Världens bästa vän!

Min bästa vän i starten av Stockholm Marathon 2009, ett lopp som skulle komma att bli hennes bästa någonsin. Grymt imponerad av insatsen, Stockholm var HETT igår och bara att gå runt i stan som supporter var utmattande.
Fällde en hel del tårar under dagen, blödig som jag är. De första kom redan när starten gick, så otroligt jobbigt att stå bredvid och se när mitt lopp drog iväg utan mig...
Jag skulle ju vakna idag och vara stolt över att ha klarat att springa 42 195 meter, men istället sitter jag nu här och konstaterar att jag fortfarande inte har genomfört ett marathon.
Om 370 dagar är det ändring på det. 5 juni 2010 - anmäld och klar.
Hejar ni på mig då?