att smalta och beratta...aventyr med sjolejon, hajar och odlor...
Aterkommer. Maste sortera tankar...

Islas Galapagos

Imorgon drar vi vidare till Galapagos...helt ofattbart! Ska antligen, efter ar av langtan, fa se alla fantastiska sjolejon, iguanas och skoldpaddor.
Kanns som en drom.
Please, don´t wake me...

Caipirinhas...

...skall intagas under Quitos sol och kosta max 20 kronor.
Konstaterat av mig och lillebror idag.
Folj oss har...

Uppskattar det lilla

Hade glomt hur skont det var att duscha med varmt vatten, sova i rena lakan utan oinbjudna gaster och satta pa sig torra klader. Njuter.

Feliz 2009

Bloggdod for nagra dagar. Tillbaka i civilisationen efter 5 dagar med kackerlackor, giftgrodor och floddelfiner. Maste samla tankar och intryck.
To be continued...