tisdag 8 september 2009

Vinden vände för en sekund...

Det är något med mig just nu. Känslig och gråtmild. Så otroligt glad men ändå så skör. Ler inombords men skriker samtidigt.
Jag har gråtit. Inga ledsna tårar, mer tårar av tankar. Frågor. Minnen. Kramar.
Insikt.
Foto privat. En målning jag hittade en morgon vid Slussen...

8 kommentarer:

  1. Det är bra att vara känslomänniska. Jag tror att det är då man mår som bäst! Det är viktigt med känslor. STOR KRAM

    SvaraRadera
  2. Jag är också en känslomänniska, kan börja grina på vissa reklamfilmer! Japp, sant. En gång lipade jag till en MCDonalds där ett vackert,gammalt par kom instapplande och skulle beställa. De var så fina tillsammans.

    SvaraRadera
  3. Är också en känslomänniska och vet precis vad du pratar om, ibland bara överumplas jag av sorg, eller tankar om det förflutna som jag inte vill hemsöker mig igen =/ men samtidigt så överumplas jag också utav sån glädje, lycka och tillfredställelse ibland att det ena överväger det andra =)

    Ta hand om dig sweetie, finns om du behöver någon! KRAM

    SvaraRadera
  4. Jag är också inne i en period som jag är väldigt skör och egentligen vet jag inte varför. Har som inget att vara ledsen över. Men gråter om någon säger något snällt, om det går ont, om jag ser en film...

    SvaraRadera
  5. Livets palett består av många färger, ingen bättre än den andra och alla kan blandas till nya. Jag tror vi behöver kontrasterna.. att gråta både av sorg och glädje men även att skratta åt eländet.. det är det som är livet.

    Kramar

    SvaraRadera
  6. Jag känner igen det där så väl, hade en sådan period själv för ett tag sedan. De verkar komma och gå, tror jag. Väldigt fint inlägg hur som helst. Stor kram!

    SvaraRadera
  7. Hon har verkligen en känsla för att plocka ut vackra bilder som förmedlar fina känslor. Det är alltid lika spännande att kika in hos henne och det är roligt att höra att bilderna berör fler än mig.
    Kram

    SvaraRadera

Ja, lämna gärna ett spår efter dig! :)