söndag 16 maj 2010
Bring it on!
Morgonpromenader. Löpbandsintervaller. Mjuk stretching. Tunga vikter. Sköna joggingrundor. Magmördare. Milrekord. Mjölksyra. Träningsvärk. Jag är äntligen sugen på att träna igen, och imorgon drar jag igång det hårda vårracet...längtar!
Magi...
Den får inte baksmällan att försvinna, men iallafall lättare att uthärda... Jag vill gråta, så vackert är det.
lördag 15 maj 2010
Sommarnatt...
...och ett par av stans uteserveringar skall besökas...t.ex. Café Operas som har sommarinvigning ikväll. En och annan drink kan det kanske tänkas bli också...Ha en fin kväll alla!
Jag kommer att komma ihåg den här dagen...
...som en smygstart på sommaren. Bikini, en hög med tidningar, en bok och en hemmagjord isig sojalatte...min ö är en fullkomligt ljuvlig plats att vara på för tillfället.
Har ni också sommar?
Har ni också sommar?
Sorterat under:
helena jublar,
hemma hos Helena,
mitt Stockholm
fredag 14 maj 2010
Skvallertidningar...gäsp...
De ligger alltid där hos frisören, och det är svårt att låta bli att bläddra i dem... Det finns dock många anledningar varför jag inte lägger mina pengar på skvallertidningar. Till exempel...ett - jag mår dåligt av bilderna och vill spy. Två - jag tycker synd om människorna. Vem går ner så mycket i vikt utan att må riktigt dåligt??? Lämna dem ifred för f*n!
fAnTaSTic FriDaY!
Vaknar för första gången sen NYC-resan och är pigg. Jetlagen är säkert inte borta, men idag är det något som stör den, något som verkar göra att jag förtränger att den existerar.
Kan det vara det välbehövliga frisörbesöket som startar min dag? Eller det mer än efterlängtade träningspasset som väntar efteråt, och som får min kropp att jubla redan nu? Kanske är det att jag inser att jag faktiskt njuter av vädret, trots att solen lyser med sin totala frånvaro och det ligger en grå matta över huvudstaden? Eller är det middagen med en fin vän och några helt nya bekantskaper på underbara Ljunggren ikväll som gör det lite lättare att gå upp ur sängen?
Jag har ingen aning, men hela jag bubblar och den här lediga fredagen kommer att märkas som ett leende i min kalender, jag känner det redan nu.
HaPpY fRiDaY!
Kan det vara det välbehövliga frisörbesöket som startar min dag? Eller det mer än efterlängtade träningspasset som väntar efteråt, och som får min kropp att jubla redan nu? Kanske är det att jag inser att jag faktiskt njuter av vädret, trots att solen lyser med sin totala frånvaro och det ligger en grå matta över huvudstaden? Eller är det middagen med en fin vän och några helt nya bekantskaper på underbara Ljunggren ikväll som gör det lite lättare att gå upp ur sängen?
Jag har ingen aning, men hela jag bubblar och den här lediga fredagen kommer att märkas som ett leende i min kalender, jag känner det redan nu.
HaPpY fRiDaY!
torsdag 13 maj 2010
Det är kö...
Foto privat. En bråkdel av NYC-packningen...
Comeback!
Sedan jag kom hem från Spanien för tre veckor sedan har jag inte haft något som helst sug efter att träna. Kroppen har fått vila, och jag har verkligen känt hur den har behövt det. Ett tecken på att den fortfarande inte är helt återställd är väl att jag har varit totalt slut i benen varje dag förra veckan, efter att ha promenerat runt på Manhattan...det är inte normalt. Trodde på allvar att min träningslust aldrig skulle komma tillbaka. Märklig känsla att inte vilja träna när man normalt är van att köra 5-6 pass i veckan, men jag antar att det är kroppens sätt att visa att den läker.
Igår slog dock det dock till, suget efter mjölksyra, endorfiner och trötta muskler. Tog det som ett tecken på att kroppen var redo, så efter att jag hade klappat igen på jobbet tog jag 10 steg in på ett tomt gym och drog igång löpbandet. Hälsenorna har varit minst sagt ömma sedan min vandring, så jag började lugnt för att känna av hur benen svarade...
Tio minuter långsam jogging kändes bra ända tills jag klev av bandet. Hälsenor, benhinnor och höger knä gjorde ont, och det är bara att konstatera att 800 kilometer tar mer än 3 veckor att läka..så jag fick gå loss inne på gymmet istället. Körde ett snabbt halvtimmespass enbart med superset med fokus på överkropp...och jäklar vad skönt det var! Min musik på högsta volym, helt ensam på gymmet och svetten sprutade!
Idag har jag årets värsta träningsvärk och det är en helt underbar känsla! Marathon är borträknat, löpningen får vänta ett par veckor till, men nu är jag på g igen...watch out!
Igår slog dock det dock till, suget efter mjölksyra, endorfiner och trötta muskler. Tog det som ett tecken på att kroppen var redo, så efter att jag hade klappat igen på jobbet tog jag 10 steg in på ett tomt gym och drog igång löpbandet. Hälsenorna har varit minst sagt ömma sedan min vandring, så jag började lugnt för att känna av hur benen svarade...
Tio minuter långsam jogging kändes bra ända tills jag klev av bandet. Hälsenor, benhinnor och höger knä gjorde ont, och det är bara att konstatera att 800 kilometer tar mer än 3 veckor att läka..så jag fick gå loss inne på gymmet istället. Körde ett snabbt halvtimmespass enbart med superset med fokus på överkropp...och jäklar vad skönt det var! Min musik på högsta volym, helt ensam på gymmet och svetten sprutade!
Idag har jag årets värsta träningsvärk och det är en helt underbar känsla! Marathon är borträknat, löpningen får vänta ett par veckor till, men nu är jag på g igen...watch out!
onsdag 12 maj 2010
My cup of tea..?
Det låg ett trevligt bud och väntade på mig på jobbet när jag kom dit efter min NYC-vecka. Två helt nya (finns inte i butik än verkar det som...) och kravmärkat té-sorter i smakerna Sweet Apple Pie och Creamy Blueberry som Friggs varit så snälla och skickat. Det låter onekligen som något i min smak, och jag tänker garanterat testa dem redan ikväll när jag ska fortsätta att packa upp min väska som väntar där hemma...en neverending story verkar det som.Någon mer som har testat?
Foto privat.
Home sweet home...
Det bästa med att resa är såklart att åka bort. Att kasta sig ut och se något nytt. Byta miljö. Inspireras.Men att resa handlar också om att komma hem. För mig är resandet så mycket mer än att sätta sig på ett flygplan och landa i ett annat land, ha semester och sedan återvända hem till samma gamla vardag. Jag brukar alltid ta med mig något hem, och då menar jag inte de otaliga shoppingfynd som råkade halka med den här gången, utan snarare det som fastnar inom mig. Insikter. Mentala väckarklockor. Tankar och känslor som gör att hemresan känns givande snarare än smått ångestfylld.
Igår när jag kom hem efter efter ett inställt flyg, ett nybokat flyg och en försening p.g.a. omväg runt vulkanen som orsakade ännu en ombokning var jag mer nöjd än vanligt att landa i Stockholm. Visst saknar jag New York, mycket. Pulsen på Manhattan. De otaliga skratten med min bästa vän och mina underbara bröder. Och visst skulle jag åka tillbaka vilken dag som helst. Men finns det något som slår att otroligt trött komma hem, sätta nyckeln i låset, öppna dörren och känna doften av hemma? Krypa under sitt eget täcke. Njuta av tryggheten. Bara vara. Inte mycket skulle jag säga.
För mig är dock resandet en hjälp att kunna känna det här. Det är otroligt svårt att uppskatta det man har om man aldrig ser något annat. Hur ska man veta att det man har är fantastiskt om man inte vet att det finns en annan sida? Det finns en anledning att jag hellre lägger mina pengar på flygbiljetter än på krognotor, dyra restaurangbesök och onödig Stockholms-shopping...och det tänker jag fortsätta med. Jag äter hellre gröt i ett par månader för att istället få spendera en ovärderlig vecka på andra sidan jorden med människor jag tycker om, så det så.
Hur prioriterar du? Ett par kvällar på stan eller en biljett till en spännande ovisshet?
Foto by storebror. "Hemma" på 450 West 58th Str, NYC.
måndag 10 maj 2010
The Fantastic Four is coming home!
Iceland Air via Reykjavik över vulkanen - check!Bilbomb på Times Square - check!
En väska med ny misstänkt bomb och tre avspärrade kvarter - check!
Ombokat flyg hem via London (tack världens bästa B där hemma!) för att runda envisa vulkanen - check!
Varför resa händelselöst liksom? Håll tummarna att allt går i lås med vår hemresa nu, tack.
Foto by...någon av oss.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


