Hösttecken?

Är i en minst sagt konstig mood. Totalt upprymd och lycklig efter ett grymt kul pass på gymmet, men samtidigt lite nedstämd av längtan. Längtan efter en massa som jag vill ha i min närhet...nära mig och inte långt bort. Här och inte där. Nu och inte sen.

Min bästa vän, iskall vattenmelonjuice i skuggan av en het sol, min familj, en tappad kärlek som jag aldrig haft, en katt med obegränsat tålamod, biomys, oväntat besök, sand mellan tårna, en sojalatte iklädd mössa, kramar, skavfötters mysbrallor i soffan, skratt, bus, kuddkrig, choklad...

Nu är det höst på riktigt.

Foto privat. Jag och min allra bästa vän...hon är inte här och det suger, för att vara helt ärlig.