Lättnad

Med Siljan som granne är hon nu nedbäddad, och jag är otroligt lättad över att den här dagen äntligen är passerad och förbi.

Vacker sång, mycket tårar och en gränslöst jobbig stund övergick till fina minnen, kramar, skratt och gemenskap. Tack Per-Olof för att du är en präst som alla borde få ha med i en svår stund, och tack min vän Stiko Per Larsson för att du var med och förgyllde stunden med din gitarr och vackra stämma...det var värt allt. 

Sov gott bästa mormor, min fina vän. Du kommer alltid att finnas hos mig.

Foto: Privat.

Jag vill inte

Aldrig någonsin har det tagit emot så mycket att åka hem till Dalarna. Aldrig.
Morgondagen har legat som en vilande rädsla i hela mitt liv, och just nu är jag fullständigt livrädd. Inga lugnande ord om att 'det blir en fin stund' kan nå mig, jag vill bara slippa...försvinna och inte vara med.
Men jag ska göra allt jag kan för att försöka se det fina och behålla lugnet. Inte bli otröstligt ledsen utan försöka titta tillbaka, le och vara glad över tiden vi fick. Smärtan kommer jag dock inte för allt i världen kunna ignorera, den gör sig påmind redan nu. I hela kroppen.

Om ett dygn säger jag farväl en sista gång, men minnet kommer aldrig att lämna mig. Aldrig någonsin. Jag ska klara det här, jag måste.
Foto: Privat. Sommaren 2010.

Summer teaser...

Råkade upptäcka att SVT sände en dokumentär om Take Thats återförening idag, och som gammal boyband lover kunde jag ju bara inte missa det...och OH MY GOD vilken härlig timme av total feelgod!
Just Take That var aldrig mina favoriter, de slog liksom inte NKOTB, men Robbie Williams upptäckte jag i vuxen (well...) ålder och tycker att han är världens bästa entertainer...ja, jag tror faktiskt att han är det. Världens bästa.

Hans turné sommaren 2003 nådde Stockholms Stadion den 27 juli, och jag och min moster stod sjävklart längst fram när Let me entertain you drog igång...magiskt!
2006 var det Göteborg och Ullevi som gällde, och självklart tryckte vi mot kravallstaketet även där...och avslutade kvällen i tårar till Angels.
Det var alltså ingen slump att min älskade moster på julafton öppnade ett paket som innehöll en resa för oss två i sommar...2011 stavas Amsterdam och Robbie är äntligen tillbaka på scenen igen! De fyra grabbarna han har med sig kommer jag dock att se lite som background singers...sorry.

Tack SVT för att min sommarlängtan startade precis 16.15 idag.
PS. Repris lördag kväll 23.25...
Foto: Privat. Rob och Gary tillsammans på scenen igen...yes!

Boktips de luxe!

"Skapligt" haussad bok, mina förväntningar var skyhöga och självklart var jag rädd för att bli besviken. Men det här är verkligen 391 sidor ren och skär underhållning, och jag hade inte tråkigt en enda sekund med hundraåringen Allan och hans finurligheter. 

En härlig gubbe med en otroligt skön syn på livet, en syn som tar honom till de mest osannolika platserna här i världen och gör att han får uppleva möten som andra bara skulle drömma om...en livsstil jag önskar att alla, inkl jag själv, kunde anamma ännu mer. Allan kör liksom sitt eget race, och vilket race det blir sen...

"..men Allan lade sig inte i andras göranden och låtanden, inte om det kunde undvikas, och det kunde det för det mesta..."

Amen to that!

Det gäller att hålla sig varm inombords

Alltså, det har verkligen varit kallt i Stockholm idag. Termometern har inte visat mer än -6, men det är sådär så att kylan liksom vill krypa under huden...
Men nej, kylan nådde mig inte idag. Visst har jag frusit lite...på utsidan, men inombords har det regerat en annan årstid. En varm...vilket har sina förklaringar.

Vaknade efter 8 sköna timmars sömn och började dagen i badkaret...underskattat.
Hade en lugn och skön morgon hemma med gott kaffe och ett ovanligt trevligt bemötande på en reklamationsavdelning gällande min döda (och saknade) iPhone...la leende på luren och var nöjd, vilket jag verkligen inte hade räknat med.
Nästa glädjebesked väntade i min brevlåda...min lägenhet, där jag nu har bott i andra hand i snart tre år, har förvandlats till ett förstahandskontrakt! Ingen mer oro, jag har papper på att jag har ett hem...inflyttningsfest is coming up!
Vidare iväg till mitt andningshål Studio Paus för en mer än välbehövlig ansiktsbehandling hos världens bästa Johanna. Alltid lika underbart, och dagens besök gjorde verkligen under med min extremt vintertorra hy...tack!
Nästa stopp: Slussen. Mötte upp fina M, tog en promenad till Chokladfabriken (mitt chokladté var yummie!) för att prata bort ett par timmar. Alltid lika givande och trevligt, och jag inser hur tacksam jag är över att vi har hittat tillbaka till varandra igen efter 10 år, om än i en helt annan form.
Hem via en sväng på stan, ett skönt telefonsamtal med mamma, kallrökt lax till middag och nu en stund i soffan innan en tidig kväll under täcket med de sista sidorna i Hundraåringen.

En tisdag made in heaven, och jag behövde det verkligen för att leda bort rädslan inför fredagen som kommer...
Tack alla.
Foto: Privat. En småkall cykel på Östermalm.

Vill du ha en egen kettlebell?

Jag har sett en tendens lite här och där...fler och fler tar till sig kettlebellsträningen, och det som vissa kanske trodde var en fluga för ett par år sen visar sig snarare växa sig större och större...

När jag gick min instruktörsutbildning i september passade jag självklart på att köpa med mig en egen liten barbapapa hem. En "riktig" competition kettlebell med lite större greppyta än en "fitnesskula". Passande nog var min vikt just rosa, men jag tycker nog att de blåa, gula och gröna är minst lika fina...

Eftersom jag har känt av stämningen därute vill jag självklart ge er chansen att till rabatterat pris klicka hem en egen kettlebell, och det såklart från fantastiska Spartan Kettlebells, där jag själv har gått mina utbildningar och köpt både min rosa kompis och min bulgarian training bag.
Klicka er in på webshopen, skriv in Helena i kupongfältet, och vips så får ni 15% rabatt! 
Detta gäller dessutom inte bara för redskapen, utan även för utbildningarna...och där finns det verkligen pengar att spara!

Vaska fram julklappspengarna och ge dig själv en liten januaripresent som räcker hela året..!
Foto: Privat. Jag och min barbapapa, september '10.

Muta

Ja, jag fortsätter att göra mitt bästa för att locka igång kroppen igen, idag med en extra liten skål med antioxodanter och vitaminer efter middagen. Muta kallas det visst, men jag känner att den lyssnar mer och mer och jag hoppas att den snart är tillbaka med sin fulla kraft...jag längtar efter att få hOpPa och sKuTtA igen! Har dock LOVAT mig själv, dyrt och heligt, att jag inte ska träna en enda minut innan jag är helt frisk den här gången, så det är bara att fortsätta vila.

Under tiden, för att inte sprängas av träninglängtan, engagerar jag mig och petar lite i andras liv och träning...något jag med glädje kommer att fortsätta med även när jag själv äntligen får börja svettas!
Jag ska framöver agera lite bollplank för Carro som har siktat in sig på finfin form och kommer att nå dit. Jag tänker också fortsätta peppa min kära vän Malin som lyckades tappa 14 kilo(!!!) under förra året, och med hennes vilja och envishet är jag säker på att hon fortsätter på den inslagna linjen och att hon kommer att nå längre än hon tror!
Jag känner också en otrolig lust att ta tag i hela min familj...bröder, mamma, pappa...men känner av någon anledning att det eventuellt kan bli lite mer svårjobbat på den fronten. Hela resan måste ju starta med det första steget, och är man inte villig att ta det så blir man ju stående...alla vill ju inte, och det måste man (även jag) acceptera.

Acceptera min icke tränande kropp måste jag också göra, men det börjar bli liiite segt nu, minst sagt. Jag tar en till kiwi så länge.
Foto: Privat. Kvällsboost á la Helena.

Äntligen!

Efter väldigt lång tid av sjukdom och efterföljande jullov har jag faktiskt längtat efter den här måndagen...jag ska äntligen till jobbet igen! Visst är det skönt att vara ledig, men jag skulle inte må särskilt bra utan mitt jobb och mina rutiner. Dessutom är jag helt fantastiskt glad över att kroppen ens orkar tänka på jobb och inte bara på att ligga i soffan och vara krasslig.

Jobbåret 2011 kommer att bli spännande på många sätt, och jag ser verkligen fram emot att börja det idag.

Är det back to work för er med?

.The town.

Det är action. Spänning. Eldstrid. Skrikande däck. Brinnande bilar. Blod.

Men det är också lite kärlek. Ömhet. Smärta. Och en j*vligt snygg och välspelande Affleck.

Ännu ett lyckat biobesök det här året, och jag ser redan fram emot nästa...premiär på onsdag och förmodligen avklarad innan nästa vecka är slut. 

Ofrivillig träningsfri tid = biotid!

Köttbullesöndag

Redan imorse vid 06.00 när jag, efter en till stor del sömnlös natt (don't ask me why), slog upp mina blå var jag sugen på köttbullar. Märkligt kan tyckas, och det tyckte jag också, så jag fick gott ge kroppen lite gröt till frukost...någon ordning får det ju liksom vara.
Nu till lunch fick jag dock äntligen avnjuta mina köttbullar, och jag frågar mig återigen varför man inte lagar det oftare? Det kan ju knappt finnas något lättare!?

Mitt recept brukar variera, och oftast blir det biffar istället för bullar, men idag såg det ut såhär:
° Ekologisk nötfärs
° Rödlök
° Lite havregryn (istället för ströbröd)
° Ett ägg
° Färsk timjan
° Salt och peppar
° Lite (ok, ganska mycket) spiskummin
° En skvätt vatten
Rulla, rulla, rulla...och pang boom in i ugnen. Ingen stekos (I hate) och du kan göra något annat under tiden - fiffigt som attan!

Det klassiska potatis, sås och lingonsylt som tillbehör kändes inte tillräckligt lockande idag, så jag lät mina bullar ackompanjeras av kokta morötter, vitkål, avocado, paprika, päron, granatäpple och senapskesella. Ja, och en massa färsk timjan såklart, det kan ju vara den godaste kryddväxten som existerar..!?

Som om det inte vore nog med köttbulleheaven så ringde min bror precis när lunchen tillagade sig själv i ugnen. Han ville gå på bio nu på eftermiddagen, och jag är inte den som säger nej till en söndagsfilm. Andra dagen på året = andra bion, det är ju så logiskt det kan bli.

Hur äter du dina köttbullar?
Foto: Privat. Fab lunch á la 110102.

.Hämnden.

Smärta...total smärta. Antingen är det p.g.a. min mentala labilitet för tillfället, eller så hade alla i salongen lika ont i kroppen som jag under de 118 minuterna som filmen pågick.
Persbrandt är helt briljant, men den som imponerar på mig mest är unge herr William Jøhnk Nielsen...det är värt att söka upp en biosalong bara för att få njuta av hans skådespelartalanger.

Se filmen, men var mentalt förberedd och ta med en näsduk...
Bild lånad här.

110101

Som jag har längtat efter den här dagen. Jag försöker se varje dag som en nystart, men den första dagen på ett nytt år är alltid något alldeles speciellt, det kommer man inte ifrån. Ett blankt blad som andas möjligheter och renhet. Älskar känslan och känner mig nyfiken på mitt 2011.

För ett år sedan satt jag den här dagen och såg på ett 2010 som låg öppet för mina fötter. Ett 2010 som jag lämnade till sitt öde utan några som helst löften till mig själv.
Jag har inga direkta löften i år heller. Jag har dock några önskningar till mig själv som jag ska göra allt för att kunna se tillbaka på om ett år, se tillbaka och känna att jag faktiskt gav mig själv det jag önskade. Inget revolutionerande, men små saker som kommer att göra mitt liv lite roligare att leva med...

°°° mer sömn °°°

°°° ta tillbaka min yoga °°°

°°° upprensning bland mina prylar - less is more... °°°

°°° mer tid för vänner och familj °°°

°°° give LOVE a chance... °°°

Det är hela min önskelista...och jag ska börja redan idag.
2011 - välkommen, jag har längtat efter dig!
Foto: Privat. Nystart, och jag älskar det.