Vår eller vinter?

Första måndagen på länge som jag inte behöver gå upp 04.50, och jag kunde istället börja veckan med en härlig löprunda! 9 km runt ett Stockholm som imorgon tydligen kliver in i mysmånaden december, men som idag snarare bjuder på vårregn.
Är det bara jag som har lite svårt att känna julkänslor när tightsen ser ut såhär när man kommer hem? Känns faktiskt rätt långt till pepparkakeland för tillfället...

Foto privat. Trötta och leriga...

Ärlighet varar längst...men hela vägen?

Är det alltid rätt att vara ärlig?
Är vita lögner ok?
Vad är en vit lögn och när övergår den till en svart?
Vill man att människor alltid ska vara 100% ärliga i alla lägen?
Mår man alltid bättre av att få sanningen kastad i ansiktet, eller finns det sanningar man mår bättre av att vara utan?
Det är sådana här små härliga tankar som snurrar lite i huvudet idag. Älskar att analysera, dissikera och bli klokare
Hur ser ni på saken - varar ärligheten verkligen längst?

Fysisk vila och mental avkoppling

Ni som har varit med här ett tag vet ju att jag är näst intill landets mest rastlösa människa... Min "avkoppling" brukar bli ett varv löpning runt Kungsholmen. Att springa en mil förstår ju dock alla att det inte är det ultimata sättet att vila kroppen på, även om det mentalt är helt oslagbart.
Efter påtryckningar från alla håll och kanter har jag nu bestämt mig för att försöka vila från träningen mer än en dag i veckan. Har försökt förut utan vidare resultat, men nu ska jag verkligen försöka på riktigt.
Rastlös och med ständigt kli i fingrarna måste jag hitta något att göra för att kunna sitta still. Förra helgen när mamma var på besök kom jag på att jag hade en stickning som har legat bortglömd sedan förra hösten, en grå halsduk som aldrig blev klar...har väl inte haft ro att sitta still tillräckligt länge. Nu är den iallafall äntligen klar och två nya är påbörjade, och jag har insett att stickning är det ultimata sättet att bli tvungen att sitta still, koncentrera sig lite lagom och inte kunna göra tusen andra saker samtidigt.
Ska stickningen rädda mig från min begynnande överträning?
Foto privat. En av två halsdukar som förmodligen är klara innan jul...

Bloggen haltar lite...

...medan jag rusar omkring i 280 km/h i den riktiga världen.

Snart tillbaka - promise! Ska bara...sova. Försöka, that is.

Foto privat. Klona mig, please.

Vänskap i kubik

Det är få förunnat att vara bästa vänner efter 20 år.
C - tack för att du får mig att andas i takt igen!
Foto privat. En spårvagn någonstans i Göteborg...

Livskvalitet

Träning. Urspårning på Pressbyrån. Mysbrallor. Risnudlar. Rökt lax. Nagellack. Minnen. Apelsin. Penfolds vita. Nostalgi. Dejta eller dumpa? Spotify. Mys. Trisslott. Skratt. Analys.
Jag sover över hos min bästa vän och känner mig som en tonåring igen. Love it.

En smärtsam timme med chefen

"Jag vill fokusera på baksida axlar och rygg" sa jag.

"Ok" sa han.

Fokusera betyder tydligen inte samma sak i allas huvud. Är man PT står det uppenbarligen för att döda.

Idag har jag upplevt jag mitt livs värsta mjölksyra i ländryggen, och imorgon blir det förmodligen rullstol till jobbet. Vilken tur att jag bara har två timmar träning inbokat på kvällen...

Konstaterat är iallafall att kombinationen tävlingsmänniska och en chef som är PT är förödande.

Man ska lära sig något nytt varje dag har jag hört.

Foto privat. Min stackars rygg...förlåt.

Bio x 2

Har haft lite bloggkoma och ägnat all energi åt livet utanför cyberspace i ett par dagar. Ganska skönt att fokusera bort sin dator ibland, men självklart tråkigt att inte ha någon kontakt med er som är här och trampar omkring...det kommer dock garanterat bli bättre med min nya kompis som ligger i hallen och väntar på att få bli uppackad...

Jag har iallafall hunnit med två filmer på bio sen sist. 2012 i söndags, och igår var det förhandsvisning av efterlängtade Luftslottet som sprängdes.

2012 var precis vad jag hade förväntat mig. En überamerikansk och overklig (självklart och förväntat) katastroffilm (älskar katastroffilmer!) med helt makalösa effekter (så bra att man faktiskt är lite lite rädd för den 20 december 2012...på riktigt). Lagom mycket spänning och en liten dos kärlek. En bra film, och jag var glad att jag av smått misstag bokade "plusstolar" med gigantiskt benutrymme...2 h 40 min är rätt lång tid att sitta ihopknuten i vanlig stol annars.

Luftslottet som sprängdes hade jag längtat efter sedan eftertexten till Flickan som lekte med elden rullade. Jag gillar verkligen böckerna, tyckte att första filmen var ljusår bättre än den andra och hade inte alltför höga förväntingar på den tredje och sista.
Dock måste jag säga att den var mycket bättre än jag förväntat mig, dock inte bättre än den första men garanterat bättre än den andra. Lisbeth Salander briljerade, tiden flög förbi ocn jag kan inte nog önska att det skulle finnas en fortsättning...

Jag är inne i ett riktigt bioflow nu...någon som har en film att rekommendera?

Tidsbrist!

Jag lever! Det är bara det att mamma har varit på besök, jag har sett 2012 (recension kommer), stickat halsduk, jobbat och sovit för lite. Bloggen ligger inte så högt på priolistan just nu och jag hoppas att ni har förståelse.
Ikväll är det träning, lite övertidsjobb och förhandsvisning av Luftslottet som sprängdes. Hoppas vara tillbaka i mina normala spår imorgon...kan dock inte lova något.
Kram på er så länge!

Kvalitetstid á la Helena

Sovmorgon.
Löprunda i solen.
Stressfri frukost med mamma.
Långsam shopping på stan.
Chokladfabriken.
God lunch.
Kramas med bästa vännen.
Trubbel i paradiset.
Salladsmiddag.
Promenad i kylslaget Stockholm.
Vin och drinkar i värmen på Musslan.
Bussresa hem med kiknande skratt.
God natt-sms från min bästa vän någonsin.

Min lördag var kvalitetstid rakt igenom. Söndagen har knappt börjat, men jag känner redan nu att den kommer att bli minst lika bra. God morgon!
Foto privat. Jag, mamma och C på Musslan. Den mest fokuserade bilden vi fick till. Hög nivå...not.

Äntligen!

Jag skulle ta en vilodag idag. Skulle ta en vilodag, that is. Men vem kan motstå löparskorna och ett Stockholm som badar i sol?
9 kilometer senare och med gröten i magen är jag nu mer än redo att ge mig ut i solen och göra stan med mamma. Senare möter vi upp C för bio, middag och ett glas vin.
Underbara lördag! Vad hittar ni på?
Foto privat. Solen hälsar på min balkong.

Ni MÅSTE bara se...

...vad man kan missa när man inte hänger på Golden Circle på torsdagarna...
Lasse Nilsen igår med egen tolkning av Lionel Richies Hello - hysteriskt bra!

Jag är med mamma...

...och har inte riktigt tid att fokusera på bloggen för tillfället.

Istället har jag och mamma varit på stand up comedy, hängt tillsammans på mitt jobb (där mamma hälsade på mina kollegor och bjöd alla på uppskattat julgodis), skrattat, gråtit, ätit mysig lunch på Blåbär, promenerat genom stan, fikat och sitter nu och dricker ett glas rött, äter chokladdoppade gojibär och tittar på Idol i duntofflor...och helgen har knappt börjat!

Önskar er alla en helt underbar helg!

Foto privat. Jag och mamma på väg till Riga, januari 2008.

Äntligen torsdag...

...och mamma anländer till den stora staden!
En mysig helg ligger framför mina fötter - jippi!
Psst...vi ses väl på Golden Circle ikväll?
Foto privat. Mamma på vår spa-resa till Riga, januari 2008.

Jag visste det!

Jag kände på mig redan imorse när jag vaknade (lite för tidigt...) att det här skulle bli en bra dag!
En lugn morgon hemma, en fantastiskt bra dag på jobbet, lyckades få biljetter till förhandsvisningen av Luftslottet som sprängdes på måndag, mammas goda älgkött till lunch, roligt övertidsarbete(!), träning med bästa vännen och nu kvalitetstid med tända ljus hemma i soffan.
Att mamma kommer ner från Dalarna imorgon och stannar hela helgen gör ju inte känslan i kroppen sämre.
Jag kommer att sova gott inatt, minst sagt. Önskar er detsamma.

God (jättetidig) morgon!

Vaknade pigg innan klockan imorse. Bra, tänker ni. Ja, om det inte vore så att min klocka står på 04.50.
Klockan 04.15 var jag klarvaken, pigg och redo att gå upp. Det känns faktiskt inte helt normalt att sitta och dricka té innan tidningen ens har kommit, det gör det inte.
Men så går det när man för en gångs skull ska lägga sig tidigt. Nu vet jag hur det känns och kan stanna uppe lite längre ikväll istället, skönt.
Ha en fin dag mina vänner, deppa inte ihop för att himlen har öppnat sig och regnet aldrig verkar ta slut...vädret är inte värd er energi. Kram!

Better to light a candle than to curse the darkness.
~ Kinesiskt ordspråk

Vad gör du på torsdag?

Inga planer på torsdag? Vill du hänga med till Golden Circle Comedy Club för att äta lite god mat, träffa ett par andra bloggare och skratta så att du får träningsvärk?
Bord är bokat klockan 18.30 och 20.00 är det showstart!
Maila mig (helenateodora@hotmail.com) så får du vara med på min lista - fri entré och en garanterat kul kväll!

Laughter is the sun that drives winter from the human face. ~Victor Hugo

Dagens lärdom

Note to self: träna inte BodyCombat två dagar efter Poledancing.
Musklerna brinner och träningsvärken imorgon kommer inte att vara av denna värld. Slut på meddelande.
Foto privat. Anledningen till mina ömma axlar och rygg...

En underbar svensk film!

Tog tag i den här bakisdagen och drog på bio. Ensam i biomörkret med popcorn är bättre än ensam i soffmörkret utan popcorn.
Tänkte se Trubbel i paradiset, en tjejfilm utan krav på tankeverksamhet, men är glad att jag ångrade mig i biljettkön och valde Bröllopsfotografen istället. Alltså - vilken underbar film! Kjell Bergqvist briljerar som vanligt och Björn Starrin är helt klockren i huvudrollen. Värmländskan är bredare än någonsin och jag skrattade och grät omvartannat. Ni bara måste se den!
Nu är det dags att avrunda dagen, lägga sig en stund på spikmattan och sova några välbehövliga timmar innan klockan ringer strax innan 5. Imorgon är det måndag, en av mina favoritdagar!
Sov sött mina vänner...
Foto privat. Personalfest 2005. I bakgrunden Björn Starrin som var där och uppträdde med sitt band The Starboys - fantastiskt bra!

En baksmälla värd att ha

Igår personalfest...försökte betala taxin hem med körkortet.
Idag ingen personalfest. Inte festligt alls faktiskt. Ofest helt enkelt.
Foto privat. Den första men inte sista flaskan som beställdes in...

I need a stranger to tell me I'm beautiful...

Heather Novas texter i kombination med hennes sköra röst är det som gör henne till den underbara artist hon är, och igår fick hon mig att fälla åtskilliga tårar i Filadeldiakyrkan...många minnen och en massa känslor.

Heather och en enda musiker på scenen, alla låtar i fantastiska avskalade versioner och publiken satt smått paralyserad. Jag har inga ord som nog kan beskriva känslan när jag lämnade konserten, men jag kan säga att hennes nya skiva The Jasmine Flower kommer att gå varm här hemma i vinter. Ryser fortfarande av tanken på hur bra hon var igår.

Psst...konserten kommer att finnas att ladda ner som mp3 på hennes hemsida fr.o.m. ikväll...missa den inte!

Foton privata!

Men allvarligt talat...

...är det bara jag som tycker att huvudstaden är lite i kallaste laget just nu? Det är liksom sådär Stockholms-rått och kylan kryper innanför kläderna...
Har efter en mysig dag på stan lämnat kusinen i min lillebrors händer, och är nu hemma och mellanlandar innan konserten. Genomfrusen. Har tre lager kläder och en filt och ändå fryser jag.
Brukar titta på lite varma semesterbilder när jag känner mig såhär, det hjälper faktiskt att fokusera lite på solen när man själv känner sig som en istapp.
Hittade bilden som är tagen när det var varmare än jag någonsin upplevt, varken före eller efter. Gili Meno, Indonesien, våren 2007. Hetare än helvetet, en hel dags snorkling utan huvudbonad och en Helena med solstinget from hell var ett faktum. Grillad svärdfisk på tallriken som aldrig ens petades i. Ett helt dygn utan mat men med hög feber, kräkningar, svettningar, yrande och en orolig pojkvän som baddade mig med våta handdukar. Ingen aning om var närmaste sjukhus låg...men säg inte det till mamma och pappa. Som grädde på moset toppades natten med strömavbrott så att ac:n inte fungerade.
November i Stockholm är kanske inte så dumt ändå...i jämförelse alltså.

Ledig fredag!

Jag har en ledig fredag framför mig, men den är allt annat än oplanerad...
Ska snart ge mig iväg till Blodcentralen och lämna blod, fick ett sms om att det är brist på min blodgrupp så jag drar mitt strå till stacken. Passar på att ta en vilodag från träningen också, det är inte jättebra att träna och lämna blod samma dag.
Vid 11 kommer min söta kusin ner från Dalarna. Utan mamma har hon tagit bussen ner för att gå på casting för en musikvideo. Hon är speciell min kusin, hon kommer att bli något stort, det vet jag. Hon har ett driv som är få förunnat, och det kommer att ta henne längre än hon tror...
En dag på stan med henne blir det, sen möter vi upp lillebror för en fika och jag kommer att avsluta fredagen med konsert, min tredje den här månaden.
Filadelfiakyrkan (av alla ställen!?) är platsen, Heather Nova är den som ska värma mig i kylan. Senast hon var i Sverige var 2005, och då satt jag på Cirkus och grät när jag såg henne. Ser verkligen fram emot att få se henne igen!

Hoppas att ni får en underbar fredag!
Foto privat. Min älskade kusin hemma på gatan i Dalarna.

Jabbadabbadoooooo....

...en resa till NEW YORK är bokad!
Fick ju världens bästa födelsedagspresent av mina två bröder och min bästa vän när jag fyllde år i september - en resa till The Big Apple!
Nu är det bokat och i maj bär det iväg för en hel vecka tillsammans med tre helt fantastiska människor, för vilka jag resten av mitt liv kommer att känna en gigantisk tacksamhet!
172 days and counting...kan knappt vänta!
Foto privat. Från min och lillebrors NYC-resa i maj 2008. Den gången hade vi med oss en tandvärk, den lämnar vi hemma nästa gång.

Helena + soffan = sant

Min arbetsvecka är över och nu väntar tre lediga dagar (ska iofs till jobbet på lördag, men då vankas det bara personalfest...). Efter jobbet körde jag ett rätt snabbt intervallpass (5 km, drygt 21 min) på löpbandet och lite överkropp i gymmet, och kunde redan efter 500 meter konstatera att jag har en vansinnig träningsvärk i rumpan efter gårdagens BodyCombat - underbart!
Nu har jag parkerat mig hemma i soffan med en kopp té och tror bestämt att jag tänker stanna här hela kvällen...kan hända tar jag en avstickare till badkaret en sväng.
Mitt té måste by the way vara det godaste som finns - Choco Aztek Spice från Yogi Tea som följde med mig hem från hälsomässan i söndags är en blandning av kakaoskal (60%), ingefära, kanel, lakrisrot, carob, kornmalt, kardemumma, ingefära, kryddnejlika, vanilj och svartpeppar. Alltså, ni måste smaka, det är verkligen det godaste téet jag någonsin druckit!
Det jag också gillar med Yogi Tea är att det alltid hänger ett litet budskap på tépåsen. Mitt budskap idag var Be proud of who you are. Tar det med mig in i min helg som börjar nu.
Lovade ju bilder från Pink-konserten...men eftersom min bästa och mest underbara vän redan har lagt ut sina så är jag en latmask och länkar till henne. Vi tänker ändå alltid lika i allt...ord, text och bild. Enjoy!

gLädJeSkuTt!

Känner ni ibland att ni bara vill hoppa, skutta och sjunga?
Jag känner så idag och jag har verkligen ingen aning om varför... Borde väl vara trött av att jag för fjärde dagen i rad gick upp 04.50? Eller småless på det kalla och gråa vädret? Eller iallafall missnöjd med att stå här och jobba.(?). Men icke.
Underbart är vad det är, livet!

Jag är ledsen...

...men jag orkar verkligen inte lägga ut mina konsertbilder idag, som jag smått hade lovat.
Jag är så vansinnigt trött. Gick upp innan tidningsbudet kom, har haft fullt ös på jobbet och har dessutom toppat dagen med en timme helt galen BodyCombat med min bästa bästa bästa vän och energisprutan Leon.
Det enda som återstår av den här dagen för mig är att knapra i mig ett halvt granatäpple och sen ligga en stund på spikmattan med min bok.
Sov sött mina vänner, vi hörs imorgon istället...när jag orkar titta med båda ögonen.

Rosa magi...

Jag måste försöka smälta alla intryck som världens coolaste kvinna bjöd på igår.
Gigantiska clowner, grymma dansare, tårar, confetti, energi, färger och energiexplosioner...och ikväll ska jag försöka bjuda på lite bilder. Vet dock inte om jag lyckas komma ens i närheten av att återberätta hela min konsertupplevelse.
Kan faktiskt inte låta bli att tycka lite lite synd om er som missade Pink i Globen igår...magi är ordet på mina läppar idag.
Foto privat. Pink i en gunga gjord av ett gigantiskt rosa tygstycke...

De musikaliska kontrasternas månad

Förra veckan underbara och avskalade William Fitzsimmons.
Ikväll fantastiska och supercoola P!NK..!

Kom inte och säg att min musiksmak är smal.

NU KÖR VI - Globen here I come!

Är det lakritskola på väg hem till dig?

Oj vad många som ville vara med och tävla om lakritskolan från Chokladfabriken - kul!
Alla kan ju DOCK tyvärr inte vinna, hur mycket jag än skulle vilja, så slumpen fick igår kväll avgöra, och tre av er läsare ska snart få njuta av en magiskt god chokladdoppad lakritskola!
De tre lyckliga vinnarna är Vida, Sara och Ann - stort grattis till er! Maila mig (helenateodora@hotmail.com) era adresser så kommer det snart lite gott med posten.
Ni andra, misströsta inte...håll utkik, det kan med största sannolikhet komma fler utlottningar av det här slaget...

Memories...märkliga ting.

"Dina minnen kan ingen ta ifrån dig" sa min kloka kollega på lunchen idag, när vi satt och pratade om en resa jag gjort, och menade att man ska vårda dem ömt.

Så sant, och så härlig känsla att mina minnen är verkligen mina och de kommer jag alltid bära med mig. Men tanken lämnade mig inte på hela dagen, och efter att ha funderat lite över hans ord känner jag att det är på gott och ont, det här med minnen.

Visst är det underbart att komma ihåg sanden mellan tårna på Koh Phi Phi, den vidunderliga utsikten över Kinesiska Muren, morgonpromenaderna i Tunisien med min bästa vän eller en kall mojito med lillebror ute i Amazonas....men de andra då? De minnena som inte är lika sköna och pirrframkallande?

Alla kalla tårar som aldrig kommer att ta slut, besvikelserna som ätit mig inifrån men blivit mätta innan de nått hela vägen ut, knivarna som sakta försökt hacka sönder min själ men aldrig lyckats förstöra den, eller saknaden efter det man inte hade och aldrig kunde nå? Vad är de minnena bra för kan man stilla fråga sig? Kan man inte bara radera dem...eller är det kombinationen vi behöver för att forma fenomenet människan?

I mitt fall tror jag att blandningen av mina minnen har format en människa med ett smått överdimensionerat hjärta...kanske lite för stort för mitt eget bästa ibland. Men jag bjuder på det, och delar gärna med mig till den som är mottaglig och förstår värdet av det.

Mer än gärna faktiskt.

Vilka är era starkaste minnen - goda som onda?

Foto privat. Med moster mitt i en av många skrattattacker under en underbar helg i London, sommaren 2008...ett minne jag sparar för alltid.

Magic Monday!

Känner en skön känsla av upprymdhet idag. Vet inte om det är för att jag sov tre timmar på spikmattan inatt, att jag har världens bästa vecka framför mig, att jag har planerat in några timmars skön egentid efter jobbet eller om det bara är för att jag har bestämt mig för att idag vända blad på riktigt. Skönt är det iallafall.
God morgon mina vänner!

Ska jag eller ska jag inte?

Hjälp! Ska man vaccinera sig mot H1N1, alias svininfluensan, eller ska man inte?
Tillhör ju inte någon riskgrupp direkt, men har svårt att se hur jag skulle kunna förlåta mig själv om jag inte skulle ta den och sen verkligen bli sjuk. Samtidigt skriker media ut avskräckande exempel på vaccinationer som har slutat rätt illa. Jag blir inte klok på det här!
Hur gör ni?
Foto privat. En helt annan vaccination i armen innan avresan till Ecuador för snart ett år sen...

The best of Best of the Best

Det bästa med dagen, förutom att jag fick spendera den med min bästa vän, var...

...att Martin Lidberg (vilken fysik!) fick oss att brottas och skratta som små barn så att svetten forsade...och dessutom gav oss bra idéer för lite ny träning till hösten och vintern - jippi!

...att vi äntligen fick ett mysigt lunchbreak med framtidsplanering...

...och att lite saker fick följa med hem.

Guldskor från Reebok (tack Fitness Magazine!), goda téer från Yogi Tea och vackra saker med fina budskap från Kreativ Insikt, bl.a. en fin bok med texten "följ dina drömmar, de är ditt liv", där jag ska samla mina märkliga drömmar som ibland dyker upp när jag sover...och när jag är vaken.

En bra dag som är långt ifrån slut. Nu är det fokus på pyssel och mys här hemma för att ladda för en ny vecka. En bra vecka som ser mer än rolig ut i kalendern...berättar sen!

Kram på er!

Foton privata.

♥ Pappa ♥

Idag är det din dag. Jag längtar efter dig...varje dag.
Foton privata. Det händer inte mycket på 30 år...

3:e gången gillt!

Sitter hemma i soffan och slappar, eftersom morgondagen till 110% kommer att gå i träningens tecken...Allt för hälsan och Fitness Magazines Best of the Best på agendan! Det är tredje året i rad för min del och de två senaste åren har verkligen varit roliga och inspirerade!
Har varit något skeptisk till årets dansfokus på konventet, men det ska bli kul att testa klasser man inte brukar köra annars! Den jag ser mest fram emot är dock Martin Lidbergs kombinationsträning, som jag tror kan bli riktigt tuff (han är ju som en bonus lite ögongodis också..)! Tur att de har lagt lunchen väldigt lägligt direkt efter så att man kan fylla på med lite energi... Lite dans för fantastiska Jennie Widegren från Bounce som avslutning på dagen är ju inte heller helt fel när jag tänker efter...
Allra mest ser jag fram emot att få umgås med min bästa vän en hel dag. Endorfinrusa runt på mässan, träffa en massa sköna människor och bara ha det bra. Pauserna och lunchen kommer att ägnas åt att planera nästa träningskonvent - Nike Convention 2010, och lite New York-snack blir det nog också...vi åker ju dit i maj (världens bästa 30-årspresent!)!
Dansmattorna hoppas jag också är med i år...bjuder på en liten film hur det såg ut förra året, innan vi blev "proffs", jag och kära C...
Sov gott, och kanske ses vi på Älvsjömässan imorgon?

Lördagsgodis till mina läsare!

Ni som läste mitt inlägg för ett par veckor sedan kommer kanske ihåg att jag för första gången i mitt liv besökte Chokladfabriken, och kärleken var ett faktum. Deras chokladdoppade lakritskola med havssalt är verkligen inte av denna värld. Den var så vansinnigt god att jag som lakritsälskare bestämde mig för att göra en djupdykning i ämnet.
Sagt och gjort - i veckan besökte jag den supersöta grundaren Ellinor på själva fabriken, som ligger på Renstiernas gata på Söder - och jag älskade det!

Doften från den kokande kolan är ljuvlig...och receptet är självklart hemligt. Tre timmar står den och puttrar innan det är dags att hälla upp den i ramar och låta den stå och stelna över natten.

Kolan blir sedan till stora kakor (förstå att ha en sån hemma i kylskåpet...yummie!) som skärs och doppas i ljuvlig choklad...

...för att tillslut bli små underbar praliner som toppas med havssalt och gör alla andra pralinkompisar sällskap i butiken.

Ni tycker säkert, precis som jag tidigare gjorde, att "lyxchoklad" är lite i dyraste laget? Efter att ha sett hantverket bakom och insett att det inte är maskiner utan faktiskt riktiga människor som skapar dessa godsaker, måste jag dock ändra uppfattning på samma sätt som jag gjorde med mina kära dalahästar i somras.

Kolan finns även i 60-gramsstänger, om man är väldigt sugen eller kanske vill dela med en kär vän? Eftersom ni är världens bästa bloggläsare och jag gärna vill dela med mig, så att ni också får chansen att upptäcka denna underbara lakritskola, har jag nu tre stänger som jag vill lotta ut till er!

Lämna bara en kommentar till detta inlägg och håll tummarna - en kolastång kan snart vara på väg hem till dig! På måndag kväll utser jag tre vinnare.

Chokladfabriken använder inga konstiga e-ämnen, mystiska ingredienser man inte kan uttala och inga konserveringsmedel i sina produkter. De kämpar varje dag med att hitta bra råvaror för att sakta men säkert övergå till ekologiska ingredienser och tillverkar sina praliner med sådan kärlek att man inte kan annat än älska hela konceptet! Ta en tur förbi någon av butikerna om du har chansen!

Bor du inte i Stockholm? Kolla in deras webshop!

Foton privata.

Inget av något...eller av vad?

Den här dagen blev inte alls som den var tänkt. Hur var den tänkt? Ingen aning. Men den blev inget av det iallafall, vad det än nu var. Det känns liksom.

Irrar runt i cirklar och förstår inte. Förstår inget, det är bara svart...eller iallafall grått. Mörkgrått.

Gräver en djup grop, hoppar ner med ett leende för att genast ångra mig. Kommer inte upp. Frustrerad och samtidigt rädd.

Tänker på bussen. Rätt person med fel sällskap, och jag och den obehagliga känslan ville bort. Bort från verkligheten där jag bor men ibland inte existerar.

Borde sova...gillar det inte. Drömmarna riskerar att bli sanna inatt, och jag vet inte om jag vill starta morgondagen med dem färska i minnet. Chansningar är inte jag.

Jag svamlar...eller sätter ord på min knut jag just knöt på hjärnan. Skönt med en extra huvudkudde liksom....eller inte. Good night sweethearts.

Foto privat. På en balkong i Tunisien, våren 08.

Längtar och ler...

Min dag är och har varit fylld av längtan.
Längtan efter mamma. Till New York i maj. Till en söndag med min bästa vän. Efter mysigt biomörker. Tillbaka till en sommar. Efter varma kramar. Efter sömn. Till en vit jul. Efter en resa som kanske blir av. Till en varm bar med immiga vinterfönster. Tillbaka Efter odödlig kärlek.
Just idag har jag haft oändligt svårt att leva här och nu...

Rheborg half naked!

Torsdagskvällen på Golden Circle bjöd på mer än man hade väntat sig...en halvnaken Johan Rheborg t.ex. Har inte skrattat så mycket någonsin sedan klubben öppnade - underbart!
Vem vågar ens missa Henrik Schyffert nästa vecka?
Tack C, Åsa, Terese och Kotte för skönt sällskap!
Foto privat.

Dagens snackis på jobbet...

Funktionell träning någon? Galet imponerande!

Totally blown away...

Jag har inga ord för Williams Fitzsimmons första besök i Sverige någonsin, och hans spelning på Södra Teatern igår. Allt jag har att säga är magi, och jag hoppas att alla som har chansen går och ser honom på Storan i Göteborg ikväll.
Tänker inte ens försöka mig på att förklara känslan jag hade i kroppen när jag lämnade teatern.

"You will get all hairy" sa han.
"I don't care" svarade jag.
Inget skägg i världen hade kunnat stoppa mig från att visa denna underbara artist min spontana uppskattning.

Come back soon...please.
Foton privata.

Live to win!

De flesta har förmodligen en bild av Andreas Carlsson som en rätt dryg och smått elak person. Av olika anledningar visste jag redan innan jag öppnade hans bok Live to win att så inte alls är fallet, men efter att två dagar senare bokstavligen plöjt igenom hans självbiografi är min bild av honom om möjligt ännu bättre.
Känslan när jag slog ihop boken var en skön blandning av inspiration och fascination. Vilken vinnarskalle och glöd den människan besitter - imponerande! Andreas lyckas med konststycket att skriva en självbiografi redan vid 36 års ålder utan att det för en enda sekund känns tunt eller innehållslöst. Läs den och gör det nu...jag känner en otroligt skön känsla av nytändning - underbart!
Foto privat. En bok skall, enligt mig, avnjutas i ett fönster mot en livlig gata i sällskap av ett glas vin. Säkert lite för lite rock n' roll om du frågar Andreas, men jag tar den smällen...

Hur vet man...

...att det är härliga fjärilar och inte bara rastlösa myror man har i magen?

Jippi - jag har nya fötter!

Nu var det äntligen gjort - jag har nya löparfötter!
Idag var det alltså dags att hämta mina formgjutna inlägg som ska ta mig till nya löparhöjder(?). Om inte annat så ska jag förhoppningsvis äntligen kunna springa längre än 2 mil i sträck utan att få ont i mina fossingar...och därmed kunna ge mig ut på mina efterlängtade långpass inför maran.
Testlöpningen på löpbandet hos Ortopedservice kändes minst sagt skum...ungefär som att någon hade lagt två stora bollar under mina fötter, vilket tyder på att de inte riktigt är skapta som de borde. Det är bara att titta på mitt inlägg jämfört med mina skors "vanliga" sula så ser man ganska tydligt hur mycket extra stöd mina stackars fötter behöver.
Det ska verkligen bli intressant att se vad de kommer att göra med min löpning och jag ser fram emot att kunna springa lååååångt utan att få ont, och i slutändan tror och hoppas jag att det kommer att vara värt de drygt 1500 kronorna de har kostat mig!
Har fått en del frågor ang inläggen, bl.a. om man måste köpa större skor för att få plats med dem, och svaret är nej. Däremot kan man behöva köpa nya s.k. "neutrala" skor, om man nu har ett par som antingen är anpassade för pronation eller supination. Risken finns då att man med inläggen förstör effekten i skorna och istället skadar fötterna mer. Men allt det testas när inläggen väl är klara, och fungerar inte de skor man har idag får man hjälp med att hitta ett par som passar.

Jag har inte bara testat skoinlägg under min lediga förmiddag idag. Har också besökt ett annat ställe som handlade väldigt lite om träning, men väldigt mycket om välbefinnande. Har en liten present till er läsare därifrån som kommer snart...håll ut!
Foto privat.

Han ser inte klok ut...

...men sjunga och spela gitarr kan han onekligen.
På onsdag kväll sitter jag och lillebror på Södra Teaterns första rad och avnjuter en hel konsert med honom. Kan knappt vänta...
Sov gott mina vänner!

Dags att SVETTAS!

Hemma och laddar med mellis och bra musik för veckans första träningspass - BodyCombat med bästa Leon! Om två timmar kommer jag att vara helt slut och fylld med underbara endorfiner - LOVE IT!
Bild från Nike Convention, jan 09. Vätskepaus mitt i dagens photosession...
Foto: Fitness Magazine.

MåNdAg!

Jobb. BodyCombat. Nya skoinlägg. Förväntningar. Yoga. William Fitzsimmons på Södra Teatern. Lunch med en gammal vän. Löpning. Festplanering. Johan Rheborg på Golden Circle. Morgonpromenader. Roliga möten. Pirr i magen. Allt för hälsan och Best of the Best på Älvsjömässan. Glädje.
En underbar vecka har bara börjat...

Ha en fin måndag mina vänner!
Foto privat. Måndag morgon...kan vara den bästa morgonen på veckan.

Älskade huvudstad!

Kan vi en gång för alla slå fast att Stockholm faktiskt är vackert?
Foto privat. Västerbron i pyjamas.

Du & jag Astrid

Tog en promenad genom stan igår för att leta upp en kyrkogård, skänka en tanke till dem som inte finns hos oss längre. Efter en timme i mörkret och en massa tankar på de mina tog mina fötter mig dock någon helt annanstans. Jag hamnade med ett glas vin, ett ljus och en bok i ett fönster på en livlig gata. Senare blev fönstret i en stadsdel bytt till ett annat i en annan del av stan. Den delen där jag i många år själv bodde och fortfarande känner mig hemma.
När jag skulle hem gick jag nedför trappan och mötte dörren. Dörren som blev som gårdagens gravsten för mig. Dörren som säger A Lindgren.
A för Astrid, Astrid som alltid började de dagliga telefonsamtalen med sina systrar med orden "döden, döden", för att ha det avklarat och sedan kunna prata om roligare saker.
Mitt hjärta gjorde lite ont för en sekund. Lägenheten innanför är fortfarande full med materiella ting, men något fattas den.

"Man måste lära sig att leva så att man blir vän med döden. Tror jag, tralala."
Sagt av Astrid när hennes son hade gått bort.

Hoppas att du sover gott du kloka tant.
Foto privat.