Namaste...

Keep going from darkness to light. Första morgonyogan efter två veckors uppehåll och Lena förklarar vad yoga handlar om - att gå från mörker till ljus.
Har känt mig allmänt ofokuserad och när jag är i det läget vet jag att det inte är någon idé att försöka sätta mig på en yogamatta och tro att jag ska få ut något av det. Det skapar bara en massa stress över att jag inte kan koncentrera mig, att tankarna flyger och jag lämnar salen irriterad istället för avslappnad. Bortkastat.
Imorse kände jag dock att det var dags igen. Tog en promenad genom ett mörkt men underbart vackert Stockholm. Småfrusen kom jag in i värmen i salen och lyckades äntligen hitta lugnet igen. Solhälsningarna var som vanligt mindre närvarande, men sen...fokus. Andning. Flow. Lugn.
Efter klassen fick jag höra att Lena var glad över att se mig igen och när jag förklarade min bortavaro och anledningen till den lät hon mig veta att det är ett tecken på självinsikt och inte uppgivenhet att faktiskt hoppa över i yogan ibland. Något jag egentligen säkert visste, men det känns aldrig lika bra att säga det till sig själv som att höra det från någon annan. Någon annan som dessutom är en person som är klok, har en underbar inställning till livet och får mig att känna mig behövd och värdefull.
Keep going from darkness to light - fina ord som jag tar med mig ut i livet idag.
Foto privat. Vackra Stockholm sett från mina ögon på väg mot yogan...